Bältesspännarna mäts igen

I min förra mätning av trafiken på Bältesspännarparkens gc-bana kom jag fram till att nästan hälften av de gående gick i cykelbanan medan ingen cyklade i gångbanan. Men mätningar under andra förutsättningar ger andra resultat.

Morgontrafik
Dagen efter tog jag en kortare video på 10 minuter från kl 8:13 i morgontrafik. Då var det fyra gånger så tät cykeltrafik och hälften så tät gångtrafik som vid lunchmätningen dagen innan. Över 95 % av alla trafikanterna kom nu från Hedenhållet, den typiska riktningen vid morgonpendling. Nu gick bara 12 % av de gående i cykelbanan. Alla cyklisterna höll sig på sin egen bana, precis som dagen innan.

Jag tror att flera faktorer bidrog till de gåendes betydligt bättre separation:

  • Nästan alla kom nu från Heden, och därifrån leds man tydligt in på rätt bana.
  • De gående mötte nu inga andra gående och behövde därför inte väja.
  • Om gående från Heden väljer högertrafik hamnar de rätt.
  • Mer cykeltrafik (alla cyklar rätt) leder till att gående orienterar sig bättre.
  • Folk på väg till jobbet har lärt sig banorna genom dagligt användande.
  • Gångtrafiken var glesare nu, så deras bana blev luftigare än dagen innan.

Instegets betydelse
Hur stor inverkan har insteget – det sätt som man leds in på en separerad bana? Den 9 maj på lunchen kollade jag under 30 minuter hur gående från andra ändan valde väg när de rundade hörnet vid Kungsportsbron till banornas början. Här tycker jag inte att det är lika naturligt att hamna rätt när man går. Men denna dag tog över hälften av de gående grusvägen i parken istället för gc-banan. Gångtrafiken på banorna blev bara tredjedelen så tät som vid gårdagens lunchmätning.

Av dem som valde banorna gick 37 % på cykelbanan trots att det nu var mer plats på gångbanan. Bättre än 50 % men ändå en bra bit kvar till 12 % för att inte tala om cyklisternas ospräckta nolla. Härmed bevisas inte att allt är instegets fel, men jag tror ändå att det spelar roll.

Funderingar
Vi kan bara konstatera att flera faktorer har betydelse för hur separationen fungerar i praktiken. Det kan bero på instegen, banornas egen tydlighet och deras inbördes storlek. Det kan bero på balansen i täthet mellan gående och cyklister eller på själva gångbanans trängsel i sig. Även de gåendes sinnesstämning och fokus kan påverka deras förmåga att uppfatta utformningens signaler. Vill man se hur det nya parkområdet har komponerats? Njuter man bara av solskenet? Går man och snackar med kompisar?

Det verkar som om gående behöver mycket mer stöd än cyklister för att hamna rätt.

En enda mätning kan inte ge hela bilden. Man måste mäta under olika förhållanden för att avgöra om en utformning fungerar tillräckligt bra. Och vill man få den att fungera bättre måste man ha lite kunskap om vilka faktorer som är viktiga för gc-separeringen och om någon av dessa lämnar öppet mål helt i onödan. Här finns helt klart ett och annat att lära för den som bryr sig.

Publicerat i GC-separering, Mätning | Lämna en kommentar

Människa, utformning, norm

Vad bestämmer egentligen hur trafiken fungerar? Det finns en mängd faktorer som påverkar och som gör att ett fall inte är det andra likt. Jag försöker hitta en struktur för viktiga faktorer, en sorts glasögon för att se bättre, en checklista för analys och utvärdering av trafikanter och trafiklösningar.

Tre nyckelbegrepp
Jag tror att de tre begreppen människa, utformning och norm borde vara grunden för en sådan struktur.

En bra utformning av trafikmiljön måste utgå från människans behov och förutsättningar. Förutom legitima mål måste den grundas på kunskap om hur människor fungerar, inte minst hur hon fungerar omedvetet. Gör den allt det, kan man också begära att människor i sin tur anstränger sig för att underlätta för varandra genom att ta hänsyn till utformningen.

Normer är något som vi människor utvecklar i grupp. De gör det möjligt för oss att höja oss från isolerade individer till sociala gemenskaper. Vi slipper osäkerhet och ändlösa förhandlingar om precis allt varenda gång vi möter en annan människa. I trafiken möter vi nya människor i snabbt tempo hela tiden. Då blir normer extra viktigt. Men alla normer tar inte hänsyn till trafik, och alla normer harmonierar inte heller med varandra.

Vill man påverka för att skapa bra förutsättningar för trafik, gäller det att förstå människan, utformningen och normerna. Man måste få dem att mötas. Ska det lyckas, måste man ganska säkert påverka alla tre.

Tänker man speciellt på biltrafik, kan maskinen/fordonet med alla sina avancerade tekniska hjälpmedel också bli en viktig aspekt. Men jag tror inte den aspekten kan ses som lika viktig för cykeltrafiken, och den är närmast betydelselös för gående.

Här sammanfattar jag vilket innehåll jag ser i de tre nyckelbegreppen. Det vore mycket värdefullt att få små eller stora synpunkter eller undringar från er kring detta.

Människan

  • Medveten kapacitet (en sak i taget, långsam, resurskrävande, intressestyrd)
  • Omedveten kapacitet (många saker samtidigt, blixtsnabb, vanestyrd)
  • Arv (våra grundläggande sätt att uppfatta och reagera sen hedenhös)
  • Erfarenheter (vad vi lärt oss av egna upplevelser i trafiken)
  • Normtillhörighet (vilka normer och normsystem som är viktigast för oss)
  • Flexibilitet (egoism/empati, lyhördhet, samarbetsvilja, anpassningsförmåga)

Utformningen

  • Mål (säkerhet, framkomlighet, estetik, ekonomi, prioriterade trafikslag)
  • Kunskapsunderlag (vetenskapligt, tyckande, annan agenda, slentrian)
  • Enhetlighet (igenkänning, vilseledande snarlikhet, test av ny idé, godtycke)
  • Glapp i samarbetskedjan (allmänhet-politiker-förvaltningar-entreprenörer)
  • Slump (detaljer som bara råkar bli särskilt bra eller dåliga)

Normerna

  • Formella (ett enhetligt, dokumenterat lagsystem som gäller alla)
  • Informella (odokumenterade system framväxta i olika sociala grupper)
  • Tyngd (självklarhet, socialt tryck, för- och nackdelar av att bryta normen)
  • Användbarhet (stabilitet, enkelhet, relevans för denna trafiksituation)
  • Syfte kontra bokstav (dömer man efter normens formulering eller syfte?)

En liten illustration
Av någon anledning fungerar separeringen mellan gående och cyklister ovanligt bra på Vasagatan i Göteborg.

Vasagatans goda GC-separation

Vasagatan mot öster strax före korsningen med Viktoriagatan. Många trafikanter. Alla gör rätt.

Vasagatans goda GC-separation vid låga flöden

Vasagatan igen, men nu med få trafikanter. Banorna hade (september 2013) just fått ny asfalt. Gång- och cykelsymboler hade ännu inte målats. Ändå gör trafikanterna rätt.

Vilken växelverkan mellan mänskliga faktorer, utformning och normer är det som åstadkommer denna goda separation? Kan vi lära oss något här som går att tillämpa på andra platser? Kan vi förklara varför det kanske inte blir lika bra på en del andra ställen? Exempel: Vid Bältesspännarparken gick hälften på cykelbanan trots att ingen cyklade på gångbanan.

Kan min struktur eller en utveckling av den vara till hjälp vid sådana analyser?

Publicerat i Beteende, Kognition, Lagmakten, Sociala normer | 7 kommentarer

Bältesspännarnas GC-kamp

Gång- och cykelbanan mellan Bältesspännarparken och Trädgårdsföreningen i Göteborg har åter öppnats efter ombyggnad av parken. Hur kommer den nya utformningen att fungera för samspelet mellan cyklister och gående när den blir klar?

Insteg från Nya Allén

GC-banan bakom Bältesspännaren

Så här ser det ut just nu när man kommer från Nya Alléns cykelöverfart och övergångsställe.

Banorna förbi parken har just öppnats och fått vägmarkeringar i sina bägge ändar, men ingenting däremellan. Den mörka linjen är kanske underlag för en vit separationslinje som ska fyllas i så småningom.

Vid insteget på bilden ovan gör Nya Alléns cykelöverfart och övergångsställe ett värdefullt förarbete för en bra placering av trafikanterna, och de målade symbolerna förstärker det. Men alla andra sätt att komma in på banorna, t.ex. från parkens inre eller från Trädgårdsföreningen, ger knappast några signaler. När gående och cyklister möts, kan de därför vara oeniga om ifall det finns en cykelbana och vilken den i så fall är.

Otydligheter

GC-banan bakom Bältesspännaren

Inifrån parken ser man bara att det finns en hårdgjord remsa längst bort, men inget om att man får cykla där.

GC-banan bakom Bältesspännaren

Kommer man ut från trädgårdsföreningen får man inte heller någon ledtråd. Man blir förmodligen rätt överraskad om det far förbi cyklister framför tårna när man klivit utanför grindarna.

GC-banan bakom Bältesspännaren

Vy från parken mot de knappt märkbara banorna med den betydligt intressantare vallgraven längre bort.

Kontakten mellan park och banor är i det närmaste gränslös utefter hela sträckan. Banorna ser helt enkelt ut som en del av själva parken.

Även om man som gående skulle inse att det är en separerad gång- och cykelbana, kan man lätt tro att cykelbanan måste vara banan längst bort från parkområdet. Så brukar de flesta kvarter vara ordnade – först trottoar, och därutanför cykelbana eller gata.

GC-banan bakom Bältesspännaren

Det finns parkbänkar i omedelbar anslutning till den närmaste banan. Men den banan är faktiskt cykelbanan! Fotgängaren på denna bild har alltså hamnat fel.

Jag menar inte att man ska byta plats på banorna. Nuvarande ordning är bäst i det större sammanhanget. Men faktiska förhållanden måste synliggöras, annars tar andra krafter över och skapar missförstånd och irritation.

Mätning
Vid lunch den 28 april 2014 observerade jag trafiken för att se hur många som gick i rätt respektive fel bana. Därför videofilmade jag trafiken under 28 minuter från kl 12:27 och analyserade den sedan i lugn och ro.

GC-banan bakom Bältesspännaren

Min observationsvy i parkens norra del, i riktning mot Avenyn och Kungsportsbron.

Jag koncentrerade mig på avsnittet mellan de två närmaste lyktstolparna som syns till höger i bild, där de fyra gående befinner sig. I min film passerade 255 fotgängare. Av dem gick 53 % på gångbanan, 37 % helt i cykelbanan och 10 % använde båda banorna utan att verka göra någon skillnad mellan dem. Personer som bara gick över i cykelbanan tillfälligt för att komma förbi andra räknade jag som gående på gångbanan.

Hälften av de gående gick alltså i cykelbanan.

Jag tror att en viktig förklaring till att folk gick i cykelbanan var att de inte kände på sig att det var en cykelbana. Flera gånger såg jag hur de blev omkörda av cyklister och någon gång även plingade på, men ändå verkade de flesta inte dra slutsatsen att de var på en bana där det kunde tänkas komma fler cyklister. De såg sig inte om och de bytte inte bana.

Mitt på dagen är cykeltrafiken rätt gles här. Bara 20 cyklister passerade. Men en cyklist passerar å andra sidan många gående under sin färd, eftersom även lugn cykling går flera gånger så fort som gång. Alla cyklade på cykelbanan. En väjde över på gångbanan när cykelbanan var upptagen av gående, men svängde därefter snabbt in på cykelbanan igen. Det räknar jag enligt samma princip som för gående ovan, dvs:

Ingen av cyklisterna cyklade i gångbanan.

(Se även Bältesspännarna mäts igen för ett par ytterligare mätningar)

Sören Nordlund
Sören Nordlund är beteendevetare vid Högskolan Dalarna och inriktad på trafikpsykologi. Han sa i radioprogrammet ”Cykla i P1” den 6 juli 2013 att vi måste bygga städer på ett sätt som gör det tydligt för alla trafikanter hur de ska röra sig i staden:

– Till exempel att cyklisten som kommer fortare än fotgängaren vet precis var den ska cykla, och att fotgängaren som går bredvid vet precis var den ska gå, så att den inte går där någon cyklar.

Form och funktion
När jag vandrar runt i den nya parken tycker jag att den känns öppen och tilltalande. Den inbjuder till att slå sig ner en stund och vila, läsa eller spana lite. Gångvägen förbi, med närhet till vattnet och lite distans till spårvagnstrafiken, är ett attraktivt komplement för förbipasserande.

Men hur kommer kompositionen att förhålla sig till det övergripande cykelnätet när allt är klart? Jag hyser en viss oro för att cykeltrafiken inte riktigt kommer att erkännas, att den bara kommer att se tydlig ut för cyklisterna själva men vara ganska dold för gående, och att den därigenom skapar konflikt.

GC-banor med linjer bakom Bältesspännaren

Om man erkänner cyklisterna fullt ut …

Kommer separationslinjen att fyllas i? Kommer cykelbanan att få streckad mittlinje i enlighet med föreskrifterna i Trafikkontorets tekniska handbok? Kommer gång- och cykelsymboler att målas på sträcka? Och får banan en tydlig kantmarkering mot parkområdet och bänkarna? Den gränsen är för närvarande ovanligt diffus.

Om banorna inte blir tydliga, kommer cyklister att fortsätta dyka upp oväntat för gående. Det är vad som händer just nu, och det är ett problem som drabbar bägge parterna. Cykeln tillhör en sundare framtid för staden. Den är betydligt mer gynnsam än bilen. Därför borde vi visa lite stolthet över cykelsatsningarna. Cykelvägar är inget att skämmas för. En utformning som mumlar i skägget om cykeln andas en annan agenda än Göteborgs trafikstrategi 2035.

Förhoppningsvis är min oro obefogad.

Vad symboliserar statyn?

Bältesspännarna

Statyn Bältesspännarna av Johan Peter Molin. Denna staty har gett parken sitt namn.

Denna staty visar en ursinnig tvekamp mellan två personer som sitter fast i varandra med ett bälte. Vad kan det symbolisera?

– Kan det vara ett urtida sätt att lösa ett problem som vår högtstående civilisation har tagit avstånd från för länge sen?

– Eller är det ilskan hos två trafikanter som genom olika perspektiv har vilseletts till en konflikt, och där båda är övertygade om att den andre gör fel?

– Eller är det kampen mellan estet och trafikingenjör om hur ytor för gående och cyklister bör utformas och vilka hänsyn som är viktiga?

Hur som helst så kan de sammankopplade bältena stå för att vi tillhör samma samhälle, är beroende av varandra och måste lösa alla våra mellanhavanden tillsammans. Det kan en god utformning hjälpa oss med.

Tillägg 18/9 2016: Mitt påpekande i remiss till cykelplanen
I mitt remissvar till cykelplanen 2015-2025 tog jag upp exemplet Bältesspännarparken och skrev bl.a:

Den nya utformningen av gång- och cykelbanan som går mellan parken och Trädgårdsföreningen undviker konsekvent alla vedertagna uttrycksmedel för separerade gång- och cykelbanor. Det är som gjort för missförstånd och dåligt samspel mellan parterna. Jag tror att Park- och Naturförvaltningen utformat detta, och att de har en helt annan syn på vad som är viktigt och oviktigt för gc-trafiken.

Men än idag är det lika diffust utformat, vilket just påpekades i Facebooks grupp Cykla i Göteborg.

Tillägg 27/4 2020: Nu har banorna fått symboler
Efter påsk 2020 hade min önskan från 2014 plötsligt blivit uppfylld! Nu kan banornas syfte inte längre misstolkas. Tack PON eller TK för insatsen! Och Tack Erik för tipset, även om jag själv också hade sett det.

G- och C-symboler har målats

Banorna genom Bältesspännarparken har nu blivit ordentligt uppmärkta.

(Och den 29/4 skickade jag ett tack till både Park o Natur och Trafikkontoret via stadens kontaktcenter, med hänvisning till denna artikel.)

Publicerat i Åtgärdad, GC-separering, Mätning | 7 kommentarer

Mässan annekterar gångbanan

Svenska Mässan i Göteborg möter stans fotgängare med gult vårblomster. Blommorna är fina, men omtanken om de gående göteborgarna är blandad med smolk.

Mässan annekterar gångbanan

Cykelbanan med cykelsymbol och den plattlagda gångbanan utanför Svenska Mässan nära Lisebergs entré.

Den välmenta gesten har i sin iver svept bort själva gångbanan. De gående trängs helt och hållet ut i cykelbanan.

Den här leden trafikeras av många gående och cyklister. Både Gbgcyklaren och jag har uttryckt förhoppningar om att den ska breddas i samband med områdets stora förändringar vid bygget av Gothia Tower nr 3. Det skulle den verkligen behöva. Vad den inte behöver är ytterligare strypning.

Med största säkerhet har lådorna flyttats lite därför att platsen där de stod innan behövdes för någon fordonsrörelse. Fanns det då ingen annan plats att ställa dem på under tiden? Tja, döm själva:

Mässan annekterar gångbanan

Gångbanan som nu är blockerad av Mässans bastanta blomsterlådor. T.v. syns delar av deras ”bakgård”.

Svenska Mässans ”bakgård” som breder ut sig till vänster på bilden ovan står nästan alltid öde. Ordet impediment ligger nära tillhands. Om man granskar varje vrå av denna yta, kan man då verkligen dra slutsatsen att bästa stället att ställa blomsterlådorna på är mitt i gångbanan? Hjälp mig att förstå hur man kan komma till den slutsatsen.

För det kan väl inte vara så att markeringen av gångbanan är så luddig så att inte ens Svenska Mässan med sina utmärkta förutsättningar för lokalkännedom märker att de ställt lådorna mitt i gångbanan? Teorin om att asfalt för cyklister och plattor får gående är en bra metod att tydliggöra banor får sig i så fall en rejäl knäck, se Ett vitt streck gör skillnad.

17/4: E-brev till Svenska Mässan
Jag skickade direkt följande e-brev till Svenska Mässan:

Jag ber er vidarebefordra detta brev till rätt person samt meddela mig vem som tar hand om det.

Några av era blomsterlådor utanför lastbilsinfarten mitt emot Lisebergs stora entré har flyttats ut mitt i gångbanan. Den är för smal även när den är fri. Nu tvingas alla gående ut i cykelbanan.

[bild, samma som bild nr 1 här i artikeln]

Eftersom den här leden ständigt trafikeras av många både gående och cyklister, ber jag er att genast flyttar de lådor som hindrar trafiken.

 

Tillägg 22/4: En liten förbättring
Idag, första dagen efter påskhelgen, har blomlådorna flyttats en aning. Vissa inkräktar nu mindre, medan andra har gjort närmanden.

Mässan möblerar om en gnutta

Blomlådornas nya lägen fr.o.m. idag samt min markering av var gångbanans kant går.

Jag skickade därför följande påminnelse till Svenska Mässan:

Hej igen!

Idag har blomlådorna flyttats en aning, men det kan knappast ha varit för att befria gångbanan. Den är fortfarande till största delen belamrad. Kanske har ni ännu inte vidarebefordrat mitt förra brev från den 17/4 till rätt person. Jag har i alla fall inte hört något från er om det.

På följande bild från idag har jag ritat in glasskivor som ska illustrera hur mycket lådorna nu skär in i själva gångbanan.

[bild, samma som ovan]

Som ni kan se är det omöjligt att ta sig förbi med barnvagn, gå i bredd, gå om eller mötas där utan att hamna i cykelbanan. Om det tar tid innan ni kan göra gångbanan fri, erbjuder jag mig gärna att som ett första steg ta med en sekatör och kapa den jättelånga kvast som sträcker sig nästan ända ut i cykelbanan. En sax i bilden visar ungefär var det är lämpligt att klippa den grenen.

Var vänlig och vidarebefordra detta snarast till rätt person. Meddela mig samtidigt vem som tar hand om ärendet och om det är ok att jag för trafikanternas bästa kapar den hindrande grenen under tiden.

Tillägg 23/4: Befrielse!
I morse flyttades alla blomlådor bort från gångbanan. Nu kan man passera ostört igen. Och när jag kom hem låg ett e-brev från Hotel Gothia Towers fastighetsavdelning i inkorgen:

Vi har flyttat blomkrukorna idag på morgonen. Vi beklagar att dessa har kommit ut i gångbanan det skall inte vara så.

Slutet gott, allting gott. Och det blev dessutom snyggare!

Tillägg 30/4: Blomlåda åter på gångbanan

Mässan blockerar gångbanan igen

Nu står åter en blomlåda i gångbanan.

Nähä, det var inte slut än. Igår hade en av de snyggt uppradade blomlådorna åter flyttats ut i gångbanan. Inte den som stod närmast infarten, utan nästa låda av någon oförklarlig anledning. Idag fick jag därför än en gång skriva till Mässan:

Nu har det hänt igen. Jag tror att någon i organisationen måste få sig en genomgång på plats för att bli medveten om den allmänna gångbanan, hur den går och att den inte får blockeras.

Jag tror även att Trafikkontoret behöver ta sig en funderar på hur gångbanan ska utformas så att alla kan se att den finns.  Nuvarande diskreta avgränsning verkar inte fungera.

Den ansvarige på Mässan sa att han redan upptäckt lådan och beordrat dit en gaffeltruck. Ordningen blev snabbt återställd. Troligen hade någon på Gothia Towers-bygget aningslöst knuffat blomlådan åt sidan. Mässan kommer att tala med byggarna om saken.

Publicerat i Åtgärdad, Förslag, Organisationer | 6 kommentarer

Södra Vägens nya cykelbana

En av punkterna i Göteborgs handlingsplan för cykel 2014 är att göra en ”Dubbelriktad cykelbana på Södra Vägens östra sida mellan Engelbrektsgatan och Korsvägen”. Idag är banan smal och enkelriktad. Så här skulle det kunna lösas:

Utgångspunkter
Trafikkontorets Tekniska handbok säger att dubbelriktade cykelbanor bör vara 2,5-3 m breda och ha mittlinje, och att gångbanor bör vara 2 m. Låt oss börja med att titta på hur det ser ut vid Korsvägen, startpunkten för cykelbanan som nu ska byggas ut.

Korsvägens cykelbana

Cykelbanan vid Korsvägen. Borta vid de blå cyklarna börjar Södra Vägen där cykelbanan nu ska byggas ut så att den också blir dubbelriktad.

Den befintliga dubbelriktade cykelbanan vid Korsvägen har den större rekommenderade bredden på 3 m, samtidigt som gångbanan också är rejält bred. Det är bra, och det behövs också i ett område med livlig cykelpendling och samtidigt mycket gångtrafik mellan å ena sidan Svenska Mässan, Liseberg, Korsvägens alla hållplatser och å andra sidan centrala Göteborg.

Denna cykelbana saknar tyvärr både mittlinje och kantlinje, vilket gör det otydligt för gående att det är en cykelbana. Och gångbanan är mindre slät än cykelbanan, vilket lockar gående – särskilt de med rullväskor – att välja cykelbanan. I mässtider är detta förmodligen ett av Göteborgs mest rullväsktäta stråk.

Jag kommer nu att skissa en fortsatt dubbelriktad cykelbana längs Södra Vägen. Då har jag ritat in det mindre måttet 2,5 m. Det betyder inte att jag rekommenderar så smala banor på en så vältrafikerad led, utan bara att jag vill undersöka vilka konsekvenser en ombyggnad till dubbelriktad cykelbana allra minst får. Jag antar att vissa trånga sträckor tyvärr måste få den mindre bredden medan andra kan bli 3 m. Det är främst på de breda sträckorna som det går att köra om.

Insteget från Korsvägen

Södra Vägen vid Franks Corner

Södra Vägen vid Frank’s Corner, precis efter Korsvägen.

Här delar redan idag spårvagn, buss och biltrafik på en enda fil. En lång parkeringsficka löper bredvid. För att bredda cykelbanan måste parkeringsutrymmet tas i anspråk, åtminstone ett stycke i början. Längre bort blir både körbanan och trottoaren successivt bredare.

I bilden når körbanans svartare beläggning ända fram till kantlinjen mot parkeringsytan. I bortre ändan av kvarteret har avståndet växt till 1,25 m mellan dem. Även gångbanan har blivit 1,3 m bredare trots att det även finns utrymme för parkerade bilar mot husväggen. Där kan man alltså disponera den totala bredden så att både cykelbana och parkering vid gatan ryms.

Cykelparkeringen för hyrcyklarna Styr & Ställ kommer uppenbarligen att behöva flyttas.

Vid Olof Wijksgatan

Södra Vägen vid Olof Wijksgatan

Södra Vägen vid Olof Wijksgatan där första kvarteret slutar.

Den böjda kantstenen närmast i bild anger slutet på parkeringsfickan. Som synes har avståndet till körbanans svartare beläggning nu vuxit rejält. Man ser också att dagens cykelbana har en brysk linjeföring i form av en Z-kurva, vilket inte fungerar särskilt bra. Gående genar ut på cykelöverfarten utan att se sig om, och en del cyklister genar även när inte gående tvingar dem. Här behöver en mjukare linjeföring åstadkommas, inte minst för att vi nu även får mötande trafik. Det finns helt klart utrymme för det.

Jag har skissat en cykelbana som stjäl 0,6 m bredd från gångbanan. Så vill jag egentligen inte ha det, jag bara visar hur det i värsta fall kommer att bli vid spårvagnshållplatsen längre fram. På detta sätt visar jag också att det kvarvarande gatuutrymmet inte på något vis kommer att räcka till för att separera bilar från kollektivtrafiken. De måste slås ihop och dela utrymme på samma sätt som de redan idag gör vid föregående kvarter.

Om gångbanan lämnas orörd, förblir den 2,35 m bred samtidigt som det går att göra cykelbanan 3 m bred. Det blir lite krokigt i korsningen, men det kan ändå göras mindre abrupt än idag.

Vid Tegnérsgatan

Södra Vägen vid Tegnersgatan

Södra Vägen vid nästa korsning som är Tegnérsgatan.

Här svänger all biltrafik höger medan kollektivtrafiken har en väl tilltagen hållplats rakt fram. För att en dubbelriktad cykelbana ska rymmas måste någon annan offra 0,6 m bredd.

Idag går det knappast att köra om på den 1,9 m breda cykelbanan. En omkörning på smala banor kräver negativa marginaler, dvs att man kan köra ut på kantstödet och låta delar av kroppen och styret svepa över intilliggande banas yta. Men hållplatsens upphöjda kant och obevekliga staket medger inga negativa marginaler. Det gör alltså denna del av cykelbanan smalare i praktiken än den kan verka på ritningen. Ta gärna din cykel och pröva själv några omkörningar här. Det ger en viss känsla för breddbehovet när banan blir dubbelriktad.

Hur får vi då nödvändig bredd?

Att fälla träden och hyvla bort en del av utrymmet för uteserveringarna kan jag inte föreställa mig att någon vill föreslå. Att minska gångbanan är också dåligt. Ibland är gångtrafiken livlig här, och jag tror att vi alla kan gissa vad som händer om gångbanan blir för smal samtidigt som det ligger en bred och fin cykelbana intill. De gående behöver sin nuvarande bredd på 2,5 m. Denna strövyta utefter lummiga uteserveringar får vi inte schabbla bort.

Bästa lösningen måste därför vara att låta hållplatsen offra 0,6 m bredd, även om det kostar lite i ombyggnad. En bred gångbana är värd mer på denna sträcka. Den nyanlagda hållplatsen i Nya Allén vid Bältesspännarparken är t.ex. en hel meter smalare, så det går om man vill.

Vid Berzeliigatan

Södra Vägen vid Berzeliigatan

Södra Vägen precis efter hållplatsen. Här korsar vi Berzeliigatan.

Efter korsningen finns idag både kollektivfil, bilfil, en väldigt smal och inklämd cykelbana och en lokalgata med parkering på båda sidor. Det är omöjligt att köra om på den smala enkelriktade cykelbanan mitt i. Jag har många gånger istället cyklat på lokalgatan när jag ville komma om långsamma cyklister.

Här måste säkert lokalgatans vänstra bilparkering offras och göras om till cykelbana.

Vid Engelbrektsgatan

Södra Vägen vid Engelbrektsgatan

Södra Vägen vid Engelbrektsgatan och infarten till Hedens breda gc-bana.

I nuvarande utformning av denna plats finns två kollektivfiler – en för vänstersvängande trafik och en för trafik rakt fram till bussgatan längs Heden. Dessutom är en separat bilfil inpressad med skohorn. Den är så smal så att man har tvingats lägga en permanent asfaltcigarr vid kantstödet för att bilarna vid behov ska kunna köra med ena hjulet på cykelbanan. Det känns lite som en inbjudan till lagbrott. Någon mönsterlösning är det knappast.

Med en dubbelriktad cykelbana blir det omöjligt att behålla den separata bilfilen. Antingen får två kollektivfiler bli en, eller så får bilarna släppas in på den högra bussfilen. Av ljusregleringsskäl tror jag det måste bli det senare. Oavsett vilket kan vi nu lägga undan skohornet och istället fördela en överskottsbredd på 1,4 m mellan motor- och cykeltrafiken. Vilken befrielse!

Men var beredd på mycket rött ljus här. Om bussar rakt fram ska signalprioriteras samtidigt som bilar i samma fil får svänga höger, kommer cykel- och gångbanan nästan aldrig att få grönt. Hur detta kommer att lösas vet jag inte.

Infarten till Heden

Infart till Heden

Cykelbanans infart till den grusade Gamla Allén på Heden. Notera den blå gc-skylten.

En bit in på Hedens breda grusbana säger en blå skylt att cyklar ska använda den vänstra halvan och gående den högra. Men eftersom underlaget är grus, så går det inte att måla skiljelinjer och symboler där. Då blir det extra viktigt att tillfarten leder in trafikanterna rätt från början. Det gör inte nuvarande lösning. Den skickar istället in cyklisterna till mitten av grusbanan och använder dessutom en svart vägvisarstolpe som målvakt för att hindra cyklister som ändå försöker hålla sig till vänster.

När cyklisternas anslutning till Heden nu ska bli dubbelriktad måste den breddas. Då kommer detta problem troligen att lösas så att cyklister tydligare kanaliseras till grusbanans vänstra halva och gående därmed får ha den högra i fred. Eftersom ytan närmast korsningen är hårdgjord, kan man faktiskt måla skiljelinjer och symboler där. Det skulle göra separationstanken mycket tydligare än vad den ensamma blå skylten bland träden förmår.

Därmed har vi gått igenom hela den sträcka som berörs av utbyggnaden. Återstår bara att se hur det blir i verkligheten.

Funderingar
Den utbyggda cykelbanan kan bli ett välkommet tillskott för Göteborgs cyklister, gående och för stadsmiljön. Men det finns övergripande problem som projektet måste hantera för att resultatet ska bli bra:

– Blir cykelbanan för smal, så blir det sämre än dagens enkelriktade lösning. I så fall bör nog pengarna hellre användas till andra förbättringar.

– En bredare cykelbana lockar över fler fotgängare. Därför måste även gångbanan vara både rymlig, ha en jämn yta och vara tydligt separerad från cykelbanan. Man kan använda separation med höjdskillnad på fler ställen än idag. Och cykelbanan behöver få både mittlinje och kantlinjer för att bli tydlig, se Ett vitt streck gör skillnad.

Jag tror faktiskt att en mittlinje har en psykologisk effekt förutom att den markerar att banan är till för cyklar. Den kan påverka oss omedvetet när vi har tankarna på annat håll, vilket vi ofta har när vi gör något så banalt som att gå till fots. Om vi som gående uppfattar två banor där en ser rymligare ut, kan vi omedvetet dras till den rymliga, speciellt när vi är flera som vill gå i bredd. Men om den breda banan är visuellt delad i två, kan vi istället omedvetet dras mer till gångbanan som plötsligt blivit det bredaste alternativet. Jag tror att en mittlinje också kan få cyklister att bättre hålla sig på sin halva och därmed underlätta både möten och omkörningar.

Att den tekniska handboken föreskriver mittlinje är nog inte en tillfällighet. Men glöm inte kantlinjen! Utan den ser ena cykelfilen ut som en del av gångbanan.

Tillägg 10/4: Kommentar från Trafikkontoret
Jag hade den 6/4 bett att någon i detta projekt på Trafikkontoret ville läsa igenom min artikel och om möjligt även ge någon form av återkoppling. Den 9/4 skrev trafikingenjör Lars-Erik Lundin ett brev som jag fick följande dag. Kärnan i brevet löd:

Den aktuella dubbelriktade cykelbanan som vi planerar att bygga i år är nu färdigprojekterad. Den följer i stort Era intentioner men är givetvis baserad bl a på verkliga mått och de markytor vi råder över varför de av Er angivna mått inte uppnås på alla sträckor.

Jag tackade för det positiva omdömet och skrev att det känns som om något håller på att lossna när det gäller hur Göteborg arbetar med cykelfrågor. Öronen har blivit större, bl.a. genom ”Lätta ditt cykelhjärta”. Vackra ord har blivit mer konkreta och de har börjat omsättas i synlig handling. Planer kommuniceras och resultat bockas av. Det känns som om det också håller på att ge resultat för cyklandet, vilket är väldigt roligt.

Publicerat i Besked, Förslag, GC-separering, Kollektivtrafik | 3 kommentarer