Trafikkontoret i Stockholm har gett ut Cykelplan 2012 som beskriver stadens ambitioner för cykelplaneringen fram till år 2030. Den klubbades 18 feb 2013. Jag har nu läst igenom den och återger här valda delar.
~ Ett vågtecken före ett indraget citatstycke betyder att det inte är ordagrant återgivet utan kondenserat av mig.
Mål
~ Målet är att göra det enklare och säkrare att cykla i Stockholm. Huvudfokus är att underlätta för arbetspendling med cykel, både för befintliga cyklister och nya. En ökad andel cykeltrafik bidrar samtidigt till andra mål såsom minskad negativ miljöpåverkan, ökad framkomlighet och positiva effekter på folkhälsan. (sid 4)
Jag tycker det är bra att man lyfter fram arbetspendling. Det är en viktig funktion för samhället och det har många positiva effekter för både stad, miljö och individ. Se dock Dmitris invändning bland kommentarerna nedan. En följdfråga blir därför: Innefattas skolpendling i begreppet arbetspendling? De som cyklar i den gruppen kan vara lika många som cyklande förvärvsarbetspendlare. Att gynna cykling för skolpendlare är att bädda för framtiden.
Säkerhet
Cykeltrafiken har ökat kraftigt i Stockholm men antalet skadade cyklister har inte ökat på motsvarande sätt. (sid 7)
~ Studier visar att de metoder som lockar fler att cykla förbättrar trafiksäkerheten inte bara för dem utan för alla trafikanter. Fokus bör därför ligga på att skapa cykelvänliga gator så att alla kan tänka sig att börja cykla. (sid 8, men behandlas igen på sid 11)
Cykel och gång behöver också komplettera och understödja varandra vilket kan göras genom att minska antalet konfliktytor mellan trafikslagen. (sid 8)
~ Gående och cyklister bör betraktas som två separata trafikantgrupper med olika förutsättningar och behov. De har olika hastighet och olika rörelsemönster. För att skapa trygga och trafiksäkra miljöer är därför separering av dessa trafikanter att eftersträva. (sid 11)
Det är hoppingivande att man på två ställen betonar att ökad andel cykling i sig kan öka säkerheten – ”safety in numbers”. Dokumentet säger ingenstans att det är så farligt att cykla så att man måste ha hjälm fast inga andra trafikslag behöver det. Ordet hjälm finns inte i texten och ordet farlig förekommer bara som bestämning till artefakter såsom korsning, ojämnhet, hinder och farlig utformning. Jag säger inte att cykling är ofarligt, bara att det ur ett livsperspektiv är farligare att inte cykla. Stockholm verkar vara inne på denna möjliggörande linje.
Öka andelen cyklister
Reshastigheten och hur smidigt det är att använda cykel påverkar vilket val människor gör. (sid 8)
~ Utformning av cykelinfrastrukturen:
- Cykelnätet: Sammanhängande, gent och inga obegripliga avbrott.
- Trafiksignaler: Anpassade för cykeltrafiken. Ibland grön våg för cyklister.
- Ibland: Upphöjda gång- och cykelpassager för ökad framkomlighet och säkerhet.
(sid 9)
Det är svårt att säga vad som till syvende och sist får folk att börja cykla. Men med dessa egenskaper kommer säkert många av dem som prövar på att bli så positivt överraskade så att de fortsätter. Och det faktum att de gör det kommer att få fler att bli intresserade. Inget är så effektivt som att se att fler och fler är ”på”.
Pendlingsstråk
Cykelplanen pekar på sid 17 ut ett nätverk av pendlingsstråk på 349 km som ska prioriteras och ges extra hög standard. Så här förklaras begreppet pendlingsstråk:
Pendlingsstråken utgör ett övergripande cykelvägnät som ska vara till för alla. Bredder och standard möjliggör att cyklister som tar sig fram med olika hastigheter och med olika förutsättningar kan känna sig trygga och säkra. Stråken kännetecknas av breda cykelbanor eller -fält med bra framkomlighet, trafiksignaler anpassade till cykeltrafiken och hög standard på drift och underhåll. (sid 18)
~ Här ska det finnas plats för omkörning, generösa kurvradier, bra sikt och god framkomlighet. Cyklisterna ska vara separerade från gångtrafiken. (sid 19)
~ Trafiksignaler ska där så är möjligt ge cyklister hög framkomlighet. Särskild detektering för cykeltrafiken ska finnas. Även grön våg kan bli aktuellt. (sid 20)
Eftersom cykling kräver fysisk ansträngning, kommer cyklisters hastighet att variera betydligt mer än bilisters. Spannet i ålder och trafikvana bidrar också, liksom hur långt man har till jobbet. Därför är kravet på plats för omkörning så viktigt. Utan det kommer den långsammaste att bestämma tempot för alla, och då blir cykling varken ett konkurrenskraftigt pendlingsalternativ eller roligt.
Cyklistbloggen flaggar för de förödande konsekvenser som dåligt fungerande separation mot gående kan få, speciellt om lagen ska tolkas så att det tvingar cyklister till gångfart. Den primära frågan är nog om meningen ”Cyklisterna ska vara separerade från gångtrafiken” (sid 19) är ett krav på resultat, dvs hur trafiken ska fungera, eller om även icke fungerande lösningar ska klassas som ”Mission completed”.
Framkomlighet
~ Ökad framkomlighet kan konstateras genom högre medelhastighet. Det behöver inte innebära att cyklisterna kör snabbare utan att inbromsningarna och antalet stopp blir färre eller kortare. Ett antal förbättringar kan göras på sträcka, såsom bredare banor, färre konflikter med andra trafikanter och bättre beläggningsstandard. Men det är framför allt i korsningspunkter som framkomligheten är låg. Där kan cyklar ges högre prioritet vid ljussignaler samt banor som leder dem vid sidan om hinder. (sid 22)
Att minska väntan kan göra väldigt mycket för medelhastigheten. Fler kommer att märka att den cyklande kompisen nådde målet snabbare än man själv som valde bil eller kollektivtrafik. Det tar nog mer skruv i cykelvärvningen än insmickrande affischer på stan.
Vägarbeten
~ Vid vägarbete ska tillfälliga gång- och cykelbanor ordnas där det är möjligt. Annars ska cykling möjliggöras på annat sätt, t.ex. genom cykling i blandtrafik där hastigheten sänkts till 30 km/h eller vägvisning av alternativa vägval. (sid 30)
I Göteborg har vi mycket problem med den biten, även i fall där åtgärderna hade varit väldigt enkla. Jag vet inte om det är bättre i Stockholm idag, men medvetandet finns uppenbarligen där. Utan det kommer man ingenstans förutom att man dissar dem som redan cyklar eller funderar på att börja.
Slutsats
Mina omdömen har varit positiva. Jag läser in en modern och seriös syn på trafikslaget cykel. Vi får bara komma ihåg att det är en plan, ja nästan en vision om en ganska avlägsen framtid utan skarpa milstolpar längs vägen. Hur mycket kommer att hända första tiden? Jag påminner mig att Fritiof Nilsson Piraten hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Men han var å andra sidan inte stockholmare.
År 2030 har vi i alla fall facit. Då kan vi säga om min optimism var befogad eller ej. Vi ses då. Tiden går fortare än man tror.













