Först när det är för sent får du veta att du cyklat fel. Du kommer inte vidare dit du ska, för du skulle ha svängt av strax innan. Varför fick du inte veta det i tid för att kunna planera ditt vägval i farten? Strängt taget återstår bara att vända om och ta den andra vägen istället.
Jag ger här några göteborgska exempel på sådana korsningar.
Läraregatan
Här vill vi fortsätta huvudstråket rakt fram, ner mot
Götaplatsen. Foto: Johan Bjellvi.
Den raka siktlinjen längs cykelbanan, passagens sockerbitar och det gröna trafikljuset inbjuder oss att fortsätta rakt fram. Tre samstämmiga ledtrådar är mer än nog för vår autopilot. Ett medvetet vägval hade nog utfallit likadant.
Det är bara det att den hittills dubbelriktade cykelbanan blir enkelriktad direkt efter korsningen. En C1-skylt (rund röd med gul bom) förbjuder oss att fortsätta cykla rakt. Signalen och tryckknappsdosan finns bara där för att man ska kunna svänga vänster in på vägstumpen till Hvitfeldtska gymnasiet. Den vita cykelpilen i asfalten pekar faktiskt bara åt vänster. Nu är den nedsliten till oigenkännlighet, men även om den varit nymålad skulle den ha haft svårt att ändra vårt intryck av naturlig fortsättning rakt fram.
Men vad gör vi om vi upptäcker C1-skylten när vi kommit fram till signalen eller redan hunnit mitt ut i korsningen? Ska vi vända om? Hur skulle vi egentligen ha tagit oss ner till Götaplatsen??
Så här ser det ut 15 meter bakom oss:
Samma cykelbana ca 15 meter bakom första bilden.
Vi borde ha svängt ut på den högra passagen som leder åt ett helt annat håll. Men mitt i gatan kan vi sedan vika av åt vänster på en korsande cykelpassage som leder oss intill den gråa bilen. Där finns också en cykelsignal. Vid grönt kan vi fortsätta rakt fram genom korsningen och landa på en enkelriktad cykelbana ner till Götaplatsen.
Men hur vet man att man ska cykla så? Nå, i grönskan till vänster ruvar en svart skylt som pekar ut sex cykelmål åt det hållet. Mitt i den uppräkningen står Götaplatsen. Men vet man från kartan att gatan rakt fram leder ända fram till målet så känner man nog att man redan är på rätt spår. Då är det inte säkert att man intresserar sig för avtagsvägar.
Allén vid Kaponjärgatan
I Allén – Göteborgs breda gröna band – går ett öst-västligt pendlingscykelstråk. Där går också spårvagnar och flerfilig biltrafik uppdelad på enkelriktade vägar.
Alléns södra sida från vänster till höger. Bakom kameran finns en körbana för trafik åt andra hållet. A är en cykelkorsning mitt i Allén. Kaponjärgatan går via D in i Haga.
Vi ska till Järntorget och cyklar enligt pilen vid A för att nå cykelbanan som går mellan träden vid B och C, och som går vidare raka vägen till Järntorget och Andra Långs populära gågata. Det alternativet är sen gammalt, och dessutom är det grönt ljus dit just nu.
Men mellan B och C kommer vi att stoppas av en C1-skylt som möjligen kan anas i bilden. Varför blir det plötsligt enkelriktat där? Jo, det är bara dubbelriktat till B för att man ska kunna svänga till Kaponjärgatan som går via D och in i hjärtat av Hagas gatstensstad. Så det blir kanske till att vända om och ta högra vägen vid A istället.
Ok, cykelvägvisningen vi A pekar faktiskt Järntorget åt höger. Det klargör dock inte att vägen via C inte längre är tillåten. Och det finns mål längs Södra Allégatan före Järntorget som man också kan vilja cykla till, såsom Hagateatern, Mötesplats Göteborg, ett café mm, och som bara kan nås från den vägen.
(C1-skylten mellan B och C är ny, liksom hela platsens utformning, så för närvarande visar Google maps bara gammal historia.)
Såggatan
Såggatans norra ända kröker runt ett hörn och övergår i Skeppsgossegatan. Precis före hörnet poppar också en gc-bana ut ur en kulvert. Det är från den vi gör entré.
GC-banan övergår i passage över Såggatan och leder till en cykelbana på andra sidan. Skeppsgossegatan tar över vid hörnet till vänster.
Vi vill svänga höger vid Såggatan för att ta oss mot Majvallen och Azaleadalen. Det naturliga är att korsa gatan på passagen rakt fram, för på andra sidan ser vi en dubbelriktad cykelbana.
Men när vi kommit dit står vi öga mot öga med en C1-skylt som förbjuder högersväng. Det är bara åt vänster mot Skeppsgossegatan som cykelbanan fortfarande är dubbelriktad, trots att den är lika bred åt båda hållen. C1-skylten sitter på den bortre Herrgårman-stolpen, men den är liten och har en vinkel så att den absolut inte syns från kamerans plats. Det blir väl till att vända och köra tillbaks på passagen igen. På denna sida finns ingen cykelbana. Trottoaren ser knappast ut som en gc-bana, så det får till slut bli blandtrafik.
I bilden syns en grenad cykelpil i asfalten. Det är en ledtråd, men vad exakt pekar den på? Att man ska gå över till blandtrafik är inte en helt naturlig tolkning.
Engelbrektskorset
Sista exemplet är korsningen Engelbrektsgatan – Södra Vägen som nu håller på att byggas om för att ge plats för en ny spårvägsgren.
Engelbrektsgatans cykelbana åt öster möter den förändrade korsningen med Södra Vägen.
Vi cyklar mot korsningens nya lösning och vill bara fortsätta rakt fram längs Engelbrektsgatan. Bortse från att det just nu är byggstaket därborta. Det naturliga är att korsa rakt fram. Man skymtar gc-signaler lite till höger som visar att där finns en passage. Kanske ser man också cyklister stå och vänta på grönt på andra sidan, framför huset rakt i vår siktlinje. Jag har illustrerat det med en vit cykel. Det är troligen dit man planerar att ta sig.
Före korsningen finns en cykelpassage på tvären, men den ansluter till vår cykelbana i en vinkel som säger att den inte är till för oss. Och den leder inte åt det håll vi vill komma.
Men nu känner ni igen mönstret. Passagen rakt fram visar sig ha en liten C1-skylt som visar att den är enkelriktad och tvingar oss vända tillbaks och ta cykelpassagen på tvären istället. När arbetena är klara kommer vår cykelbana att få en fortsättning, men då på andra sidan Engelbrektsgatan. Det blir alltså sidbyte, men den som tror att man fritt kan välja den väg över korsningen som för tillfället har grönt ljus misstar sig.
Den gemensamma nämnaren
I alla exemplen finns en naturlig väg till vårt mål som för sent visar sig vara skyltad som förbjuden. Det kallar jag negativt planeringsavstånd. Vi blir lurade till en punkt där vi antingen måste vända tillbaka, improvisera en annan väg eller trotsa enkelriktningen. Även om det fanns tecken på en annan framkomlig väg är det inte säkert att det kunde överrösta alla de tecken som får cyklister att välja den första vägen. Båda vägarna kunde ha varit möjliga även om bara en vägvisas!
Cykelvägars dragning styrs ofta av den motoriserade infrastrukturen. Det kan orsaka en del invecklade lösningar för oss. Då behöver vi få info på bra planeringsavstånd – så kort så att sammanhanget blir uppenbart, men så långt så att man hinner förstå budskapet och i farten kunna planera sin färd genom komplexiteten. Förstår man hur den korsning man har framför sig fungerar, blir det lätt att göra rätt.
Jag är avundsjuk på skyltar för motortrafik som på lagom avstånd och med en enda figur kan förklara hur komplexiteten framför dem ser ut. Ett ögonkast, sen vet man och kan ägna sig åt val av rätt fil, teckengivning och samspel i trafiken.
Exempel på skyltar för motortrafik som med en figur förklarar hela komplexiteten.
Något sådant erbjuder inte vägmärkesförordningen cyklister. Men det skulle vi verkligen behöva i luriga situationer som dem jag beskrivit ovan.