En strid ström mot röd gubbe

Jag filmade i värsta morgonrusningen utanför Göteborgs centralstations huvudentré. Det var en strid ström av gående mot röd gubbe så fort tillfälle gavs. Här ett klipp som väcker en hel del tankar kring bra och dåligt med trafiksignaler och med att gå mot rött.

En strid ström av gående mot röd gubbe vid centralen så fort tillfälle gavs.

Videoklippet
Jag filmade på morgonen den 4 mars 2025. Snutten nedan är från ca kl 07:45. Först har körbanan grönt och gående därmed rött. När bilar så småningom får rött tar det ytterligare 2 sekunder innan det blir grön gubbe. Det är för att eventuella bilar på passagen ska hinna undan.

Om alla hade väntat vid röd gubbe
När ett fullt tåg släppt av alla sina passagerare blir det en flodvåg av gående som ska korsa körbanan. Om två tåg samtidigt har anlänt, blir det en tsunami. Folk väller ut från huvudentrén samtidigt som många kommer längs trottoaren från de första perrongerna. Om det då är röd gubbe, finns ingen möjlighet att alla ska få plats att vänta vid trottoarkanten. Det blir stockning ända in i stationsområdet där folk inte ens kan se vad det beror på.

Motortrafiken kom oftast i grupper med långa tomma perioder emellan. I genomsnitt kom 6 motorfordon per minut, varav runt 25% var bussar. Det fanns långa tomma intervall med röd gubbe fast ingen motortrafik.

Borde signalerna omfördela tiden till mer grön gubbe och mer rött för fordon? Bilarna har här ca 60% grönt, gående 30% och resten är tömningstider. Bilarnas 60% skulle nog i så fall behöva minskas till kanske 20% vid värsta rusningstiden för gående. Men det skulle fördröja busstrafiken så att bussar ibland inte skulle kunna lämna hållplatsen och bussarna bakom inte få plats på den. Det hade skapat kaos i rondellen längre bort som skulle ha blockerat annan kollektivtrafik.

Gåendes värsta rusningstid är även kollektivtrafikens värsta rusningstid.

Trafiksignaler måste ha tömningstider. En signal får inte slå om till grönt förrän andra riktningar varit röda så länge så att all trafik kan antas ha hunnit ut ur korsningen. Men det är bara effektivt om trafiken är så tät så att den alltid fyller på korsningen ända in i det sista. Ljusväxling är alltså en trög process som ofta slösar tid och som man inte vill ha för ofta. Samtidigt ska kollektivtrafik prioriteras, och det av goda skäl.

Att gå mot röd gubbe är förbjudet enligt Vägmärkesförordningen 3:8. Vid rött får man inte beträda en körbana, cykelbana eller järnvägs- eller spårvägskorsning. De som redan är ute får fortsätta, men bara till nästa refug om en sådan finns. Att det inte finns något förutbestämt bötesbelopp för gående mot rött tar inte bort förordningens giltighet.

Trots det ser jag hur effektivt det blir när fotgängarna går mot röd gubbe så länge det inte hindrar biltrafiken. Inga fördröjande tömningstider, inget hinder att korsa när det ändå är fritt, eller att korsa den fria halvan av körbanan medan en bil passerar på den andra som hinner bli tom när man ska korsa även den. Och inga bilköer heller. Signalerna växlar i praktiken bara vem som ska lämna den andre företräde, och det syns hur gåendeströmmen lämnar fri passage för en bil eller buss när den kommer och har grönt. Det kan knappast bli effektivare än så, förutsatt att alla vårdar det syfte som trafiksignalerna försöker lösa.

Någon enstaka person i filmen kliver ut trots att det kommer en bil som har grönt. Sådant beteende vill jag inte försvara. Hen följer förmodligen bara efter de andra utan att se sig om själv. Det skadar samspelet och riskerar den frihet under ansvar som de facto råder.

Vid just denna signal är trafiken enkel och överblickbar. Fordon kan bara komma från höger eller vänster, aldrig från något annat håll. När den ene får rött vet alla att den andre snart får grönt. Sikten är god. Och bilisterna förstår att man måste vara försiktig när man passerar den väldiga skocken av gående. Men om de gående tar med sig samma rödljusbeteende till andra, mer oöverblickbara platser, kan det uppstå farliga situationer. Det kan komma bilar från oväntade håll, och de kan ha högre fart än här.

Om man tar bort signalregleringen
Då skulle man alltid kunna gå över utan att vänta, eftersom fordon måste ge gående företräde på övergångsställen. Men med så många gående som här, skulle fordonen kunna bli stående hur länge som helst. Även mellan flodvågorna skulle det alltid komma någon enstaka person från ena eller andra hållet. Det behövs en mekanism som samlar ihop dem så att fordonen får några luckor där de kan passera. Det gör trafiksignalerna.

Men om flödena inte är större än att det blir luckor naturligt, kan det bli väldigt effektivt utan signalreglering. Ett sådant ställe beskriver jag i Korsning utan trafikljus.

En annan plats som gynnas av gc mot rött

Nya Allén förbi bygget av Västlänkens Haga station.

Bilden visar en pendlingscykelbana som trängts ihop utefter ett målat byggplank och som saknar väntytor vid trafiksignalen. Den väntande elsparkcyklisten tvingar därför den passerande cyklisten med blå hjälm att styra över till gångbanan för att komma förbi.

Körbanan är enkelriktad och bilarna kommer i grupper med långa mellanrum. GC får 17% grönt, bil 71% grönt och resten är tömningstider.

Sikten är god. I rusningstid skulle många cyklister och gående ha stockats om de inte hade cyklat och gått mot rött. De som inte skulle korsa körbanan hade inte kommit förbi alla väntande. Och när det väl blev gc-grönt, skulle alla ha svårt att möta varandra. Min artikel Att få plats i GC-getingmidja beskriver den platsen, men handlar om hur gående och cyklister samspelar längs staketet i rusningstid.

Slutsats
För mig är detta ett fint exempel på det som signatur Fredrik skrev för typ tio år sedan i Krister Isakssons dåvarande blogg: ”Hänsyn trumfar regelefterlevnad”. Jag har gett flera exempel på det i min artikel Hänsyn trumfar trafikregler?