Mina kommentarer till Göteborgs gc-principer. (Till början)
3.1 Separering från biltrafik
”I korsningarna sker merparten av de svårare olyckorna. Helst skall korsningarna med biltrafiken ske i skilda plan. Eftersom detta av ekonomiska skäl sällan är realistiskt i det befintliga vägnätet måste korsningarna utformas med utgångspunkt från den svagare trafikgruppens krav.”
Här är fyra funderingar kring risker i korsningar.
Obevakade cykelöverfarter: Här är företrädesreglerna krångliga och icke-intuitiva. Det kan en ensam kommun inte ändra på, så därför måste utformningen vara tydlig och akta sig för att förespegla något annat än det som gäller enligt lag. En förhöjd cykelöverfart kan få cyklisten att tro att bilar ska lämna företräde och att guppmarkeringarna längs upphöjningen är hajtänder som påbjuder det. Om det inte är så, och om bilföraren inte gör samma tolkning som cyklisten, uppstår ett missförstånd som är första steget till olycka. Ibland är nivåskillnader så små och anpassningar så smygande att man knappt vet om det ska kallas upphöjning. Och betyder avsaknad av vägmarkering för cykelöverfart att partiet till och med räknas som cykelbana, trots att banans material har växlat? Det skulle innebära helt andra väjningsregler. På Trafikprojekt.se visas 16 tankeväckande exempel på korsningar varav 12 är obestämbara.
Bevakade cykelöverfarter och övergångsställen: Om man ger oskyddade trafikanter grönt någon sekund före svängande bilar, hinner de ta plats i korsningen. Detta verkar tillämpas på några ställen, t.ex. där Parkgatan korsar Avenyn. Det omvända, att ge bilarna någon sekunds försprång bara för att de har ett par meter extra att köra, skapar risker. Då kan bilförarna lätt tro att de oskyddade kommer att fortsätta ha rött, och flyttar därefter uppmärksamheten till andra saker när de börjar köra.
Grönt för gående men rött för cyklar: Att cyklister kan fortsätta ha rött när gående fått grönt är svårt att förstå för många. Det kan man utläsa ur den stora skillnaden i cyklisters beteende vid rött ljus beroende på om de gående som ska samma väg har rött eller grönt. Om cyklisterna tolkar sitt förlängda rödljus som klumpig teknik eller orättvisor från programmeraren, så har utformaren ett kommunikations- och förtroendeproblem, se Grön gubbe, rött för cykel samt Kobbarnas röda väg.
Blockerade övergångar: Så fort biltrafiken tätnar lite är det många förare som trots TrF 3 kap 62 § stannar mitt på cykelöverfarter och övergångsställen och förvandlar dem till farliga labyrinter för de oskyddade trafikanterna, se Bilar på övergångsstället. Vissa bilister behöver väckas ur sin aningslöshet. Vem tar tag i den biten?