Göteborgs gc-principer 4–5.3

Mina kommentarer till Göteborgs gc-principer. (Till början)

4  Enkel- respektive dubbelriktade cykelstråk

”I citykärnan har vi inga separata cykelbanor utan biltrafikens hastighet regleras så att cyklisternas villkor uppfylls”

Att cykla på körbanan i citykärnan är oftast inget problem. Dock är vissa partier så specialiserade på kollektivtrafik så att cyklar kan ha svårt att ta sig igenom. Framförallt kan cykeltrafik mellan Drottningtorget och Lejonbron bli ett äventyr. Här behövs en överbryggning mellan öst och väst.

Förslag till cykelbro

Mitt förslag på överbryggning för cykeltrafik förbi Brunnsparken.

5  Cykelbanor, utformning och standard

”Många olyckor orsakas av brister i utformningen. Stor omsorg skall därför ägnas åt detaljutformningen och vägmiljön, t ex mjuk linjeföring.”

Eftersom många olyckor orsakas av brister i utformningen är det viktigt att ha ett bra sätt att fånga upp vilka brister som finns.

Regeringens proposition 1996/97:137 ”Nollvisionen och det trafiksäkra samhället” levererar bara övergripande ramar, men också en förväntan att utformande myndigheter fyller dessa ramar med verksamhet som styrs av medborgarnas vilja. Därför vänder sig myndigheterna neråt i systemet, direkt till medborgarna för att konstruera legitimitet. Så långt Måns Svensson 2008.

Potthål och trasiga skyltar kan alla rapportera in till kundtjänsten på 031-150017, men mer intrikata och psykologiska lurigheter kräver en bättre kontakt mellan utformare och erfarna brukare som har genomtänkta synpunkter. Hur vill utformaren att det ska gå till?

5.2  Cykelbanebredder

Det är viktigt att gångbanan inte är alltför smal i förhållande till den intilliggande cykelbanan. I så fall ger många gående upp och går på cykelbanan istället. Även när en bred gångbana plötsligt förlorar en ansenlig del av sin bredd styr gående reflexmässigt över till cykelbanan. Det sker även om det som är kvar av gångbanan fortfarande räcker till. Kioskerna som upptar en stor del av Vasagatans gångbana vid Valand är exempel på detta, medan separationen utefter Vasagatan i övrigt fungerar alldeles häpnadsväckande bra.

5.3  Cykelfält – placering, mått m m

”Ett cykelfält är normalt en sämre lösning än en cykelbana [… men kan vara ett alternativ] speciellt i branta nedförsbackar, där kraven är särskilt stora på att skilja gående och cyklister, […] medan förhöjd cykelbana anordnas i motlut. Uppför kräver cyklisten vingelmån men hastigheten är låg och kan anpassas till de gående.”

Cykelfält nedför men cykelbana uppför låter som en bra idé.

”Ett cykelfält placeras normalt mellan bilkörfält och parkeringsfält om sådana förekommer. Bredden bör vara ca 1,75 m, inte väsentligt smalare med hänsyn till bildörrar som öppnas och inte väsentligt bredare eftersom cykelfältet då kan uppfattas som bilkörfält.”

Utmärkt att hänsyn tas både till bildörrar som öppnas och till förväxlingsrisken med bilkörfält.

Nästa kapitel >

Publicerat i Dokument, Förslag | Lämna en kommentar

Göteborgs gc-principer 5.5

Mina kommentarer till Göteborgs gc-principer. (Till början)

5.5  Ytskikt

”Gång- och cykelbanor läggs normalt på samma nivå och skiljs åt med målad linje (0,1) eller olika ytskikt, i första hand asfalt på cykeldelen och markplattor eller dylikt på gångdelen.”

Vissa gående föredrar markplattor framför asfalt, men långt ifrån alla. Speciellt de som har väska på hjul, rollator, begränsad rörlighet eller med sovande barn i barnvagn söker sig helst till skarvfria banor, vilket oftast betyder cykelbanan. Ytmaterial har ingen juridisk betydelse och har inte använts så konsekvent så att en intuitiv betydelse uppstått. För bägge dessa aspekter, se andra halvan av kapitel 3.2.

Ytmaterialens komposition kan också spela spratt, se Ränder på längden och tvären samt Ett vitt streck gör skillnad.

”Cykelbanorna skall ha minst lika hög standard som de parallella bilgatorna vad avser beläggningar m m. Annars väljer cyklisterna att cykla i gatunätet. […] Gångdelen skall vara tillräckligt bred och så ”gåvänlig” att det inte är mer attraktivt att välja den asfalterade cykelbanan.”

Som mycket riktigt påpekas, måste gångbanan vara konkurrenskraftig om gående ska hålla sig där. Enstaka gående på cykelbanan kan cyklisten bromsa in och plinga på, men blir det för många, styr cyklisterna hellre ut i gatunätet.

”Ojämnheter i vägbanan är mycket obehagligt för cyklisterna. Därför skall stora jämnhetskrav ställas på cykelbanebeläggningar t ex vid återställandet av ledningsschakter. Där det föreligger problem med vattenavledning på cykelbanorna bör dränerande beläggningar väljas.”

Slask på Heden

Heden har det övergripande gc-nätets allra mest ned-

Tvättbräda på Heden

-smutsande och skumpiga länk

 

 

 

 

 

 

 

”På cykelbanor genom korsningar och på cykelöverfarter läggs röd asfalt”

Röd asfalt ser ut som ett väldigt viktigt budskap, men så som det används i Göteborg idag är det mycket svårt att avgöra vad färgen vill förmedla. Från början lanserades den som en cykelbanefärg, och då anlades cykelbanan från Stadsbiblioteket till Södra vägen i röd sten. I en artikel i Göteborgs-Posten sa man att fler cykelbanor skulle få samma färg efterhand.

Röd gc-förvirring på Järntorget

Hur var det nu – var det gående eller cyklar som skulle ha röd beläggning?

Men idag markerar röd färg ömsom gångbana, cykelbana, bäggedera samtidigt, cykelöverfart, gångöverfart, garageutfart och spårvagnsområde. Ibland skiftar detta flera gånger om på en sträcka av några hundra meter. Första Långgatan vid Järntorget uppvisar en kavalkad av kombinationer samlade på en liten yta. Ur denna brokiga användning kan gående och cyklister inte utläsa någonting. Är normlösheten ett resultat av interna dissonanser mellan trafikplanerare och stadsbyggnadsutformare eller brottas olika tiders syn på vad färgen ska användas till?

Se även Järntorgets dolda cykelbana.

 

Utformningsprincipernas ord om hur röd asfalt ska användas skulle kunna vara första steget mot att återerövra ett mycket värdefullt uttrycksmedel i trafikmiljön. Det behövs om trafikanterna ska kunna få ut något av det.

”Kantstöd utmed cykelbana skall helst undvikas där det inte är motiverat av andra orsaker, då detta kan utgöra en olycksrisk”

Linje blir kantsten på Danska vägenSpeciellt förrädiskt är det när en vit linje omärkligt övergår i nivåskillnad med kantstöd. Jag höll själv på att cykla omkull på Danska vägens cykelbana när jag styrde undan lite för en gående som kom in från ett övergångsställe. Jag cyklade till hälften på den vita linjen som plötsligt blev kantsten. Bytet verkar nästan vara dolt med flit. Det sker just vid den bortre gångmarkeringen.

 

Jag hoppas att dessa kommentarer kan locka till synpunkter från intresserade. De kan då förbättras och i slutändan kanske komma till nytta för vidareutvecklingen av principer för gång- och cykelbanor, åtminstone i Göteborg.

Publicerat i Dokument, GC-separering, Motstridigt | 4 kommentarer

Bilar på övergångsstället

GC-blockering vid Allén x Rosenlundsgatan

Både cykelöverfarter och övergångsställen blockeras ibland av bilar.

Så fort biltrafiken tätnar lite i stan är det många förare som trots TrF 3 kap 62 § stannar mitt på övergångsställen och cykelöverfarter. Det kan förvandla övergångarna till farliga labyrinter. Voffo gör di på dette viset?

Gles trafik
Vid gles trafik släpper Göteborgs bilister vänligt fram mig på övergångar, både när jag går och cyklar. Då finns knappt några andra bilar som stressar eller är i vägen, så föraren kan känna full kontroll och handlingsfrihet. Om man visar innan hur man tänker, får föraren tid för beslut, och sedan kan ögonkontakt skapa en relation som gör underverk för samarbetsandan.

Alla stereotypa beskyllningar som bilister utsätts för på diverse nätforum stämmer alltså inte med min bild. De som skriver sådant kanske varken visar sina avsikter i trafiken eller tar vänlig ögonkontakt. Visar man ingen egen samarbetsvilja, reduceras nog chansen att bli fördelaktigt bemött. Människor är oerhört duktiga på att avläsa varandra.

Det är nästan bara de bilister som pratar i mobilen eller på annat sätt är mentalt upptagna som ställer sig i vägen för mig när jag ska över.

Tätare trafik
Vissa förare verkar kunna behålla sin trygghet, kontroll och handlingsfrihet även när det finns andra bilar runt dem. För dem spelar det ingen roll om de har en otålig bil alldeles bakom. Man får ändå ögonkontakt och blir vänligt bemött.

Andra förare förändras av den omgivande biltrafiken – känner krav från den eller avskärmar sig och försöker bara komma framåt själva. Så fort framförvarande bil rör på sig följer de mekaniskt efter tills den stoppar. Och då stannar de, utan att se efter var de stannar, och de stannar kanske … rakt på ett övergångsställe!

Vid tätare trafik kan bilar inte alltid köra vidare. Då blir det plötsligt viktigt att hålla övergångsställen och cykelöverfarter fria även om det just då inte kommer någon fotgängare eller cyklist. De kan ju dyka upp innan bilen får fritt att fortsätta. Ofta är det här som skon klämmer. Många bilförare är vänliga mot synliga människor men brister i förutseende. Man anar att de inte använder sitt planerande medvetande utan bara reagerar med en omedveten social reflex. Medvetandet ställs bara inför fullbordat faktum, som i Omedvetna val.

När de väl hamnat på övergången kan de reagera på olika sätt. Vissa stirrar glasartat rakt fram och försöker att till varje pris inte se fotgängarna och cyklisterna som de hindrar. Andra visar upp en ursäktande gest. Några börjar till och med backa i ett försök att mildra skadan. Men att backa är farligt, för då riskerar man att backa på någon person.

Bil på Berzeliigatans cykelöverfart

Bilen backar för att ge plats åt en cyklist, men ser inte den andra.

Att hamna med bilen på en överfart och blockera oskyddade trafikanter är ett misstag som vi alla kanske måste göra någon gång innan vi lärt oss. Men hur ursäktar du dig själv om det händer dig igen, och igen?

Konkurrens om samma kö
Vid tät trafik kan det uppstå fullkomligt kaos i en ljusreglerad korsning. Bilar från flera tillfartsvägar kan konkurrera om en och samma väg för den vidare färden, men den vägen kanske inte sväljer all trafik.

När du som bilförare får grönt vill du naturligtvis köra fram. Men är det fullt på den väg du ska till, borde du tvärtom stå kvar tills det blir plats. Problemet är då att du snart får rött igen, andra bilar får grönt och de fyller på så att det inte blir plats för dig vid nästa grönt heller. De hänsynsfulla har ingen chans mot egoisterna. Därför kör alla fram och korkar igen hela korsningen.

I denna konkurrens bland bilister kommer de oskyddade trafikanterna i kläm. De finns inte längre med på kartan. När de får grönt måste de försöka kryssa sig fram genom bilkaoset. Alternativet är att stå kvar och vänta ända tills det blir lågtrafik.

Kaos på Järntorget

Konkurrens utvecklad till bilkaos. Cyklisterna letar efter kryphål medan vissa bilar flyttar sig.

 

Funderingar
Konkurrensfenomenet kan förklara att en bilkö på vägen bort från en korsning växer på och blockerar själva korsningen eller att någon av hänsyn till andra bilister klämmer in sig på en efterföljande övergång. Där finns ett dilemma som det kan vara svårt för en enskild bilist att göra något åt.

Men bilförare som är på väg in till en korsning har ingen anledning att ställa sig på övergångsstället före korsningen. De behåller sin plats i kön ändå. De har alltså inget att skylla på, utan borde alltid kunna följa TrF 3 kap 62 §. Har lagmakten någonsin försökt göra bilförare medvetna om det? Det skulle behövas. Att inte göra något är att offra de oskyddade trafikanterna.

 

Publicerat i Beteende, Lagmakten | Lämna en kommentar

Röd gubbe kanske inte gäller

Vid vissa övergångsställen är det oklart om röd gubbe gäller hela sträckan eller bara vissa delar. Men lagen ställer helt olika krav på trafikanterna vid reglerade och oreglerade övergångsställen. Därför är det viktigt att alla parter har samma uppfattning om vad som gäller på den specifika platsen.

Stora Teatern, Göteborg

Övergångsställe vid Storan

Gående ser en refug före röd gubbe.

Cykelbana mot övergångsställe vid Storan

Cyklister ser ett vanligt reglerat övergångsställe.

 

 

 

 

 

 

 

Är hela övergångsstället ljusreglerat eller ej? Ska gående vänta här eller få företräde till refugen när det lyser röd gubbe vid övergångsställets slut? Allt hänger på om den närmaste delen tillhör regleringen eller ej.

Vägmärkesförordningen säger att signalers räckvidd går förbi refuger:

Röd gångsignal: Förbjudet att beträda en körbana, cykelbana eller järnvägs- eller spårvägskorsning. Gående som befinner sig på körbanan eller cykelbanan när signalen slår om till röd signalbild skall fortsätta till andra sidan. Finns en refug eller liknande anordning skall den gående dock stanna där.

Detta övergångsställe verkar alltså vara reglerat i sin helhet. Det följer också mönstret för hur det brukar vara vid ljusreglerade korsningar. Jag har passerat här som cyklist i många år och aldrig tvekat, inte förrän helt nyligen …

Om man likt Agaton Sax studerar hela övergången med förstoringsglas, måste man till slut utbrista ”Men detta är ju oerhört”! För går man från andra hållet ser man nämligen att den enda trafiksignal man då ska följa står på refugen. Sista biten saknar reglering.

Gående från ena hållet ser alltså cykelkorsningen som oreglerad. De från andra hållet kan möjligen också tolka det så om de granskar den motsatta riktningens utformning. Men det är knappast cyklisternas intryck.

Förväntas de lägga märke till frånvaron av gångsignal på högra trottoaren? Det döljs av den egna cykelsignalen, drunknar bland diverse signalarmaturer för den korsande biltrafiken och stämmer inte med förväntningarna. Det enda cyklisten ser tydligt är den röda gubben längst till vänster. Det är där man får bekräftat att gående har rött.

Berzeliigatan, Göteborg

Berzeliigatan, en leder cykeln

Gående får grönt men cyklister måste vänta, såvida de inte ödmjukar sig och leder cykeln.

Bilvägen från höger är enkelriktad, så trafik in där är aldrig tillåten. När de har rött tycker man därför att både cyklar och gående borde få grönt. Men cyklisterna får ofta grönt betydligt senare och rött igen tidigare än gående. Förr fick de bara halva gröntiden. Numera är skillnaden inte alltid fullt så stor. Men varför skiljer det över huvud taget? Många cyklister förstår inte det utan kör så snart gående får grönt. Man får ju leda cykeln, så varför inte cykla?

Att cyklisterna får grönt senare beror på grönt ljus för korsande cyklar från vänster. Dessa förs in på en smal och diskret cykelbana till höger. Men varför kan då gående ha grönt samtidigt? De drabbas ju lika mycket av denna korsande trafik!

Berzeliigatan med pil

Pilen visar de korsande cyklisternas väg som orsakar rött cykelljus men grön gubbe.

Svaret är nog att den gröna gubben bara är tänkt att gälla bilfilerna. Agaton Sax skulle ha påpekat att så ser det i alla fall ut för gående från andra hållet. Den närmaste lilla biten för cyklar anses inte höra dit. Den har inte ens zebralinjer, så där måste gående alltid lämna cyklister företräde. Men de flesta ser sig inte för utan går som om det var en del av trottoaren, eller som om den gröna gubben utlovade fri lejd hela vägen. Inte konstigt, för den korsande cykelfilen är både diskret och oväntad.

Funderingar
Det verkar som om utformaren i båda dessa exempel vill undvika att ljusreglera interaktion mellan cyklister och gående. Det är nog bra i allmänhet. Men en ljusreglerad korsning upplever vi som en gestalt, en helhet, och den aktiverar inlärda förväntningar som styr vad vi tittar efter och hur vi beter oss. Att göra avsteg från det som är normalt i en sådan gestalt kan lätt lura trafikanter, speciellt om något händer som tar deras uppmärksamhet, det kan räcka med ett ljus som slår om. Diskreta avvikelser i en känd gestalt missar vi lika lätt som ett stavfel i en text.

Därmed inte sagt att oreglerade delar i en ljusreglerad korsning alltid är dåligt. Det beror på hur de framträder för oss i kompositionen och hur typiska de är i sitt sammanhang. En sak är dock klar: Utformningen måste alltid ge båda parterna samma bild av hur de ska samspela. Det är nästan viktigare än att utformningen följer lagen.

Publicerat i Ljussignaler, Motstridigt | 15 kommentarer

Mjuk separering

En cykelbana med en fil i varje riktning och en gångbana bredvid kräver en hel del bredd. Ibland finns inte den bredden, eller så kan trafikbelastningen vara så låg så att den bredden inte är motiverad. Återstår det i så fall bara en helt oseparerad gc-bana?

Inte nödvändigtvis. Jag fick syn på följande enkla men kreativa lösning:

Mjukseparerad gc-bana nära Linnéplatsen

Cykelsymboler längs ena kanten uppmuntrar till separering mellan gående och cyklister.

De få gånger som jag cyklat här har det fungerat utmärkt. Flera faktorer bidrar nog till det. Många gående föredrar i allmänhet att hålla avstånd till biltrafiken, som i det här fallet är en stor väg. Den kraften samverkar med cykelsymbolernas placering. Jag har inte mött några gäng av gående som går i bredd och pratar med varandra här, utan mest ensamma personer som lättare märker av sin omgivning och kan tänkas upptäcka symbolerna.

Själv blev jag charmad av det enkla och ödmjuka i uttrycket. Det låter mig inse fördelarna med idén men lämnar detaljerna åt mig. Jag får ett förtroende som jag får lust att ta. Den lusten blir större när jag möter andra som uppenbarligen också tänker som jag.

Publicerat i Beröm, GC-separering, Skyltar o symboler | Lämna en kommentar