Örgrytevägens pendlingscykelbana i Göteborg dyker ner i en skymd krok under påfarten till E6:an. Nedförsluten ger god fart. Heldragen vit linje är en självklarhet. De allra flesta håller sig på rätt sida, men några få kör till vänster även när en cykel intill hindrar reträtt.
Platsen
Det är samma avstånd mellan alla inlagda röda markeringar A, B, C, D. Några få cyklister bromsar och kör ganska långsamt genom tunneln. Men för de snabba som kom bortifrån tog det runt 1 sekund att rulla mellan A och B, liksom mellan B och C. Sista etappen, den mellan C och D, kan ta längre tid för att man tappar fart i uppförsbacken. Men vi kan ändå betrakta markörerna som möjliga 1-sekundersstreck.
Cyklar man från D in mot tunneln och det kommer en mötande vid A, så kan man räkna med 1,5 sekunder tills man möts mitt emellan B och C. Om man upptäcker den mötande när den passerar A och hjärnan behöver 0,5 sek för att besluta och påbörja genomförandet av en undanmanöver, har man 1 sek på sig att fullfölja den manövern. Det går bra om man ligger på fel sida linjen men har fritt att styra in på rätt sida. Ligger man däremot på fel sida i en pågående omkörning kan det bli väldigt svårt. Då är den omedelbara reträtten blockerad av den man kör om.
Man kanske upptäcker den mötande tidigare. Det röda strecket utan bokstav ligger dolt, 1 sek bortom A, så är man beredd just när ett möte dyker upp halvvägs dit kan man vinna typ 0,5 sek. Men har man cyklister framför sig, kan de dölja eller åtminstone försvåra tidig upptäckt av mötande.
Är vårt beslutsfattande så trögt?
Behöver hjärnan verkligen 0,5 sek för att besluta och påbörja genomförandet av en undanmanöver? Neurofysiologen Benjamin Libets berömda experiment från 1979 visade att en medvetet beslutad handling föregicks av en hjärnaktivitet, en s.k. beredskapspotential under 0,5 sek före själva handlingen. Medvetandets upplevelse av att det fattat beslutet att handla inträdde först 0,2 sek före utförandet. Experimentet skakade om världen eftersom det ifrågasatte medvetandets beslutande roll. Kort sagt: har vi en fri vilja?
Den intresserade kan fördjupa sig i kapitel 9 ”En halv sekunds fördröjning” i Tor Nørretranders kultbok från 1991, Märk världen.
Min tanke är att vi nog kan reagera snabbare med hjälp av våra omedvetna mekanismer. Men det förutsätter att vi har bra inövade reflexer och att våra sinnen inte är belastade av annat. Det berättas om mötande cyklister eller elsparkcyklister som väjer åt fel håll i plötsliga situationer! Sådant omintetgör det automatiska samspelet fullständigt.
Observation med filmkamera
Jag ställde upp min kamera och filmade ner mot tunneln den 21 sep 2023 under en och en halv timme kl 16:09-17:44. Sedan mätte jag i min film hur cyklisterna mot öster var placerade just när de passerade mitt emellan läge C och B. Det kom totalt 763 cyklister i denna riktning.

De fem olika placeringarna som jag delade in cyklande mot öster i. Fördelningen av cyklister på dessa placeringar anges i procent.
Jag såg att det var många som cyklade ganska nära mittlinjen. För att fånga det delade jag in körfältet i X Y Z. Just Y verkade vara en populär placering. En anledning till det kan vara att det finns en dagvattenbrunn i högerkanten som man intuitivt vill undvika att köra på. Den brunnen behövs!
Vad kan man möta i tunneln?
Jag blir glad varje gång jag ser att barn får vara med i vår cykeltrafik. Men vi måste ge dem större säkerhetsmarginaler än vuxna. För vad händer om ett barn plötsligt möter en omkörande cyklist som inte kan väja undan? Har barnet sinnesnärvaro kanske det väjer, men kan då hamna i ränndalen och kantstenen.

En lådcykel tar plats och måste hålla undan för ränndal och kantsten. En mötande lådcykel vill man inte överraskas av och tvingas köra rätt in i för att man inte har fritt att väja undan.
Cyklister på fel sida

Två gränslösa i bredd. Är blå beredd på enhandsräddning vid oväntat möte?
Se Pauls kommentar nedan om vad som händer om blå bromsar med bara vänster hand!
En rejäl krock som gav 54 kommentarer i fb
I facebookgruppen Cykla i Göteborg finns en tråd från 24 aug i år om en rejäl krock i denna tunnel. Där kan man bl.a. läsa:
Daniel E: Här ner mot Focus Gårda frontalkrockade jag i tisdags, hjälm o cykel skrot då ramen sprack, men i övrigt mindre blessyrer både på mig och motpart som tur är. Vet inte hur olycksdrabbad denna sväng är men funderar ofta när jag trampar förbi.
Andreas S: Suck, har råkat ut för samma sak själv. [Jag fick] en tillknycklad broms och ett hjul som behövde riktas (hon prickade mitt framhjul) – men det fixade jag själv. Var värre för henne som damp i backen och fick åka ambulans.
Conny J: Lurigt ställe, mött cyklister på fel sida ett antal gånger.
Anna G: På sånna ställen brukar det dessutom vara svårt att se när man snabbt växlar från sol/dagsljus till skugga.
Erik B: Jag är alltid lite smårädd där efter att ha sett hur vissa tar kurvan.
Jesper J: Om det hade varit en bilinfrastruktur som gav upphov till olyckor hade myndigheterna snubblat över varandra i att visa hur viktigt det är att åtgärda, och sen hade hundratals miljoner investerats i linje med nollvisionen, dvs att utgå från att individen lätt gör misstag och att byggnationen ska ta höjd för det.
Jag själv: Det händer att de farliga cyklisterna måste stanna vid nästa rödljus. Om jag då påpekar problemet hör jag oftast att de har full koll och att jag inte ska lägga mig i. En visade iaf förståelse. […] Hade tunneln varit rak, skulle möten bli självförklarande.
Erik S: Egentligen ska man ha enkelriktade cykelbanor på ömse sidan gatan, eftersom det förbättrar samspelet med gående och bilister i korsningar.
Tommy L: Det är krokigt, dålig sikt och blir lätt hög fart i backen. Bra att sänka farten, ha fingrarna på bromsarna och vara uppmärksam på att det kan komma någon. Ska man cykla om gör man det när man har bättre sikt och säkerhet.
Egna erfarenheter
Jag cyklar dagligen genom tunneln och är varje gång lite nervös för vem jag ska möta där nere. Jag önskar att jag hade magiskt tunnelseende! Om det inte finns andra som kan missförstå, brukar jag plinga förebyggande.
De gånger jag kontrollerat var mitt omedvetna har placerat mig på min väg åt öster, ligger jag precis mitt i min bana, alltså inne i område Z. Jag tror det är en naturlig placering för en tvåhjulig cykel om man både vill vara beredd på möjliga möten och inte vill köra över brunnen. Jag kan köra om enstaka långsamma cyklister högre upp där sikten är bättre, men aldrig där nere.
Banan åt andra hållet är extra smal pga en ränndal före kantstenen där det ibland ligger grus. Den vill man inte halka ner i när man ligger i lutande sväng.
Slutsatser
Jag tänker att läsaren i första hand får dra sina egna slutsatser, gärna genom att cykla där mot rusningstrafiken med analysglasögonen på. Här har jag försökt fokusera på hur vi förhåller oss till varandra i den infrastruktur vi faktiskt har just nu. Eftersom trafik behöver vara ett samarbete, är det nyttigt att försöka tänka sig in i hur man påverkar andra och hur vi alla kan fungera tillsammans när banan utmanar oss. Den som söker efter tecken på samarbete från andra ska finna en hel del sådana, även om det också finns ett och annat gruskorn i maskineriet.


























