Trafik i stan

Både cykelöverfarter och övergångsställen blockeras ibland av bilar.

Så fort biltrafiken tätnar lite i stan är det många förare som trots TrF 3 kap 62 § stannar mitt på övergångsställen och cykelöverfarter. Det kan förvandla övergångarna till farliga labyrinter. Voffo gör di på dette viset?

Gles trafik
Vid gles trafik släpper Göteborgs bilister vänligt fram mig på övergångar, både när jag går och cyklar. Då finns knappt några andra bilar som stressar eller är i vägen, så föraren kan känna full kontroll och handlingsfrihet. Om man visar innan hur man tänker, får föraren tid för beslut, och sedan kan ögonkontakt skapa en relation som gör underverk för samarbetsandan.

Alla stereotypa beskyllningar som bilister utsätts för på diverse nätforum stämmer alltså inte med min bild. De som skriver sådant kanske varken visar sina avsikter i trafiken eller tar vänlig ögonkontakt. Visar man ingen egen samarbetsvilja, reduceras nog chansen att bli fördelaktigt bemött. Människor är oerhört duktiga på att avläsa varandra.

Det är nästan bara de bilister som pratar i mobilen eller på annat sätt är mentalt upptagna som ställer sig i vägen för mig när jag ska över.

Tätare trafik
Vissa förare verkar kunna behålla sin trygghet, kontroll och handlingsfrihet även när det finns andra bilar runt dem. För dem spelar det ingen roll om de har en otålig bil alldeles bakom. Man får ändå ögonkontakt och blir vänligt bemött.

Andra förare förändras av den omgivande biltrafiken – känner krav från den eller avskärmar sig och försöker bara komma framåt själva. Så fort framförvarande bil rör på sig följer de mekaniskt efter tills den stoppar. Och då stannar de, utan att se efter var de stannar, och de stannar kanske … rakt på ett övergångsställe!

Vid tätare trafik kan bilar inte alltid köra vidare. Då blir det plötsligt viktigt att hålla övergångsställen och cykelöverfarter fria även om det just då inte kommer någon fotgängare eller cyklist. De kan ju dyka upp innan bilen får fritt att fortsätta. Ofta är det här som skon klämmer. Många bilförare är vänliga mot synliga människor men brister i förutseende. Man anar att de inte använder sitt planerande medvetande utan bara reagerar med en omedveten social reflex. Medvetandet ställs bara inför fullbordat faktum, som i Omedvetna val.

När de väl hamnat på övergången kan de reagera på olika sätt. Vissa stirrar glasartat rakt fram och försöker att till varje pris inte se fotgängarna och cyklisterna som de hindrar. Andra visar upp en ursäktande gest. Några börjar till och med backa i ett försök att mildra skadan. Men att backa är farligt, för då riskerar man att backa på någon person.

Bilen backar för att ge plats åt en cyklist, men ser inte den andra.

Att hamna med bilen på en överfart och blockera oskyddade trafikanter är ett misstag som vi alla kanske måste göra någon gång innan vi lärt oss. Men hur ursäktar du dig själv om det händer dig igen, och igen?

Konkurrens om samma kö
Vid tät trafik kan det uppstå fullkomligt kaos i en ljusreglerad korsning. Bilar från flera tillfartsvägar kan konkurrera om en och samma väg för den vidare färden, men den vägen kanske inte sväljer all trafik.

När du som bilförare får grönt vill du naturligtvis köra fram. Men är det fullt på den väg du ska till, borde du tvärtom stå kvar tills det blir plats. Problemet är då att du snart får rött igen, andra bilar får grönt och de fyller på så att det inte blir plats för dig vid nästa grönt heller. De hänsynsfulla har ingen chans mot egoisterna. Därför kör alla fram och korkar igen hela korsningen.

I denna konkurrens bland bilister kommer de oskyddade trafikanterna i kläm. De finns inte längre med på kartan. När de får grönt måste de försöka kryssa sig fram genom bilkaoset. Alternativet är att stå kvar och vänta ända tills det blir lågtrafik.

Konkurrens utvecklad till bilkaos. Cyklisterna letar efter kryphål medan vissa bilar flyttar sig.

Funderingar
Konkurrensfenomenet kan förklara att en bilkö på vägen bort från en korsning växer på och blockerar själva korsningen eller att någon av hänsyn till andra bilister klämmer in sig på en efterföljande övergång. Där finns ett dilemma som det kan vara svårt för en enskild bilist att göra något åt.

Men bilförare som är på väg in till en korsning har ingen anledning att ställa sig på övergångsstället före korsningen. De behåller sin plats i kön ändå. De har alltså inget att skylla på, utan borde alltid kunna följa TrF 3 kap 62 §. Har lagmakten någonsin försökt göra bilförare medvetna om det? Det skulle behövas. Att inte göra något är att offra de oskyddade trafikanterna.