Vi människor har en inbyggd drift att gena, även i trafiken om det är möjligt. När jag filmade en GC-korsning för att räkna flöden syntes tydligt att många cyklister och gående genade. Var det bra eller dåligt för trafiken? Jag analyserar och visar filmklipp.
Människan har i uråldrig tid utvecklats med en automatisk drift att gena om terrängen medger det. Det är inte konstigt att man vill undvika onödigt slöseri på energi och tid. Vi kanske kunde kalla oss för Den genande människan. Det skulle bli Homo abbrevians på latin. (Tack Göteborgs Universitets latinkunniga för översättningen!)
Jag ska diskutera tre typfall i ett GC-kors där gående eller cyklister ofta genade i min film. Huvudsyftet med filmandet – att räkna flöden – beskrivs i Flöde och samspel i GC-kors.
Platsen
Platsen är Örgrytevägens cykelbana där en annan bana ”Burgårdsstråket” utefter Mölndalsån ansluter. Bokstäverna i bilden anger väderstreck.
Örgrytevägens cykelbana i riktning Ö-V där banan N utefter Mölndalsån ansluter.
En korsning kan aldrig erbjuda både genomgående gångbanor och cykelbanor för alla. Endera måste vara avbruten. Eller så utformas platsen som ett ingenmansland där alla måste förhandla. I den aktuella T-korsningen tar gångbanan från Ö slut precis hitom bron och återuppstår senare som plattlagd gångbana åt både V och N.
Lagen
Om gående ska följa trafikförordningen (TrF 7:3-4) där det inte finns övergångsställe, får de bara korsa en väg om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken. De ska korsa rakt över vägen och helst vid en vägkorsning.
Trafikförordningen använder ordet väg. En cykelbana räknas som väg enligt förordningen om vägtrafikdefinitioner. För att veta att man inte orsakar olägenhet för cyklister när man korsar deras bana, måste man se sig om – även bakåt – innan man kliver ut. Man får alltså inte lägga över sitt eget ansvar på cyklisterna.
Cyklister får i sin tur inte cykla på en gångbana annat än för att korsa den (TrF 3:6.4). Och de måste hålla tillräckligt låg hastighet där gående korsar (TrF 3:15).
Både gående och cyklister bryter ofta mot detta. Men när det sker i samförstånd eller när ingen annan berörs, kan det göra trafiken mycket smidigare än om man strikt följer reglerna. Det finns ingen skarp definition av hur nära man kan passera innan man anses orsaka andra olägenhet, men andras reaktion vid interaktion ger en bra vägledning.
Gående från öster
Laglig respektive genande vägval för gående från öster.
Grön heldragen linje visar hur trafikförordningen anvisar svängande gåendes korsande av cykelbanan. Streckad linje visar hur den genande människan ofta vill gå.
Gående från Ö ser utan problem mötande cyklister från V. Även cyklister från N syns hyfsat när man kommit förbi trädet bakom frälsarkransen. Däremot krävs en ansträngning för att övertyga sig om att ingen svängande cyklist kommer bakifrån. Ju mer man genar, desto längre tid går man i cykelbanan och desto större marginal behöver man ha till eventuella cyklister som kommer ifatt bakifrån.
När gående genar i omvänd riktning – från N till Ö – begränsar vegetationen deras sikt mer, eftersom de i detta fall måste kunna se längre åt båda sidorna. De behöver god framförhållning därför att cyklister hinner långt på kort tid. Speciellt svängande cyklister från Ö kan lätt bli överraskade om de plötsligt stöter på gående på cykelbanan efter svängen.
Cyklande från öster
Laglig respektive genande vägval för cyklande från öster.
Den skära heldragna linjen visar hur trafikförordningen anvisar cyklandes sväng. Streckad linje visar hur den genande människan ofta vill cykla.
Eftersom cyklister rör sig fortare än gående, är deras behov av att se bakåt före svängen litet. De kan koncentrera sig på samspel med eventuella svängande cyklister framför dem från V, och att hålla godtagbart avstånd till alla som går ute i korset.
Om mötande gående eller cyklister från N genar utan god framförhållning, kan de lätt orsaka överraskande incidenter. Då har de inte tagit tillräckligt ansvar för sin roll i samspelet. Även om cyklister från Ö redan från bron noterar att det kommer mötande på N-banan, kan det vara svårt för dem att se att de mötande faktiskt inte befinner sig på sin egen bana.
Cyklande från väster
Laglig respektive genande vägval för cyklande från väster.
Skära linjer enligt samma princip som ovan. Här kan cyklister vilja gena rejält. Fördelen är att de snabbt kommer ur vägen för all mötande trafik och att de sedan i lugn och ro kan passa in sig mellan cyklister som svängt in från andra hållet. Nackdelen är förstås att de kan oroa mötande gående från N, och att det kan vara svårt att nå den egna banan om det kommer många gående och cyklister från N.
Lurig avslutning på gångbanan
Kantlinjen mellan gång- och cykelbanan på bron böjer av mot N på ett förrädiskt sätt. Det ger gående lätt intrycket att man kan svänga av mot N utan att behöva korsa någon cykelbana. Men när de kommit runt hörnet till N-banan upptäcker de att gångbanan försvinner så att de leds rakt ut i cykelbanan och måste ta sig över till andra sidan där det finns en gångbana. De har lurats att gena.
Här behövs någon form av förtydligande. Jag föreslår att hörnet målas helt vitt. Då ser man redan på håll att gångbanan inte svänger utan riktas rakt fram, just så som lagen anger att man bör korsa cykelbanan:
Gångbanan sedd från bron med N åt höger. T.h. ett förslag på förtydligande markering.
Det går fortfarande lika bra för gående att gena, men det vita området kan nog få dem att inte göra det av ren aningslöshet. Risken att ofrivilligt orsaka fara eller olägenhet för trafiken minskar.
Videoklipp
Samspelssituationer mellan gående och cyklister.
Kommentarer
Om man är medveten om varandra och inställd på samspel kan genande skapa stor smidighet och flexibilitet. Det syns tydligt i några av klippen. Genom att visa sina avsikter skapas förståelse, trygghet och bra beslutsunderlag för motparten. Placering, färdriktning, hastighet, ögonkast och att ge tecken är signaler som berättar hur man tänker. Sådant avläser vi oftast snabbt, precist och automatiskt.
Om ena parten är frånvarande kan den andra parten förhoppningsvis märka det och agera därefter. Men om båda parterna är lika frånvarande kan det gå hur som helst. Som gående har man stor frihet att vara frånvarande så länge man befinner sig på gångbanan. Men man behöver bli uppmärksam innan man kliver ut i en cykelbana eller körbana så att man kan samspela. Här måste utformaren hjälpa till med väckningen.
Vår trafikmedvetenhet kan väckas av att andra trafikanter passerar. Tror vi att vi är ensamma är risken stor att vi inte är uppmärksamma. Men passerar någon, kan vi intuitivt känna att det kanske kan komma fler, och att vi behöver bli mer uppmärksamma. Några gående i videoklippen väcks förmodligen på detta sätt strax före korsningen av en passerande cykel.
Vi har också lätt för att dra slutsatser av andras beteende. Andra kan se saker som är skymda för oss, men som vi kan ana genom att vi ser hur de reagerar. Fast det kan också vara en fälla. Går man i en grupp kan alla tro att någon annan kollat om det är fritt att korsa cykelbanan. Då hindrar latmasken en från att se sig om själv.
Notera i klippen hur nära cyklister kan svänga in före och efter gående utan att de reagerar. Man kan köra mycket nära bakom en gående, men man behöver ge mer plats när man korsar framför deras fötter. Filmen visar flera fall där cyklisten genar ordentligt för att kunna korsa bakom istället för framför en gående.
Det lurigaste är om en part plötsligt och oväntat ändrar beteende, t.ex. börjar springa eller hastigt byter riktning. Det rubbar alla omgivande trafikanters planer och kan få kaotiska följder.
Det kan finnas fler psykologiska faktorer som påverkar hur samarbetet fungerar. Kommer ni på något, så berätta gärna! Jag tycker att det uppstår en glädje i varje samspel som fungerar bra. Känslan av att båda parter vill bidra är värd hur mycket som helst, även i de fall där yttre omständigheter trasslar till det. Tanken räknas!
