Trafik i stan

När man cyklar förbi ett obevakat övergångsställe måste man lämna gående företräde. Det har väl inte undgått någon att zebralagen kräver det. Men hur fungerar det i praktiken? Hur många cyklister tar denna lag på allvar? Jag har kollat.

En cyklist gör en tydlig båge så att gående vågar gå. Ingen av dem behöver stanna.

Lämna företräde kan man göra på flera sätt. Ser man de gående tidigt, kan man öka eller minska hastigheten så att man inte passerar samtidigt. Då behöver de inte ens märka att man finns. Man kan också placera sig längre ut eller in på vägen så att de får den fria yta de behöver. Om inte det räcker, får man helt enkelt stanna. Hur man än gör, måste man köra på de gåendes villkor. Tar man ögonkontakt och kanske även ger en nick eller en varsågodgest, så uppstår ett samspel som ökar tryggheten och minskar behovet av stora marginaler.

Men visar man inte tillräcklig hänsyn får man de gående att tveka, stanna, backa eller vika av från kursen för att undvika en sammanstötning. Jag hoppas att cyklister som orsakar sådana reaktioner är tillräckligt närvarande för att märka det och tillräckligt empatiska för att ta tag i den biten till nästa gång.

Hur många cyklister tänker passera innan man får lov att gå över här då?

Övergångsställen har zebralinjer. Bara då gäller zebralagen. På andra ställen får gående korsa vägen ”endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken”.

Mätningen
Jag har observerat trafiken på ett obevakat övergångsställe mitt i Göteborg där Östra Hamngatan korsar Kungsgatans gågata. Det var onsdagen den 15 augusti 2012 kl 17:30-17:50 och följande dag kl 17:08-17:30. Vädret var varmt och Göteborgs kulturkalas var i full gång, så det var många gående i rörelse. Gbgcyklaren har satt ihop en film från just det stället.

Av de 188 cyklister som korsade övergångsstället när jag stod på pass var det bara 83 som hamnade i en situation där de behövde göra något aktivt för att lämna gående företräde. Av dem var det 42 % som visade hänsyn och 58 % som inte gjorde det.

   58 % av cyklisterna bröt mot zebralagen

Osäkerhet
Det är onekligen förenat med ett stort mått av subjektivitet att bedöma varje interaktion. Därför måste min siffra tas med en stor nypa salt. Att styra in i gluggar som uppstår är inte samma sak som att styra undan för att ge gående företräde, utrymme och trygghet. När samspel förekommer, kan det vara mycket subtilt. Någon gång kan det resultera i en tyst överenskommelse att cyklisten gott kan köra före, fast det kan å andra sidan bero på att den gående känner sig i underläge.

Det kan också hända att vissa cyklister faktiskt anpassade sin fart redan på långt håll där jag inte såg det, och därför inte kom med i den grupp som jag bedömde behövde visa hänsyn. Men med den stora ström av gående som det var både på övergångsstället och längs trottoaren intill, var det inte lätt för cyklisterna att avgöra på långt håll vilka man skulle behöva ta hänsyn till.

Hur de 105 cyklister som inte behövde bekänna färg denna gång skulle ha reagerat, går förstås inte att säga. Man kan dock misstänka att de skulle ha fördelats ungefär likadant om de också hade satts på prov.

Visst kunde man ha räknat enbart de solklara fallen där cyklister verkligen bromsat ordentligt eller tvärtom kört huvudlöst framför tårna på de gående. Det skulle bli betydligt färre personer, men jag tror de skulle ha fördelat sig ungefär likadant sinsemellan.

Trots alla osäkerheter kan man nog dra slutsatsen att en besvärande stor andel av de cyklister som behöver samspela med gående på övergångsställen inte lämnar tydligt företräde. De cyklar mer på sina egna villkor än på de gåendes. Det gäller åtminstone på detta övergångsställe i denna stad och under aktuella förhållanden.

Cyklister som tycker att gående ska visa hänsyn på cykelbanor men som inte själva gör motsvarande på övergångsställen och gångfartsområden har lite att fundera över.

Skyddsreflex
Jag märker i vardagen att gående rätt ofta inte upptäcker mig förrän sent när jag kommer på cykel. Men då hejdar de sig reflexmässigt. Det gäller även om jag bromsat in och vänligt söker ögonkontakt, vilket jag nästan alltid gör där zebralagen gäller. Ibland ser de inte ens att jag stannar och ger dem en varsågodgest. De har redan bestämt sig för att cyklisten kommer att köra först och sedan vänt blicken åt ett annat håll. Jag kan se två viktiga förklaringar till deras reflex.

För det första tror jag att gående ofta blir överrumplade när de upptäcker en cykel i närheten som de måste samspela med. När man går till fots har man nog i allmänhet en ganska närsynt omvärldsuppfattning och litar omedvetet på att ljud ska avslöja närgångna fordon i god tid. Men en cyklist som avvaktande kommer rullande mot en interaktionspunkt utan att trampa är inte bara ljudlös, den gör inte heller några rörelser som fångar den gåendes uppmärksamhet. Cyklisten upptäcks sent och blir därför en överraskning.

För det andra antyder ju denna mätning att många cyklister faktiskt inte visar tillräcklig hänsyn. Har man många tidigare erfarenheter av hänsynslösa cyklister, kan det ha skapat eller åtminstone förstärkt en skyddsreflex.

Desto roligare är det de gånger som samspelet fungerar och blir till ett flyktigt men hänsynsfullt möte.