Vi lägger alla våra livspussel. Valen av nya bitar begränsas av de bitar vi redan lagt. Även om vi verkligen vill ändra något för att inte bidra till förstörelsen av planeten för våra barn, kan livspusslet göra det svårt. Kan pusslets låsningseffekter mjukas upp för trafiken i stan?
Ett livspussel med bilen som grund utvecklar andra vardagsmönster och behov än ett med cykeln som grund. Nu kör vi sällan renodlat bara det ena eller det andra, men var vi lagt tyngdpunkten styr ändå våra liv. Vi kan uppleva att de som har annan tyngdpunkt inte förstår vilken situation vi är inlåsta i och hur svårt det kan vara att ändra den.

Det är svårt att byta ut en bit i ett redan lagt pussel, hur bra den nya biten än är.
Ett fysiskt pussel
I ett fysiskt pussel passar alla bitar ihop perfekt, men bara på ett enda sätt. Det går inte att byta ut någon bit hur gärna man än skulle vilja. Alla bitarna runt den gör oövervinnerligt motstånd. Så fort den första biten är lagd, är därför all vidare utveckling helt låst.
Våra vardagliga livspussel
Verklighetens livspussel är inte exakta. Det finns glapp mellan bitarna som medger en viss handlingsfrihet. Men hur mycket? För att få ut det mesta möjliga av livet så optimerar vi. Det innebär att vi tightar till glappen, får en högre grad av låsningar mellan pusselbitarna och därmed svårare att ändra något. Kanske känns det tryggt när viktiga val redan är gjorda så att vi fått bitarna att passa ihop med varandra. Men det innebär också ett större beroende av att förhållandena runt omkring oss förblir oförändrade. Skulle de förskjutas och vårt pussel är tight, blir det besvärligt för oss att ställa om.
Det planetära livspusslet
Livet på jorden har hittat former som samspelar med varandra och som är hållbart i ett tidsperspektiv på kanske hundra miljoner år. Allt är rena kretslopp inom biosfären som med solens hjälp kan rulla på varv efter varv … efter varv. Det är ett mycket intrikat pussel där bitarna sitter ihop på ett fantastiskt sätt och med stor resiliens – en förmåga att parera förändringar. Enskilda arter har kommit och gått, men i en stafett där det planetära livspusslets grunder behållits intakta tack vare mångfalden av arter. De har samexisterat i en genial balans där inte en art har makt och ansvar för alla andra.
Hur det ska gå nu när människan greppat rodret beror på hur vi väger kortsiktigt intuitivt egenintresse mot hela det planetära livspusslets funktion. Vi har utnyttjat resiliensen till max och kört hållbarheten i diket riktigt rejält. Troligen har vi ändå kunskap och verktyg för att ta oss upp på banan igen innan allt gått för långt. Men då krävs att vi tillsammans tar det helhetsansvar som åligger en planetär styrman.
Ett enkelt test av hållbarheten vid val av kompasskurs är att försöka uppskatta om det vi väljer att göra idag kan fungera för hela planeten i åtminstone tusen år. Om det inte går när vi inkluderar ”osynliga” faser som utvinning och tillverkning utan att behöva göra lösa antaganden om att framtida teknik kommer att fixa allt åt oss, innebär det att vi tar på oss ännu mer ansvar för att styra allt det som en gång gick av sig själv. Att våra påfund kan få allvarliga och oförutsedda bieffekter har vi förhoppningsvis lärt oss nu.
Vardagsavståndens stora betydelse
Jag fokuserar här på trafik i stan. Ur hållbarhetsperspektiv är korta vardagsavstånd mycket viktigare än att fortsätta resa lika långt och bara byta till lite mer hållbara resesätt. Den som vill hävda att elbuss är hållbar, och att elbil är nästan lika bra får gärna läsa Vilken trafik tål klimatet? Med korta resor minskar klimatpåverkan, samtidigt som det starkt gynnar klimat- och resurssmart resande med gång och cykel istället för motoriserat. Här är stadsplaneringen en viktig möjliggörare.
Många decenniers bilcentrerade samhällsutveckling har utarmat närhandel till förmån för externa köpcentra, och närhet till skola och arbete till förmån för funktionsseparering, utglesning och intensiv motortrafik. Den ökande trafiken har försämrat stadsmiljöer (luft, buller, yta, rörelsefrihet mm) så att barnfamiljer vill fly och barn måste skjutsas motoriserat till skolor och fritidsaktiviteter. Allt det har skapat utmaningar för den som vill lägga ett klimatsmart pussel.
För att ändra detta räcker det inte med att ta bort parkeringsplatser. Vi måste hjälpa varandra att successivt påverka alla individuella och samhälleliga pusselbitar som låser fast bilen i pusslets mitt. Först då blir det möjligt för många att själva hitta vägar att göra sina livspussel hållbarare. Lyckas vi med det, kan det bli en positiv lavin. Andra städer ligger före oss.
Förslag på metod för bebyggd stad
Jag framkastar en idé som säkert kan förbättras på många sätt. Bidra gärna med det!
Antag att vi gör det dyrare att parkera på gatan men mer förmånligt att parkera typ 1 km från hemmet. Man skulle ändå kunna köra till bostaden för att lasta i och ur, men parkering på avstånd skulle ge en stunds promenad eller en minimal cykeltur för att hämta/lämna bilen. Då skulle man inte så gärna göra kortare ärenden med bil. Efter en liten tid skulle konditionen och vanan utvecklas så att man lätt gjorde allt längre ärenden med cykel. Man skulle komma på att man kan hämta/lämna barn på förskolan med cykelkärra eller barnsits, handla mat på vägen hem och mycket mer. Vid nästa byte av jobb skulle en del bli mer intresserade av att hitta ett jobb som ligger inom cykelavstånd. När man blivit van cyklist kan avstånd på 5-10 km enkel väg kännas som fullt rimliga cykelavstånd – även på vintern. Tro det eller ej! Vad som känns som rimligt cykelavstånd kan också förlängas rejält om man ger hög prioritet för cykel längs strategiskt valda huvudstråk. Där ska cyklister få bra flyt, sällan behöva stanna och ha goda omkörningsmöjligheter – som bilarnas europavägar ungefär, fast med avstånd och hastighet i beskedlig cykelskala.
Antag att en förmånlig parkering på lite avstånd från hemmet utgörs av ett utpekat parkeringshus. Då kan man registreras när man kör in och ut, och förmånen kan beräknas utifrån det. Det skulle därmed också gå att ge en extra förmån om man låter bilen stå flera dagar i sträck. Det kan ha betydelse de gånger när lättjan slår till och man blir sugen på att ta bilen fast man faktiskt inte behöver.
På så sätt får man tid att vänja sig vid ett minskat bilberoende och att bit för bit hitta andra lösningar för sitt livspussel. Lösningar som man hittar själv kan man lättare ta till sig än sådant som andra tvingar på en. Till slut kanske vissa ser det som mer fördelaktigt att använda bilpool de gånger som de faktiskt behöver bil. Framför allt kan nästa generation tycka att bilägande inte är lika viktigt.
Tanken med hela denna idé är att man ska kunna köra på som förut, men att det blir klart billigare att successivt lätta på sitt bilberoende i den takt man själv kan. Det tar tid för staden att omvandla bilytor till sådant som är mer attraktivt för stadsliv, för affärer att få mer lokal luft under vingarna, för föräldrar att våga låta sina barn röra sig själva till skola, lek, kompisar och aktiviteter. Men allt hänger ihop, och i en stad full av bilar och långt resande hindras allt detta.
Jag tror att människor blir mer villiga att bidra om de förstår syftet, men också känner att deras problem tas på allvar och att de får lite hjälp med att lösa sina hinder. Det kan öka acceptansen. Och så länge de flesta bidrar, kan vi ha förståelse för att det finns de som faktiskt inte kan.
Utveckling av ny stad för mindre biltrafik
I Göteborg planeras nya stadsområden i många centrala lägen, främst i närheten av Göta älv. Det är stadens plattaste delar där det är som mest bekvämt att cykla. Här borde det vara en utmärkt möjlighet att skapa stad inriktad på kortare vardagsavstånd, avstånd som är lämpliga för livspussel med cykel som grund.
Här kan bilparkering på lite avstånd planeras in från början. Det betyder att människor som vill leva mindre bilberoende också får större möjlighet att flytta till mindre bilberoende lägen i staden, medan de bilcentrerade därmed får ökad tillgång i områden längre ut där bil är rimligare och inte belastar stadens centrala delar lika mycket. När de mest bilberoende inte efterfrågar de mindre bilanpassade områdena, kan fler som värdesätter närhet framför resande får råd att flytta dit och leva ett billigare, cykelcentrerat liv. Det går hand i hand med principen för cirkulationsplan – att avstyra genomfartstrafik med bil i staden genom att den delas upp i sektorer som bilar bara kan nå utifrån.
När man utformar nya stadsområden är det viktigt att man redan från början har skapat attraktiva och gena cykelmöjligheter. För när folk flyttar dit gör de nog också snabbt sina val av hur de ska vardagsresa. Om man först vänjer dem vid att resa kollektivt och att bygga upp ett livspussel utifrån det, blir det svårt att i efterhand ändra det till ett mer cykelcentrerat liv, trots att det vore betydligt bättre för klimatet, bullret, luften, vardagsmotionen och närhandeln.
En resa med Göteborgs elbuss belastar klimatet tre gånger så mycket som samma resa med cykel, räknat i livscykelperspektiv. Därför är det mycket dumt att inte planera med tanke på cykelns stora fördelar. Tyvärr buntar många politiker och planerare slentrianmässigt ihop kollektivtrafik, cykel och gång som ”hållbart resande” i tron att de är likvärdiga.
Till sist några relaterade klipp från akademi och debatt
Här följer glimtar ur två rapporter från akademin, två bilcentrerade debattinlägg och två som argumenterar för en minskning av bilismen i staden. Man behöver lyssna på och försöka förstå alla sidor. De behöver också lyssna på varandra.
IVL beskriver på beställning av WWF hur stadens utrymme kan användas mer hållbart och presenterar fungerande exempel i rapporten Att göra en Gent – nya tag för attraktiva städer med mindre biltrafik. Ur inledningen:
Trafikens utsläpp [är] en viktig pusselbit och utmaning. Elektrifiering och förnybara drivmedel bidrar till minskad klimatpåverkan men räcker inte till för att klimatmålen ska kunna nås, särskilt inte på kort sikt … Det finns samtidigt drivkrafter att använda stadens utrymme mer hållbart och utveckla mer attraktiva stadsmiljöer.
Uppsatsen Gatan är död, länge leve staden från SLU samlar och belyser många olika perspektiv på trafik i stan. Här några ord ur sammanfattningen:
Den fria platsmarken, “ytan mellan husen” … utgör i grova drag hälften av många västerländska städers totala yta, Sverige inkluderat. Ungefär 65% av denna yta upptas i sin tur idag av biltrafiken genom sk. blandtrafik och parkering. … Det här arbetet avser att undersöka och belysa … ytkonflikten mellan bilismen å ena sidan och människorna och stadslivet å andra sidan.

Bild på sid 13, hämtad från Bikesvscars.com för Fredrik Gerttens film.
Att det är svårt att helt plötsligt ställa om hela sitt livspussel beskriver en insändare i GP Fria ord 250307 Sluta kriga mot oss barnfamiljer som har bil för att kunna få ihop livet!. Några klipp:
Vi är småbarnsfamiljer med tajt schema. Ett schema som aldrig hålls. Därav bilen. Jag trodde i min enfald att det var just barnfamiljer som Göteborg ville ha kvar i kommunen? …
Vi vill ta oss ut, till Svartedalens vildmark, till Tjolöholms slott, till mor- och farföräldrarna. Till sommarstugan. Först bara in en sväng på en provtagning, sen handla, jympan, hälsa på syrran och hennes barn, kanske badhus, glömde skruv, morfar, fixa nya glasögon, ja lite sådana saker. …
Vi alla måste bidra men vi kan inte börja leva ett Amish-liv. …
I GP debatt 250319 protesterar två kommunala oppositionspolitiker mot förändringar av medborgares livspussel och lyfter några av problemen i S driver barnfamiljerna från Göteborg med chockhöjda p-avgifter. Några klipp:
Inte nog med att det kommer bli dyrare att ha sin bil på gatan utanför bostaden. De barnfamiljer som till äventyrs har pengar över för att åka in till centrum och handla eller ta en fika ska dessutom straffas med chockhöjda parkeringar på gator och kommunala parkeringsplatser. …
Inte ens i Tynnered låter Socialdemokraterna barnfamiljerna ha sina parkeringsplatser ifred. I stället uppmanas de i ett käckt meddelande från kommunala Familjebostäder att samåka. Som om alla barn i Tynnered är lika gamla, har samma intressen och ska göra samma saker vid samma tidpunkt. …
Problemet ligger … i en total oförmåga att sätta sig in i hur familjer med mindre marginaler, eller med bara lite andra behov än vänsterstyrets egna, får ihop sitt livspussel. Det vittnar om ett förakt för andra människor och deras val. …
I GP Fria ord 250327 kom ett svar Det är en myt att vi barnfamiljer föredrar bilen som bl.a. skrev:
Många barnfamiljer vill ha en trygg och grön stad, inte fler parkeringsplatser. Det är dessutom ofta dyrare för en barnfamilj att åka kollektivt till stan än att ta bilen – de så kallade ”dyra p-avgifterna” till trots. …
Vi är många som värdesätter bilfria ytor, trygga skolvägar och fler parker. Att omvandla parkeringsplatser till lekplatser och cykelbanor är en investering i barns uppväxtmiljö. Städer som prioriterat gång- och cykeltrafik lockar fler besökare och gynnar butiker och restauranger. Att subventionera bilparkering i innerstaden är orättvist för dem som väljer andra transportmedel. …
Biltrafiken ska ha sin plats, men den kan inte diktera stadsutvecklingen. Högre p-avgifter är ett steg mot en mer hållbar och mänsklig stad – och det vinner alla på, även vi barnfamiljer. …
I GP Fria ord 250329 beskriver insändaren ”Handeln gynnas när biltrafiken minskar i städerna” att många städer minskar sin biltrafik och vilka effekter det fått för handeln. (Den är publicerad i papperstidningen men inte på nätet). Några klipp:
Göteborgs city kommer att bli ödelagt, när inte bilar kommer att kunna parkera på Grönsakstorget, beklagar sig många bilberoende. Alla affärer kommer att bli olönsamma och försvinna från city.
Oj, så fel dom har!
Biltrafiken minskas ju överallt i världens storstäder. Den har minskat kraftigt i bland annat Paris, Gent, Ljubljana, och Montpellier. Trafiken kommer att minskas i Bryssel, Berlin, Milano, Oslo och Barcelona.
… Madrid har infört ett bilfritt område, och handeln har ökat med 10 procent. London har gjort kraftiga trafikrestriktioner och det har blivit en 30-procentig ökning i handeln. New York har fått minskad biltrafik. Times Square har fått en 50-procentig ökning i handeln, nu när biltrafiken har stängts av. …
Det verkar väl ändå som om de olika parterna har flera viktiga mål gemensamt: att underlätta livspusslet, att motverka utflyttning och butiksdöd, men förhoppningsvis även att styra vår gemensamma utveckling mot en hållbar framtid.