Strykjärnsorden instiftas

Det görs många ojämna lagningar på cykelbanor som leder till obekväm cykling och kan driva cyklister att göra plötsliga girar för att undgå otrevliga stötar i sadeln. Därför är det viktigt att uppmärksamma lagningar som är föredömliga. De visar att det går om man vill!

Dåliga lagningar och andra ojämnheter upplever cyklister starkt. Men bra lagningar märks inte. De smälter in till den grad att man kanske inte ens noterar att det finns en lagning – vilket också är meningen. Det är orättvist att gnälla när någon gör något dåligt men inte ge beröm när någon gör något bra. Nu tänker jag göra något åt den saken.

Jag instiftar härmed Strykjärnsorden!

Ordensmärke

Det är en förtjänstorden som jag kommer att tilldela dem som jag ser har åstadkommit en bra lagning och därmed visat god förståelse för cyklisters behov. Jag kan se tre inblandade parter i en bra lagning: väghållaren som kan ställa krav vid tillståndsgivningen, byggherren som beställer lagningen och entreprenören som utför den.

Nya tilldelningar kommer inte att ske med en fastslagen periodicitet, utan helt på förekommen anledning. Jag kommer inte att utdela något fysiskt märke, men kungör utdelningen här på Trafikistan.se och ger där en motivering. Parterna kommer också att bli informerade. Den eller de i hela kedjan som bidragit till resultatet får ta åt sig av äran. Det kan vara allt från tydliga krav från väghållaren till ren ambition och yrkesskicklighet hos dem som arbetar ute i fält.

Syftet är att lyfta fram goda exempel för att stimulera till att andelen bra lagningar ökar på de dåligas bekostnad. På pendlingscykelbanor är förväntningarna av naturliga skäl störst. Min artikel Jämn eller bucklig cykelbana kan vara en lämplig bakgrund. Där beskrivs utmärkta banor som saboterats illa av dåliga lagningar, men också ett exempel på lagningar som skulle ha tilldelats Strykjärnsorden om den hade varit instiftad redan då.

Kommande utdelningar
Första utdelningen kommer att göras inom kort. Jag tar sedan gärna emot nomineringar till kommande utdelningar, men vill själv kunna bedöma dem på plats. Dessutom är det intressant att se dem innan de blivit slutligt belagda. För att underlätta mina inspektioner bör kandidater finnas i Göteborg, och inte i alltför perifera delar. Det är också här som flest cyklister har glädje av dem och kan bedöma mina motiveringar.

Era kommentarer till mina tilldelningar och motiveringar är alltid välkomna.

Tilldelningar hittills

Publicerat i Beröm, Vägarbete | 2 kommentarer

Tåget som gömde sig för mig

Tåget smög sig ljudlöst in på en del av perrongen som var skymd för mig och en till. Hade inte en insiktsfull passagerare längre bort ropat på oss i sista sekund hade vi missat tåget som hånfullt skulle ha passerat oss där vi stod. Allt beror på stationen och dess dörrar.

Mina artiklar brukar vara cykelrelaterade. Även här finns en viss cykelkoppling som jag ska återkomma till. Kan någon läsare gissa den under läsningen?

Platsen
Stationen är Lisebergs under­jordiska tågstation. Den är böjd och har en glasvägg som avskiljer väntans korridor från själva perrongen. I glasväggen finns 19 skjutdörrar som bara öppnas när tåget står stilla vid perrong och har öppnat sina egna dörrar.

Väntans korridor

Väntans korridor

Glaset och belysningen gör att man nästan bara ser spegelbilden av kakelväggen bakom sig när man väntar, precis som på bilden här ovan. Att det även finns en perrong för resande i andra riktningen kan man bara se om man tittar vinkelrätt ut genom glaset.

Tågen rullar in mycket tyst. Glasväggen ljudisolerar. Inga högtalare annonserar ankomst. Enda sättet att märka när ett tåg kommer är att glasdörrarna öppnas.

Situationen
Jag hade inte tagit tåget från Lisebergs station på årtionden. Men den 19 juni 2024 blev det plötsligt akut när jag fick beskedet att min bil var klar på verkstan i Tuve och att jag måste kasta mig iväg direkt för att hinna innan de stängde för midsommar. Reseplaneraren gav mig bara ett alternativ innan verkstaden stängde: ta tåget till centralen och byt till buss där. Missar jag detta återstår bara att försöka hyra en bil till midsommarledigheten.

Jag gick långt fram i väntans korridor för att jag ville stiga på i tågets framdel och få mer tid att leta efter ett bussläge på Centralen som jag inte riktigt visste var det låg. En annan resenär gjorde detsamma. Tiden gick. Allt var tyst och stilla. Glasdörrarna var stängda. Men plötsligt skrek en person från andra ändan av väntans korridor att tåget har kommit. Vi rusade tillbaka förbi massor av stängda glasdörrar, men när vi kommit tillräckligt långt i den böjda korridoren fick vi se att dörrarna i dess första del var öppna. Vi sprang igenom den första av dem så att lokföraren skulle se oss och hann kasta oss ombord. Men det var verkligen på håret.

Dialog med Västtrafik och Trafikverket
Samma dag, den 19/6, anmälde jag detta problem till Västtrafik och skrev bl.a:
”Inget sas i någon högtalare. Det enklaste vore om alla dörrar öppnas. Då fattar man att det är dags. Även om man inte ser och hör tåget, kliver man ut till tågsidan. Då ser man, och då ser också lokföraren.”

Dagen efter, den 22/6, skrev Västtrafik:
”Vi har skickat dina synpunkter vidare till ansvarig avdelning så att de kan se över det du beskriver, och vilka åtgärder som behöver tas för att förebygga att liknande situationer uppstår.”

Därefter följde 8 månader tystnad tills jag den 5 mars 2025 skickade påminnelse. Västtrafik svarade direkt:
”Synpunkter sköts internt hos ansvarig avdelning och är ingenting kundservice kan ta del av dessvärre. De använder det vi skickar dem i sitt förbättrings arbete för att minsta liknande händelser.”

Jag svarade samma dag:
”Jag förstår mycket väl att min synpunkt sköts internt hos ansvarig avdelning och att bara de kan ge mig den återkoppling som jag bad om. Men ni gav mig aldrig något sätt att nå dem. Därför måste ni antingen vara mellanhand eller ge mig kontaktuppgifter till dem. Återkoppling är A och O för att man gratis ska vilja bidra konstruktivt med iakttagelser som kan förbättra er verksamhet.”

Västtrafik svarade direkt att det är Trafikverket som ansvara och att mina synpunkter förts vidare till dem. Vill jag ha ytterligare(??) återkoppling måste jag själv ta kontakt med dem.

Den 24 juni 2025, ett helt år efter min ursprungliga anmälan som Västtrafik sagt sig ha skickat vidare till ”ansvarig avdelning”, skrev jag till Trafikverket, repeterade hela min anmälan och avslutade med:
”Jag vill veta om min anmälan tjänat något till. Har ni gjort något åt problemet? Eller finns det skäl att inte göra något?”

En månad senare, 21 juli 2025, svarade Trafikverket:
”Att det är en sådan lång glasvägg är för att i rusningstider få plats att köra två tågsätt ihop eller andra tåg. Det är föraren som öppnar dörrarna med en fjärrkontroll för att det ska vara så säkert som möjligt.  Varför föraren stannade där, är inget vi kan svara på här utan det är ju föraren som har ansvar över det då han som sagt även öppnar dörrarna.”

Jag svarade två dagar senare, den 23 juli:
”Tack för svaret!
.   Det är inga problem om det är föraren som öppnar dörrarna och om hen stannar vid perrongens första del. Problemet är om inte alla dörrar öppnas. Då leder det till att de som väntar utanför glasdörrar som inte öppnas kan missa att tåget har kommit och därför blir frånåkta.
.   Den viktiga frågan är därför om TrV kan se till att samtliga glasdörrar på perrongen öppnas när föraren begär öppning. Alternativt att ankomsten alltid utropas i högtalarna.”

Efter 13 månaders tålmodig dialog hade jag alltså inte kommit längre än så här. Ytterligare en månad senare bestämde jag mig för att se efter på stationen om problemet varit en engångsföreteelse, eller om Trafikverket kanske hade infört en lösning men glömt bort att återkoppla till mig. Men jag konstaterade att problemet var oförändrat detsamma.

En lokförare berättar
Eftersom Trafikverket hänvisade hela dörröppningsförfarandet till lokföraren gick jag en dag till Centralen och frågade en lokförare på Kungsbackalinjen hur det fungerar. Han visade upp en liten fjärrkontroll som han använder för att öppna glasdörrarna på Lisebergsstationen. Men vilka dörrar som blir öppnade råder inte lokföraren över. Det bestäms automatiskt av tågläget, berättade han.

Alltså finns ingen anledning att blanda in lokförarna i denna problematik. De kan ändå inte göra något åt saken. Återstår alltså att Trafikverket själv tar ansvar för att ingen resenär i hela långa väntans korridor riskerar att missa tåget för att de inte får någon indikation på att tåget kommit in.

En filmad ankomst
Här är en film som jag tog i väntans korridor in mot Centralen vid en tågankomst den 21 aug 2025. Jag står inledningsvis vid port 14 av 19 i korridoren. Tåget ankommer ljudlöst och bara de 7 första portarna öppnas.

Jag räknar portar högt i filmen. Då låter jag i hastigheten en infoskylt i mitten vara nollpunkt och benämner portarna 1, 2, 3 … 9 medströms mot centralen­hållet. Den port som jag stod vid först blev då port 4. När jag sedan gick motströms mot tåget och passerade nollpunkten, räknade jag de följande portarna plus 1, plus 2 …plus 10.

Två frågor
1. Till läsarna: Är det någon av läsarna som missat en avgång eller varit nära att göra det pga detta problem?

2. Till Trafikverket: Jag har nu förklarat problemet så tydligt jag kan i både ord, bild och film. Ingen annan än ni verkar ha någon rådighet över det. I min film störs jag inte av ljud från ett samtidigt tåg i andra riktningen eller av andra resenärer som pratar i närheten. Ändå är det riktigt svårt att uppfatta tågets ankomst. Kommer ni att göra något åt det och i så fall vad? Eller finns det skäl att inte göra något? Låt mig äntligen få veta.

Frågan till Trafikverket skickad 2 september 2025.
Tillägg 9/9: Idag svarade Trafikverket att det är VGR:s Västfastigheter som äger stationen och som jag får kontakta. Så det gjorde jag samma dag.

Och så var det cykelkopplingen. Om man tar med sin cykel på tåget mot Centralen för vidare tågfärd därifrån, blir det mycket smidigare för alla om man vid ankomst till Centralen inte behöver leda sin cykel längre än nödvändigt på perrongen bland en massa andra avstigande resenärer. Genom att leda cykeln långt fram på Lisebergs relativt tomma väntans korridor, kommer man vid Centralen att hamna så att det blir kortast möjliga perrongvandring. Men den omtanken kan straffas genom att man aningslöst bli utsatt för det som denna artikel beskriver.

Publicerat i Förslag, Väntar på besked | 2 kommentarer

En strid ström mot röd gubbe

Jag filmade i värsta morgonrusningen utanför Göteborgs centralstations huvudentré. Det var en strid ström av gående mot röd gubbe så fort tillfälle gavs. Här ett klipp som väcker en hel del tankar kring bra och dåligt med trafiksignaler och med att gå mot rött.

En strid ström av gående mot rött

En strid ström av gående mot röd gubbe vid centralen så fort tillfälle gavs.

Videoklippet
Jag filmade på morgonen den 4 mars 2025. Snutten nedan är från ca kl 07:45. Först har körbanan grönt och gående därmed rött. När bilar så småningom får rött tar det ytterligare 2 sekunder innan det blir grön gubbe. Det är för att eventuella bilar på passagen ska hinna undan.

Om alla hade väntat vid röd gubbe
När ett fullt tåg släppt av alla sina passagerare blir det en flodvåg av gående som ska korsa körbanan. Om två tåg samtidigt har anlänt, blir det en tsunami. Folk väller ut från huvudentrén samtidigt som många kommer längs trottoaren från de första perrongerna. Om det då är röd gubbe, finns ingen möjlighet att alla ska få plats att vänta vid trottoarkanten. Det blir stockning ända in i stationsområdet där folk inte ens kan se vad det beror på.

Motortrafiken kom oftast i grupper med långa tomma perioder emellan. I genomsnitt kom 6 motorfordon per minut, varav runt 25% var bussar. Det fanns långa tomma intervall med röd gubbe fast ingen motortrafik.

Borde signalerna omfördela tiden till mer grön gubbe och mer rött för fordon? Bilarna har här ca 60% grönt, gående 30% och resten är tömningstider. Bilarnas 60% skulle nog i så fall behöva minskas till kanske 20% vid värsta rusningstiden för gående. Men det skulle fördröja busstrafiken så att bussar ibland inte skulle kunna lämna hållplatsen och bussarna bakom inte få plats på den. Det hade skapat kaos i rondellen längre bort som skulle ha blockerat annan kollektivtrafik.

Gåendes värsta rusningstid är även kollektivtrafikens värsta rusningstid.

Trafiksignaler måste ha tömningstider. En signal får inte slå om till grönt förrän andra riktningar varit röda så länge så att all trafik kan antas ha hunnit ut ur korsningen. Men det är bara effektivt om trafiken är så tät så att den alltid fyller på korsningen ända in i det sista. Ljusväxling är alltså en trög process som ofta slösar tid och som man inte vill ha för ofta. Samtidigt ska kollektivtrafik prioriteras, och det av goda skäl.

Att gå mot röd gubbe är förbjudet enligt Vägmärkesförordningen 3:8. Vid rött får man inte beträda en körbana, cykelbana eller järnvägs- eller spårvägskorsning. De som redan är ute får fortsätta, men bara till nästa refug om en sådan finns. Att det inte finns något förutbestämt bötesbelopp för gående mot rött tar inte bort förordningens giltighet.

Trots det ser jag hur effektivt det blir när fotgängarna går mot röd gubbe så länge det inte hindrar biltrafiken. Inga fördröjande tömningstider, inget hinder att korsa när det ändå är fritt, eller att korsa den fria halvan av körbanan medan en bil passerar på den andra som hinner bli tom när man ska korsa även den. Och inga bilköer heller. Signalerna växlar i praktiken bara vem som ska lämna den andre företräde, och det syns hur gåendeströmmen lämnar fri passage för en bil eller buss när den kommer och har grönt. Det kan knappast bli effektivare än så, förutsatt att alla vårdar det syfte som trafiksignalerna försöker lösa.

Någon enstaka person i filmen kliver ut trots att det kommer en bil som har grönt. Sådant beteende vill jag inte försvara. Hen följer förmodligen bara efter de andra utan att se sig om själv. Det skadar samspelet och riskerar den frihet under ansvar som de facto råder.

Vid just denna signal är trafiken enkel och överblickbar. Fordon kan bara komma från höger eller vänster, aldrig från något annat håll. När den ene får rött vet alla att den andre snart får grönt. Sikten är god. Och bilisterna förstår att man måste vara försiktig när man passerar den väldiga skocken av gående. Men om de gående tar med sig samma rödljusbeteende till andra, mer oöverblickbara platser, kan det uppstå farliga situationer. Det kan komma bilar från oväntade håll, och de kan ha högre fart än här.

Om man tar bort signalregleringen
Då skulle man alltid kunna gå över utan att vänta, eftersom fordon måste ge gående företräde på övergångsställen. Men med så många gående som här, skulle fordonen kunna bli stående hur länge som helst. Även mellan flodvågorna skulle det alltid komma någon enstaka person från ena eller andra hållet. Det behövs en mekanism som samlar ihop dem så att fordonen får några luckor där de kan passera. Det gör trafiksignalerna.

Men om flödena inte är större än att det blir luckor naturligt, kan det bli väldigt effektivt utan signalreglering. Ett sådant ställe beskriver jag i Korsning utan trafikljus.

En annan plats som gynnas av gc mot rött

Nya Allén förbi bygget av VL

Nya Allén förbi bygget av Västlänkens Haga station.

Bilden visar en pendlingscykelbana som trängts ihop utefter ett målat byggplank och som saknar väntytor vid trafiksignalen. Den väntande elsparkcyklisten tvingar därför den passerande cyklisten med blå hjälm att styra över till gångbanan för att komma förbi.

Körbanan är enkelriktad och bilarna kommer i grupper med långa mellanrum. GC får 17% grönt, bil 71% grönt och resten är tömningstider.

Sikten är god. I rusningstid skulle många cyklister och gående ha stockats om de inte hade cyklat och gått mot rött. De som inte skulle korsa körbanan hade inte kommit förbi alla väntande. Och när det väl blev gc-grönt, skulle alla ha svårt att möta varandra. Min artikel Att få plats i GC-getingmidja beskriver den platsen, men handlar om hur gående och cyklister samspelar längs staketet i rusningstid.

Slutsats
För mig är detta ett fint exempel på det som signatur Fredrik skrev för typ tio år sedan i Krister Isakssons dåvarande blogg: ”Hänsyn trumfar regelefterlevnad”. Jag har gett flera exempel på det i min artikel Hänsyn trumfar trafikregler?

Publicerat i Ljussignaler, Mätning | 5 kommentarer

Hur fungerade omledningarna?

Göteborg befinner sig sedan många år i en intensiv byggperiod. Jag har i minst tio år tagit upp olika aspekter av hur cyklisterna påverkas. Det finns både positivt och negativt. Det negativa kan inspirera till idéer om förbättringar. Här försöker jag kondensera intrycken.

Min gamla insändare i GP 2017
I onsdags skrev GP att det är svårt att få folk att ta cykeln istället för bilen. Utvecklingen går för långsamt. Kommunen når inte sina mål.

Men med ett Göteborg i total ombyggnad finns en riktigt snygg lyra att ta. Se till att det blir enkelt att ta cykeln genom byggkaoset! Jag har sett några vackra exempel på bra, gena och omtänksamma omledningar för cyklar. Men oftast är det strul, omvägar, svårhittat och motsägelsefullt skyltat. Där gående leds 300 m till ett mål kan cyklister ledas runt i 900 m. Det som från ena hållet skyltas som cykel- och gångbana kan från andra hållet vara skyltat som fordonstrafik förbjuden. Vad ska de gående jag möter som cyklist tro om mig där?

Ja, på den vägen är det. Så spotta i nävarna och försök ta den lyra som bjuds. Ett så bra och billigt tillfälle kanske aldrig återkommer.

Cykelkorridor på gångbanan
Vid arbeten på gatan har det flera gånger ordnats en cykelkorridor på gångbanan om den totala bredden medgett det. Det kan vara en bra lösning, men det finns några lurigheter som behöver hanteras. Här en bild i min Omledning Avenyn-Valand från april 2017:

Omledning Avenyn-Valand 104

Portal till fin cykelkorridor på Avenyns breda trottoar 2017.

Om cyklister leds upp på trottoaren från blandtrafik måste nog cykelkorridoren vara enkelriktad. Från fel håll skulle man annars ledas ut i vänstertrafik på körbanan. Att skylta cykelkorridorens insteg med blå skylt D4 (påbjuden cykelbana) är naturligt, men hur skyltar man andra ändan? Det viktigaste där är att upplysa gående om att korridoren inte är en gångbana, utan bara för cyklister. Det är viktigare än att motverka cykling åt fel håll.

Omledning Avenyn-Valand 188

Andra ändan av cykelkorridoren 2017 saknade skyltar. En joggingbana, eller?

I min artikel Bradålig cykelfartsomledning från februari 2015 beskrev jag att många gående aningslöst gick in i en cykelkorridor eftersom utsteget var helt oskyltat och såg inbjudande ut för gående. Men bara genom att vinkla in sista staketdelen lite, trattade det in gående mera naturligt in till gångdelen. Att cyklister därmed fick det lite smalare i utsteget var ett lågt pris för att slippa möta gående. Det var också ganska bra att det blev lite smalare för cyklisterna där de skulle börja samspela med gående och hitta sin nedfart till körbanan.

I några fall började cykelkorridoren vid ett upphöjt övergångsställe. Det gav cyklisterna en utmärkt ramp upp till trottoarens nivå. Men där var portalens cykelbaneskylt omöjlig att se för gående från själva övergångsstället. Därifrån kunde de ju bara se skyltens intetsägande kant. Därför var det flera gående ”från tvärsan” som gick in i cykelkorridoren istället för att ta den efterföljande gångdelen. Människans omedvetna drift att gena bidrog säkert.

Cykelkorridorer på gångbanan kan alltså vara en utmärkt lösning, men både cyklister och gående från alla håll måste upplysas och fås att naturligt göra rätt.

Agila chikaner
I september 2015 skrev jag inlägget Tack för agila chikaner! Hindren stod prydligt uppställda ur vägen vid sidan av cykelbanan varje morgon och kväll när jag cyklade förbi. Det var först när jag en dag passerade under arbetstid som jag såg dem utställda till chikaner. Då insåg jag att de dagligen flyttades ut och in för att inte vara till mer hinder än nödvändigt. Fem guldstjärnor för det!

Som kontrast har jag sett många hinder och hela avstängningar vid andra arbeten som stått i flera veckor trots att ingen verksamhet pågick. Ett exempel var en helt avspärrad lång del av Alléns pendlingscykelbana. Den var uppenbarligen stängd för att arbetsfordon skulle kunna använda sträckan för att köra till och från ett VA-schakt bredvid. Men jag tyckte att schaktet såg likadant ut vecka efter vecka. Till slut satte jag lite sytrådssigill på kravallstaketen som stängde av cykelbanan. Det visade sig att de inte öppnades på flera veckor! Cyklisterna hindrades till ingen som helst nytta. Vid ett par tillfällen såg jag någon liten skåpbil som tog sig till schaktet – men inte via den avstängda cykelbanan, utan rätt över gräset närmast schaktet. Med lite mer hänsyn och agilt tänk hade massor av pendlande cyklister sluppit dagliga omvägar och extra korsanden av Alléns täta och snabba biltrafik.

Här min teckning med anledning av en annan mycket o-agil chikan på pendlingscykelbanan förbi Gothia Towers 2013:

Ovilja att flytta chikaner som hindrar en massa cyklar

–Äh, jag orkar inte räta ut chikanerna. De behövs ju igen nästa fredag.

Sytrådssigill är en avslöjande metod som jag har använt vid många avstängningar. De har visat att entreprenörers bekvämlighet ofta dominerar över respekten för trafikslaget cykel. Onödigt långa avstängningar kan också bero på dålig kontakt mellan den som stänger av och den som är tänkt att nyttja avstängningen.

Omledningsskyltar för cykel och gång
Vissa omledningar är lätta att följa oavsett om du går eller cyklar. Andra är svåra för att vissa skyltar saknas, är osynliga från vissa viktiga vinklar, motsäger skyltningen från andra hållet eller plötsligt bara bryr sig om gående. Ibland skickas man in på en lokalgata men får sedan själv gissa hur man ska fortsätta. Vet man inte hur stort det avspärrade området är, hjälper inte ens god lokalkännedom för att avgöra när man ska börja söka sig tillbaks till ordinarie led.

Bara gångbanan avstängd

Delsjövägens pendlingscykelbana 2018. Cykel nämns inte ens!

Bilden ovan kommer från Cykling ok trots gå-förbud? från februari 2018. När man som cyklist möter en skylt som denna känner man sig negligerad. Om det hade funnits en omledning tidigare för cyklister så hade detta förbiseende varit mindre provocereande. Men det fanns inte.

Lila stråkets skylt bara för gående?

Även denna lila omledningsskylt ghostade cyklisterna.

Bilden är hämtad ur Lila omledning förbättrad från juni 2019. Detta lila stråk gav exempel på tydlighet, men också flera olika motsägelsefullheter och ett ansvar splittrat mellan staden och Trafikverket. Staden rättade sin del 5 månader efter min anmälan, Trafikverket efter 10 månader, strax innan hela stråket stängdes pga ändrad byggverksamhet. På en lång sträcka var gång och cykel separerad med skylt och linje, men en byggutfart skyltade oseparerat trots att den nymålade linjen för separering fortsatte där. Ingen skylt sa att separeringen återupptogs efter byggutfarten, så vad gällde egentligen där?

I min Vänd cykelsymbolen rätt från 2015 pekar jag på vikten av att komponera skyltar så att de kan fungera naturligt, utan att det krävs stor mental ansträngning att tolka dem. Vissa omledningar hade föredömligt intuitiva skyltar, men vid andra skulle man behöva stanna och analysera. Det gör ingen.

GC-skylten och mitt förslag till ändring

Skylten som jag såg den, och till höger som jag tycker att den borde se ut.

Byte till oseparerad gc-bana i smal omledning
Inför min Att få plats i GC-getingmidja från november 2024 hade jag noga studerat hur gående och cyklande samspelade i separerad och oseparerad del av Nya Alléns omledning förbi Haga station-bygget. Läs gärna den!

Det var tydligt att både gående och cyklande i det täta rusningstidsflödet fortsatte att agera separerat även i det trånga och formellt oseparerade partiet. Att passera varandra i huller-om-buller-ordning skulle kräva mer plats och bli mindre tryggt. Har man tidigare inrättat sig i att cykelflödet går närmast motortrafiken och gångflödet närmast parken eller fasaden, är det värdefullt att inte försöka bryta ner den ordningen bara för att lite längre fram återgå till det naturliga. En gående vill ha större marginal till en cyklist än till en annan gående. Därför sparas utrymme om gående hålls samlade. Vid oorganiserad gc-blandning krävs mer bredd för att det inte ska bli otryggt. Om flödena bromsas upp av att den bredden inte finns, skapar det ännu mera trängsel. Mjuk separering utan skiljelinje men med cykel- och gångsymboler målade som vid separerat kan vara bästa lösningen i sådana smala partier.

Och ber man en cyklist hoppa av sin cykel och leda den när det blir trångt, upptar ekipaget dubbel bredd. Trafikverket ville införa led cykeln-skyltning i Haga GC-getingmidja, men Göteborgs Stad var lyckligtvis emot.

Detta var mina viktigaste spaningar under alla år. Har du fler tankar på bra eller dåligt med våra omledningar så kommentera mycket gärna!

Publicerat i Omledningar | Lämna en kommentar

Hur väljer vi väg i en GC-fläta?

Jag upptäckte en plats där flera av våra naturliga beteenden påverkar hur vi väljer väg. Där flätades gångbanan och cykelbanan om varandra och lockade fram olika individuella vägval. Det spelade stor roll från vilket håll man kom. Ganska lärorikt för utformare!

Tid och plats
Platsen var g|c-banan utmed den beskedliga Levgrensvägen i Göteborg. Den passerar nära Nya Ullevi och erbjuder en smitväg mellan centrala staden och stadsdelen Gårda på andra sidan Mölndalsån.

G|C-banan är bitvis rätt smal men separerar ändå gående från cyklande, därav mitt ”|”
i G|C. Men de sista 30 metrarna före bron över Mölndalsån ligger gångbanan plötsligt närmast körbanan, avskild från cykelbanan med träd och gräs. På bron återställs så den naturliga ordningen mellan bil, cykel och gång. Hur väljer gående väg i denna fläta?

G|C-flätan sedd mot Gårda

G|C-flätan sedd mot Gårda med bron över Mölndalsån i bakgrunden. Tre gående syns: en på bron, en på gångbanan och en på den parallella rena cykelbanan.

Jag filmade den 5 juni under ca 50 minuter från kl 14:40 medan Håkan Hellström soundcheckade inne på arenan och studentyran pågick som bäst i centrum. I filmen kunde jag sedan studera gåendes beteenden och vägval i lugn och ro. Det kom ca 200 gående, varav 2/3 gick in mot centrala staden, dvs mot kameran.

Alla bilder i artikeln är klipp från min film.

Gående mot Gårda

Vägval för gående mot Gårda

Vägval för gående mot Gårda.

Hälften av alla gående fortsatte rakt fram i banans riktning och hamnade därmed omärkligt på det som efter bilutfarten mellan träden var markerat som ren cykelbana. Många vek dock av åt vänster på utfarten för att nå gångbanans nya läge närmast körbanan. Det är så utformarna tänkt. Några genade t.o.m. över den korta upptrampade stigen genom gräset före första trädet.

Gående mot centrum

Vägval för gående mot centrum

Vägval för gående mot centrum.

Åt detta håll var fördelningen helt annorlunda. Drygt 90% av alla gående valde gångvägen närmast körbanan. Många av dem genade sista biten över gräset. Endast ett fåtal valde cykelbanan. Det löper en nord-sydlig bana längs ån hitom bron, men hela 94% av alla gående kom ändå från Gårda över bron, vilket gjorde gångbanan intill körbanan till en helt rak och naturlig fortsättning.

Vägvalets psykologi
Jag gör inte anspråk på att ha vattentätt vetenskapligt stöd för allt jag påstår här, men lutar mig ändå mot flera kända beteendemönster.

Man lägger inte mycket mental energi på att analysera banor medan man går, annat än om man aktivt letar efter ett avtag. Därför låter många bara autopiloten följa banan rakt fram. Det gör att man i riktning mot Gårda automatiskt hamnar på den som blir cykelbana invid fotbollsplanen, medan man i riktning mot centrum automatiskt hamnar på gångbanan intill körbanan.

Vad signalerar att g|c-banan efter bilutfarten blir en ren cykelbana? Skiljelinjen tar slut, men det har den gjort flera gånger tidigare vid utfarter på denna bana utan att det betytt någon förändring. Vi är vana vid att skiljelinjer försvinner ibland pga utfarter, lagningar efter grävarbeten, partier med beläggning av sten eller trä som man inte målar på, men allra mest för att en materialskillnad mellan gång och cykel anses ersätta en juridiskt definierad skiljelinje. Om banans bredd och riktning inte drastiskt ändras, väcks inget behov att avläsa markeringarna noga.

I detta fall finns dock symbolen för enbart cykelbana målad efter utfarten. Borde inte det få gående att undvika cykelbanan som ju blir en omväg när man ska gå till bron? Nej, eftersom banan fortsätter utan förändrad bredd och beläggning, tittar man inte så noga på ännu en förekomst av de gamla vanliga symbolerna och märker inte säkert att symbolpaketet nu saknar gångsymbol. Den nya gångbanan vid körbanan gör inte heller mycket väsen av sig. Plötsligt bara den finns runt sju meter vid sidan om den egna banan. Att hälften av de gående ändå tar sig över till den banan är snarast imponerande. Beror det på att det är kända trakter för dem? Eller att det kom cyklister som fick dem att titta efter noga? Eller att de sett bron på håll och vill ta den väg som tydligast leder rakt till bron?

Många gående blindkorsar cykelbanan

GC-korsningspunkter

Punkter där gående korsar cykelflödet.

GC-flätan gör att de som går enligt plan behöver korsa cykelflödet två gånger, både i flätans början och i dess slut. Korsningspunkterna markeras med ringar i bilden. Där behöver gående se sig om efter cyklister, och det krävs så stora huvudvridningar så att det var mycket tydligt i min film vilka gående som såg sig om och vilka som blindkorsade cykelbanan i ändan närmast kameran.

Fyra som ser sig om

Fyra gående som såg sig om innan de korsade cykelbanan i ändan närmast kameran.

Det visade sig att drygt hälften av de gående mot Gårda blindkorsade medan en knapp fjärdedel av dem som gick mot centrum blindkorsade. Kanske väcker det större behov att se sig om när man kommer från en smalare bana till en bredare.

Jag följde inte upp gående som använde den rena cykelbanan. I vissa fall behöver de formellt inte korsa någon cyklists väg alls, men de ockuperar ändå cykelbanans utrymme hela vägen. Trafikförordningen säger dock att man om möjligt ska gå längst till vänster på en gemensam gång- och cykelbana, vilket skulle orsaka två korsanden för gående mot Gårda. Dessa möjliga korsningsställen har markerats med streckade ringar i bilden.

Staden planerar att knyta Gårda närmare till centrum, inte minst för gående och cyklande. Dessa flöden kommer i så fall att öka, och det blir viktigare att inte tvinga dem att korsa varandra i onödan.

Tankar
Att inte ändra något trots ökande flöden kan leda till fler konflikter både om man korsar och om man aningslöst går på den rena cykelbanan. Går man längs cykelbanans kant, är medveten om cyklister och inte breder ut sig, kan det fungera bra även vid betydligt större flöden. Men hur många gör så? Det beteendet kan till viss del stärkas genom att markera mjuk separering. Det beskrivs i min artikel Förebilder på GC-banan.

Lösningen att hugga ner träden och bygga bredare och separerad g|c-bana utan fläta må vara trafikalt bra men dåligt för klimat, artrikedom och trivsam omgivning.

Om körbanan enkelriktas kan cykelbanan ta över en del av bredden och ledas ut där den korta upptrampade stigen finns idag. Då kan gående få överta hela nuvarande cykelbanan bakom träden. Men frågan är om deras tendens att gena tar över när de ser bron redan på håll och att cyklisternas nya bana är både genare och bredare.

Det blir något att fundera över för dem som ska utveckla staden och fördela ytor mellan olika funktioner. Det viktigaste är nog att detta exempel demonstrerar mänskliga effekter som behöver tas med i beräkningen vid stadsutveckling på många andra ställen.

En viktig komponent i nuvarande utformning är otydligheten. Det gör att andra och högst individuella krafter tar över vägvalet. I min artikel om Naturliga mänskliga beteenden behandlar jag nio av våra grundbeteenden. Av dem är några särskilt relevanta för denna gc-fläta:

  1. Vi vill gena
  2. Vi håller oss gärna mitt i den bana vi följer
  3. Vi vill gå i bredd med våra vänner
  4. Vi har koll framåt men knappast bakåt
Publicerat i Beteende, GC-separering, Mätning | Lämna en kommentar