Ordet hållbar brukas slarvigt

Ordet hållbar används ofta alltför lättvindigt. Läser man översiktsplaner, trafikförsörjningsprogram, politiska budgetar och uttalanden luras man lätt att något är mer hållbart än det är. Avsändare behöver vara mer precisa. ICC fångar det bra!

Association till ekologisk hållbarhet

Svårt att illustrera ekologisk hållbarhet. Men kretslopp är grundläggande. Och vår förmåga att bibehålla fungerande kretslopp är kraftigt distorderad. Trafik är inget undantag. Vi ser gärna el som lösningen på allt utan någon djupare analys.

Ordet hållbar
Ordet hållbar är ett nyckelord i vår tid. Det är otroligt viktigt för oss alla att samhället så snart som möjligt blir hållbart på riktigt. Det gäller förstås inte minst trafiksystemet. Man talar om ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Den ekologiska hållbarheten är grunden för vårt liv på jorden. De andra hållbarheterna är inget värda om inte den ekologiska hållbarheten uppfylls.

Jag vill nu fokusera på ekologisk hållbarhet och närmare bestämt på vad som är hållbart för klimatet. Vi är visserligen minst lika beroende av biodiversitet som av klimat, och de är intimt sammanflätade. Men det räcker med att granska hållbarhet med klimatglasögon för att upptäcka viktiga saker om hur ordet används av politiker, myndigheter och andra.

Ordet kan användas absolutA är hållbar” eller relativtA är mer hållbar än B”. I bägge fallen måste man ha kunskap om objektens klimatpåverkan, men när man uttalar sig absolut måste man dessutom veta var gränsen för absolut hållbarhet går. Vissa går bara på känsla eller önskan, fast då minskar sannolikheten för att de har rätt. Då blir det ett slags alternativa fakta.

Om ett objekt inte belastar klimatet alls är det förstås klimatmässigt hållbart. Punkt. Men om man kan ta in något annat med positiv klimatpåverkan i kalkylen kan även objekt med viss negativ påverkan kallas hållbara. Det finns dock två problem här. Dels att flera tar in samma positiva klimatpåverkan i sina kalkyler, kanske utan att ens veta om varandra. Dels att den positiva klimatpåverkan kanske inte är så positiv vid en noggrann analys. Biobränsle är t.ex. inte hållbart om det skördas snabbare än det förnyas, eller om det produceras under former som orsakar för stora utsläpp i processerna eller från marken där det växte. Om man förlitar sig på framtida teknik kan man inte hävda att ett objekt är hållbart förrän den nya tekniken används och visar i praktisk drift att den håller måttet. Man ska inte påstå att något är hållbart förrän det är hållbart.

Naturen gör ingen skillnad på vilka delar av helheten som belastar klimatet. Därför är ett livscykelperspektiv det enda som är relevant för att bedöma hållbarhet. För ett fordon måste man inkludera tillverkningen av själva fordonet, av drivmedlet och av infrastrukturen liksom alla processer och resurser som dessa är beroende av. Att skaffa en elbil och sedan kalla den hållbar bara för att man driver den på hållbar el är totalt vilseledande. Likaså att bortse från klimatbelastningen från anläggande och underhåll av vägar, järnvägar, tunnlar, broar mm.

Vi är helt beroende av kolsänkor för att kunna bedriva någon form av hållbar fordonstrafik alls. Vi behöver låta naturen binda kol. Vi behöver låta bli att inteckna våra kolsänkor till att kompensera för onödiga utsläppare. Vi behöver snåla med fordonstillverkning, med drivmedel, med infrastruktur och inte minst med resors längd för att få kalkylen att gå ihop så att vi kan kalla trafik för hållbar. Att istället försöka kompensera ohållbar ekologi med ökad ekonomisk eller social hållbarhet är ett slag i luften.

Ordet hållbar är ett modeord, just för att det är så viktigt för livets fortsättning på jorden. Men det är ansvarslöst att använda det på ett sätt som lurar andra att tro att något är hållbart som inte är det. Då får man bara de missledda att sluta anstränga sig och istället unna sig mera ohållbar lyx. Det är mycket frestande men inte vad världen behöver just nu.

Reklamombudsmannen och ICC säger ifrån
I SVT Rapport den 17 aug kl 19:30 fanns ett inslag om att fler och fler har blivit fällda av reklamombudsmannens opinionsnämnd för vilseledande miljöargument. Miljöpåståenden måste preciseras så att de inte verkar lova mer än de faktiskt har belägg för.

Reklamombudsmannen använder ICC:s regler för reklam och marknadskommunikation. (ICC = International chamber of commerce). Det är regler som är avsedda även för icke-kommersiell reklam och kommunikation (ICC sid 3).

ICC:s kapitel D handlar om miljöpåståenden. Artikel D1 behandlar hederlighet och vederhäftighet (ICC sid 40). Här följer några klipp som visar hur noga det är:

Marknadskommunikation ska vara så utformad att konsumenternas oro och känsla för miljön inte missbrukas och att deras eventuella brist på kunskap i miljöfrågor inte utnyttjas.

Marknadskommunikation får inte … på något sätt vilseleda konsumenterna om produkters miljöaspekter eller miljöfördelar. [Produkt förklaras på sid 39 som vara, tjänst eller annan nyttighet.]

Vaga eller ospecifika påståenden om en viss positiv miljöpåverkan … får användas endast om de utan reservation är giltiga under alla rimligen förutsägbara förhållanden. Om så inte är fallet, ska ett sådant generellt miljöpåstående antingen kvalificeras eller inte användas alls. Särskilt gäller att uttryck som ”miljövänlig”, ”ekologiskt säker”, ”grön”, ”hållbar”, ”klimatsmart” … får användas utan kvalificering bara om de kan verifieras med mycket betryggande bevisning.

Hederlig hållbarhet även utanför reklamens värld
Hur ska man förhålla sig till ord som hållbar mm om man kommunicerar annat än reklam? I kommuners översiktsplaner och andra styrdokument? I regioners budgetar och trafikförsörjningsprogram? I politiska partiers skrifter och uttalanden? Listan kan göras lång på organisationers kommunikation till allmänheten eller till beslutande organ där fakta medvetet eller omedvetet kan sakna viktiga preciseringar. Det kan få mottagaren att tolka in mer än vad som uttrycks. Alla kan inte vara experter på miljö med dess komplexa beroenden, utan vi måste skydda varandra för misstolkningar som kan påverka åsiktsbildning och beslutsprocesser.

Jag tycker att ICC:s regler för hederlighet och vederhäftighet i miljöpåståenden är väldigt viktiga för ett samhälle som eftersträvar demokrati och tillit. Om en kommun, region eller politiskt parti inte vill följa dem borde de motivera varför.

Jag har tittat i Göteborgs nya översiktsplan och VG-regionens trafikförsörjningsprogram för att se hur ordet hållbar används i deras utsagor om trafikens klimatpåverkan. Det kan kanske bli anledning att skriva om det så småningom, eller om andra trafikrelaterade hållbarhetsutsagor. Men just nu nöjer jag mig med det mera grundläggande resonemang om hållbarhet som jag fört ovan. Resonerar jag rimligt? Eller tycker ni annorlunda?

Det här inlägget postades i Miljöpåverkan. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.