Igår hade jag ärenden på två olika ställen i Halmstad, så jag tog med cykeln på Öresundståget från Göteborg. Jag har inte cyklat i Halmstad förut. Så här var det att ta sig dit och runt i den stan med cykel denna soliga tisdag.
Tåget
Öresundståget vid perrongen i Halmstad. Här tar man cyklar på lika stort allvar som barnvagnar och rörelsehindrade. Det føles lidt mere dansk end svensk!
Köper man biljett från Öresundstågets webbplats gäller den bara för begärd avgång. Att ta med cykel kostar på vissa sträckor. Det avgör det lokala trafikbolaget. Men på Hallands- och Skånetrafiken är det gratis. Köper man biljett i automat på stationen är den inte begränsad till viss avgång.
Cyklar, barnvagnar mm parkeras i tågets låggolvdel som ofta finns mitt i tågsetet. Man ställer cykeln framför uppfällda säten längs väggen och drar ut ett rullbälte som krokas fast i ramen så att cykeln inte trillar. Flera cyklar kan ställas utanpå varandra. Vi var några som snackade ihop oss så att cyklarna hamnade i den ordning som vi skulle stiga av.
Teoretiskt kan det vara lurigt att ta med cykeln om man sedan inte får plats med den på hemresan. Men de cyklande resenärer som jag frågade sa alla att det aldrig var något problem med den saken.
Många cyklar i centrum
Det är väl sörjt för långsam cykling i de centrala affärskvarteren kring Stora och Lilla torg. Här blandas man med gående, vilket passar bra där det är många målpunkter och inte något genomfartsområde.
Massor av prydligt parkerade cyklar vid Stora torg.
Samma Stora torg från andra sidan. Bredvid löper Storgatan som leder GC längs affärer och uteserveringar till Norre port. Den gamla stadsporten från 1601 kan man cykla igenom för att nå parken på andra sidan.
Dubbelriktade cykelbanor
Alla cykelbanor jag träffade på var dubbelriktade och de gick bara på ena sidan gatan. Ofta var de sömlöst förenade med gångbanan. Det var inte alltid man såg någon gräns. Inte sällan undrade man om man fortfarande var på en bana där man fick cykla, eller om man blivit trottoarcyklare och borde ha kört ut i gatan vid senaste gatukorsningen. Men om både man själv och de gående vet att man faktiskt är på rätt plats så fungerar det bra. Om det går lika bra i rusningstid vet jag dock inte.
Vid ett tillfälle kom jag från en gata utan cykelbana och svängde in på en bro med mycket biltrafik. Först halvvägs över bron så jag att den hade en cykelbana, men ett rejält staket hindrade mig från att ta mig dit de närmaste 200 metrarna. Jag har inget emot att blanda mig med biltrafiken, men det är nog obekvämt för många andra. Är man van halmstadscyklist känner man nog till hur man ska välja väg för att undvika sådant.
Gatunamn i Halmstad
Jag hade läst på gatunamnen som ledde mig till mitt första mål. Men det kan vara glest mellan skyltarna. Jag cyklade utefter Karl XI:s väg och letade efter den korsande Fogdegatan. Jag stannade två gånger för att fråga folk var det korset låg. Ingen visste! Jag svängde in på den anonyma gata som jag trodde kunde vara Fogdegatan och frågade åter två gånger utan att någon visste. Sista gången var där jag skulle korsa Järnvägsleden. Personen jag frågade där tyckte att jag skulle vända tillbaks till Karl XI:s väg och söka vidare därifrån. Det kändes fel, så jag halade upp Google maps. Den visade att vi stod på Fogdegatan! Det var alltså bara för mig att korsa Järnvägsleden och fortsätta rakt fram uppför de nyttiga backarna.
Det förvånar mig att folk inte har en aning om gatunamn i sin egen stad och i sitt eget närområde. Fogdegatan är ändå rätt lång och bästa vägen från centrum till sjukhuset. Har mobilorienteringen gått så långt så att man tappat alla referenser förutom den vandrande blå punkten på kartan? Och har staden dragit konsekvenserna av det och prioriterat ner skyltning av gatunamn i sin fina stad?
När jag senare läste på i Halmstads cykelplan 2017 insåg jag att Fogdevägen var ett av stadens s.k. superstråk för cykel. I så fall kanske dess anslutning till Karl XI:s väg borde ha tydliggjorts på något sätt. Om det fanns någon indikering så hade jag i alla fall missat den totalt trots att mina spaningsögon var påslagna.
Cykelskylt mot centrum
Efter uträttade ärenden tänkte jag följa de större stråken tillbaks mot centrum, men en diskret vit skylt med en cykelsymbol och ordet Centrum gjorde mig nyfiken. Den pekade in mot en mindre och lugnare gata. Jag valde den vägen. Efter ett tag hamnade jag i en Y-korsning och lyckades hitta en likadan diskret skylt som pekade ut avsedd väg. Men så småningom började jag undra om jag fortfarande körde rätt. Inga fler skyltar fanns, gatan framför mig såg allt mindre ut och verkade ta slut längre fram. Jag kunde förstås ha stannat och plockat upp mobilen, men tyckte det verkade enklare att bara svänga av på en större gata med cykelbana som verkade gå mera åt rätt håll.
Föreslagna cykelvägar bortom de tydliga stråken kan behöva lite stöttning längs vägen så att man inte tror att man kört fel.
Koet omdöme
Ja, i Göteborg säger man kort, men här är det koet!
Mitt omdöme baseras bara på hur jag cyklade igår för att nå mina målpunkter. Men det var trevligt att cykla i Halmstad. Det fanns långa cykelbanor, ett trevligt och GC-vänligt affärscentrum och fin kontakt med Nissan. Staden har en behändig storlek men verkar ändå innehålla allt man behöver. Jag hade också tur med vädret.
Om Fogdegatan kan anses representativ för Halmstads superstråk känns det som om pendlingscykling med god fart kan vara lite begränsad pga den sömlösa kontakten med gående. Det kan också finnas vissa problem för utsocknes med att hitta rätt väg om man inte halar upp sin mobil i ur och skur.
Jag rekommenderar ändå cyklande göteborgare att ta med cykeln på en dagsvisit i Halmstad. Det är smidigt och med stor potential att bli trevligt. Ni som redan har erfarenheter av stan eller tåget får gärna berätta!