En fantastisk lägesbild!

Västtrafik gjorde mejlreklam idag för sin nya rapport Hållplats – en attitydundersökning. På deras webbsida där rapporten kan nås, finns också ett webbprogram med en expertpanel som diskuterar undersökningens resultat. Se det!!!

Webbprogrammets expertpanel

Webbprogrammets expertpanel i början på programmet.

Det handlar inte om spårvagnar och bussar, utan om trafik, trafikslag, samhälle, politik, stadsutveckling, framtid och klimatförändringar. Det tar helt enkelt ett gediget helhetsgrepp på ämnet trafik i vårt samhälle! Cykeln kommer ut bra, faktiskt bäst av alla. Men det handlar alltså inte bara om den.

Jag tycker verkligen att du ska se programmet.
Du hittar det på Hållplats – en attitydundersökning.

I panelen finns:

  • Katarina Graffman, doktor i antropologi
  • Lars Backström, vd på Västtrafik
  • Emma Frans, doktor i epidemiologi
  • Victoria Percovich, specialist i hållbar stadsutveckling på White Arkitekter

Vi som gillar cykeln kan gotta oss åt att undersökningen bland annat visar att cykel är det enda transportslag som en majoritet tror kommer att öka i samhället, och även kommer att öka för sin egen del. Och vi kan imponeras av Paris beslutsamma utveckling mot 15-minutersstaden, en stad med så korta avstånd så att man kan nå det mesta i vardagen med gång och cykling.

Publicerat i Beröm, Miljöpåverkan, Organisationer, Stadsutveckling | Lämna en kommentar

På cykelbesök i Halmstad

Igår hade jag ärenden på två olika ställen i Halmstad, så jag tog med cykeln på Öresundståget från Göteborg. Jag har inte cyklat i Halmstad förut. Så här var det att ta sig dit och runt i den stan med cykel denna soliga tisdag.

Tåget

Öresundstågets cykelvagn

Öresundståget vid perrongen i Halmstad. Här tar man cyklar på lika stort allvar som barnvagnar och rörelsehindrade. Det føles lidt mere dansk end svensk!

Köper man biljett från Öresundstågets webbplats gäller den bara för begärd avgång. Att ta med cykel kostar på vissa sträckor. Det avgör det lokala trafikbolaget. Men på Hallands- och Skånetrafiken är det gratis. Köper man biljett i automat på stationen är den inte begränsad till viss avgång.

Cyklar, barnvagnar mm parkeras i tågets låggolvdel som ofta finns mitt i tågsetet. Man ställer cykeln framför uppfällda säten längs väggen och drar ut ett rullbälte som krokas fast i ramen så att cykeln inte trillar. Flera cyklar kan ställas utanpå varandra. Vi var några som snackade ihop oss så att cyklarna hamnade i den ordning som vi skulle stiga av.

Teoretiskt kan det vara lurigt att ta med cykeln om man sedan inte får plats med den på hemresan. Men de cyklande resenärer som jag frågade sa alla att det aldrig var något problem med den saken.

Många cyklar i centrum
Det är väl sörjt för långsam cykling i de centrala affärskvarteren kring Stora och Lilla torg. Här blandas man med gående, vilket passar bra där det är många målpunkter och inte något genomfartsområde.

Stora torg mot söder

Massor av prydligt parkerade cyklar vid Stora torg.

Stora torg mot norr

Samma Stora torg från andra sidan. Bredvid löper Storgatan som leder GC längs affärer och uteserveringar till Norre port. Den gamla stadsporten från 1601 kan man cykla igenom för att nå parken på andra sidan.

Dubbelriktade cykelbanor
Alla cykelbanor jag träffade på var dubbelriktade och de gick bara på ena sidan gatan. Ofta var de sömlöst förenade med gångbanan. Det var inte alltid man såg någon gräns. Inte sällan undrade man om man fortfarande var på en bana där man fick cykla, eller om man blivit trottoarcyklare och borde ha kört ut i gatan vid senaste gatukorsningen. Men om både man själv och de gående vet att man faktiskt är på rätt plats så fungerar det bra. Om det går lika bra i rusningstid vet jag dock inte.

Vid ett tillfälle kom jag från en gata utan cykelbana och svängde in på en bro med mycket biltrafik. Först halvvägs över bron så jag att den hade en cykelbana, men ett rejält staket hindrade mig från att ta mig dit de närmaste 200 metrarna. Jag har inget emot att blanda mig med biltrafiken, men det är nog obekvämt för många andra. Är man van halmstadscyklist känner man nog till hur man ska välja väg för att undvika sådant.

Gatunamn i Halmstad
Jag hade läst på gatunamnen som ledde mig till mitt första mål. Men det kan vara glest mellan skyltarna. Jag cyklade utefter Karl XI:s väg och letade efter den korsande Fogdegatan. Jag stannade två gånger för att fråga folk var det korset låg. Ingen visste! Jag svängde in på den anonyma gata som jag trodde kunde vara Fogdegatan och frågade åter två gånger utan att någon visste. Sista gången var där jag skulle korsa Järnvägsleden. Personen jag frågade där tyckte att jag skulle vända tillbaks till Karl XI:s väg och söka vidare därifrån. Det kändes fel, så jag halade upp Google maps. Den visade att vi stod på Fogdegatan! Det var alltså bara för mig att korsa Järnvägsleden och fortsätta rakt fram uppför de nyttiga backarna.

Det förvånar mig att folk inte har en aning om gatunamn i sin egen stad och i sitt eget närområde. Fogdegatan är ändå rätt lång och bästa vägen från centrum till sjukhuset. Har mobilorienteringen gått så långt så att man tappat alla referenser förutom den vandrande blå punkten på kartan? Och har staden dragit konsekvenserna av det och prioriterat ner skyltning av gatunamn i sin fina stad?

När jag senare läste på i Halmstads cykelplan 2017 insåg jag att Fogdevägen var ett av stadens s.k. superstråk för cykel. I så fall kanske dess anslutning till Karl XI:s väg borde ha tydliggjorts på något sätt. Om det fanns någon indikering så hade jag i alla fall missat den totalt trots att mina spaningsögon var påslagna.

Cykelskylt mot centrum
Efter uträttade ärenden tänkte jag följa de större stråken tillbaks mot centrum, men en diskret vit skylt med en cykelsymbol och ordet Centrum gjorde mig nyfiken. Den pekade in mot en mindre och lugnare gata. Jag valde den vägen. Efter ett tag hamnade jag i en Y-korsning och lyckades hitta en likadan diskret skylt som pekade ut avsedd väg. Men så småningom började jag undra om jag fortfarande körde rätt. Inga fler skyltar fanns, gatan framför mig såg allt mindre ut och verkade ta slut längre fram. Jag kunde förstås ha stannat och plockat upp mobilen, men tyckte det verkade enklare att bara svänga av på en större gata med cykelbana som verkade gå mera åt rätt håll.

Föreslagna cykelvägar bortom de tydliga stråken kan behöva lite stöttning längs vägen så att man inte tror att man kört fel.

Koet omdöme
Ja, i Göteborg säger man kort, men här är det koet!

Mitt omdöme baseras bara på hur jag cyklade igår för att nå mina målpunkter. Men det var trevligt att cykla i Halmstad. Det fanns långa cykelbanor, ett trevligt och GC-vänligt affärscentrum och fin kontakt med Nissan. Staden har en behändig storlek men verkar ändå innehålla allt man behöver. Jag hade också tur med vädret.

Om Fogdegatan kan anses representativ för Halmstads superstråk känns det som om pendlingscykling med god fart kan vara lite begränsad pga den sömlösa kontakten med gående. Det kan också finnas vissa problem för utsocknes med att hitta rätt väg om man inte halar upp sin mobil i ur och skur.

Jag rekommenderar ändå cyklande göteborgare att ta med cykeln på en dagsvisit i Halmstad. Det är smidigt och med stor potential att bli trevligt. Ni som redan har erfarenheter av stan eller tåget får gärna berätta!

Publicerat i Beröm, Provåkning | Lämna en kommentar

Lätt att parkera sparken bra

Man ser många elsparkcyklar som parkerats illa. Men hur svårt är det egentligen att hitta en plats som inte är i vägen för andra? Det räcker med att ta en rundtur i stan för att se att massor av människor lyckats parkera sin spark bra. Det går om man vill! Se här:

Avenyn och Östra Hamngatan

Bra sparkparkering på Avenyn och Östra Hamngatan

Mellan trottoaren och gatan finns en s.k. möbleringszon med cykelstolpar, träd, papperskorgar, bänkar mm. Bra plats för elsparkcyklar! Se bara till att inte blockera cykelstolparna. De behövs för dem som vill låsa fast sina cyklar


Vasagatan

Bra sparkparkering på Vasagatan

Även längs Vasagatan finns gott om plats där det inte stör andra att parkera.


Några fler glimtar från innerstaden

Bra sparkparkering i innerstaden i övrigt

Några bilder från Örgrytevägen, Sprängkullsgatan, Heden mm.


Ute i villastadskvarteren

Bra sparkparkering i villastadskvarter

Längs murar, häckar eller staket, eller bakom en stolpe eller ett elskåp är sparken ur vägen.


I Slottsskogen

Bra sparkparkering i Slottsskogen

Även här finns hänsynsfullt parkerade elsparkcyklar. Tyvärr gör sparkarnas minimala stöd att de står labilt och har lätt att trilla. Men det är knappast brukarnas fel.

Behövs speciella parkeringszoner för elsparkcyklar?
Trafikkontoret kommer att testa att markera ut speciella parkeringszoner för elsparkcyklar på ett antal platser. Det kan möjligen behövas på vissa ställen. Men normalt bör vi kunna använda stadens ytor flexibelt och hänsynsfullt. Samma lilla plätt bör kunna ha olika funktion vid olika tid.

Tillägg 16/3 2021: Många kör och parkerar elsparkcyklarna så bra så att man inte ens tänker på dem. Det är de relativt få som inte bryr sig som utgör problemet och som skadar för alla andra. Personligen skulle jag helst se att vi ger brukarna ett stort förtroende, men parat med effektiva medel för att komma åt dem som förstör. Egentligen är det bara de som behöver styras av särskilda markerade p-platser, geofencing, krav på att fotografera hur de parkerat sin spark mm. Men hur löser man det?

Vad Göteborgs Stad har gjort och vad den kan göra för att det ska fungera med elsparkcyklar i stan beskrivs i min artikel Elsparkcykelproblem.

Publicerat i Cykelparkering, Förslag | Lämna en kommentar

Cyklisters placering på banan

Var på banan placerar sig de flesta cyklisterna spontant? Hur lätt blir det då att köra om? Och hur förändras placeringen om banan har någon form av diskret indelning? Ett tillfälle att undersöka det uppenbarade sig nyligen.

Bakgrund
Det verkar som om många cyklister gillar att cykla ungefär mitt i cykelbanan oavsett om den är smal eller så bred så att omkörning borde vara möjlig. Det förtar lite av poängen med att bygga breda cykelbanor. Se min Testa omkörningsbredden!

Vid Göteborgsvarvet målas en blå linje längs körbanor och cykelbanor i stan. Linjen bleknar så småningom bort, men innan dess har jag tyckt mig se att cyklister ogärna cyklar på själva linjen. Även där banan är rätt smal föredrar de flesta att hålla till höger eller till vänster om den. Jag anar att det styrs av omedvetna instinkter, och att det kan gå att utnyttja. Kan denna ”kraft” användas för att göra breda cykelbanor mera omkörningsvänliga? Jag behövde en mera renodlad situation för att kunna göra mätningar.

Blå linje på Avenyn

Göteborgsvarvets blå linje på Avenyn verkade minska folks tendens att cykla mitt i banan.

Mätningar på Delsjövägens pendlingscykelbana
Längs Delsjövägen i Göteborg går en dubbelriktad, bred och slät pendlingscykelbana. Jag mätte var på banan cyklister placerade sig i den ostliga trafikströmmen. Det är den sidan som ligger längst från körbanan och som gränsar till gångbanan. Mätningarna gjordes på två ställen under ett par dagar i augusti 2020.

Delsjöcyklist på väg mot Bögatan

Cyklist med typisk placering för den ostliga trafikströmmen på Delsjövägen, mitt emellan Delsjögrillen och Bögatan. Placeringen är bekväm men inte idealisk för den som vill köra om, i synnerhet inte om det samtidigt blir möte.

Jag fotograferade alla cyklister som passerade och mätte sedan på bilderna deras placering i procent av banans bredd. Mittlinjen räknas som 0 % och linjen mot gångbanan som 100 %. För att inte själv påverka cyklisternas placering fick jag stå ett stycke vid sidan av banan, på den intilliggande gångbanans bortre sida. Men när en cyklist passerat och om ingen kom efter, kunde jag gå ut på banan och ta en bild mera rakt bakifrån.

Jag ville mäta på fria, opåverkade cyklister. Därför uteslöt jag situationer där cyklister påverkades av möten, omkörningar eller gående nära cykelbanan. Jag mätte visserligen kompisar som cyklade bakom varandra liksom personer som cyklade i bredd, men dem redovisar jag separat.

Mätning där banan inte har någon indelning
Jag mätte 128 placeringar mitt på raksträckan mellan Delsjögrillen och Bögatan. Där finns inget som kunde uppfattas som indelning förutom själva mittlinjen. Bilden ovan är tagen vid den platsen. Cyklisterna fördelade sig på banans bredd enligt följande diagram:

Delsjövagen utan fräsning, diagram

Cyklisters placering på cykelbanan mitt emellan Delsjögrillen och Bögatan. Mittlinjen ligger vid 0 % och kanten mot gångbanan vid 100 %.

Man noterar att väldigt många ensamma cyklister ligger mitt i sin bana trots att den är bred. Övriga håller hellre lite åt höger än vänster. De som cyklar i par fördelar sig på två separata grupper för ytter- respektive innercyklist. De upptog mellan 43 och 80 % av banans bredd mellan sina hjul, utom ett särskilt tättcyklande par som bara upptog 31 %.

Mätning där banan är diskret indelad
På raksträckan mellan Lillkullegatan och Delsjögrillen finns en diskret indelning av banan. Entreprenören hade nämligen målat gränslinjen mot gångbanan fel och varit tvungen att fräsa bort den och måla en ny. Denna fräsning syns som ett diskret band som delar banan i 2/3 mot mitten och 1/3 mot gångbanan. Det känns knappt någon skillnad om man cyklar på fräst eller ofräst asfalt, så det är nästan bara en visuell påverkan.

Mitt på denna raksträcka mätte jag 202 placeringar. Cyklisterna föreföll vara starkt påverkade av det frästa bandet.

Delsjöcyklister på väg mot Delsjögrillen

Cyklister på den ostliga trafikströmmen på Delsjövägen, mitt emellan Lillkullegatan och Delsjögrillen. Här finns två frästa band, varav ett i den ostliga banan. Delen till höger om bandet användes rätt sällan, utom vid parcykling som på bilden.

Delsjövagen med fräsning, diagram

Cyklisters placering på cykelbanan mitt emellan Lillkullegatan och Delsjögrillen. Mittlinjen ligger vid 0 % och kanten mot gångbanan vid 100 %. Det grå bandet markerar det frästa bandet i banan.

Här ser man att väldigt få trivs med att cykla på det frästa bandet trots att det inte alls är obekvämt. Och delen till höger om bandet används rätt sällan, utom av innercyklisten vid parcykling. De som cyklar i par upptog mellan 45 och 99 % av banans bredd mellan sina hjul, utom ett extremt tättcyklande par som bara upptog 20 %.

Jämförelse
Låt oss jämföra de två diagrammen för fria cyklister. Här är de igen, hopklippta från ovan. Bilden talar för sig själv!

Delsjövagen med och utan fräsning, diagram

Jämförelse av fria cyklisters placering på cykelbanan utan resp. med fräst linje.

Funderingar
Mina observationer har gjorts på en bana som är så bred att man enkelt ska kunna göra omkörningar inom den egna filen. Den är designad för att man ska kunna köra om samtidigt som det pågår en omkörning i mötande fil. Men det fungerar inte om den man vill köra om ligger i banans mitt.

Vid tät trafik kommer långsammare cyklister troligen att inse att de behöver hålla höger så att de snabba kan köra om. Men vid måttlig eller gles trafik kommer många att cykla i mitten och tvinga ut omkörare i mötande fil eller att plinga tills de får utrymme. Vi har en inbyggd aningslöshet både när vi går och cyklar, speciellt för vad som händer bakom vår rygg, och den kan göra samspelet i trafiken mindre smidigt.

Mina mätningar visar att någon form av indelning av banan kan påverka var man placerar sig. I detta fall blir högra delen mycket mindre attraktiv eftersom den är så smal. De flesta väljer bort den. Den fungerar mest som ett slags vägren att ta till i nödfall. Men en annan fördelning av bredderna skulle säkert kunna göra den högra delen mest attraktiv, varvid den vänstra normalt är fri och kan användas för omkörningar.

Gränsen behöver inte vara en vedertagen vägmarkering för att fungera. Det är snarast en fördel om den inte är det. Man ska ju inte kunna förväxla den med en mittlinje med alla regler och förväntningar som associeras med den. Den ska bara utöva lite omedveten nudging.

Den bana jag mätte på är nyanlagd och utan lagningar. Men när den blivit lappad och lagad kan en diskret nudging drunkna i lappverket. Speciellt om man grävt en lång sträcka för att exempelvis lägga en kabel, kommer den lagningen att fungera precis som vårt frästa band. Ska det överröstas, krävs ett högre tonläge, eller en riktigt snygg lagning, eller att väghållaren kräver att lagningar ska gå i nudging-linjen.

Göteborgs cykelfartsgator använder ett relativt tydligt formspråk för att uppmuntra cyklister att ta plats ute i gatan och inte stryka tätt intill parkerade bilar där de riskerar att bli dörrade eller omkörda med alltför små marginaler. Tyvärr rår inte utformningen på bilisters intryck av att vägen ändå egentligen är deras. Därför kan en del cyklister känna sig jagade eller flåsade i nacken, ibland med rätta. Där skulle det behövas något som får bilister att känna sig som ödmjuka gäster på en bana som upplevs bara vara avsedd för cyklister. Den känslan tycker jag förmedlas bättre på gångfartsområden och gågator.

Apropå nudging: På Chalmers webbplats för Design & Human Factors finns f.n. en videosnutt från EU-projektet MeBeSafe som handlar om nudging i trafiken. Videon finns även på YouTube, med omisskännliga Göteborgs- och Chalmersmiljöer.

Krister Isaksson tipsade om Emma Wiklunds studie Mittlinjer på dubbelriktade cykelbanor, Lunds Tekniska Högskola 2010, med mätningar av cyklisters placering på banan före och efter att mittlinje målades. Det var skillnad!

Tillägg 200918: Kommentar från chalmersforskare
Jag mejlade den institution Design & Human Factors på Chalmers som arbetade med MeBeSafe-projektet och berättade om denna artikel. Härom dagen fick jag följande väldigt uppmuntrande kommentar från Pontus Wallgren, forskare inom hållbara urbana transporter, Avdelningen Design & Human Factors, Chalmers. Och han gav mig tillstånd att publicera det:

Hej Rolf,
Som cykelentusiast och forskare så följer jag förstås din blogg och dina alltid genomarbetade studier med intresse. Visst är det kul hur mycket man kan få reda på genom att ställa sig vid en cykelbana och observera en timme eller så? Denna med linjerna var riktigt intressant och stämmer väl med vad vi också har noterat i vårt arbete.

I MeBeSafe försökte vi främst påverka hastighet, men vi har också tittat på beteende i stort, filplacering etc. och just som du säger så påverkar små detaljer i utformningen (t.ex. aldrig så svaga linjer) beteendet mycket. Precis som du säger betyder det också att allt möjligt som tillkommer på cykelbanan med tiden, såsom lagningar, slitage, etc. är viktigare än vad man kan tro. Min uppfattning är att det finns massor att göra här Jag försöker till exempel personligen lobba för att väglinjetejp är mycket bättre än koner och staket om man vill få ordning på tillfälliga omledningar.

Vänliga hälsningar
Pontus

Tillägg 17/1 2021: Blått fält påverkar cyklisters placering
Herbert Tiemens visar en bild på Instagram där mittdelen av en dubbelriktad cykelbana är blå, och där cyklister väljer att cykla i den omålade delen närmast kanten. Det underlättar uppenbarligen för omkörningar, vilket också är meningen.

Tack Erik Sandblom för tipset!

Publicerat i Beteende, Förslag, Mätning | 13 kommentarer

Elsparkcykelproblem

Vad har Göteborgs Stad gjort och vad kan den göra för att motverka illa parkerade och illa körda elsparkcyklar? Vilka krav kan ställas på uthyrande företag? Vilka andra kan medverka till att situationen förbättras?

Jag inleder med några bilder innan jag redovisar vad trafikkontoret säger.

Tre elsparkcyklar i Slottsskogen

En snyggt parkerad elsparkcykel, en tveksamt parkerad och en omkullvält.

Snyggt parkerade elsparkcyklar vid Linnéplatsen

Det finns så många bilder på dålig parkering, så det behövs lite motvikt. Utsättarna brukar ställa ut prydliga rader, men här (där Linnéplatsen möter Slottsskogen) har även brukarna parkerat samlat och lämnat fritt för gående.

Elsparkcyklar blockerar cykelstolpar

Ibland blockerar utsättarna våra cykelstolpar trots att elsparkcyklar inte ska låsas fast. Det gör det svårt för vanliga cyklister att låsa fast sina cyklar. Så här borde man bara få göra där det är överflöd av cykelstolpar, men hur ska utsättarna veta var det är ok? Tidigt på morgonen är även de allra mest använda cykelstolparna i stan oftast lediga.

Elsparkcyklist ger tecken

En del elsparkcyklister ger tydligt tecken före sväng.

Elsparkcyklist kör vänstertrafik

Men intrycket förtas när svängen var en övergång till vidare färd i vänstertrafik på Östra Hamngatan.

Vid min mätning förra sommaren var vänstertrafik hela 14 gånger så vanligt bland elsparkcyklister som bland vanliga cyklister, se Cykel och spark på Avenyn. Varför?

Elsparkcyklar stannar vid övergångsställe

Jag tänkte plåta några elsparkcyklister som inte gav gående företräde, men den här gången fick jag tji ordentligt! Det kom en grupp om fyra riktigt hänsynsfulla elsparkcyklister!

Elsparkcyklar stannar INTE vid övergångsställe

Fast det dröjde bara ett par minuter så kom två dubbelbemannade elsparkcyklar och plingade på de gående som skulle ut på övergångsstället. Här ses nr 1. Nr 2 ska precis komma in i bild. Nu var det inte fråga om att följa några zebraregler och visa hänsyn till de gående. Ur vägen! Människor är olika.

Att även vanliga cyklister är dåliga på att lämna gående företräde visar en mätning som beskrivs i Struntar cyklister i zebralagen?

Trafikkontorets handlingsutrymme
Som svar på inkomna synpunkter om problem med elsparkcyklar skickade trafikkontoret nyss följande information. Jag fick ta del av den och fick också lov att publicera den här. Det är en bra lägesbeskrivning och bakgrund till vidare funderingar om hur situationen eventuellt kan förbättras. Ordet går till TK:

Generellt kan man säga att kommuners möjligheter att styra och ställa krav är små. Lagstiftningen och därmed städers agerande skiljer sig mellan länder i Europa. Den lagstiftning som ger kommuner utrymme att agera beslutas av Sveriges riksdag. Om användarna bryter mot trafikregler så är det polisen som har ansvar för att övervaka detta och ge påföljd.

En elsparkcykel är inte ett registrerat fordons vilket innebär att de inte kan övervakas av parkeringsvakter och därmed inte heller ges en p-bot.

Elsparkcyklar är klassificerade som cykel och får därför parkeras som en cykel vilket innebär att på allmän plats som gång- och cykelbanor och torgytor får man parkera men max 24 timmar i följd. I övrigt finns få förbud mot var man får lova att parkera. En kommun har till viss del möjlighet att styra var parkering får ske genom så kallade lokala trafikföreskrifter men i dagsläget har Göteborg inte den formen av reglering för cykelparkering. Vid en sådan reglering krävs också resurser för att kontrollera och ta hand om cyklarna så att regeln efterlevs.

Det är leverantörerna som ansvarar för elsparkcyklarna och trafikkontoret rapporterar omedelbart till respektive företag om vi får in klagomål på att någon/några elsparkcyklar står felparkerade.

Inom fordonsflyttning flyttar vi fordon med stöd av Lag (1982:129) om flyttning av fordon och förordning (1982:198) om flyttning av fordon i vissa fall. Det innebär att om ett fordon (även cykel) står felparkerad skall fordonet ”rödlappas” (varningslappas) med uppmaning till ägare att själv flytta sitt fordon och först efter 3:e dagen kan trafikkontoret flytta fordonet till uppställningsplats. Då har i regel fordonet redan flyttats.

När det gäller fordon som parkeras så de utgör fara eller hinder för andra trafikanter finns en möjlighet i lagen omgående flytta fordonet men detta är något som innebär mycket och dyra resurser vilket det i dagsläget inte finns avsatta några medel för utan ansvaret ligger på leverantören som omgående ska åtgärda vid klagomål. Eftersom det finns så många elsparkcyklar kommer det inte heller kunna lösa problemen.

Farligt ställda elsparkcyklar rapporteras helst till företagen. Det finns numera en helt ny app på privat initiativ där felparkerade elsparkcyklar kan rapporteras in på ett smidigt sätt. Uppgifterna skickas sedan direkt till rätt företag och med en kopia för kännedom till kommunen. Appen heter Felsparkerad (https://felsparkerad.se/ ).

För att hantera elsparkcyklarna har trafikkontoret hittills tagit fram och en överenskommelse med företagen. Överenskommelsen syftar till att på olika sätt minska de negativa aspekterna och främja de positiva. Innehållet i denna beskriver bland annat områden där elsparkcyklarna ej ska kunna parkeras, hastighetsbegränsningar och krav på hur leverantörerna ska agera vid felaktigt placerade elsparkcyklar. Vad gäller hastighetsbegränsning och områden där användarna inte kan avsluta sin resa ska företagen reglera genom så kallad geofence det vill säga att på teknisk väg omöjliggöra detta. Det är ett effektivt sätt att styra men tekniken är inte så exakt idag vilket innebär att det bara kan göras på stora områden och inte del av gata etc. Trafikkontoret kommer också att testa att markera ut parkeringszoner för elsparkcyklarna på ett antal platser. Det är dock inte tvingande att använda dessa utan företagen ska arbeta på olika sätt för att påverka sina kunder att parkera inom zonerna där dessa finns. Att hantera var användarna parkerar elsparkcyklarna är inte lätt. Slutsatsen är att det mest effektiva är genom tekniken eller ekonomiska incitament från företagen.

Uthyrning av elsparkcyklar är fortfarande ett relativt nytt fenomen som lagstiftningen inte tagit hänsyn till och därmed är kommuners styrmöjligheter över detta fenomen begränsat. Fram tills för ett par månader sen ansågs inte den typen av verksamhet behöva något tillstånd enligt ordningslagen för att ställa ut elsparkcyklar på offentlig plats eftersom de bl a inte hade har fasta platser. Nu har dock bland annat polismyndigheten gjort en utredning för att tolka ordningslagen och kommit fram till att det behövs tillstånd för markupplåtelse från polisen för att ställa ut elsparkcyklar på offentlig plats för uthyrning. Kommunen kommer nu att kunna ställa upp vissa villkor och ta ut en taxa för att företagen ska få tillstånd. Kraven och tillståndet rör platserna där företagen ställer ut fordon och inte hur den används och parkeras av användarna. Vad detta konkret kommer innebära är ännu inte helt klart. Vi vet dock att det i regel är användarna av systemen som parkerar elsparkcyklarna på olämpliga sätt och detta kommer vi inte åt via tillståndskravet.

Transportstyrelsen har fått i uppdrag att utreda om lagstiftningen behöver ändras för att möjliggöra en bättre styrning av denna typ av uthyrningsverksamheter. Slutsatserna ska presenteras i vår, nästa år.

Trafikkontorets överenskommelse med uthyrare
Trafikkontoret har 2019-10-07 formulerat dokumentetÖverenskommelse om samverkan avseende elsparkcyklar mellan Företag X och Göteborgs Stad”.

I korthet innehåller det en beskrivning av för- och nackdelar med elsparkcyklar samt vad uthyraren och kommunen åtar sig att göra för att motverka nackdelarna. Jag har fått veta att alla uthyrare har skrivit på. Här några valda detaljer ur överenskommelsen:

Uthyraren ska löpande informera sina kunder om att elsparkcyklar inte får lämnas hindrande eller trafikfarligt, och påverka dem att följa trafikregler och visa hänsyn till andra trafikanter.

Uthyraren ska underlätta för medborgare att enkelt nå dem för att göra felanmälan på defekta och olämpligt parkerade elsparkcyklar. De ska skyndsamt flytta elsparkcyklar som parkerats trafikfarligt eller hindrande.

Uthyraren ska göra så att elsparkcyklar inte går att återlämna i vissa zoner, framförallt i älven eller kanalerna och deras kajer, samt inne på centralstationen och i trädgårdsföreningen. De ska också elektroniskt begränsa hastigheten till 6 km/h på vissa stråk som är rena gågator eller gångfartsområden (Kungsgatan, Korsgatan, Fredsgatan och Haga Nygata). Elsparkcyklar som slängts på olämplig plats eller i vattendrag ska snarast omhändertas.

Göteborgs Stad ska markera särskilda parkeringszoner där elsparkcykelanvändare uppmuntras att hämta eller återlämna fordonen. Staden ska också informera invånare och besökare i Göteborg om vilka lagar och regler som gäller.

Funderingar
Det finns mycket att fundera kring – det menar trafikkontoret själv, men även jag. Man borde kunna hitta förbättringsmöjligheter. Det är tråkigt om elsparkcyklarnas fördelar ska kvävas av de stora nackdelar som i huvudsak orsakas av ett ganska litet antal brukare som agerar respektlöst.

Jag har en del idéer, men det får bli en separat artikel när jag tänkt ett varv till. Och kanske har även du idéer? Berätta gärna om dem i så fall. Tips på bra diskussioner i sociala media eller tänkvärda artiklar i tidningar och bloggar är också välkomna. Det vore kul att komma ut med en ny artikel, Elsparkcykelproblem del 2, där sådana tankar och tips kan samlas.

Jag avslutar med några tänkvärda meningar ur trafikkontorets beskrivning av sitt handlingsutrymme som kanske kan reta dina och mina geniknölar:

  • Om användarna bryter mot trafikregler så är det polisen som har ansvar för att övervaka detta och ge påföljd.
  • En elsparkcykel är inte ett registrerat fordons vilket innebär att de inte kan övervakas av parkeringsvakter och därmed inte heller ges en p-bot.
  • Vid en reglering [av var man får parkera] krävs också resurser för att kontrollera och ta hand om cyklarna så att regeln efterlevs.
  • Det är leverantörerna som ansvarar för elsparkcyklarna, t ex vid felparkering.
  • Felsparkerad – en helt ny app på privat initiativ där felparkerade elsparkcyklar kan rapporteras in på ett smidigt sätt.
  • Kraven och tillståndet rör platserna där företagen ställer ut fordon och inte hur den används och parkeras av användarna.
Publicerat i Beteende, Dokument | Lämna en kommentar