Vi påtvingas reklam-sadelskydd

Då och då sätts det sadelskydd med reklam på alla cyklar som står i innerstan. De flesta vill inte ha dem. De skapar onödigt plastskräp, badwill och hindrar cirkulär återvinning. Varför fortsätter det ändå? Kan aktörerna förklara vad som övertrumfar problemen?

Några kampanjer i Göteborg som jag frågat

Sadelskydd Boneo

boneo.se
Kontaktad 2025-10-03
Obesvarad 2025-10-22

Sadelskydd prenumerera

prenumerera.se
Kontaktad 2025-10-03
Obesvarad 2025-10-22

Dummy

Vad kommer härnäst?
.
.

Mina frågor till dem:
1: Hur stor andel av sadelskydden tror ni slängs efter bara 0 eller 1 användning?
2: Är det en sadelskyddsagent som övertalat er att välja denna reklammetod?
3: Har ni några tankar kring för- och nackdelar med massutdelning av sadelskydd?

De flesta vill inte få reklamplast på sin cykel
Jag har tidigare gjort en undersökning med tre olika metoder om vad cyklister tycker om att få reklamsadelskydd påsatta på sina cyklar. Det var både en omröstning i facebookgruppen Cykla i Göteborg, en koll på hur många som faktiskt skyddar sina cyklar med sadelskydd vid regn och en intervju med cykelhandlare om efterfrågan på sadelskydd.

Allt pekar på att de flesta tycker illa om metoden. Den kan alltså ge företaget badwill.

Vad gör cyklisten med oönskade sadelskydd?
Vissa rycker bara av det och slänger på gatan eller sätter det på någon annans pakethållare intill. Andra slänger det i närmaste papperskorg. Några kanske tar hem det och lägger det i plaståtervinningen. Det senare låter ytligt sett bra men tål knappast en närmare eftertanke, se nedan.

Det är främst cyklar som står övergivna eller långparkerade som har sadelskydden kvar.

Orsaka inte onödigt plastskräp i naturen
Den nu alltmer akuta krisen i våra hav ställer spridandet av oönskad plast i dålig dager.

Naturvårdsverket skriver i Nedskräpning av plast i juni 2025 bl.a: När plast hamnar i naturen kan det orsaka skador och stora problem för djur, människor och miljö. Mängden plastskräp ökar hela tiden. Den nöts stegvis ner till mikroplaster. Nedskräpning av plast är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i haven.

Och bidra inte till att plast eldas upp
PET-flaskor kan materialåtervinnas, och med hjälp av pant stärks återvinningsgraden. De är lätta att känna igen och därför är det möjligt att sortera ut dem ur blandat skräp. Det finns t.o.m. personer som fiskar i våra återvinningskärl för att utnyttja panten. Dessutom är PET-flaskor ofärgade. Annars hade återvunnen PET fått samma gråsvarta färg som det färgblandade vattnet i akvarellmålarens vattenglas.

I idealfallet blir PET-flaskor ett cirkulärt evighetssystem som inte skadar naturen och inte bränns till växthusgaser och gifter.

Men nästan allt annat plastskräp innehåller myriader av olika plastsorter och färger som inte kan separeras och återvinnas. Istället bränns det.

Det finns tillverkare av reklamsadelskydd som deklarerar att de utgått från återanvänt PET-material. Men det betyder ändå att de har tagit bort den från vidare återvinning. De bryter alltså ett cirkulärt system.

Forskningsinstitutet Rise skriver i Kemisk återvinning av PET skapar nya produkter bl.a: Plast blir ny plast, som blir ny plast, som blir… Att utnyttja material i ett kretslopp är viktigt för att vi ska nå de nationella miljö- och klimatmålen och de globala målen i Agenda 2030.

Skyll inte på andra
I många sammanhang hör man ofta argumentet att den skada man själv gör är liten jämfört med det andra gör. Men samtidigt pratar vi ofta om att börja med att plocka de lägst hängande frukterna. Dit hör väl att ge plast till en massa människor som inte vill ha den?

Om mina frågor till dem som tvingar på oss sadelskydd
1:  Hur stor andel av sadelskydden tror ni slängs efter bara 0 eller 1 användning?

Om aktörerna precis som jag kommer fram till att de allra flesta cyklisterna troligen inte uppskattar påtvingade reklamsadelskydd, borde de fundera mer på alla negativa effekter de kan orsaka.

2:  Är det en sadelskyddsagent som övertalat er att välja denna reklammetod?

Det är intressant att veta om aktören själv kommit fram till att det stämmer med deras policy och hur de vill bli bedömda, eller om de bara fallit för övertalning från en försäljare av reklamkampanjer. Det finns många som vill sälja. Googla på ”sadelskydd med tryck” så ser du!

3:  Har ni några tankar kring för- och nackdelar med massutdelning av sadelskydd?

Någon form av bedömning har man säkert gjort innan man beslutat sig för en sådan plastig reklamkampanj. Kanske en SWOT-analys? Jag vill gärna veta vilka perspektiv som finns förutom de jag själv har beskrivit. Det kan hjälpa mig att bättre förstå hur man kan vilja driva en sådan kampanj.

Publicerat i Miljöpåverkan | Lämna en kommentar

Landsvägsgatans strykjärn

Sandahls Grus & Asfalt AB, Kretslopp och vatten samt Stadsmiljöförvaltningen i Göteborg får här ett erkännande för en strykjärnsslät lagning av cykelbanan. Så bra går det att laga! Provcykla gärna. Och jämför med två andra lagningar som jag också kort beskriver här.

Strykjärnsorden Landsvägsgatan(Strykjärnsorden förklaras närmare i Strykjärnsorden instiftas)

Plats

Landsvägsgatans starttillståndskarta

Karta och tillståndsuppgifter hämtade från NyStart.

Utförande

Jämnt grus före asfaltering

Gruset fyllt ända upp till jämn bana. Den var bekväm att cykla över.

Färdig yta

Mycket jämn asfaltering och anslutning till befintlig asfaltyta. Brunnslocket smälter in väl.

Två samtidiga jämförelseobjekt

Dåligt fylld schaktning

Dåligt fylld schaktning på Södra Vägens pendlingscykelbana nära Engelbrektsgatan.

Här har en kabel dragits i bildens siktlinje från elskåp (bakom kameran), under gångbana, cykelbana och sidoområde till en kommande belysningsstolpe som i bilden bara är ett gult rör. Gångbanan är jämn men cykelbanan har lämnats med skarpa kanter. Jag stötte på den kraftiga ojämnheten första gången 2025-09-10 och har sedan dess dagligen under 44 dagar antingen smällt in i kanten eller rundat gropen för att slippa obehaget. Och det har förstås drabbat många fler. Ändå ingår banan i pendlingscykelnätet – Göteborgs högst prioriterade klass av cykelbanor. Den 24 okt asfalterades den.

Ojämn lagning vid Korsvägen

Ojämn lagning vid Korsvägen utanför Svenska Mässans huvudentré.

Den aktuella lagningen av denna pendlingscykelbana omfattar den svarta asfalten samt den röda stenlagda ytan längst bort i bild. Befintlig yta bakom kameran är något ojämn, men den nya lagningen är klart värre. I bortre ändan, efter en kort äldre lagning, blir cykelbanan underbart jämn, och det har den varit ända sedan 2016. Även denna bana ingår i Göteborgs högst prioriterade klass av cykelbanor, så det finns stor anledning att inte degradera den på detta vis.

Provcykla gärna dessa två platser och jämför med resultatet vid Landsvägsgatan! Den vid Korsvägen testas lämpligen när gc-trafiken är gles så att man kan hålla normal cykelfart hela vägen.

Publicerat i Beröm, Provåkning, Vägarbete | 2 kommentarer

Strykjärnsorden instiftas

Det görs många ojämna lagningar på cykelbanor som leder till obekväm cykling och kan driva cyklister att göra plötsliga girar för att undgå otrevliga stötar i sadeln. Därför är det viktigt att uppmärksamma lagningar som är föredömliga. De visar att det går om man vill!

Dåliga lagningar och andra ojämnheter upplever cyklister starkt. Men bra lagningar märks inte. De smälter in till den grad att man kanske inte ens noterar att det finns en lagning – vilket också är meningen. Det är orättvist att gnälla när någon gör något dåligt men inte ge beröm när någon gör något bra. Nu tänker jag göra något åt den saken.

Jag instiftar härmed Strykjärnsorden!

Ordensmärke

Det är en förtjänstorden som jag kommer att tilldela dem som jag ser har åstadkommit en bra lagning och därmed visat god förståelse för cyklisters behov. Jag kan se tre inblandade parter i en bra lagning: väghållaren som kan ställa krav vid tillståndsgivningen, byggherren som beställer lagningen och entreprenören som utför den.

Nya tilldelningar kommer inte att ske med en fastslagen periodicitet, utan helt på förekommen anledning. Jag kommer inte att utdela något fysiskt märke, men kungör utdelningen här på Trafikistan.se och ger där en motivering. Parterna kommer också att bli informerade. Den eller de i hela kedjan som bidragit till resultatet får ta åt sig av äran. Det kan vara allt från tydliga krav från väghållaren till ren ambition och yrkesskicklighet hos dem som arbetar ute i fält.

Syftet är att lyfta fram goda exempel för att stimulera till att andelen bra lagningar ökar på de dåligas bekostnad. På pendlingscykelbanor är förväntningarna av naturliga skäl störst. Min artikel Jämn eller bucklig cykelbana kan vara en lämplig bakgrund. Där beskrivs utmärkta banor som saboterats illa av dåliga lagningar, men också ett exempel på lagningar som skulle ha tilldelats Strykjärnsorden om den hade varit instiftad redan då.

Kommande utdelningar
Första utdelningen kommer att göras inom kort. Jag tar sedan gärna emot nomineringar till kommande utdelningar, men vill själv kunna bedöma dem på plats. Dessutom är det intressant att se dem innan de blivit slutligt belagda. För att underlätta mina inspektioner bör kandidater finnas i Göteborg, och inte i alltför perifera delar. Det är också här som flest cyklister har glädje av dem och kan bedöma mina motiveringar.

Era kommentarer till mina tilldelningar och motiveringar är alltid välkomna.

Publicerat i Beröm, Vägarbete | 2 kommentarer

Tåget som gömde sig för mig

Tåget smög sig ljudlöst in på en del av perrongen som var skymd för mig och en till. Hade inte en insiktsfull passagerare längre bort ropat på oss i sista sekund hade vi missat tåget som hånfullt skulle ha passerat oss där vi stod. Allt beror på stationen och dess dörrar.

Mina artiklar brukar vara cykelrelaterade. Även här finns en viss cykelkoppling som jag ska återkomma till. Kan någon läsare gissa den under läsningen?

Platsen
Stationen är Lisebergs under­jordiska tågstation. Den är böjd och har en glasvägg som avskiljer väntans korridor från själva perrongen. I glasväggen finns 19 skjutdörrar som bara öppnas när tåget står stilla vid perrong och har öppnat sina egna dörrar.

Väntans korridor

Väntans korridor

Glaset och belysningen gör att man nästan bara ser spegelbilden av kakelväggen bakom sig när man väntar, precis som på bilden här ovan. Att det även finns en perrong för resande i andra riktningen kan man bara se om man tittar vinkelrätt ut genom glaset.

Tågen rullar in mycket tyst. Glasväggen ljudisolerar. Inga högtalare annonserar ankomst. Enda sättet att märka när ett tåg kommer är att glasdörrarna öppnas.

Situationen
Jag hade inte tagit tåget från Lisebergs station på årtionden. Men den 19 juni 2024 blev det plötsligt akut när jag fick beskedet att min bil var klar på verkstan i Tuve och att jag måste kasta mig iväg direkt för att hinna innan de stängde för midsommar. Reseplaneraren gav mig bara ett alternativ innan verkstaden stängde: ta tåget till centralen och byt till buss där. Missar jag detta återstår bara att försöka hyra en bil till midsommarledigheten.

Jag gick långt fram i väntans korridor för att jag ville stiga på i tågets framdel och få mer tid att leta efter ett bussläge på Centralen som jag inte riktigt visste var det låg. En annan resenär gjorde detsamma. Tiden gick. Allt var tyst och stilla. Glasdörrarna var stängda. Men plötsligt skrek en person från andra ändan av väntans korridor att tåget har kommit. Vi rusade tillbaka förbi massor av stängda glasdörrar, men när vi kommit tillräckligt långt i den böjda korridoren fick vi se att dörrarna i dess första del var öppna. Vi sprang igenom den första av dem så att lokföraren skulle se oss och hann kasta oss ombord. Men det var verkligen på håret.

Dialog med Västtrafik och Trafikverket
Samma dag, den 19/6, anmälde jag detta problem till Västtrafik och skrev bl.a:
Inget sas i någon högtalare. Det enklaste vore om alla dörrar öppnas. Då fattar man att det är dags. Även om man inte ser och hör tåget, kliver man ut till tågsidan. Då ser man, och då ser också lokföraren.

Dagen efter, den 22/6, skrev Västtrafik:
Vi har skickat dina synpunkter vidare till ansvarig avdelning så att de kan se över det du beskriver, och vilka åtgärder som behöver tas för att förebygga att liknande situationer uppstår.

Därefter följde 8 månader tystnad tills jag den 5 mars 2025 skickade påminnelse. Västtrafik svarade direkt:
Synpunkter sköts internt hos ansvarig avdelning och är ingenting kundservice kan ta del av dessvärre. De använder det vi skickar dem i sitt förbättrings arbete för att minsta liknande händelser.

Jag svarade samma dag:
Jag förstår mycket väl att min synpunkt sköts internt hos ansvarig avdelning och att bara de kan ge mig den återkoppling som jag bad om. Men ni gav mig aldrig något sätt att nå dem. Därför måste ni antingen vara mellanhand eller ge mig kontaktuppgifter till dem. Återkoppling är A och O för att man gratis ska vilja bidra konstruktivt med iakttagelser som kan förbättra er verksamhet.

Västtrafik svarade direkt att det är Trafikverket som ansvara och att mina synpunkter förts vidare till dem. Vill jag ha ytterligare(??) återkoppling måste jag själv ta kontakt med dem.

Den 24 juni 2025, ett helt år efter min ursprungliga anmälan som Västtrafik sagt sig ha skickat vidare till ”ansvarig avdelning”, skrev jag till Trafikverket, repeterade hela min anmälan och avslutade med:
Jag vill veta om min anmälan tjänat något till. Har ni gjort något åt problemet? Eller finns det skäl att inte göra något?

En månad senare, 21 juli 2025, svarade Trafikverket:
Att det är en sådan lång glasvägg är för att i rusningstider få plats att köra två tågsätt ihop eller andra tåg. Det är föraren som öppnar dörrarna med en fjärrkontroll för att det ska vara så säkert som möjligt.  Varför föraren stannade där, är inget vi kan svara på här utan det är ju föraren som har ansvar över det då han som sagt även öppnar dörrarna.

Jag svarade två dagar senare, den 23 juli:
Tack för svaret!
.   Det är inga problem om det är föraren som öppnar dörrarna och om hen stannar vid perrongens första del. Problemet är om inte alla dörrar öppnas. Då leder det till att de som väntar utanför glasdörrar som inte öppnas kan missa att tåget har kommit och därför blir frånåkta.
.   Den viktiga frågan är därför om TrV kan se till att samtliga glasdörrar på perrongen öppnas när föraren begär öppning. Alternativt att ankomsten alltid utropas i högtalarna.

Efter 13 månaders tålmodig dialog hade jag alltså inte kommit längre än så här. Ytterligare en månad senare bestämde jag mig för att se efter på stationen om problemet varit en engångsföreteelse, eller om Trafikverket kanske hade infört en lösning men glömt bort att återkoppla till mig. Men jag konstaterade att problemet var oförändrat detsamma.

En lokförare berättar
Eftersom Trafikverket hänvisade hela dörröppningsförfarandet till lokföraren gick jag en dag till Centralen och frågade en lokförare på Kungsbackalinjen hur det fungerar. Han visade upp en liten fjärrkontroll som han använder för att öppna glasdörrarna på Lisebergsstationen. Men vilka dörrar som blir öppnade råder inte lokföraren över. Det bestäms automatiskt av tågläget, berättade han.

Alltså finns ingen anledning att blanda in lokförarna i denna problematik. De kan ändå inte göra något åt saken. Återstår alltså att Trafikverket själv tar ansvar för att ingen resenär i hela långa väntans korridor riskerar att missa tåget för att de inte får någon indikation på att tåget kommit in.

En filmad ankomst
Här är en film som jag tog i väntans korridor in mot Centralen vid en tågankomst den 21 aug 2025. Jag står inledningsvis vid port 14 av 19 i korridoren. Tåget ankommer ljudlöst och bara de 7 första portarna öppnas.

Jag räknar portar högt i filmen. Då låter jag i hastigheten en infoskylt i mitten vara nollpunkt och benämner portarna 1, 2, 3 … 9 medströms mot centralen­hållet. Den port som jag stod vid först blev då port 4. När jag sedan gick motströms mot tåget och passerade nollpunkten, räknade jag de följande portarna plus 1, plus 2 …plus 10.

Två frågor
1. Till läsarna: Är det någon av läsarna som missat en avgång eller varit nära att göra det pga detta problem?

2. Till Trafikverket: Jag har nu förklarat problemet så tydligt jag kan i både ord, bild och film. Ingen annan än ni verkar ha någon rådighet över det. I min film störs jag inte av ljud från ett samtidigt tåg i andra riktningen eller av andra resenärer som pratar i närheten. Ändå är det riktigt svårt att uppfatta tågets ankomst. Kommer ni att göra något åt det och i så fall vad? Eller finns det skäl att inte göra något? Låt mig äntligen få veta.

Frågan till Trafikverket skickad 2 september 2025.
Tillägg 9/9: Idag svarade Trafikverket att det är VGR:s Västfastigheter som äger stationen och som jag får kontakta. Så det gjorde jag samma dag.

Och så var det cykelkopplingen. Om man tar med sin cykel på tåget mot Centralen för vidare tågfärd därifrån, blir det mycket smidigare för alla om man vid ankomst till Centralen inte behöver leda sin cykel längre än nödvändigt på perrongen bland en massa andra avstigande resenärer. Genom att leda cykeln långt fram på Lisebergs relativt tomma väntans korridor, kommer man vid Centralen att hamna så att det blir kortast möjliga perrongvandring. Men den omtanken kan straffas genom att man aningslöst bli utsatt för det som denna artikel beskriver.

Publicerat i Förslag, Väntar på besked | 2 kommentarer

En strid ström mot röd gubbe

Jag filmade i värsta morgonrusningen utanför Göteborgs centralstations huvudentré. Det var en strid ström av gående mot röd gubbe så fort tillfälle gavs. Här ett klipp som väcker en hel del tankar kring bra och dåligt med trafiksignaler och med att gå mot rött.

En strid ström av gående mot rött

En strid ström av gående mot röd gubbe vid centralen så fort tillfälle gavs.

Videoklippet
Jag filmade på morgonen den 4 mars 2025. Snutten nedan är från ca kl 07:45. Först har körbanan grönt och gående därmed rött. När bilar så småningom får rött tar det ytterligare 2 sekunder innan det blir grön gubbe. Det är för att eventuella bilar på passagen ska hinna undan.

Om alla hade väntat vid röd gubbe
När ett fullt tåg släppt av alla sina passagerare blir det en flodvåg av gående som ska korsa körbanan. Om två tåg samtidigt har anlänt, blir det en tsunami. Folk väller ut från huvudentrén samtidigt som många kommer längs trottoaren från de första perrongerna. Om det då är röd gubbe, finns ingen möjlighet att alla ska få plats att vänta vid trottoarkanten. Det blir stockning ända in i stationsområdet där folk inte ens kan se vad det beror på.

Motortrafiken kom oftast i grupper med långa tomma perioder emellan. I genomsnitt kom 6 motorfordon per minut, varav runt 25% var bussar. Det fanns långa tomma intervall med röd gubbe fast ingen motortrafik.

Borde signalerna omfördela tiden till mer grön gubbe och mer rött för fordon? Bilarna har här ca 60% grönt, gående 30% och resten är tömningstider. Bilarnas 60% skulle nog i så fall behöva minskas till kanske 20% vid värsta rusningstiden för gående. Men det skulle fördröja busstrafiken så att bussar ibland inte skulle kunna lämna hållplatsen och bussarna bakom inte få plats på den. Det hade skapat kaos i rondellen längre bort som skulle ha blockerat annan kollektivtrafik.

Gåendes värsta rusningstid är även kollektivtrafikens värsta rusningstid.

Trafiksignaler måste ha tömningstider. En signal får inte slå om till grönt förrän andra riktningar varit röda så länge så att all trafik kan antas ha hunnit ut ur korsningen. Men det är bara effektivt om trafiken är så tät så att den alltid fyller på korsningen ända in i det sista. Ljusväxling är alltså en trög process som ofta slösar tid och som man inte vill ha för ofta. Samtidigt ska kollektivtrafik prioriteras, och det av goda skäl.

Att gå mot röd gubbe är förbjudet enligt Vägmärkesförordningen 3:8. Vid rött får man inte beträda en körbana, cykelbana eller järnvägs- eller spårvägskorsning. De som redan är ute får fortsätta, men bara till nästa refug om en sådan finns. Att det inte finns något förutbestämt bötesbelopp för gående mot rött tar inte bort förordningens giltighet.

Trots det ser jag hur effektivt det blir när fotgängarna går mot röd gubbe så länge det inte hindrar biltrafiken. Inga fördröjande tömningstider, inget hinder att korsa när det ändå är fritt, eller att korsa den fria halvan av körbanan medan en bil passerar på den andra som hinner bli tom när man ska korsa även den. Och inga bilköer heller. Signalerna växlar i praktiken bara vem som ska lämna den andre företräde, och det syns hur gåendeströmmen lämnar fri passage för en bil eller buss när den kommer och har grönt. Det kan knappast bli effektivare än så, förutsatt att alla vårdar det syfte som trafiksignalerna försöker lösa.

Någon enstaka person i filmen kliver ut trots att det kommer en bil som har grönt. Sådant beteende vill jag inte försvara. Hen följer förmodligen bara efter de andra utan att se sig om själv. Det skadar samspelet och riskerar den frihet under ansvar som de facto råder.

Vid just denna signal är trafiken enkel och överblickbar. Fordon kan bara komma från höger eller vänster, aldrig från något annat håll. När den ene får rött vet alla att den andre snart får grönt. Sikten är god. Och bilisterna förstår att man måste vara försiktig när man passerar den väldiga skocken av gående. Men om de gående tar med sig samma rödljusbeteende till andra, mer oöverblickbara platser, kan det uppstå farliga situationer. Det kan komma bilar från oväntade håll, och de kan ha högre fart än här.

Om man tar bort signalregleringen
Då skulle man alltid kunna gå över utan att vänta, eftersom fordon måste ge gående företräde på övergångsställen. Men med så många gående som här, skulle fordonen kunna bli stående hur länge som helst. Även mellan flodvågorna skulle det alltid komma någon enstaka person från ena eller andra hållet. Det behövs en mekanism som samlar ihop dem så att fordonen får några luckor där de kan passera. Det gör trafiksignalerna.

Men om flödena inte är större än att det blir luckor naturligt, kan det bli väldigt effektivt utan signalreglering. Ett sådant ställe beskriver jag i Korsning utan trafikljus.

En annan plats som gynnas av gc mot rött

Nya Allén förbi bygget av VL

Nya Allén förbi bygget av Västlänkens Haga station.

Bilden visar en pendlingscykelbana som trängts ihop utefter ett målat byggplank och som saknar väntytor vid trafiksignalen. Den väntande elsparkcyklisten tvingar därför den passerande cyklisten med blå hjälm att styra över till gångbanan för att komma förbi.

Körbanan är enkelriktad och bilarna kommer i grupper med långa mellanrum. GC får 17% grönt, bil 71% grönt och resten är tömningstider.

Sikten är god. I rusningstid skulle många cyklister och gående ha stockats om de inte hade cyklat och gått mot rött. De som inte skulle korsa körbanan hade inte kommit förbi alla väntande. Och när det väl blev gc-grönt, skulle alla ha svårt att möta varandra. Min artikel Att få plats i GC-getingmidja beskriver den platsen, men handlar om hur gående och cyklister samspelar längs staketet i rusningstid.

Slutsats
För mig är detta ett fint exempel på det som signatur Fredrik skrev för typ tio år sedan i Krister Isakssons dåvarande blogg: ”Hänsyn trumfar regelefterlevnad”. Jag har gett flera exempel på det i min artikel Hänsyn trumfar trafikregler?

Publicerat i Ljussignaler, Mätning | 2 kommentarer