2030-sekretariatets cykelförslag

Regeringen efterlyser förslag inför den klimatpolitiska färdplan som den ska presentera i höst. 2030-sekretariatet har tagit fram och lämnat 55 förslag för transportsektorn. Ingår cykelfrämjande åtgärder? Spelar sådana roll? Jag kommenterar några av deras förslag.

Fores beteendepraktikas omslag

Omslagsbilden på Fores beteendepraktika med de 55 förslagen för att nå 2030-målet.

Sveriges klimatlag och klimatmål
År 2017 instiftade riksdagen en klimatlag med en text som ryms på en A4-sida. Lagen kräver att regeringen ska bedriva ett klimatpolitiskt arbete för att:

  • Förhindra farlig störning i klimatsystemet
  • Skydda ekosystemen samt nutida och framtida generationer mot skadliga effekter av klimatförändring
  • Minska utsläppen av växthusgaser och motverka klimatförändring och dess skadliga effekter

Arbetet ska vila på vetenskaplig grund och baseras på relevanta tekniska, sociala, ekonomiska och miljömässiga överväganden. Det ska utgå från det långsiktiga, tidssatta utsläppsmål som riksdagen har fastställt.

Klimatmålets huvudtes är att Sveriges geografiska utsläpp når netto noll senast 2045. Men det finns också ett etappmål för inrikes transporter 2030. Det är det senare som 2030-sekretariatet inriktat sig på och överlämnat sina 55 förslag till klimatminister Romina Pourmokhtari den 28 mars.

Cykelns roll
Hur kommer cykeln in i detta? Är inte den bara en obetydlig droppe i havet? Tja, kan så tyckas, men låt mig citera klimatforskaren Elin Röös från Sommar i P1 2022-08-12:

Långväga transporter är inte det stora problemet för maten. Hur DU tar dig till affären däremot, har stor betydelse. Kör du 3 km till äppelodlaren i din snåla dieselbil och köper 1 kg äpplen, släpper den bilresan ut lika mycket CO2 som om det där kilot äpplen åkt båt ända från Nya Zeeland.

Ett samhälle avpassat för korta vardagsavstånd där cykel och gång är det mest naturliga färdmedlet har alltså stor betydelse. Både samhällsbygge och beteendeförändringar är tröga processer, men vi är inte i ett läge där vi med hedern i behåll kan motarbeta möjligheten att nå hållbar mobilitet. I de livscykelanalyser som jag hittat påverkar elbilen klimatet en tredjedel så mycket som dieselbilen. Förvisso en förbättring, men helt otillräcklig. Det duger inte att sätta all tilltro till elbilen och behålla våra långa resvanor.

Sveriges klimatmål må vara geografiska, men att medvetet låta de klimatförstörande stegen ske utanför våra gränser och sedan bara skörda de rena frukterna går tvärs emot klimatlagens tydligt formulerade syfte att skydda klimatet. Därför behöver vår regering göra vad som finns inom dess rådighet för att bidra till det uttryckliga globala problemet.

En del kritiserar själva tanken på korta vardagsavstånd med ord som ofrihet, planekonmi, bilfientlighet och svårighet att åka och handla var man vill. Men ofta nämner de inget alls om ansvar för klimatet, ekologin och framtiden. Ett exempel är KAK:s debattartikel i Expressen 24 maj 2023.

Sekretariatets 55 förslag för att nå 2030-klimatmålet
(Uppdaterat 18/8): 2030-sekretariatet samlar partners inom näringsliv, myndigheter, akademien och civilsamhälle som gemensamt driver utvecklingen för att Sverige ska klara sitt eget klimatmål till 2030.

I förordet till sin beteendepraktika med de 55 förslagen skriver de att det finns tre viktiga områden att arbeta med för att nå Sveriges klimatmål – fordon, drivmedel och beteende. Har man låga ambitioner på ett område går det att ta igen på de andra. Det som inte går, är att tro att målet kan nås med svagare stimulans på alla områden. Eftersom regeringen visat låga ambitioner för fordon och drivmedel – med avskaffad premie för el- och gasbilar, halverat stöd till tunga klimatfordon och sänkt skatt på de fossila drivmedlen – behöver desto mer ske på beteendesidan.

Här har jag plockat ut och kommenterat några av deras förslag. Mina rubriker och numreringen av förslagen är samma som deras.

-Upprätta mål

1: Inför transporteffektivitet som mål, i enlighet med Klimaträttsutredningens förslag men tydligt underordnat klimatmålet.

I städers centrala delar körs många stora distributionsbilar på smala gator, mest lämpade för gående och uteserveringar. Dieselavgaser, trängsel och otrygghet skadar både stadens trivsel och klimatet.

Distributionsbilar på Kungsgatan i Göteborg

Distributionsbilar på Kungsgatan i Göteborg. Jag ser ofta mest luft i lastrummen.

Ibland tar jag min lunch innanför Vallgraven i Göteborg och baxnar varje gång en jättehög lastbil lirkar sig förbi mitt utebord bara för att lasta av en eller två rullande burar med smågods till en affär i närheten. Den tråcklar sig långa omvägar både in och ut ur innerstaden därför att staden inte är byggd som en rationell containerterminal utan som en stad för människor. Då tänker jag alltid på distribution med elcyklar som tar små men standardiserade containrar. Det är ett klimatsmart och mänskligt sätt kan köra varor raka vägen till butik. Kanske inte med jättestort och tungt gods, men definitivt med sådant som vi sedan brukar bära ut från affären i en kasse.

Lastbil mellan bord på smal gata

En lunch med utsikt över ett av de utebord där jag ibland sitter och äter.

Godsdistribution med Armadillo elcykel

Människo- och klimatvänlig distribution av container med varor i Göteborg. En längre variant tar två containrar.

Den som undrar om distribution med lastcyklar kan vara bra för stadstrafiken, klimatet och rationellt i distributionskedjan kan komplettera sina åsikter med Veloves beskrivningar av sin lastcykels egenskaper och användning i distribution.

2: Inför ett nationellt cykelmål; att cyklandet år 2030 ska stå för 20 procent av alla resor och fördubblas till 2035. Det ger Trafikverket och andra myndigheter en tydlig målbild för sitt arbete och fungerar riktmärke för Sveriges regioner, där 8 av 21 har mål om ökad cykelandel av det totala resandet, men utan gemensam målbild.

För att uppnå ett sådant mål krävs större fokus på bra infrastruktur för cykel, och högre prioritet i korsningar med motoriserad trafik. Gena, säkra cykelvägar – egna eller i blandtrafik – och korta vardagsavstånd blir nyckelfaktorer.

3: Inför ett nationellt mål för kollektivtrafiken. Branschens eget mål att fyra av tio motoriserade resor ska vara kollektiva bör bli nationellt mål eftersom det bidrar till både minskad klimatpåverkan och högre effektivitet.

Styr man tillräckligt handfast så att det målet verkligen uppnås, kommer främst korta bilresor att bli mindre attraktiva. Där kan cykeln bli ett smidigt alternativ till kollektivtrafiken eftersom den är just in time hela dygnet.

-Beskattning och avdrag

7: Justera reseavdraget så att milersättningen i elbil blir samma som för bensin- och dieselbil. Inför snarast det färdmedelsneutrala bidraget enligt riksdagens beslut (7 partier för, 1 emot) från juni 2022, så att den som tar cykeln eller åker kollektivt får samma ersättning som bilisten.

Reseavdrag är inte bra för klimatet. Det gynnar långa avstånd och mer bilkörning, och det motverkar kollektivtrafik. De långa avstånden försvårar möjligheten att öka cyklandet. Att cyklisten får samma rätt till reseavdrag är ett minimum om vi tänker på resandets klimatavtryck. Att även börja fasa ut reseavdraget för bil vore en stor vinst för klimatet. Men här står planetens behov i bjärt kontrast till affärsutvecklingens, och därmed till vårt kortsiktiga välstånd. Vilken avvägning behövs?

-Kollektivtrafik
Rent allmänt: Vi behöver kraftfullt gynna övergång från bil till kollektivtrafik, men utan att uppmuntra fler att välja stora vardagsavstånd. Resandet behöver minska och fler behöver få vardagsavstånd där de kan gå eller cykla. Några gillar säkert inte sådana tankar, men med lite livscykelanalys blir de enorma skillnaderna uppenbara, liksom att elbil åt alla är långt ifrån den lösning som vi behöver för att överleva. Inte ens kollektivtrafik åt alla löser problemet så länge vi har långa reseavstånd och utspriddhet.

12: Vidga definitionen av kollektivtrafik, utifrån det innovationsarbete som K2 bedriver och i syfte att underlätta hållbar mobilitet i många former. Hållbara former av bildelning, taxi, hyrbil och flyg bör också kunna räknas som kollektivtrafik, med krav på att vara i linje med de svenska klimatmålen. På så vis kan en hållbar mobilitetskedja alltid eftersträvas.

Modeordet ”hållbar mobilitet” används ofta utan någon djupare analys, se min artikel Ordet hållbar brukas slarvigt. Men i förslag nr 12 står det ”med krav på att vara i linje med de svenska klimatmålen”. Det är ett viktigt krav. Jag hoppas att ingen kollektivtrafik stämplas som hållbar av rent önsketänkande, utan att åtminstone den ekologiska hållbarheten vilar på vetenskaplig grund, så som det står i klimatlagen.

På vägen mot hållbarhet behöver vi även temporära lösningar som inte är fullt hållbara. Men vi måste inse deras brister så att vi inte investerar oss fast i återvändsgränder. Det kräver kunskap och ärlighet.

Förslag nr 12 talar om ”en hållbar mobilitetskedja”. Även om man inte uppnår verklig hållbarhet, bör man undersöka hur en mindre hållbar länk kan påverka hela kedjan. Kanske blir en bra kedja mer attraktiv om en mindre hållbar länk accepteras. Och om en sådan kedja gör bilen mindre viktig, kanske den i förlängningen gynnar vår tillvänjning och anpassning till gång och cykel.

-Mikromobilitet

32: Upphandla mikromobilitet. När elsparkcyklar och annan mikromobilitet upphandlas, kan funktions- och hållbarhetskrav ställas, med minskad klimat­påverkan som följd. Upphandlingsmyndigheten bör ta fram best practice som stöd.

Elsparkcyklar som man hyr är behäftade med flera stora klimatbelastande faktorer, såsom kort livslängd då de ofta behandlas vårdslöst, transporter från platser där de lämnas till platser där de efterfrågas samt batteribytesverksamheten. Detta beskrivs i min Elsparkcyklars miljöpåverkan.

Det skulle behövas en livscykelanalys som använder faktiska siffror från varje uthyrare på livslängd, flytt- och batteribytesverksamheterna. De som kallar elsparkcyklar för ”hållbar mobilitet” fokuserar kanske bara på att de är eldrivna och att Sverige har ganska klimatsmart elproduktion. Men elförbrukningen under körning är det minsta av problemen med elsparkcyklars klimatpåverkan. Vi lurar oss själva om vi externaliserar eller blundar för all annan påverkan som vår användning är beroende av.

-Infrastruktur och användning

44: Separata cykelvägar ska kunna få statlig finansiering – inte som nu enbart om de är intill en bilväg. Cykelväg ska kunna klassas som allmän väg.

Ja! Vad är anledningen till att vi inte har haft det sedan länge?

51: 30 km/h blir generell bashastighet i städer. Klimatpåverkan minskar genom att attraktiviteten för kollektivtrafik och cykling ökar, vilket också gynnar trafiksäkerheten, och den tidsmässiga förlusten är begränsad.

En stor förbättring för gång, cykel och barns liv i städerna. Men det kommer inte att ge kollektivtrafiken någon fördel såvida de inte har helt separata vägar. Man kan inte ha flera olika hastighetsbegränsningar på en och samma väg. I Göteborg skulle spårvagnar kunna köra fortare på staketomgärdade sträckor, men inte fordon i vanliga kollektivtrafikfiler.

Borde trafikförordningen ange förutsättningar för att medge högre hastighet för kollektivtrafik? Kanske där de kör på upphöjda kollektivtrafikfält omgivna av vanliga körfält med god sikt? Och med krav på särskilda arrangemang för säkerheten i gång- och cykelkorsningar?

-Information

53: Klimatmedvetna val av medborgaren underlättas genom att klimatpåverkan framgår vid inköp av biljetter för t.ex. tåg och flyg. Eventuella möjligheter att minska densamma ska också framkomma vid samma tillfälle.

Siffror kan lätt bli obegripliga och därmed intetsägande för många. Storleken av resans påverkan behöver relateras till något fattbart i våra liv. Det måste få oss att inte bara fundera över vilket färdmedel vi ska välja för en viss resa, utan även hur bra det är för vårt gemensamma klimatarbete att göra just den resan.

Informationen måste också visas på en standardiserad form. Olika biljetter får inte ha sitt eget sätt att presentera den, kanske finstilt och undanskymt. Konsumenten måste lätt kunna hitta och jämföra. När jag ska sortera inköpskvitton i datumordning är det mycket ansträngande att lokalisera datumet på varje kvitto. Alla placerar det olika. Att vissa skriver dag först och andra år först, vissa med bindestreck och andra utan gör det inte lättare. Datumet gömmer sig lätt bland alla andra siffror.

Ibland behöver vi unna oss något extra. I ekonomiskt perspektiv är det starkt kopplat till att spara. Ekonomin måste gå ihop i slutändan. Vår klimatpåverkan behöver bli lika tydlig för oss. Annars famlar vi i blindo, och vårt unnande har då ingen bortre gräns.

Sveriges delmål 2030 för transporter innefattar visserligen inte utrikes resor, inte ens svenskt flyg av någon anledning. Men vår klimatpåverkan från dem borde ändå framgå på biljetter liksom på andra större köp. Det måste vara lätt för oss att göra informerade val i en så kritisk fråga. Syftet med den svenska klimatlagen är skydd av hela klimatsystemet och vår framtid på planeten. Det löser vi inte genom att mörka allt som sker utomlands för vår räkning.

Publicerat i Dokument, Förslag, Miljöpåverkan, Organisationer, Utan kategori | Lämna en kommentar

Den genande människan

Vi människor har en inbyggd drift att gena, även i trafiken om det är möjligt. När jag filmade en GC-korsning för att räkna flöden syntes tydligt att många cyklister och gående genade. Var det bra eller dåligt för trafiken? Jag analyserar och visar filmklipp.

Människan har i uråldrig tid utvecklats med en automatisk drift att gena om terrängen medger det. Det är inte konstigt att man vill undvika onödigt slöseri på energi och tid. Vi kanske kunde kalla oss för Den genande människan. Det skulle bli Homo abbrevians på latin. (Tack Göteborgs Universitets latinkunniga för översättningen!)

Jag ska diskutera tre typfall i ett GC-kors där gående eller cyklister ofta genade i min film. Huvudsyftet med filmandet – att räkna flöden – beskrivs i Flöde och samspel i GC-kors.

Platsen
Platsen är Örgrytevägens cykelbana där en annan bana ”Burgårdsstråket” utefter Mölndalsån ansluter. Bokstäverna i bilden anger väderstreck.

Platsen med GC-korset

Örgrytevägens cykelbana i riktning Ö-V där banan N utefter Mölndalsån ansluter.

En korsning kan aldrig erbjuda både genomgående gångbanor och cykelbanor för alla. Endera måste vara avbruten. Eller så utformas platsen som ett ingenmansland där alla måste förhandla. I den aktuella T-korsningen tar gångbanan från Ö slut precis hitom bron och återuppstår senare som plattlagd gångbana åt både V och N.

Lagen
Om gående ska följa trafikförordningen (TrF 7:3-4) där det inte finns övergångsställe, får de bara korsa en väg om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken. De ska korsa rakt över vägen och helst vid en vägkorsning.

Trafikförordningen använder ordet väg. En cykelbana räknas som väg enligt förordningen om vägtrafikdefinitioner. För att veta att man inte orsakar olägenhet för cyklister när man korsar deras bana, måste man se sig om – även bakåt – innan man kliver ut. Man får alltså inte lägga över sitt eget ansvar på cyklisterna.

Cyklister får i sin tur inte cykla på en gångbana annat än för att korsa den (TrF 3:6.4). Och de måste hålla tillräckligt låg hastighet där gående korsar (TrF 3:15).

Både gående och cyklister bryter ofta mot detta. Men när det sker i samförstånd eller när ingen annan berörs, kan det göra trafiken mycket smidigare än om man strikt följer reglerna. Det finns ingen skarp definition av hur nära man kan passera innan man anses orsaka andra olägenhet, men andras reaktion vid interaktion ger en bra vägledning.

Gående från öster

Gående Ö-N lagligt vs genande

Laglig respektive genande vägval för gående från öster.

Grön heldragen linje visar hur trafikförordningen anvisar svängande gåendes korsande av cykelbanan. Streckad linje visar hur den genande människan ofta vill gå.

Gående från Ö ser utan problem mötande cyklister från V. Även cyklister från N syns hyfsat när man kommit förbi trädet bakom frälsarkransen. Däremot krävs en ansträngning för att övertyga sig om att ingen svängande cyklist kommer bakifrån. Ju mer man genar, desto längre tid går man i cykelbanan och desto större marginal behöver man ha till eventuella cyklister som kommer ifatt bakifrån.

När gående genar i omvänd riktning – från N till Ö – begränsar vegetationen deras sikt mer, eftersom de i detta fall måste kunna se längre åt båda sidorna. De behöver god framförhållning därför att cyklister hinner långt på kort tid. Speciellt svängande cyklister från Ö kan lätt bli överraskade om de plötsligt stöter på gående på cykelbanan efter svängen.

Cyklande från öster

Cyklande Ö-N lagligt vs genande

Laglig respektive genande vägval för cyklande från öster.

Den skära heldragna linjen visar hur trafikförordningen anvisar cyklandes sväng. Streckad linje visar hur den genande människan ofta vill cykla.

Eftersom cyklister rör sig fortare än gående, är deras behov av att se bakåt före svängen litet. De kan koncentrera sig på samspel med eventuella svängande cyklister framför dem från V, och att hålla godtagbart avstånd till alla som går ute i korset.

Om mötande gående eller cyklister från N genar utan god framförhållning, kan de lätt orsaka överraskande incidenter. Då har de inte tagit tillräckligt ansvar för sin roll i samspelet. Även om cyklister från Ö redan från bron noterar att det kommer mötande på N-banan, kan det vara svårt för dem att se att de mötande faktiskt inte befinner sig på sin egen bana.

Cyklande från väster

Cyklande V-N lagligt vs genande

Laglig respektive genande vägval för cyklande från väster.

Skära linjer enligt samma princip som ovan. Här kan cyklister vilja gena rejält. Fördelen är att de snabbt kommer ur vägen för all mötande trafik och att de sedan i lugn och ro kan passa in sig mellan cyklister som svängt in från andra hållet. Nackdelen är förstås att de kan oroa mötande gående från N, och att det kan vara svårt att nå den egna banan om det kommer många gående och cyklister från N.

Lurig avslutning på gångbanan
Kantlinjen mellan gång- och cykelbanan på bron böjer av mot N på ett förrädiskt sätt. Det ger gående lätt intrycket att man kan svänga av mot N utan att behöva korsa någon cykelbana. Men när de kommit runt hörnet till N-banan upptäcker de att gångbanan försvinner så att de leds rakt ut i cykelbanan och måste ta sig över till andra sidan där det finns en gångbana. De har lurats att gena.

Här behövs någon form av förtydligande. Jag föreslår att hörnet målas helt vitt. Då ser man redan på håll att gångbanan inte svänger utan riktas rakt fram, just så som lagen anger att man bör korsa cykelbanan:

Lurig markering och förslag på förbättring

Gångbanan sedd från bron med N åt höger. T.h. ett förslag på förtydligande markering.

Det går fortfarande lika bra för gående att gena, men det vita området kan nog få dem att inte göra det av ren aningslöshet. Risken att ofrivilligt orsaka fara eller olägenhet för trafiken minskar.

Videoklipp

Samspelssituationer mellan gående och cyklister.

Kommentarer
Om man är medveten om varandra och inställd på samspel kan genande skapa stor smidighet och flexibilitet. Det syns tydligt i några av klippen. Genom att visa sina avsikter skapas förståelse, trygghet och bra beslutsunderlag för motparten. Placering, färdriktning, hastighet, ögonkast och att ge tecken är signaler som berättar hur man tänker. Sådant avläser vi oftast snabbt, precist och automatiskt.

Om ena parten är frånvarande kan den andra parten förhoppningsvis märka det och agera därefter. Men om båda parterna är lika frånvarande kan det gå hur som helst. Som gående har man stor frihet att vara frånvarande så länge man befinner sig på gångbanan. Men man behöver bli uppmärksam innan man kliver ut i en cykelbana eller körbana så att man kan samspela. Här måste utformaren hjälpa till med väckningen.

Vår trafikmedvetenhet kan väckas av att andra trafikanter passerar. Tror vi att vi är ensamma är risken stor att vi inte är uppmärksamma. Men passerar någon, kan vi intuitivt känna att det kanske kan komma fler, och att vi behöver bli mer uppmärksamma. Några gående i videoklippen väcks förmodligen på detta sätt strax före korsningen av en passerande cykel.

Vi har också lätt för att dra slutsatser av andras beteende. Andra kan se saker som är skymda för oss, men som vi kan ana genom att vi ser hur de reagerar. Fast det kan också vara en fälla. Går man i en grupp kan alla tro att någon annan kollat om det är fritt att korsa cykelbanan. Då hindrar latmasken en från att se sig om själv.

Notera i klippen hur nära cyklister kan svänga in före och efter gående utan att de reagerar. Man kan köra mycket nära bakom en gående, men man behöver ge mer plats när man korsar framför deras fötter. Filmen visar flera fall där cyklisten genar ordentligt för att kunna korsa bakom istället för framför en gående.

Det lurigaste är om en part plötsligt och oväntat ändrar beteende, t.ex. börjar springa eller hastigt byter riktning. Det rubbar alla omgivande trafikanters planer och kan få kaotiska följder.

Det kan finnas fler psykologiska faktorer som påverkar hur samarbetet fungerar. Kommer ni på något, så berätta gärna! Jag tycker att det uppstår en glädje i varje samspel som fungerar bra. Känslan av att båda parter vill bidra är värd hur mycket som helst, även i de fall där yttre omständigheter trasslar till det. Tanken räknas!

Publicerat i Beteende, Förslag, Kognition, Mätning | Lämna en kommentar

Flöde och samspel i GC-kors

Jag filmade en T-korsning för separerad GC-trafik under 1,5 timmar i morgonrusningen. Där ser man hur ett stort cykelflöde fördelas på två grenar, men också hur cyklister och gående interagerar med varandra. Ibland är ”fel bana” den mest hänsynsfulla.

Platsen
Platsen är Örgrytevägens G|C-bana i Göteborg in mot centrum där den korsar Mölndalsån och avdelar en gren som följer ån norrut. Jag filmade från en inglasad gångbro mellan Svenska Mässan och Liseberg. Därifrån får man bra överblick över T-korsningen, men glaset är smutsigt och jag märkte inte att min kamera vid vissa tillfällen satte fokus på smutsen i glasytan, varvid trafiken på G|C-banan blev ganska suddig.

Karta över mätplatsen

Den filmade korsningen inringad. Pilen visar kameraplats och riktning. Karta från Eniro.

Morgontrafikens maxtimme för cykel
Filmen togs den 31 maj 2023 från kl 6:54 till 8:39 i soligt väder.

Flöde per 10-min-period

Flöden av cyklister och gående i 10-minutersperioder. Maxtimmen för cykel markerad.

Tiderna i diagrammet anger början av 10-minutersperioerna. Jag hade inte underlag för kompletta första och sista perioderna, så för dem har jag fyllt ut med data från intilliggande perioder. Troligen blev dessa staplar därmed något för höga. Diagrammet visar ändå att maxtimmen inföll kl 7:30-8:30. Den är inramad i diagrammet.

Maxtimmens flöden
Så här fördelades de 907 cyklisterna som passerade korset under maxtimmen:

Cykelflöden i maxtimmen

Cykelflöden i maxtimmen 7:30-8:30.

I grova drag kan man säga att lejonparten cykelpendlade in från öster, varav 2/3 fortsatte rakt mot Korsvägen och 1/3 vek av norrut mot Valhalla. Övriga flöden var relativt små.

Medan kameran gick, upptäckte jag att en del svängande cyklister genade nära Mässans hörn och därför inte kom med i filmen. Av 250 cyklister till och från Korsvägen smet 18 st denna väg. Ur dessa observationer har jag ganska grovt uppskattat att ca 60 läckte åt norr på en timme och ca 30 åt väster.

Interaktioner
Man kan studera många olika typer av interaktioner i filmen, både internt mellan cyklister och mellan dem och gående. Jag kanske får anledning att ta upp flera typer framöver, men här visar jag klipp med cyklister från Korsvägen som svänger vänster in mot Valhalla. De korsar huvudflödena av både cyklister och gående. Dessa klipp visar fall mellan kl 7:43 och 8:36. De flesta fallen utan möten har dock utelämnats.

I flera fall håller sig trafikanterna inte på sina egna banor, men oftast leder det till ett smidigare samspel. Någon gång kan man tycka att marginalerna är väl små, men det bör vara motpartens reaktion som avgör om samspelet var bra eller ej. Majoriteten av cyklisterna ger tecken före sväng.

Kör filmen och fokusera på cyklister som kommer nerifrån vänster.

Interaktioner med svängande cyklister från Korsvägen. De första 19 sekunderna är tyvärr rätt suddiga. Därefter får kameran rätt fokus.

I flera av klippen ser man cyklister som genar i svängen och därmed kommer ur vägen för mötande GC. Har man koll kan det förenkla för alla. Det syns också att man kan korsa ganska tätt bakom gående utan att oroa dem. Framför kräver större marginaler.

Förutsättningar för god interaktion
Detta är min bedömning med utgångspunkt i platsens utformning, egen erfarenhet och situationer fångade på min film:

Tydlig indelning av banor underlättar god interaktion och gör att interagerande bara krävs vid färre och mer uppenbara tillfällen. Då blir trafiken i grunden mera välordnad och det blir lätt för den som behöver parera att bedöma möjligheten att låna annans utrymme. Andra kan då också förstå varför ett avsteg är bra.

Det är också viktigt att sikten är tillräckligt bra för att någons genande inte ska leda till överraskande möten.

Att se sig för, ge tecken och placera sig så att avsikten framgår är viktigt och något som körskoleelever får nöta in hela tiden. Och att lägga märke till personer som är samspelsmässigt frånvarande är en värdefull kompetens för kloka beslut.

Jag tycker interaktionerna i allmänhet fungerar bra för de 34 svängande cyklisterna i klippen. Man ser knappast någon som reagerar plötsligt på andras framfart. För att se hur blickar riktas behöver man komma närmare med kameran. Men då förlorar man helhetsperspektivet.

Artikeln har kommenterats i denna tråd i facebookgruppen Cykla i Göteborg.

Publicerat i Beteende, Mätning | Lämna en kommentar

Står elsparkcyklarna i vägen?

Folk irriterar sig på hur elsparkcyklar parkeras. Jag har räknat dåliga parkeringar, men det är väldigt svårt att hitta ett hanterligt sätt att mäta. Det ska dessutom vara någorlunda objektivt. Ändå finns en del tydliga slutsatser som man kan dra efter min spaning.

Illa parkerad elsparkcykel men tre bra parkerade vanliga cyklar

Många fler elsparkcyklar parkeras illa trots att det finns många fler vanliga cyklar i stan.

Vad ska man mäta?
Man kan ju inte bara räkna illa parkerade elsparkcyklar rakt av, för då är det fritt att fortsätta inventera tills man får ett så högt värde så att det ser avskräckande ut och man kan säga ”Vad var det jag sa”. Man behöver jämföra med något så att mer inventering inte nödvändigtvis ger ett högre värde utan bara ett säkrare.

Några möjliga jämförelser:

  1. Jämför med hur vanliga cyklar parkeras
  2. Jämför med elsparkcyklar som parkeras bra
  3. Räkna antal dåliga parkeringar per km

Det blir övermäktigt att räkna alla vanliga cyklar. Dessutom är vanliga cyklar oftast privatägda och många vill därför ramlåsa dem på riktiga cykelparkeringar. Vi parkerar dem helst så att de inte skadas och vi kommer snart att ta dem därifrån igen. Och hemma ställer vi oftast undan cykeln, medan de hyrda elsparkcyklarna måste lämnas ute där ”hunters” kan samla upp dem.

Att jämföra med elsparkcyklar som parkeras bra blir också ett övermäktigt arbete i stadens centrala delar där utsättarna radar upp dem i mängder. I bostadsområden kan det dock vara intressant.

Jag har valt att mäta antal dåliga parkeringar per km. Det blir ett mått på hur ofta de påverkar andra, och det är nog den viktigaste aspekten. Håller man isär dålig parkering på gångbana, cykelbana och i körbana kan man översätta det till hur ofta varje slags trafikant stöter på dem. Jag har bara räknat elsparkcyklar som man hyr. De privatägda ser man nästan aldrig stå ute på gatan, i synnerhet inte dåligt parkerade.

Hur ofta kan man mäta samma sträcka?
Hittar jag en dålig sträcka och mäter den många gånger får den stort genomslag i statistiken. Samtidigt är det förstås sämre med en dålig parkering om den varar länge. Därför tillåter jag mig att räkna samma sträcka max en gång om dagen.

Vad är dålig parkering?
Det hänger mycket på min personliga bedömning från fall till fall. Här är några principer som jag försöker följa:

Ingen del av elsparkcykeln får sticka ut på cykelbanan. Teknisk Handbok föreskriver minst 0,3 m hinderfri bredd, ibland mer, i alla situationer utom långsträckta staket där 0,15 m medges i värsta fall. Därför kan man lugnt kräva att själva cykelbanan alltid ska vara fri.

På smala trottoarer måste man kunna komma förbi med rullator. Och finns möbleringszon eller cykelparkering är det väldigt onödigt att parkera ute i gångstråket såvida man inte står i lä av fast hinder som växtlåda, elskåp eller liknande. Nära port är det extra viktigt att man inte sticker ut från fasad, och på hållplatsperronger är mina krav också höga.

Om bättre parkering hade varit enkel, måste tanklös parkering ifrågasättas även om det finns god bredd. Bredden är ju till för gående och vistande. Ofta står styrstolpen bra medan bakvagnen, ”svansen”, sticker ut mot gående. Det är särskilt lurigt för synskadade.

Även om elsparkcykeln parkerats bra men sedan trillat, är det dess hinder och fara som trillad som räknas. Om marken invid en fasad lutar, kanske man måste parkera med bakvagnen rätt ut i gångbanan för att elsparkcykeln inte ska välta. Men det spelar ingen roll om det är brukarens, stödens eller markens fel – blir det ett hinder räknar jag parkeringen som dålig. Tillåt mig ändå pysa mitt ogillande lite extra när brukaren inte visat hänsyn. Det är så onödigt. Och brukaren vill väl ändå själv att uthyrning av elsparkcyklar ska kunna accepteras i stan?

Från 220901 är det egentligen inte tillåtet att parkera elsparkcyklar ens på gångbana. Men Göteborg har åtminstone fram till april 2023 tillåtit parkering på gångbana om det inte hindrar framkomligheten eller utgör en fara för andra. Jag anmärker inte på sådan parkering om jag bedömer den som bra. Men hur räknas gemensam gc-bana? Har den cykelbanans krav? Det säger inte Göteborg, så jag undviker att inventera gemensamma gc-banor. Gågator och gångfartsområden bedömer jag som gångbanor. De är ju i första hand till för gående.

Bildexempel
I min artikel Lätt att parkera sparken bra visar jag massor av bilder på bra parkering av elsparkcyklar. Här blir det istället övervikt på parkering som jag underkänner.

Trillad men inte i vägen

Lite trist syn, men inte i vägen för gående.

En stör gångbanan, en är hänsynsfullt uppställd

En stör gångbanan, en är hänsynsfullt uppställd i lä. Det är också lastcykeln.

Svansen sticker lömskt ut runt hörnet

Svansen sticker lömskt ut runt hörnet och kan ge fälleben, inte minst för blinda.

Utstickande svansar

Utstickande svansar. Helt onödigt.

En riktigt bra parkerad men fyra dåligt

En riktigt bra parkerad – så det går om man vill! Fyra i vägen för gående. Varför?

Tre i vägen trots elsparkcykelparkering helt nära!

Tre i vägen för gående. Det finns en elsparkcykelparkering helt nära!

Egen bekvämlighet framför hänsyn till andra

Egen bekvämlighet framför hänsyn till andra. Helt ok på en öde ö, men inte här.

En av tre elsparkcyklar ok parkerad

En ok parkerad i möbleringszonen, en i gångbanan och ett grönt styre att snava på längre bort.

En i gångbanan, tre med tvekan godkända

En i gångbanan, tre godkända efter en del tvekan.

Tre elsparkcyklar står i lä, en sticker ut

Tre kan anses stå i lä för gångriktningen och därmed godkännas. En sticker rätt ut.

Mätning
Jag räknade illa parkerade elsparkcyklar vid olika turer i stads- och villaområden den 8-30 april 2023.

I staden inventerade jag totalt 80 km sträcka och såg 5,8 illa parkeringar per km. Oftast kollade jag hela Avenyn-Östra Hamngatan och Örgrytevägen-Södra Vägen, ibland även Västra Hamngatan, Magasinsgatan, Storgatan och alla kvarteren kring Hedåsgatan.

I villamiljö inventerade jag totalt 31 km sträcka och såg 2,3 illa parkeringar per km. Där kollade jag Olof Skötkonungsgatan samt olika turer i Bö och Skår.

Parkering i cykelbanan var ovanligt. Då var nog utstickande cyklar från Korsvägens smala Styr&Ställ-parkering minst lika vanliga. I villaområden förekom en del parkering på körbana, 0,5 st per inventerad km.

I villaområden räknade jag även antal bra parkerade elsparkcyklar. Det blev 60% bra mot 40% dåligt parkerade. Parkeringar på privat mark ingår inte.

Från början tänkte jag även räkna illa parkerade vanliga cyklar. Men de var så få så det kändes meningslöst.

Slutsats och funderingar
Det är väldigt mycket större risk för gående att stöta på en illa parkerad elsparkcykel än en illa parkerad vanlig cykel, trots att cykel är ett mycket vanligare och större fordon.

Kan parkeringsattityden förbättras? I de allra flesta fallen går det att parkera mer hänsynsfullt om man tänker lite mer empatiskt. Varför går det med privatägda cyklar, men inte så bra med elsparkcyklar som man hyr? Hur kan man få de ointresserade att bry sig mer? What’s in it for them? Utan någon form av återkoppling är det nog ganska hopplöst. Och vem ska ge den?

Utstickande svansar tror jag ofta beror på att elsparkcykeln är tung och sällan har något bra grepp för att lyfta in svansen ur vägen för andra. Det känner jag så tydligt varje gång jag försöker rätta till någons illa parkerade elsparkcykel.

Man borde inte tillåta fler elsparkcyklar än vad som ger en acceptabel belamring av våra gångytor. Eftersom det är omgivningen som drabbas, bör man ställa hyrda elsparkcyklar mot vad hela samhället får för fördelar av dem. Bättre trafik? Bättre hälsa? Mindre klimatpåverkan? Bättre hushållande med viktiga resurser? Inget av detta är självklart.

Publicerat i Cykelparkering, Mätning | 2 kommentarer

GP-debatt om cykling mot rött

Jag läste insändaren ”Drivs stans cyklister av dödslängtan?” i GP Fria ord 2023-04-21 och skickade in en replik som jag hoppas publiceras i morgon. Här är tre tidigare inlägg som behandlar viktiga aspekter för denna diskussion.

Rött för gående och cyklister

Rött för gående och cyklister vid tom gata. Men en har tröttnat på att vänta.

Cykla eller gå mot rött?
Struntar cyklister oftare i rött ljus än gående? Jag har mätt flera gånger. Ibland påstås att man får gå mot rött men inte cykla mot rött. Därför visar jag också vad lagstiftningen säger om det. Se Cykla eller gå mot rött?

Mycket rött för lite buss
Kollektivtrafiken får ibland enorma marginaler när deras signalprioritering stoppar gående och cyklister som vill korsa. Detta även om det inte finns någon bilväg i närheten. Jag visar mätresultat från fem platser. Se Mycket rött för lite buss

Focus blinda trafikljus
Trafikljus fungerar ganska mekaniskt, även om de har viss hjälp av sensorer. Här är en korsning där klumpigheten blir väldigt tydlig. Bilkön från ett håll är enorm samtidigt som själva korset ofta är helt tomt. Jag har analyserat trafiken där. Se Focus blinda trafikljus

Publicerat i Utan kategori | Lämna en kommentar