På Kungsportsplatsen i Göteborg uppstår en farlig fälla för cyklister om snöröjningen hoppar över de två cykelfilerna. Just här har cyklisterna ett smalt utrymme mellan en hårt trafikerad busshållplats och ett staket. Det går bra om cykelfilen är i god ordning, men snömos eller isvalkar förvandlar den till en läskig fälla.
Ren och slät väg för alla utom just för cyklisterna. Trafikens riktning är hitåt i bild. Fotot taget den 6 december 2012 efter snöfallet den 3:e.
Fällans lömska funktion
När man cyklar över Kungsportsbron och närmar sig cykelfilens början, ser den ut att vara helt fri från snö och is. Det beror på att bussarna brukar gena över den för att få en mjukare sväng in till hållplatsen. Som rutinerad cyklist tvekar man inte att cykla in i cykelfilen eftersom väglaget ser så bra ut där.
Men den svaga kröken vid infarten och staketet som löper alldeles intill skymmer vad som komma skall. Eftersom bussarna styr in till trottoaren när de stannar, blir en allt mindre del av cykelfilen renkörd ju längre fram man kommer. Filen övergår successivt till svårforcerad is- eller snöterräng där man kanar hit och dit. Ganska ofta är det bara allra närmast intill bussen som det går bra att cykla, men man vågar inte köra så nära så att styret repar i bussens sida. Man är lurad in i fällan.
När bussarna ska köra vidare, så blinkar de först och låter cyklister som redan påbörjat omkörning köra om. Det kan ta tid när snö och spårig is gör sitt bästa för att hindra cykling. I värsta fall tvingas man hoppa av och leda cykeln förbi bussen.
Det har hänt att bussen svänger ut trots att en cyklist håller på att passera. Eftersom bussarna brukar svänga över i cykelfilen även vid utfart, kan cyklisten få det väldigt trångt mellan buss och staket. Kanske blir chauffören otålig när det går så långsamt för cyklisten i snön, samtidigt som tidtabellen kräver att bussen kommer iväg snabbt. På sommaren cyklar man förbi fort och med tillräcklig marginal.
När snön börjar smälta blir det spårig slask ovanpå slingriga ryggar av packad snö som tidigare cykelhjul skapat. När slasket fryser blir det spårig is som är omöjlig att cykla i. När sedan ny snö faller ovanpå, döljs den spåriga isen som därmed blir en obehaglig överraskning när man kommit dit. Under slaskiga perioder stänker bussarna dessutom över mer slask på cykelfältet som alltså fortsätter att försämras även om det inte faller mer snö.
Cykelfilen åt andra hållet. Endast bussarnas däck har röjt snö på denna cykelfil, så man leds mer och mer in i bussfilen. Foto samma dag som ovan.
Lösningar
Den bästa lösningen är om kommunen ser till att snöröjning av cykelfilen integreras med skötseln av busshållplatsen i övrigt, och dessutom bevakar att det inte glöms bort. Då blir det snabbt gjort av de röjare som ändå är på plats. Merarbetet är ringa och nyttan stor.
En något sämre lösning är att kommunen ”då och då” beordrar snöröjning av cykelfilen som en extraåtgärd. Då kommer man säkert att missa ibland, och när det fryser på bildas spårig is som är omöjligt för plogar att få bort. Efter en enda miss kan cyklisterna få dras med fällan ända tills våren.
En ännu sämre lösning är att någon med tillräcklig makt ser till att Västtrafiks chaufförer garanterat låter cyklisterna komma förbi utan att stressa dem innan bussarna rullar ut. Det skulle visserligen eliminera själva faran, men varken cykel eller buss skulle få det särskilt bra. Med tanke på alla satsningar som nu görs för att kollektivtrafiken ska få ökad framkomlighet borde denna metod inte vara att tänka på.
Turer hittills
I januari 2010 anmälde jag problemet till stans kundtjänst och skrev bl.a:
Ni har snöröjt andra viktiga cykelvägar föredömligt idag, men denna kritiska bit verkar inte finnas med på kartan. Jag vet, för jag passerar den dagligen.
Jag fick det förbryllande svaret att den ansvarige entreprenören själv fick välja hur de ville göra. Valet visade sig bli en halvhjärtad engångsåtgärd på ena banan och inget alls på den andra. Snart bildades spårig is och problemet permanentades för resten av vintern.
I november 2010 kontaktade jag åter kundtjänsten, nu i god tid för att denna vinter inte skulle bli lika vansklig som tidigare år. Bland annat skrev jag:
Jag har min arbetsplats alldeles intill och ser massvis av plogfordon passera på vintern, men inget av dem verkar ha något ansvar för att hålla rent cykelfilen. Det behövs inga extra turer, bara att de fordon som ändå passerar sänker sitt blad eller sin borste och tar bort nystänkt slask INNAN det fryser till is.
Eftersom detta är en säkerhetsfråga, tycker jag att kommunen själv bör ta ett ansvar och inte bara släppa frågan vind för våg i hopp om att någon empatisk entreprenör ska känna för att göra en tillfällig insats. Det är inte heller tillfredsställande att bara lita till efterhandsrapporter från allmänheten i denna sak.
Jag fick svaret att mina synpunkter skulle skickas till den på Park- och natur som beordrar och kontrollerar arbetet. Den som skrev svaret cyklar själv denna sträcka dagligen och lovade hålla ögonen öppna och anmäla om det blir problem.
Drygt två veckor senare skrev jag tillbaka:
Än har budskapet inte nått ända ut till snöröjarna, vilket du säkert också noterat. När jag åkte till jobbet i morse såg jag en mindre traktor köra igenom hållplatsen, men den valde att ha plogen uppfälld. Synd. På söndag kan det bli ordentligt kallt. Kanske gör det spåren permanenta för resten av året.
Kungsportsplatsen torsdagen den 9 december 2010 vid lunchtid. Bilden bifogades mitt svarsbrev.
Ytterligare två veckor senare skrev jag till Västtrafik med kopia till Trafikkontoret:
Måndagen den 20 december kl 18:00 cyklade jag på cykelfältet förbi Kungsportsplatsens busshållplats i riktning mot Avenyn. Tio meter framför mig hade jag en annan cyklist, och på hållplatsen stod buss 771 med registreringen DEW103.
När cyklisten framför mig var halvvägs förbi bussen, slog bussen på blinkersen. Bra, då får cyklisten framför mig fortsätta men jag stannar bakom och släpper fram bussen, tänkte jag. Jag cyklar här varje dag, och jag tycker att samarbetet med busschaufförerna brukar fungera bra.
Men den här chauffören lät inte cyklisten passera, utan började genast svänga ut i cykelfältet och mer eller mindre prejade den stackaren. Chauffören orsakade därmed definitivt både fara och onödig olägenhet för cyklisten (se Trafikförordningen 3 kap, 43 och 45 §§). Cykelfältet var dåligt plogat och cyklisten hade fullt sjå med att parera dolda isknölar under snön. I ett sådant läge kan bristande hänsyn från andra trafikanter lätt leda till en olycka.
Jag vill att detta inte ska hända igen. Dels måste föraren uppmärksammas, dels måste företaget försäkra sig om att förarens arbetssituation medger att denne kan visa sådan hänsyn som lagen och omvärlden förväntar sig. Att detta cykelfält måste plogas bättre har redan diskuterats med Trafikkontoret.
Från vintern 2011-2012 har jag inga anteckningar men jag vill minnas att cykelfilerna hölls efter ganska bra.
Nu, vintern 2012-2013, kom första snön måndag den 3 december. Snart var gåytorna prydligt snöröjda som på den inledande bilden, men cykelfilerna lämnades helt orörda. Var det alltså åter dags att ta fram pennan? Men på fredagen, efter fyra dagars snötäcke, röjdes även cykelfilerna. De verkar alltså inte ha glömts bort, men jag hoppas att de i fortsättningen kan tas samtidigt som hållplatsens gåytor. Trafiksituationen är så speciell och känslig för både bussar och cyklar just här, så jag tror att den kräver en mer påpasslig snöröjning än andra banor.
Efter fyra dagars snötäcke röjdes till slut även cykelfilerna.
Och följande fredag var den i så här gott skick utan att något töväder hade hjälpt till.
Gbgcyklaren har filmat vintercykling i Göteborgs första snö. Där syns även några passager genom Kungsportsplatsen 1:17 och 3:11 in i filmen. Då var snön ännu ganska orörd och beskedlig.
