Cykelsymboler i Berlin

I Göteborg är cykelsymboler alltid utdragna så att de ska synas bra för cyklisterna, men dåligt för gående m.fl. som kommer från andra håll. Dessutom placeras de sällan i interaktionspunkter. Nyligen fick jag se att Berlin gör tvärt om.

C-markering vid G-korsning i Berlin

I Berlin är cykelsymbolerna vända och utdragna så att de som korsar ska se dem tydligt. Foto i centrala Berlin vid Spittelmarkt.

C-markering vid tillfarsväg i Berlin

Cykelsymbol riktad till trafikanter på en anslutande gata. Foto i centrala Berlin på Axel-Springer-strasse med lite av Axel Springer-skrapans glasfasad i bakgrunden.

Den utformning som tillämpas i Göteborg och förmodligen hela Sverige verkar enbart rikta sig till cyklisterna själva.

I Alléns cykelmysterier påpekade jag att cykelsymbolernas huvudfunktion måste vara att informera trafikanter som närmar sig cykelbanan från ett annat håll. Då är det också i sådana punkter de behöver finnas om de ska göra någon nytta. Att påminna cyklister som redan valt cykelbana att de fortfarande befinner sig där är inte alls lika verkningsfullt.

I Övergångsställen skärskådade jag bl.a. ett övergångsställe över Linnégatan som landar på en trottoar med en cykelbana. Det finns en cykelsymbol, men den är dold bakom ett träd. Är det avsikt eller misstag att den inte placerats synligt för dem som går på övergångsstället? Ska symbolen vara till hjälp, måste gående kunna se den i god tid. Om symbolen inte finns där den slits som mest, gör den ingen större nytta.

I Look-alike i utformningen kommenterade jag bl.a. den för gående så konsekvent dolda placeringen av cykelsymbolerna på Kungsportsplatsen. Att flytta en befintlig cykelsymbol ett par meter gör ingen skillnad för cyklisterna, men det gör i ett slag upplysningen tillgänglig även för gående. Då blir det äntligen ett spel med öppna kort.

Eftertanke
Varför har Göteborg och Berlin kommit fram till så olika slutsatser om vem som tydligast behöver se cykelsymbolerna? Är det bara ohejdad och oreflekterad vana eller beror det på olika grundsyn när det gäller cykelns berättigande i staden?

Tillägg 21/9
Inget är dock hugget i sten. Nya cykelsymboler i Allén bevisar det. Där har cykelsymboler placerats precis där gångbanor ansluter, eller ibland precis före och efter en sådan anslutning.

Publicerat i Skyltar o symboler | 7 kommentarer

Fintad av en Ansaldobreda

Idag blev jag fintad av en spårvagn som gav mig fel signaler. Det löste sig, men jag måste berätta så att inte andra låter sig fintas. Så här skrev jag just till Göteborgs kundtjänst:

Jag cyklade uppför Avenyn idag 22/4 kl 17:20 och hade snart Ansaldobreda-spårvagn nr 459 bredvid mig på väg åt samma håll. Jag tittade på dess blinkers. Den blinkade inte. Men så avläste jag spårvagnarnas växellägessignal som hängde över gatan. Den sa att vagnen kommer att svänga in på Vasagatan vare sig föraren vill eller inte. Då vände jag mig om och tittade noga på alla blinkers längs vagnssidan, och den mittersta blinkade faktiskt medan de framför och bakom inte gjorde det.

Hade jag litat på de blinkers jag först såg, hade jag lätt kunnat bli trängd och kanske t.o.m. överkörd vid korsningen. Denna gång räckte min försiktighet till, och en aning säger mig att även spårvagnsföraren nog var observant på mig. Men dåligt fungerande spårvagnsblinkers är en allvarlig trafikfara. De behöver ingå i vagnens dagliga kontroll före start.

Och egentligen skulle man också behöva lära alla trafikanter vad spårvagnarnas växellägessignal betyder och hur viktiga de är, speciellt för cyklisters liv och hälsa.

Trafikkontoret skickade frågan vidare till Västtrafik 2013-04-25 kl 11:52.

Tillägg 24/4, som jag också skickade in till kundtjänsten:

Jag har tittat lite noggrannare på Ansaldobreda-vagnarna och vill här komplettera min anmälan från i förrgår samt ge två förslag.

Kl 12:30 idag 24/4 kom Ansaldobredavagn nr 441 (linje 3) uppför Avenyn. Den blinkade inte alls innan den svängde in på Vasagatan! Men när så småningom en annan vagn av samma märke blinkade, såg jag att de flesta ljusen längs sidan faktiskt inte är blinkers. De är bara fasta, men i dagsljus nästan omärkligt lysande sidoljus. Vagnen har egentligen bara tre blinkerslampor, en framtill, en på mitten och en baktill. Där den främre blinkersen sitter är vagnssidan något inböjd. Cyklar man nära vagnssidan är denna blinkers därför dold eller i varje fall inte lätt att lägga märke till. Har man dessutom mittblinkersen bakom ryggen ser man bara en rad orange lyktor som inte blinkar. Man blir fintad.

Kanske fungerade den främre blinkersen på vagn 459 i måndags fast jag trots medveten avsökning av hela vagnen inte kunde se det. De fasta sidoljusen är luriga därför att de sitter högre än på andra fordon. I lägen där man inte ser andra lyktor på vagnssidan antar man därför lätt att det är de som är blinkerslamporna.

Kl 17:20 kom en annan spårvagnsmodell (nr 369, linje 7) och slog inte på sin blinkers förrän en sekund före svängen. Den ringde argt på en cyklist som var på väg rakt uppför Avenyn. Jag tycker det är dålig stil att kräva företräde om man glömt visa hur man tänker, speciellt om man kör ett så farligt fordon som en spårvagn. De flesta svängande vagnar jag såg började annars blinka i god tid, ca 80 m före svängen. En eloge till dem!

Jag har två förslag för att minska de blinkersfaror jag tagit upp här:

1. Mot glömska förare finns nog inget annat botemedel än att vi trafikanter anmäler slarv, att sådana anmälningar uppmuntras och att de oavkortat vidarebefordras till föraren.

2. Ansaldobredas förrädiska sidoljus borde kunna kopplas så att de deltar i blinkandet när blinkersen är på. Om de blinkar i motfas till ordinarie blinkers har de automatiskt fast sken när vagnen inte blinkar. De må lysa svagt i dagsljus, men blinkningar väcker mer uppmärksamhet, och vi skulle få en spårvagn där hela vagnssidan berättar hur föraren tänker!

Ansaldobreda-spårvagnens sida

Så här ter sig en Ansaldobreda-spårvagn när man cyklar bredvid den. De ljus man ser är inte blinkers, fast det är lätt att tro. Dock finns en blinkers ”runt hörnet” framtill. Den är svår att se. Men tänk om alla ljusen kunde delta i blinkandet!

Trafikkontoret skickade tillägget vidare till Västtrafik 2013-04-29 kl 09:51.

Tillägg 17/10, min påminnelse idag till Västtrafiks webb-kontaktformulär:

För ett halvår sedan anmälde jag ett lurigt trafiksäkerhetsproblem med de italienska spårvagnarnas blinkers. Jag har ännu inte fått någon som helst reaktion från er.

Problemet i korthet, se bilden i https://trafikistan.se/fintad-av-en-ansaldobreda/ .

I den vinkel som bilden visar såg jag spårvagnen från min cykel när jag höll till vänster på en körbana för att jag inte skulle svänga höger. Jag tittade noga på de lampor som jag var övertygad om var blinkers för att kolla att vagnen inte tänkte svänga. I själva verket var inga av dessa lampor blinkers!!! Vagnen blinkade osynligt för mig och svängde höger.

Ser man inga blinkers blir man vaksam. Men ser man lampor som ser ut som blinkers och de inte blinkar, tror man att vagnen tänker fortsätta rakt fram. Fejk-blinkers är riktigt förrädiska om de inte övertrumfas av en riktig blinkerslampa.

Mitt förslag på lösning var att låta alla dessa sidoljus delta i blinkningen. Om de gör det i motfas, är de automatiskt tända när man inte blinkar. Annars måste man nog lägga till en extra blinkers längst fram på vagnen som syns tydligt bakåt.

Det ser ut som om ni struntat i min anmälan. Jag har inte fått någon reaktion och vagnarna har fortfarande samma problem. Det bekymrar mig att ett anmält säkerhetsproblem verkar ha åkt direkt ner i papperskorgen utan så mycket som ett ord.

Tillägg 23/10, Västtrafiks kvitto:

Tack för att du hörde av dig till oss på Västtrafik gällande synpunkter på de nya spårvagnar där du inte ser deras blinkers.

Jag vill tacka för att du tog tid tiden att skriva om detta till oss och  har skickat dina synpunkter vidare till trafikföretaget som kör våra vagnar samt ansvarig avdelning på Västtrafik så att de kan ta del av informationen.

Det är mycket viktigt för oss att få veta vad vi kan förbättra och utveckla. Dina synpunkter sparas därför i vår databas och används för olika typer av förbättringsarbeten.

I och med detta svar var jag på väg att byta kategori på inlägget från ”Väntar på besked” till ”Väntar på åtgärd”, men jag ångrade mig. Ärendet har visserligen släppts innanför Västtrafiks skal nu, men något besked om hur de bedömer saken är det ju inte. Nu finns i alla fall visst hopp om det.

Tillägg 17/1 2016, Påminnelse till Västtrafiks kundtjänsts webbformulär:

Hej igen!

År 2013 anmälde jag den förrädiska utformningen av blinkers på Ansaldobredavagnarna som nästan lurade mig att bli påkörd. Jag skickade anmälan den 22 apr-13 till Göteborgs stad som skickade den vidare till er den 29:e. Efter att jag påminde er ett halvår senare den 17 okt fick jag ett mottagningskvitto från er kundservice den 23 okt, men sedan inget mer.

Kort repetition av problemet – se bifogad bildfil samt min ursprungliga bildtext som lyder ”Så här ter sig en Ansaldobreda-spårvagn när man cyklar bredvid den. De ljus man ser är inte blinkers, fast det är lätt att tro. Dock finns en blinkers ”runt hörnet” framtill. Den är svår att se. Men tänk om alla ljusen kunde delta i blinkandet!”.

Det finns förstås även andra lösningar på problemet. Jag bara föreslog en som föreföll enkel och billig.

I ert svar sa ni att min synpunkt var viktig. Men jag har ännu inte fått någon respons från dem som ni skickade synpunkten till. Jag kan inte heller se att något ändrats på spårvagnarna på de två år som förflutit sedan dess. I min bloggartikel (angav url) står ärendet därför fortfarande i kategori ”Väntar på besked”.

Kanske ser ni Ansaldobreda-vagnarna som ett hopplöst fall och orkar inte ta i enkla säkerhetsfrågor när det finns så mycket mer kostsamma och juridiska bekymmer kring dem. Vad vet jag, för ni säger ju inget.

Men när ni ska beställa nya vagnar, förhoppningsvis av en annan leverantör, borde ni se till att speca blinkers som syns i alla vinklar och som inte är förväxlingsbara med positionslampor. Gör ni det?

Jag vill ha respons på min anmälan från någon med ansvar för de frågor som frågan gäller. Att få ett vänligt kvitto från kundtjänsten är trevligt, men det är inte ett svar i egentlig mening.

Tillägg 27/1 2016, Svar från Göteborgs Spårvägar via Västtrafik:

Dina synpunkter har framförts till Göteborgs Spårvägar som äger spårvagnarna och ansvarar för upphandling av kommande spårvagnar. Efter att de läst dina frågor samt ditt blogginlägg svarar de följande:

”Utformningen av belysning samt blinkers på spårvagnar styrs av lagstiftade krav. Om man som trafikant följer gällande Trafiklagstiftning, behöver inte farofyllda situationer uppstå. Grundregeln är att man alltid har väjningsplikt mot spårvagn och skall lämna denna fri väg.”

Min fundering
Kan jag tolka det på annat sätt än att Spårvägen anser att det är ok att en spårvagn har blinkers som kan vara dold för andra trafikanter längs hela främre halvan av vagnen och samtidigt ha andra lampor som låtsas vara ej blinkande blinkers?

Människor är ofullkomliga. Därför måste trafiksäkerhet skapas med redundans. En trafikant kan göra fel även med de allra bästa intentioner, och då är det viktigt att även spårvagnar har blinkers som syns och inte går att missförstå. Trafikanter som själva styr sin färd gör små riktningsändringar som kan varsla om hur de tänker. De ger omedvetna signaler som vi läser av omedvetet. Men spårvagnar kan inte visa hur de tänker genom hur de styr. De kör spikrakt, vilket signalerar att det också är så de tänker. Därför blir deras blinkers extra viktiga för att omgivningen ska kunna samspela med dem.

Finns det verkligen något bra skäl att motsätta sig det? Och att inte fånga upp det vid nya upphandlingar av spårvagnar? Spårvägens svar ger nästan intrycket att lagen utgör ett hinder för att de ska kunna göra en sådan höjning av säkerheten. Säger de rentav mellan raderna att blinkers på spårvagnar inte är viktiga därför att andra alltid ska väja?

Jag har försökt koka ner hela denna soppa till en mer överblickbar form i GS försvarar pseudo-blinkers.

Publicerat i Besked, Förslag, Kollektivtrafik, Motstridigt, Organisationer | 9 kommentarer

Led cyklisten, inte cykeln

Jag har nyligen berättat om Göteborgs Handlingsplan för cykel 2013. Där står som sista punkt under rubriken framkomlighet:

Skylten ”För din säkerhet led cykeln” ska inte längre förekomma utan ersättas med en mer pedagogisk skylt.

Pär N påpekade detta i en kommentar till mitt inlägg För din säkerhet Led cykeln, och Kenneth Medin rapporterade om en ny skylt med texten ”Cykla försiktigt” som börjat förekomma istället. Deras upplysningar inspirerade mig till denna artikel.

Skylten Cykla försiktigt
Jag har också sett den nya skylten. Den avspeglar en helt annan och positivare attityd till cyklar.

Skylten Cykla försiktigt

Göteborg. Avenyns breda cykelbana på väg mot Kungsportsplatsen. En chikan sänker cyklisternas fart och de uppmanas cykla försiktigt innan de leds upp på gångbanan.

Rent formellt kvarstår problemet att skylten A40 ”Varning för annan fara” enligt lagen ska ha en text som anger farans art. I fallet ovan kan jag dock inte komma på någon beskrivning som skulle göra saken tydligare än vad situationen runt omkring redan är. Jag gillar principen att skyltar ska ta hjälp av verkligheten för att förklara problemet.

Andra skyltexempel
Vid nuvarande arbeten på Nya Alléns södra cykelbana i Göteborg gavs prov på tre olika skyltningar:

Omledningsskylt på c-bana

Här görs en hänvisning på enklaste sätt. Mer behövs egentligen inte. Resten är väl ganska självförklarande så som det ser ut här. Plats: korsningen med Avenyn.

Gående hänvisas vid cykelbana

Här hänvisas GÅENDE trots att det är en cykelbana! Plats: korsningen med Gamla Allén.

Att hänvisa gående när det är en cykelbana är inte direkt att charma cyklister. Det sätter dem t.o.m. i en lagknipa, se fall 2 nedan. När jag skrev om ett likadant fall i Cykelbanan kallas gångbana, reagerade Cyklistbloggen i Stockholm med artikeln När inte ens kommunen vet skillnad på ”trottoar” och ”cykelväg”…

Gående och cyklister hänvisas

Här hänvisas både cyklande och gående. En varningsskylt för vägarbete får alla att förstå att man behöver ta det försiktigt eftersom vägen förbi kan bli lite improviserad. Plats: korsningen med Sten Sturegatan.

Jag kan rent allmänt se fyra olika fall där någon form av skylt borde användas:

1. Gående leds över på cykelbanan
Det brukar bero på att gångbanan har blivit en avstängd arbetsplats. Lagen ger gående rätt att använda cykelbanan om de inte har någon egen bana. För det krävs inga skyltar, men önskvärt vore att cyklister visade hänsyn genom att cykla försiktigt förbi gående. Gående kunde också göra lite avkall på vanan att gå mitt i vägen eller flera i bredd när de är gäster på cykelbanan. Då kan cyklister glida förbi lättare. En pedagogisk skylt skulle kunna påminna bägge parterna om det. ”Hjälps åt” är ett nyckelord.

2. Cyklister leds över på gångbanan
Det är det omvända fallet. Anledningen brukar vara att cykelbanan är avstängd medan gångbanan är fri. Lagen förbjuder cykling på gångbanor annat än för att korsa dem. I det här fallet krävs det därför verkligen en skylt för att upphäva förbudet. Enklast är den orange omledningspilen utan text, se ovan. En skylt med text som inte glömmer cyklister går också bra. Önskvärt är att samspelet mellan gående och cyklister blir lika hänsynsfullt som jag hoppas på i fall 1 ovan. Även gående som kommer från andra hållet måste informeras om att de plötsligt delar banan med legitim cykeltrafik. Det vore alltså ett misstag att tro att cykelskyltarna bara behöver ses av cyklister.

3. Reducerad framkomlighet på både g- och c-banorna
Asfalten kan vara borta så att banorna blir som gropiga grusvägar, det kan ligga kablar tvärs över, banorna kan ha inskränkt bredd osv. I detta fall finns fortfarande någon form av cykelbana avsedd för cyklister och en gångbana för gående. Det enklaste i detta fall vore det klassiska varningsmärket för vägarbete. Ser man det, ska väl störningarna inte bjuda några överraskningar.

4. Både gående och cyklister leds till en tillfällig och oseparerad led
En tillfällig led har inget arv av att specifikt vara en cykelbana eller gångbana. Det liknar både fall 1 och 2 och borde skyltas på liknande sätt som de. Ingen av parterna bör förledas att tro att banan bara är till för dem och att den andra är inkräktare. Det kan en skylt på temat ”Hjälps åt” enligt ovan göra klart.

Chikaner
En chikan kan samtidig fungera som fartdämpare och gc-blandare i vissa lägen. Här en bild från min artikel om Positiva signaler:

GC-trängsel vid Ullevi

Chikanen bromsar in och för ihop trafikanterna. Varningsskylten syns på större avstånd och kan förvarna. De tunna pinnarna och de luftiga staketen låter situationen i övrigt tala för sig själv. Kan det missförstås? Plats: Skånegatan i Göteborg mitt emot Nya Ullevi.

Det finns alltså goda möjligheter att försiktigt leda cyklande cyklister förbi vägarbetena istället för att helt sonika be dem hoppa av och leda sina cyklar. Jag tror att många cykelhjärtliga anmälningar i förslagslådan har gjort intryck på utformaren. Tack Erik, Cykelpendlare, Anders Ulfwi, AE, Mikael J, Olof Thun, Anonym, Anonym, Oskar Talcoth, Christina, Anders Pehrsson, Ingela, Jonas, Per Ekblom, Pär Nilsson, Anonym och Trafikkontoret!

Publicerat i Dokument, Förslag, Omledningar, Skyltar o symboler, Vägarbete | Lämna en kommentar

Handlingsplan cykel 2013

Alldeles nyss – i början av april – gav Trafikkontoret i Göteborg ut Handlingsplan för cykel 2013. Det är tre sidor med sammanlagt 46 punkter cykelåtgärder som ska ge avtryck under året. Punkterna är fördelade på ämnena trafiksäkerhet, framkomlighet, tillgänglighet, trygghet, standard och övrigt.

Vid prov den 13 december fungerade inte länken ovan till handlingsplanen. Den gav en helt tom pdf. Men kommunfullmäktiges handling 2013 nr 132 inkluderar handlingsplanen som de fyra sista sidorna i dokumentet.

En framkomlig väg
Även om en punkt kan vara ett omfattande åtagande och en annan bara en liten detalj, är det intressant att notera vilken framskjuten roll framkomligheten verkar ha fått. Drygt 40 % av alla punkter handlar om det. Om det är cykelpendling man vill gynna, så tror jag att prioritering av framkomligheten är mitt i prick. Det är mycket bättre om folk själva upptäcker att cyklister kommer fram smidigt genom stan än att kommunen säger att det är bra att cykla, men när man gör det upplever man hinder och omvägar.

Men vad betyder framkomlighet? Enligt remissversionen av Göteborgs trafikstrategi är det ”förmågan att ta sig fram” (begreppsförklaringar sid 70) eller ”tiden det tar att ta sig mellan olika strategiska punkter” (om godstransporter sid 50). Den första definitionen är strängt taget oanvändbar och den andra mycket märklig om man tar den bokstavligt. Dock gillar jag förklaringen i Stockholms cykelplan 2012 sid 22 om jag får göra ett par ändringar:

Ett mått på *framkomlighet är medelhastigheten.

Den kan höjas genom åtgärder som bredare cykelbanor eller fält, minskat antal konfliktpunkter med andra trafikanter, *ökade kurvradier på stråken, hög beläggningsstandard, beskäring av växtlighet osv.

Att öka medelhastigheten innebär inte att cyklisterna nödvändigtvis kör snabbare utan att inbromsningarna och antalet stopp blir färre eller kortare. Det är framför allt i korsningspunkter som framkomligheten är låg.

Mina ändringar:
*framkomlighet (stod ökad framkomlighet)
*ökade kurvradier (stod minskade kurvradier, säkert ett rent misstag)

Jag föreslår att även Göteborg mäter framkomligheten i form av medelhastighet.

Äkta dialog på gång
Enligt GP är handlingsplanen resultatet av den dialog som trafikkontoret fört med stadens cyklister under 2012, bl.a. i kampanjen Lätta ditt cykelhjärta. Jag uppskattar mycket att kommunen så tydligt har bett allmänheten om synpunkter.

Hittills har dock dialogen strängt taget varit en monolog. Folk har fått yttra sig, men utan att få respons. De vet därför inte vad deras ansträngningar varit värda. Risken är att de tror att bidragen bara försvunnit in i dimman.

Återkoppling betyder så mycket, inte bara som uppmuntran utan även för ökad förståelse så att man kan ge bättre och intressantare förslag nästa gång. Därför är det mycket bra att en punkt i planen handlar om ”återkoppling av åtgärder från kampanjen Lätta ditt cykelhjärta”. En länk från forslagsladan.nu till en sida med återkoppling vore toppen. Där kan man skriva både om förslag som förverkligas och varför vissa saker inte kan göras, eller varför de måste skjutas på framtiden.

Mina punktinsatser
Jag vill gärna resonera lite kring några av punkterna i planen. Det får bli i kommande inlägg.

Följande punkter är nu kommenterade:
● Skylten ”För din säkerhet led cykeln” ska inte längre förekomma. =>
● Stödräcken för cyklister vid trafikljus. =>

Publicerat i Beröm, Dokument, Förslag | 2 kommentarer

Look-alike i utformningen

På en del ställen i Göteborg laborerar utformarna med lösningar som nästan, men inte riktigt, är ett övergångsställe, en genomgående trottoar eller ett gångfartsområde. I sådana speciallösningar är det svårt att läsa ut vilka lagar som ska gälla. Det förvirrar trafikanterna och ger dem motstridiga förväntningar på varandra.

En konkret upplevelse
För ett par dar sedan cyklade jag i cykelfilen genom Kungsportsplatsens hållplats. Ingen buss stod inne. Två fotgängare var på väg att korsa min väg utan att se mig, så jag saktade in. De klev ner i gatan men sedan stannade både de och jag. Utan att sätta ner foten kunde jag då börja cykla igen. Men när jag passerade, höjde en av fotgängarna irriterat rösten.

Kungsportsplatsen från cykelfilen

Cykelfilen genom Kungsportsplatsens hållplats. Cykelsymbolen och den vita linjen är svårt nedsmutsade. Vid staketets slut ville två gående korsa min väg.

Den dialog som följde minns jag inte exakt, men ungefär så här lät det:

– Varför släpper du inte fram gående på övergångsstället?
– Jag stannar för gående vid övergångsställen, men detta är inget övergångsställe. Här har gående inget företräde.
– Inget övergångsställe?? Det är du nog ensam om att tro.
– Övergångsställen måste ha zebraränder. Det råder så speciella regler vid övergångsställen så det måste vara tydligt för alla var de är. Hade de gjort övergångsställe här, så skulle bussarna tvingas släppa förbi gående hela tiden och aldrig kunna köra iväg. Det har man nog velat undvika.
– Då tycker du väl inte heller att det där är ett övergångsställe, sa han misstroget och pekade på trottoaren som korsar den anslutande Östra Larmgatan.

Kungsportsplatsen från spårvagnsperrongen

Samma plats men annan vinkel. Den anslutande Östra Larmgatan kommer fram bakom den blå stolpen som pekar ut en cykelled längs den gatan. Fotgängarna i bilden går på den trottoar som mannen syftade på.

– Nej, det är inte heller något övergångsställe. Men det är nog en genomgående trottoar, och då måste man ge gående företräde där.
– Och hur ser man det, menar du?
– Trottoarens yta fortsätter obruten tvärs över vägen. Helst ska den vara upphöjd också så att det blir tydligt, men det är tyvärr inte denna.
– Hm. Du tolkar lagen till din egen fördel.
– Lagen ställer krav även på mig. Där vi möttes måste jag vara beredd att stanna om det behövs. Men det gjorde jag ju också innan jag fick möjlighet att fortsätta.

Det kändes som om han sakta ändrade uppfattning från att jag var helt ute i det blå till att det möjligen kunde ligga något i vad jag sa. Kanske. Det var i alla fall bra att vi fick prata igenom saken. Jag vill verkligen inte uppfattas som en hänsynslös egoist. Hur många cyklister får denna stämpel just här utan någon chans att försvara sig?

Varför kan det tolkas som övergångsställe?
Jag kan tänka mig tre skäl:

  • Nedsänkta trottoarkanter just där
  • Avvikande beläggningsmönster på körbanan just där
  • Dessa arrangemang ligger i linje med den fortsatta trottoaren

När man tittar på utformningen från de gåendes håll tycks den viska inställsamt ”Det här är typ ett övergångsställe”. Men för trafikanter längs körbanan ger den inte alls något sådant budskap, se första bilden. Lösningen skapar alltså motsättningar istället för samspel. Det är tur att fordon inte kör med hög hastighet här, för då skulle det nog ha lett till olyckor.

Vid Valand har samma utformningstrick drivits ännu ett steg. Där har man lagt färgade plattor som ett slags röd matta tvärs över den nedsänkta cykelbanan. Förmodligen gör det att ännu fler gående förväxlar utformingen med ett övergångsställe. Det tränar dem att tro att ett övergångsställe kan se ut lite hur som helst. Men det är inte lagens uppfattning.

Jag föreslår att utformarna blir tydligare med vilket av lagens alternativ som ska gälla. De luddiga mellanvarianter som finns idag skapar bara förvirring. Antingen prioriterar man gående och målar dit zebralinjer, eller så erkänner man att det inte är ett övergångsställe och avstyr misstolkningar. Försök inte åstadkomma både och. Varför inte måla en cykelsymbol just där? Det är ett enkelt sätt om man vill visa gående att det inte är ett regelrätt övergångsställe och att man behöver samspela med cyklisterna. Att flytta en befintlig cykelsymbol ett par meter gör ingen skillnad för cyklisterna, men det gör i ett slag upplysningen tillgänglig även för gående. Då blir det äntligen ett spel med öppna kort.

Varför är trottoaren inte upphöjd?
Trottoaren med Göteborgs typiska stenremsor går som ett band över Östra Larmgatan. I motljus syns det bra, eftersom stenremsornas skuggade kant ger en bra kontrast som på bilden nedan. Men i annan belysning syns det mycket sämre, se bilderna ovan.

Kungsportsplatsen från Östra Larmgatan

Vy inifrån Östra Larmgatan. Här ser man hur göteborgstrottoarens typiska stenremsor kastar skuggor i motljus.

Den anslutande gatan ser onekligen ut som ett gångfartsområde med sin gatsten och de låga kantstenarna. Då finns det ingen anledning att höja upp den del som föreställer genomgående trottoar. Det är samma hänsynskrav för fordonsförare oavsett om de korsar en trottoar eller kör på ett gångfartsområde. Antydan om trottoar är i så fall rent kosmetisk och skissar bara en sorts huvudriktning för gående mellan Götaplatsen och Gustaf Adolfs torg i stans absoluta centrum.

Det är bara det att gatan inte är något gångfartsområde utan en vanlig stadsgata! Varför har man gjort så? Det blir nästa fråga. Men om det faktiskt inte ska vara gångfartsområde, så borde trottoaren höjas upp. Hur ska det annars bli tydligt för fordonen vad som gäller här?

Varför är den anslutande gatan inte ett gångfartsområde?
Lite längre österut är Östra Larmgatan verkligen ett gångfartsområde. Där stämmer gatans utformning väl med de spontana förväntningarna på hur den ska fungera. Gående sätts i första rummet och kan vimla precis lika mycket där som på torget intill med det stora caféet och statyn Kopparmärra.

Östra Larmgatan mot Kungsportsplatsen

Gångfartsområdet tar plötsligt slut vid den blå skylten, men det låtsas utformningen inte om.

Men ett kvarter från Kungsportsplatsen står en blå skylt som markerar att gatans sista del är en vanlig stadsgata trots att utformningen är nästan identisk. Hur ska gående från torget kunna se skillnaden? I den vinkeln ser de inte ens skylten! Hela ansvaret att informera dem vilar då på utformningen. Enligt lagen har gående helt olika roller på de två delarna. På gångfartsområdet är de kung, men stadsgatan ska de undvika. De får inte gå på den eftersom det finns gångytor intill, och de får korsa den endast om det kan ske ”utan fara eller olägenhet för trafiken”. Det är en väldig skillnad som denna utformning förringar.

En utformning som smusslar bort en så stor skillnad i ansvar förmedlar egentligen att lagens olika krav på samspel inte är viktiga. Det är vad trafikanterna får med sig härifrån på sin fortsatta färd i staden.

Den vita taxin i bilden har just kört upp för en upphöjning av det slag som man kan förvänta sig när man ska köra in på ett gångfartsområde. Det stämmer bra för fordon som svänger höger, alltså mot kameran, förbi skylten. Men taxin svänger vänster till den del av gatan som fortsätter att vara stadsgata. Vad tror ungdomarna längre fram att de går på?

Jag föreslår att gatan klassas om till gångfartsområde hela vägen. Det är ju ändå vad utformningen påstår mellan raderna. Då behöver inte den korsande trottoaren höjas upp.

Slutsats
Undvik tvetydiga look-alike-lösningar. Blanda inte bort korten för trafikanterna så att deras klarsyn förvirras. Visa dem istället att trafikutformning utgår från ett litet antal grundläggande gestalter som man kan lita på och lära sig känna igen med ryggmärgen. Då kommer varje ny plats de passerar att stärka deras förmåga att känna igen dessa gestalter och att kunna göra rätt i dem rent intuitivt, utan mental ansträngning.

På Kungsportsplatsens hållplats föreslår jag att cykelsymboler i gatan placeras synliga för gående som påminnelse att ”övergångsställena” inte är några övergångsställen. Jag föreslår också att Larmgatorna på båda sidor om Kungsportsplatsen får bli riktiga gångfartsområden och inte bara se ut som det.

Vårda gestalterna så att de laddas med mening och går att lita på!

Publicerat i Förslag, Motstridigt | 13 kommentarer