Vår förmåga att lägga märke till ränder beror på vilken vinkel vi ser dem från. Det kan kraftigt påverka hur trafikanter från olika håll uppfattar en plats och därmed hur de kommer att agera där.
Så här ser korsningen ut mellan Vasagatans cykelbana och Avenyns gångstråk i Göteborg. Vi betraktar den dels utefter Vasagatan, dels längs Avenyn:
Jag har målat dit en röd och grön markör som hjälp för jämförelsen.
Zebralinjerna framträder klart och tydligt för cyklisterna men syns nästan inte alls för Avenyns gående, inte förrän de kommit nära. Ur deras perspektiv blir istället Avenyns breda stenremsor iögonfallande. Två avlånga former konkurrerar alltså om uppmärksamheten. Den man ser i längsgående riktning blir tydlig, men den som går tvärs blir bara tunna och otydliga strimmor för oss jordbundna observatörer.
Olyckligtvis leder stenremsorna sina gående vid sidan om själva övergångsstället. Som cyklist skulle jag välvilligt släppa fram gående på zebralinjerna, men i gengäld förvänta mig motsvarande hänsyn från dem som väljer att korsa cykelbanan utanför markeringarna. Där gäller inte zebralagen, där får gående inte orsaka ”fara eller olägenhet” för andra trafikanter. Men vet dessa gående att de plötsligt går på en cykelbana? Eller har de blivit lurade? Kanske får de sura blickar som de inte alls förtjänar.
Jag tror att gående riktar sin uppmärksamhet mot spårvagnarna och spårvagnsspåren som de måste korsa. De som följer stenremsorna uppfattar nog inte alls cykelbanan, utan ser ytan som del av en bred och trygg refug där man kan koppla av från all trafikhänsyn.
Utformningen ger alltså parterna motstridiga budskap. Om man vill att gående fritt ska kunna korsa cykelbanan även längs stråket med stenremsorna, borde zebraränderna utsträckas dit. Annars borde stenremsorna vika av och leda de gående mot övergångsstället. Låt ränderna på längden och tvären samverka så att deras budskap blir lika! Då räcker det att man ser en av dem för att förstå.
Bra analyserat där! Oftast när jag som cyklist passerar där får jag tampas med vilsna gångtrafikanter som antingen; inte uppmärksammar att det är ett övergångställe och därför stannar upp när de ser mig som cyklist, eller inte uppmärksammar att de befinner sig på en cykelbana.
har läst igenom lite av bloggen, mycket bra info, analys och även förslag på åtgärder du har 🙂
Tack för uppskattande ord!
Ja, när man kommer med cykel västerifrån känns det som om den trygga utformning som följt en i bortåt 1 km plötsligt får ett spel och blir alldeles förvirrad och nervös. Kanske är det för att den närmar sig något så heligt som Avenyn. Den förvirringen smittar av sig på oss trafikanter.