Gothia 3 Towers cykelbana

Nu är Gothia Tower nr 3 klart. Då behöver vi som cyklar på Örgrytevägens cykelbana inte längre befara chikaner, byggtrafik, enorma lyftkranar eller abrupta infarter. Mycket gjordes hänsynsfullt och smidigt, och det uppskattar jag verkligen. Men ni minns väl chikanerna som hindrade cyklisterna i en vecka utan byggaktivitet?

Ovilja att flytta chikaner som hindrar en massa cyklar

–Äh, jag orkar inte räta ut chikanerna. De behövs ju igen nästa fredag.

Hur har det blivit för cyklisterna? Låt oss följa banan från Korsvägen till Liseberg.

Början

Gothia Towers västra GC-passage

Utfarten från Gothia Towers mot Korsvägens trafikplats. Lisebergs rosa entrétorn anas i bakgrunden.

Vid utfarten är allt som förr – samma brutna gångbana, röda cykelpassage och ena hälften av vägmarkering M16 för cykelpassage. Eller är de vita sockerbitarna istället flydda dagars väjningslinje före utfart på körbanan? Cykelpassagemarkeringar måste ju alltid finnas på båda sidor om passagen eller i kombination med zebralinjer, men denna markering når utfarande bilister först efter att de korsat cykelöverfarten. Så kan någon förklara vad syftet egentligen är med dessa vita rutor?

Lite längre bort i bilden anas en lika oparad rad sockerbitar, fast denna gång invid skiljelinjen mellan gång- och cykelbanan. Där fanns ett tag en tillfällig infart. Den har nu åter blivit gräsmatta, men sockerbitarna liksom en asfaltcigarr vid kantstenen mot gatan har lämnats kvar. Den gemensamma nämnaren verkar vara att bilar inte ska möta en cykelöverfartsmarkering förrän de redan har korsat cyklisternas väg. Vad är poängen med det?

Mitten

Gothia Towers fartribbor

Spåren efter nästa tillfälliga infart.

Nästa tillfälliga infart har också tagits bort. Det skedde för en månad sedan, under första veckan i oktober. Två ljusa murelement visar var den tidigare skar in genom jordvallen. Har man örnblick (skojar bara) kan man fortfarande upptäcka grupper av taktila vita ränder på cykelbanan före och efter infarten. Framhjulet och sedan bakhjulet berättar annars oupphörligen var de finns och hur många de är, men inte vad de ska vara bra för nu när själva infarten är så elegant bortopererad. De kvarlämnade ränderna blir mer som ett slags fornminne, en skakande påminnelse om vägarbeten som flytt.

Även här hittar vi sockerbitar. Denna gång är de ordnade i två rader så som det åligger en cykelpassage. Men de överlagras på obrutna cykelbanelinjer. Det är en tiotusenkronorsfråga vad den kombinationen betyder. Nå, det har jag avhandlat tillräckligt, både i Gothia Towers hinderbana Tillägg 9/9 och i Inga tvetydiga korsningar avsnitt ”Cykelbana och/eller cykelöverfart?”.

En bred asfaltcigarr bidrar också till detta minnesmonument.

Slutet

Gothia Towers östra GC-passage

Den ursprungliga infarten nära Mölndalsån är återställd och uppfräschad.

Den ursprungliga infarten har åter öppnats, vilket är avsevärt bättre än de abrupta tillfälliga infarterna med plötsligt insvängande bilar som skapat pirr i mången cyklistmage. Platsen har blivit fräschare än förut. Jag tror också att både gång- och cykelbanans linjeföring gjorts något mjukare. Då kommer nog färre att gå ut i cykelbanan eftersom den onaturliga böjen åt fel håll alldeles bortom överfarten blivit mindre provokativ.

Jag noterar också att gångbanan har gjorts genomgående. Den infällda kantstenen är avslutad och släpper fram gångbanan utan någon som helst materialskillnad. Varsågoda, det är bara att gå på här!

Men cykelbanan har inte åtnjutit samma förmån. Den har visserligen inga sockerbitar men en högst påtaglig materialskillnad avgränsad med infällda kantstenar. Varför ska biltrafiken lämna företräde för gående men inte för cyklar? Hur många bilförare uppfattar att det är så? Man kunde ha låtit även cykelbanan bli genomgående. Nivåhöjning, nytt material och sväng för bilarna borgar säkert för fartsäkring till max 30 km/tim.

En annan detalj: Det verkar som om remsan där Mässans blomlådor står ska få en utformning som avviker tydligt från gångbanan. Jag hoppas i alla fall det, för då slipper vi kanske att lådorna annekterar gångbanan i fortsättningen.

Om språkvård och sockerbitar
Vårt omedvetna har en förmåga att lära sig mönster och sedan reagera på dem när de dyker upp igen. Utan att veta varför kan vi plötsligt bli uppmärksamma på något bara för att ett mönster gett oss en blixtsnabb association till situationer med liknande förhållanden.

Men det fungerar bara om mönstret är pålitligt. Det är som när vi använder ord. Använder vi ord som höger och vänster utan koppling till fysisk riktning, kommer våra barn aldrig att lära sig deras betydelse. Då förlorar orden sin uttryckskraft. De blir meningslösa.

På Örgrytevägen stöter cyklisterna på sockerbitar gång på gång. Vad kan denna sträcka lära vårt omedvetna om sockerbitarnas betydelse? I teorin ska de finnas vid cykelpassager, alltid på bägge sidor om dem och aldrig kombinerat med heldragna kantlinjer som ju förbjuder korsande trafik. Då betyder de ”Se upp för korsande trafik och lämna företräde för den”. Men här finns inte ett enda skolboksexempel, bara en massa skumma varianter. Och den mest iögonfallande passagen saknar sockerbitar helt. Så vilken betydelse av sockerbitar är det som vårt omedvetna nöter in?

Tillägg 7/12: Fråga till kommunen
Idag skickade jag ett e-brev till kommunen där jag efter en beskrivning frågade ”Varför är ränderna fortfarande kvar? När kommer de att tas bort?”. Jag bad dem samtidigt hantera felaktiga sockerbitar och ta bort kvarglömda asfaltcigarrer.

Tillägg 7/1 2015: Ränderna borttagna
Idag såg jag att ränderna och de flesta felaktiga sockerbitarna frästs bort. Två onödiga asfaltcigarrer och den ensidiga sockerbitsraden närmast Korsvägen är dock ännu kvar. Jag tackade TK för åtgärd men frågade också om det som lämnats ogjort.

Publicerat i Åtgärdad, Kognition, Skyltar o symboler, Vägarbete, Väntar förgäves | 4 kommentarer

Orange skyltar vid vägarbeten

För drygt ett år sedan frågade jag Trafikkontoret vad en orange skylt vid ett vägarbete i centrala Göteborg betydde. Skylten såg väldigt mycket ut som en orange version av anvisningsmärke E7 Gågata, och den var lika stor.

Orange skylt för gågata?

Skylt vid ett vägarbete nära Kungsportsbron som pågick under september 2013.

Olika tolkningsmöjligheter
Pekar den ut en väg som endast får användas av gående? Anger den tillfällig gågata, vilket i så fall innebär att man även får cykla i gångfart där? Innebär skylten att även cyklisters väg därmed är anvisad och att de inte får välja annan väg, eller tvärtom att de måste välja annan väg? Jag kunde inte avgöra det under den tid det tog för mig att rulla fram till skylten. För Trafikkontoret tog det ett år och en månad att komma fram till svaret. Då må väl vi cyklister vara förlåtna om vi själva inte kan tolka skylten direkt när den dyker upp framför våra ögon.

Jag tror visserligen att jag hade fått svar betydligt snabbare om rätt handläggare hade tilldelats ärendet på en gång istället för efter lång väntan och flera påminnelser. Men å andra sidan blev min poäng mer accentuerad på det här viset.

Vad skylten betyder
Trafikkontorets handläggare berättade att det är ett upplysningsmärke av typ J2, det som Transportstyrelsen endast illustrerar med bilden

Transportstyrelsens exempel på upplysningsmärke J2

J2. Upplysningsmärke.

Vägmärkesförordningen 2 kap 27 § anger att J2 ”ger upplysning av väsentligt intresse för framkomlighet eller säkerhet som inte kan ges på annat sätt”.

Vår orange skylt är alltså inte tvingande utan bara en rekommendation, ett tips på en framkomlig väg. Den använder den standardiserade symbolen S10 som betyder gående, samma som finns på E7 Gågata men även på andra skyltar. Jag tror att många inte förstår att den bara är ett tips, utan ondgör sig över att vissa inte ”lyder” skylten.

Hur jag numera tolkar skylten
Jag tror nu att den säger:

– Du som är fotgängare kan med fördel gå i pilens riktning. Den vägen är framkomlig, åtminstone för dig. För dig som cyklar har vi inga tips. Du får söka dig fram så gott det går, men som du ser är det framkomligt i pilens riktning. Om du får cykla där, på en yta som normalt bara är gångbana, säger vi inget om här.

Förbättring av principer för tillfällig vägvisning pågår
I Trafikkontorets svar stod också att de arbetar med att förnya all tillfällig vägvisning för gående och cyklister. Ja, vi har ju redan sett att den retfulla För din säkerhet Led cykeln pensionerats. Det beslutet fanns med på Trafikkontorets Handlingsplan för Cykel 2013. Och jag tycker nog att skyltningen har blivit bättre på nya vägarbeten.

Exempel från Södra Vägen
Vid den pågående ombyggnaden i korsningen mellan Södra Vägen och Berzeliigatan såg det ut så här i slutet på oktober:

GC-omledning på Södra Vägen från norr

Tillfällig omledning för cyklister och gående på Södra Vägen i Berzelii-korset den 22 oktober.

Eftersom skylten bara är en upplysning läser jag den som:

– Här är en framkomlig väg för både gående och cyklister. Ni får samsas på den lilla yta som står till buds. Cyklister måste inte välja denna väg. Eftersom cykelbanan är helt avskuren även ett litet stycke före skylten finns ingen lag som förbjuder er att använda körbanan istället om ni bedömer det som lämpligt.

Skylten på andra sidan korset riktade sig enbart till gående:

GC-omledning på Södra Vägen från söder

Samma korsning från andra hållet en solig morgon den 30 oktober. Den orange skylten ser väldigt gul ut i morgonljuset.

Men cykelbanan är enkelriktad, så lagliga cyklister kommer aldrig hit från detta håll. Göteborg har många diffusa enkelriktningar, men denna bana har en tydlig förbudsskylt i andra ändan av kvarteret.

På andra sidan Södra Vägen fanns följande skyltning:

GC-omledning på Södra Vägens östra sida

Omledning på Södra Vägens andra sida i riktning in mot centrum samma morgon.

Här adresseras bara cyklister, men så är det också bara en cykelbana. Cyklisterna tipsas om att de hädanefter får cykla på trottoaren. Men fotgängarna som ansluter vid häcken strax efter skylten har inte gjorts införstådda med det, och inte heller de som kommer gående från andra hållet. Banan anses än så länge (diffust) enkelriktad för cyklister, så någon skylt riktad till dem från andra hållet finns inte. Det finns alltså en risk att gående tror att cyklister som använder denna gångbana bryter mot lagen.

Även här skulle jag säga att det är helt ok för cyklister att istället använda körbanan om det är lämpligt med hänsyn till trafiken. Någon riktig cykelbana finns ju inte som lagen kan tvinga cyklisterna att använda istället.

Behov av generella regler vid vägarbeten mm
Jag tycker inte att man ska behöva skylta hej vilt vid alla vägarbeten. Istället skulle det behövas lite generella och allmänt kända regler som bestämmer grundprinciperna. Orienterbara vägarbeten skulle i så fall inte behöva skyltas alls. Generella regler är en riksangelägenhet och inget som en kommun kan införa på egen hand.

Först måste man definiera vad som menas med ett vägarbete eller vad vi nu ska kalla alla onormala tillstånd som vi vill täcka in. Det kan t.ex. även omfatta belamring, fasadarbeten, felaktig parkering, bristfällig snöröjning mm. Vi måste ju veta när de speciella reglerna ska träda in.

Om cykelbanan är spärrad borde cyklister automatiskt få cykla på gångbanan på de gåendes villkor. Lagen tillåter redan gående att använda cykelbanor där det inte finns gångbana, men det saknas stöd för det omvända.

Där gående och cyklister trängs ihop på gemensam bana borde bägge visa hänsyn. Det handlar både om anpassad fart och om att inte gå eller cykla i bredd eller mitt i banan om det hindrar andra – kort sagt att alla är hänsynsfulla och samspelar.

Cyklister borde själva få bedöma om det är lämpligare att använda körbanan än en trång bana där både gående och cyklister måste samsas. Cyklistens egen trafikvana kan vara en viktig faktor vid ett sådant beslut.

Hur ska man göra vid reglerade cykelpassager där omledningen gör att man inte ser det cykelljus som reglerar passagen? Så var det på första bilden från Berzeliikorset ovan. Man borde i så fall följa fordonsljuset om det syns, annars gångljuset om sådant finns. Det får man inte i normala fall, men att bli bötfälld för att cykla mot rött när man inte kan se sitt eget ljus är orimligt. Det borde vara upp till väghållaren att i varje enskilt fall avgöra om ett sådant default är bra. Annars måste en tillfällig cykelsignal sättas upp.

Tillägg 13/11: Mer om J2-skyltar
Jag frågade för säkerhets skull Trafikkontoret om följande skyltar också är J2:or. Jag var lite osäker eftersom texterna ser ut som krav snarare än tips.

Orange J2-skylt Led cykeln J2-skylt Max totalvikt

– Ja. Det finns inga lokala trafikföreskrifter som reglerar dem utan det är bara information.

Därmed kan vi sluta oss till att även denna skylt och alla dess varianter är J2:or:

Orange J2-skylt Pil för gående och cyklister

Som jag ser det kan en J2-skylt öppna nya möjligheter men aldrig stänga befintliga:

Säger tipset att du kan cykla en väg som normalt är en gångbana, så måste det därmed bli tillåtet att cykla där, om än rimligen med stor hänsyn till gående.

Om tipset säger att du kan cykla åt ett visst håll samtidigt som det finns andra håll där våra trafikregler inte hindrar cykling, kan du välja vilken av dessa vägar du vill.

Men om tipset säger att du kan cykla åt ett visst håll samtidigt som alla andra håll är förbjudna att cykla på, finns inget alternativ. Då blir tipset det enda möjliga.

Och eftersom skylten ”Led cykeln” är en J2:a, så är den alltså bara ett tips trots att texten låter väldigt diktatorisk. Den förbjuder dig inte att cykla, men tipsar om att det kan vara bra att leda cykeln, kanske pga ojämnheter eller löst underlag.

Publicerat i Besked, Förslag, Skyltar o symboler, Vägarbete | Lämna en kommentar

En ding ding ding passage

Det finns en bevakad gc-passage över Östra Hamngatan just där den når fram till Kanaltorget. Signalen är normalt släckt, men när kollektivfordon är i antågande vaknar den till liv med rött ljus och pling. Jag märkte att den ofta plingade väldigt länge utan att någon buss eller spårvagn syntes.

Kanaltorgets plingljus

Cyklister och gående får rött ljus över kollektivfilen och det låter ding ding ding när bussen ska passera. Ofta var det rött väldigt länge innan bussen kom.

Mätning
Måndagen den 2 juni kl 12:30-12:50 räknade jag antalet pling som hördes innan bussen eller spårvagnen kom in över gång- och cykelpassagen. Det går ca 1,25 sekunder mellan två pling. Om fordonet kom från centrum och startade från den närbelägna hållplatsen Lilla bommen, tog det 9-12 pling innan det passerade. Men kom det från Hisingen och Götaälvbron tog det alltid 27-34 pling, alltså typ tre gånger så lång tid. Under första halvan av denna långa väntetid var fordonet så högt uppe på rampen från bron så att det var omöjligt för de väntande cyklisterna och gående att se orsaken.

Funderingar
Om det är rött ljus och plingar så länge utan att något fordon är inom synhåll, tappar man förtroendet för signalen. Man tror att den har hakat upp sig. Till slut går eller cyklar man trots rött. Det påminner om historien om pojken och vargen.

Anmälan
Jag skrev till kommunen och påpekade problemet den 2 juni. Tre dagar senare fick jag svaret att mitt ärende nu har blivit behandlat. Jag räknade åter plingsignaler, både i juni och sedan i augusti efter semesterperioden, men märkte ingen skillnad. Den 23 september skrev jag igen och frågade vad som gjorts. Jag fick inget svar, men när jag mätte igen i oktober hade det hänt saker.

Åtgärden
Antalet pling för fordon från bron hade plötsligt halverats. Nu började det plinga först när fordonet körde ut i det stora korsningsområdet som ligger strax innan. Det viktigaste var att man nu ser bussen eller spårvagnen när det börjar plinga, och den är dessutom i rörelse. Då förstår man anledningen till plingandet och det röda ljuset. Situationen har blivit självförklarande och därmed mycket säkrare.

Jag tror att jag förstår vad som ändrats. Det finns en trafiksignal för kollektivtrafiken som kommer ner från bron och ska igenom korsningen.

Kanaltorget från ovan

Kollektivtrafikens ramp ner från Götaälvbron slutar med en trafiksignal t.h. i bild. Vår gc-passage ligger t.v. efter kröken precis där en spårvagn sticker fram nosen.

Någonstans högre uppe på bron påverkar bussar och spårvagnar en sensor för att anmäla behov av vit pil (motsvarar grönt ljus) i korsningen. Förut satte denna anmälan genast igång stora larmet ända borta vid gc-passagen. Nu går inte det larmet igång förrän signalen nere vid korsningen verkligen slår över till vit pil, ja kanske inte förrän fordonet också kör förbi signalen. Man ser en liten ruta i gatan just vid signalen som bör vara en sensor.

Världen har blivit lite mindre ding, åtminstone på denna punkt.

Publicerat i Åtgärdad, Kollektivtrafik, Ljussignaler, Mätning | Lämna en kommentar

Självklar omledning?

Sedan några dagar har det sett ut så här på cykelautostradan i Allén, mitt i centrala Göteborg. Ja, cykelautostrada är Trafikkontorets egen benämning.

Avstängd cykelbana över Avenyn

Södra cykelbanan längs Nya Allén i korsningen med Avenyn är helt avspärrad.

Bom stopp kan man säga. Inga skyltar talar om hur cyklisterna ska ta sig förbi den abrupta avspärrningen. Men behövs det? Jag tycker inte att man behöver skylta om det är självklart ändå. Men alla som jag såg passera spårarbetet cyklade eller ledde ut cykeln i den trefiliga, enkelriktade och tungt trafikerade Nya Allén. Så skulle jag säkert också ha gjort. Men var det verkligen så entreprenören hade tänkt?

Jag såg två orangeklädda personer luta sig över staketet och diskutera arbetet. Det stod Göteborgs Spårvägar på deras ryggar. Jag frågade dem hur det var tänkt att cyklister skulle ta sig förbi detta hinder.

Avenyns spårarbete

De två personerna med orange Spårvägsoveraller vid avspärrningen för spårarbetet.

– Enkelt! Man korsar ju bara Nya Allén precis här intill så kan man ta sig över Avenyn på andra sidan istället, var innebörden i det svar jag fick.

Ja, det lät ju enkelt. Varför gjorde inga cyklister så? Ett skäl är förstås att man skulle behöva passera tre rödljus istället för ett om man tar en sådan omväg. Eller möjligen bara två. Den som känner stan vet att det finns en gc-bana även utefter andra sidan, så man skulle kanske inte behöva ta sig tillbaka till den ursprungliga banan igen. Det beror lite på vart man ska sedan. Men låt oss studera passagerna lite närmare från bägge hållen.

Att passera åt öster
Den första cykelpassagen som spårvägaren hänvisade till är bara avsedd för trafik åt motsatt håll. Korsningen är ljusreglerad, men i den utpekade riktningen finns inget ljus eftersom man inte ska cykla åt det hållet.

Västra cykelpassagen är enkelriktad

Första passagen med vita ”sockerbitar” över Nya Allén saknar ljussignal från vårt håll. Den är enkelriktad!

– Är det inte bara att titta på gångsignalen då, kan man fråga sig.

Nej, det vore en chansning. Cykel- och gångsignaler är långt ifrån alltid synkrona. Polisen älskar att sätta dit cyklister som kör vid grön gubbe när cykelsignalen visar rött. Och härifrån ser man inte cykelsignalen. Den kan mycket väl visa rött för de trafikanter som passagen är avsedd för, även när det är grön gubbe.

Hade det funnits en synlig bilsignal, skulle vi följa den. Men det finns ingen, dels för att vi befinner oss på fel sida om Avenyns körbana, och dels för att körbanan bara rymmer kollektivfiler och därför bara har kollektivtrafiksignaler.

– Men man får väl cykla på övergångsställen?

Ja, åtminstone på övergångsställen som inte är ljusreglerade och som saknar intilliggande cykelpassage eller överfart. Hur det är annars vet jag inte. Jag ska försöka ta reda på det. Det enda som säkert är ok på denna plats är att leda cykeln på övergångsstället vid grön gubbe. På andra sidan finns en dubbelriktad cykelpassage över Avenyn, men på den tredje passagen får man samma problem en gång till. Där finns också en cykelpassage som bara är avsedd för trafik åt andra hållet. Ska man åt öster och är noga med paragraferna känner man sig verkligen som kärringen mot strömmen.

För de cyklister som inte kommer från väster enligt den gröna pilen, utan från norr rakt emot kameran i bilden ovan, blir det ganska dumt. De har just kommit över cykelpassagen åt rätt håll när de upptäcker att deras fortsatta färd är avskuren. Ska de då vända helt om på en femöring och försöka ta sig tillbaks igen samma väg de kom ifrån? Någon förvarning finns inte för dem, och med hektisk biltrafik som försöker hinna förbi trots att det just blev rött gör cyklister klokt i att rikta all sin uppmärksamhet mot biltrafiken när de ska ut i körbanan istället för att spana efter överraskningar längre bort.

Att passera åt väster
Om man istället kommer från öster eller söder och vill vidare åt väster, går bägge cykelpassagerna över Nya Allén åt rätt håll. Nu är man kärring med strömmen så att säga. Men den första passagen är bara avsedd för vidare färd rakt fram längs Avenyn. Ska man ta av åt vänster, får man först göra en extra högersväng och sedan en brant u-sväng för att komma till vänteläget för nästa ljussignal. Man gör en form av den s.k. ”stora svängen”, som i detta fall blir jättestor!

Jättestora svängen över Avenyn

Första passagen över Avenyn är bara avsedd för vidare färd rakt fram. Heldragen pil visar den ovan beskrivna ”jättestora svängen”. Streckad pil visar den luriga ”lilla svängen”.

– Men kan man inte göra ”lilla svängen” för att slippa den värsta svängfesten?

Jo, det är en möjlighet. Men NTF skriver varnandeEftersom den lilla vänstersvängen kan vara mycket riskfylld, rekommenderas den endast för erfarna cyklister och mopedförare”. Och jag vet att Trafikkontoret krånglade till utformningen av Avenyns motsatta cykelriktning just här för att hindra cyklister att göra lilla svängen över spårvagnsspåren. Vi befinner oss på en raka mitt emellan två hållplatser, så här brukar spårvagnarnas fart vara som allra högst.

Funderingar
Som ni kanske anar, tycker jag inte att denna omledning var fullt så självklar för cyklister som den orange spårvägaren hävdade. Det hade nog krävts en del genomtänkta anvisningar också. Och då menar jag inte bara lite pliktskyldiga pilar hit och dit. På Bohusgatan har det ända sedan maj 2013 funnits en stor anvisning att cyklister ska svänga av och cykla en väg som så småningom visar sig leda hela vägen bakom polishuset och ända bort till Ullevigatan. Skylten finns fortfarande kvar. Att den egentligen bara rör dem som tänkt använda Skånegatans västra cykelbana mot norr anges inte. Det kan man inte heller se själv, eftersom anvisningen står så långt före Skånegatan så att skylten är enda beslutsunderlaget. De som hade tänkt svänga höger framme vid Skånegatan blir aningslöst lurade in på en otrolig omväg.

Nej, man måste ge ett vettigt beslutsunderlag så att cyklister från olika håll och med olika destinationer får överblick och inser hur just de ska göra. Ibland är det kanske självklart, men så icke här i Allén – såvida inte den gena väg som alla cyklisterna faktiskt tar på mina bilder är den önskade. Jag skulle som sagt själv ha valt den vägen och är på sätt och vis glad för att inga skyltar tvingar mig till långa och krångliga omvägar.

Trafikkontoret annonserade avstängning av biltrafiken i Nya Allén från lördag 18 oktober kl. 18.00 till måndag morgon 20 oktober kl. 04.00 för de pågående upprustningsarbetena av spårvagnsspåren på Avenyn. Jag tycker att det var hänsynsfullt mot bilisterna att koncentrera ingreppet i deras körbana till en så kort tid, och dessutom göra det helt utanför normal restid.

Om den nya cykelplanen går igenom skulle man i en kommande liknande situation förmodligen ha inkluderat cykelpassagen i samma omsorg. Kanske kompenserar man t.o.m. för gamla synder och spärrar av körbanan utan krus men håller cykelbanan farbar in i det sista. Det vore väl nå’t! Nej, skämt åsido, sådan negativ behandling önskar jag inga bilister, och jag hoppas att de inte heller önskar några cyklister det. Men än så länge råder cykelplanen från 1999, och den ser på cyklister med betydligt smalare ögon.

I annonsen står även att ”gång- och cykeltrafik påverkas inte”. Jag undrar vad det betyder. Har entreprenören spärrat av cykelbanan i strid med Trafikkontorets anvisningar? Nå, på måndag kl. 04.00 får vi väl ändå hoppas att vår cykelautostrada åter får göra skäl för sitt namn.

Tillägg 20/10: Körbanan fixades blixtsnabbt
På måndagen visade Nya Alléns körbana stolt upp sin nya asfalt. De flesta bilisterna som ilade förbi på sina vardagliga resor hade förmodligen ingen aning om den insatsstyrka som i en minutiöst planerad raid brutit upp hela gatan, rustat upp spåret och sedan lagt ny asfalt, allt detta under några hektiska helgtimmar. Jag beundrar verkligen deras effektivitet.

Synd bara att cykelpassagen som legat uppbruten och väntat i typ en vecka inte fick ny asfalt nu när maskiner, material och kunnande ändå var på plats och spårvagnarna höll sig därifrån en stund. Jag förstår faktiskt inte vad man väntar på.

Avenyns spårarbete

Ny asfalt på körbanan men samma gamla gapande grop för cyklarna. Gränsen mellan prioriterad och negligerad trafik är demonstrativt skarp.

Åsa Meister skulle alltså få rätt i sina onda aningar på Facebook i söndags: ”Någon som vågar tro avspärrningarna är borta imorgon bitti?”. Ändå hade det räckt med att lägga en sträng just där gc-trafiken behöver passera. Vilken dag entreprenören behagar fixa resten av sträckan spelar ingen roll för oss trafikanter.

Observera att det nu kommit upp ett kravallstaket till vänster där cykelbanan är avskuren. Där sitter en orange skylt som hänvisar både cyklister och gående, fast inte bortåt i bild över Nya Allén som jag blev hänvisad i fredags, utan åt rakt motsatt håll. Då måste man antingen cykla bland flockar av snabba bilar och bussar i tre filer längs Parkgatan, något som jag tror ytterst få vågar. Eller så får man fortsätta uppåt längs Avenyn. Nästa tvärgata är enkelriktad åt fel håll och cyklister kommer ändå inte vidare den vägen. Det är först vid Valand som man kan svänga och så småningom via Heden cykla tillbaks till fortsättningen på den avskurna cykelbanan. Det blir en omväg på lite drygt en halv kilometer. Jag vet inte vad entreprenören menar med sin enda pil på kravallstaketet. Det är inte underligt att alla cyklister fortsätter att ta genaste vägen – några få meter längs den nu splitter nya körbanan.

Jag har bett Göteborgs Spårvägar om en kommentar, dels av den man jag talade med vid staketet, men framför allt av den som utformat trafikanordningsplanen (TA-planen) för ingreppet. Först då får vi veta hur omledningen av cyklister och gående egentligen var tänkt.

Tillägg 21/10: Hur det kan vara tänkt
Nu kanske jag förstår hur det är tänkt. Cyklisterna gör nog helt enligt plan när de tar sig förbi närmaste vägen via Nya Alléns körbana. Men bara de som cyklar åt väster eftersom bilvägen är enkelriktad. De som cyklar åt öster får göra motsvarande grej på Parkgatan, 40 m längre bort istället. Det måste vara därför det finns en orange hänvisningspil bara för dem.

Jag provade att cykla ett helt varv runt på detta sätt och använde ”lilla svängen” i gatornas vänsterfil så fort jag fick grönt. Det kom så många spårvagnar och bussar så att korsande trafik nästan hann få grönt igen innan jag kom över spåren. Men det gick, och det var ingen nämnvärd omväg.

Klart besked får vi först när trafikanordningsplaneraren ger sitt svar. Då återkommer jag.

Tillägg 24/10: Cykelpassagen öppnad
Torsdag den 23 okt öppnades åter cykelpassagen.

Cykelpassagen över Avenyn öoppnad igen

Cykelpassagen över Avenyn åter öppnad. Några av staketen från den tidigare avspärrningen skymtar nu t.v. bakom träden. Jag visar en bild utan cyklister bara för att banorna ska synas tydligare.

En dag senare, fredag den 24 okt, var även chikanerna ställda åt sidan så att cyklister slapp åka slalom och faktiskt kunde mötas igen. Varför de inte togs bort med en gång vet jag inte. Trafikanordningsplaneraren har ännu inte hunnit höra av sig, men det kommer väl.

Tillägg 6/11: Entreprenören svarar
Göteborgs Spårvägars kundservice meddelade igår att avdelning Banteknik har förståelse för att cyklisterna kunde bli förvirrade av den oskyltade avstängningen, att man tagit del av min artikel och satt upp skyltar. De refererar till mitt tillägg den 21/10 på ett sätt så att jag tror att den tolkning jag ger där var riktig. TK har levererat TA-planen och Göteborgs Spårvägar har följt den. De föreslår att jag kontaktar TK om jag vill se TA-planen och tror att det inte ska möta några hinder. Prioriteringen för olika trafikslag berördes inte.

Tillägg 11/11: Nu har det ordnats en passage!
Se  Tack för cykelgluggen!

Publicerat i Besked, Förslag, Omledningar, Vägarbete | 2 kommentarer

Om Fredrikssons GT-krönika

Jimmy Fredrikssons krönika Cyklister ska inte stå över lagen i GT den 14 oktober 2014 tar upp viktiga frågor om lagöverträdelser i trafiken och hur man ska komma tillrätta med dem. Jag har själv funderat mycket på just det, se Alla behöver samspela.

Precis som Jimmy Fredriksson tror jag att polisen kan göra en större insats i stadens trafik än idag. Men det verkar som om vi har helt olika syn på hur samarbetsklimatet ska kunna förbättras. Den som läser både Jimmys och min artikel kan säkert se hur våra synsätt skiljer sig.

Krönikans perspektiv
Pröva följande tänkta kontaktförsök som jag formulerat utifrån krönikans perspektiv:

– Hej, jag skulle vilja diskutera ett förslag till förbättring med dig. Men först vill jag bara säga att du är självupptagen, hänsynslös och statistiskt sett bör straffas. Det måste bli fler poliser, och de bör koncentrera sig på att sätta dit sådana som använder samma fortskaffningsmedel som du, men låta oss andra passera obemärkt. Så länge som du gör fel struntar jag i att även jag gör fel. Så vad säger du? Är du med på ett litet konstruktivt snack så att vi kan ringa in vilka förbättringsmöjligheter som finns? Du har väl inget emot att jag kallar dig för svin?

Läser man noga, riktar Jimmy nog inte sina anklagelser mot alla cyklister, men mot alla som han faktiskt vill nå. Jag tror tyvärr att tilltalet hindrar all vidare kontakt med just dem. Dessutom är risken stor att andra cyklister känner sig orättvist åthutade och därför inte vill delta i Jimmys förbättringsdiskussion.

Krönikans största effekt är troligen att förstärka stereotyper, placera in folk i dem genom ”guilt by association” och driva fram en ökad polarisation mellan grupper. Det kan lätt stimulera personer med extrema och oförsonliga åsikter. Förhoppningsvis är det inte krönikans avsikt, men det kan bli resultatet. Innan vi kan nå en förbättring av trafikantklimatet måste vi först återta den förlorade mark som krönikan kan leda till.

Två mänskliga brister
Vi har alla minst två psykologiska snedvridningar som vi måste kämpa med.

Den ena heter konfirmeringsbias och innebär att vi omedvetet är selektivt uppmärksamma på sådan information som bekräftar vår egen uppfattning. Tror vi att en trafikantgrupp bryter mycket mot lagen så stärks vår uppfattning varje gång vi ser ett enskilt exempel på det. Att många andra i samma grupp inte bryter mot dessa lagar lägger vi inte märke till. Vår uppfattning påverkas inte heller av personer i andra trafikantgrupper som bryter mot för dem obekväma lagar. Jag får exempelvis leva med min känsla att många cyklar på trottoaren och att det har ökat, trots att mina fyra mätningar visar att det ligger konstant på 3 % av cykelflödet.

Den andra kallas för det fundamentala attributionsfelet. Den innebär att vi tar lätt på våra egna fel. Dem förklarar vi spontant med yttre faktorer som att en oväntad omständighet tvingade oss eller att det var en engångshändelse. Men om andra gör samma fel anser vi att det är ett resultat av deras personlighet och att de alltid begår detta fel. I Trafikkontorets undersökning tyckte alla trafikantgrupper att de visar mer hänsyn mot andra än de får tillbaks. Den ekvationen går förstås inte ihop, men det avslöjar att vi förlåter och glömmer egna tillkortakommanden men inte andras.

Trots dessa mänskliga brister måste vi hitta en väg att förbättra samarbetsklimatet. Har du någon möjlighet att bidra till det, Jimmy Fredriksson?

Tillägg 27/10: Mikaels brev till Jimmy
Signatur Mikael skrev ett väldigt bra brev till Jimmy Fredriksson på Cykelkattens blogg. Den konstruktiva anda som Mikael uppvisar är precis vad vi alla behöver. Jag skrev till Jimmy den 15 okt och väntar fortfarande på ett svar. Men om han svarar Mikael istället så går det lika bra.

Tillägg 26/11: Patriks ledare i Expressen
Jag har verkligen ansträngt mig för att få en kommentar från Jimmy. Jag skrev till honom den 15 okt och sedan igen den 11 nov. Andra gången sa jag att jag blir lika nöjd om han istället besvarar Mickes brev på Cykelkatten. Jag har bevakat kommentarflödena både i Cykelkattens eget öppna brev, Mickes brev, Cyklistbloggens artikel som bl.a. tar upp Jimmys krönika och förstås i min egen artikel liksom i min e-post. Men Jimmy trycker hela tiden i sin lya och vill uppenbarligen inte ha någon dialog med dem han förolämpat.

Däremot har hans modertidning Expressen en helt annan syn. Patrik Kronqvists ledare Slappa journalister sprider cykelmyter den 25 nov attackerar inte Jimmy, men väl den företeelse som Jimmys krönika är ett exempel på. Här är några meningar saxade ur Patriks ledare:

När ämnet är cykling låter även erfarna mediechefer som om de är med i Ring P1. Formen blir då krönikans, inte nyhetsartikelns – och stoffet är anekdoter snarare än verifierbara fakta. Ofta följer texterna samma mall.

… [Det är] ideella bloggare som sköter den infrastrukturbevakning som medierna struntar i – som Cyklistbloggen. Ofta kan bloggarna avslöja hårresande farliga trafiklösningar, som när cykelexperten Krister Isaksson kunde visa att Trafikverket placerat spetsiga armeringsjärn i en kurva i västra Stockholm.

Bara sällan är det dock som avslöjandena följs upp av de vanliga medierna.

… Det finns ett ideal att journalistiken bör stå på den lilla människans sida. Jag tycker att det är mycket märkligt att den lilla människan i stort sett aldrig är en cyklist.

Den här ledaren betyder oerhört mycket mer än ett svar från Jimmy Fredriksson, och jag flyttar därför med glädje och respekt över min artikel från kategori ”Väntar på besked” till ”Besked”. Ja, det var ett besked som heter duga! Tack, Patrik säger både jag, Krister Isaksson och Cyklistbloggen.

Publicerat i Besked, Kognition, Organisationer | 11 kommentarer