Trottoarcyklare

I kommunens tillfälliga lilla cykelhus på Gustav Adolfs torg i Göteborg hörde jag den 5 september en dam klaga på att många cyklister cyklar på gångbanan. Jag frågade var någonstans de gör det, eftersom jag tidigare mätt motsatsen på Örgrytevägen. Hon sa ”Överallt, t.ex. på Avenyn, man blir skrämd och vågar inte gå på gångbanorna”.

Trottoarcyklare vid Avenyn no 1

En trottoarcyklare på Avenyn.

Undersökning
Under mina närmast följande luncher vid Bryggeriet på Avenyn nr 3 höll jag ett noggrant vakande öga på cykeltrafiken och kunde då räkna in följande:

  • 86 cyklister varav 3 på trottoar, torsdag 6/9 under 20 minuter från kl 12:10.
  • 89 cyklister varav 3 på trottoar, fredag 7/9 under 24 minuter från kl 12:06.
  • 120 cyklister varav 4 på trottoar, måndag 10/9 under 36 minuter från kl 12:09.

Vid varje mättillfälle var det alltså 3% av cyklisterna som cyklade på trottoaren. Övriga cyklade korrekt i körbanan. Jag hade bestämt mig för att inte räkna cyklister som bara rullade upp på trottoaren några meter fram till närmaste cykelställ, men behövde aldrig göra sådana undantag. Alla cyklister som jag såg cykla på trottoaren gjorde det med besked.

(Tillägg 19/6 2014: En ny mätning 2014 gav samma resultat.)

Trottoarcyklare utanför restaurangen

Utsikt från min lunchplats.

En faktor som kan påverka är att vissa kanske upplever det besvärligt att korsa hela gatan för att komma till den körbana som leder åt önskat håll, speciellt om de sedan måste korsa gatan igen för att nå sitt mål. Därför räknade jag hur många av trottoarcyklisterna som färdades med respektive mot intilliggande körbanas färdriktning. Sju cyklade med färdriktningen och bara tre cyklade mot den!

Funderingar
Tre procent trottoarcykling är ingen stor andel. Det borde vara ett rätt gott betyg åt cyklisterna. Vid min tidigare undersökning på Örgrytevägen skötte sig cyklisterna ännu bättre. Där cyklade bara 0,6% på fel bana medan hela 11-32% av fotgängarna gick i cykelbanan.

Dessa två mätningar räcker inte för att påstå att gående generellt väljer fel bana tio till femtio gånger så ofta som cyklister. Jämförbarheten är dålig med olika platser, olika förutsättningar för trafikantgrupperna och dessutom olika mätsätt. Trots det verkar ställningen ändå luta åt ”fördel cyklisterna”.

Men man kan se på Avenytrafiken på ett annat sätt också. Under sammanlagt 80 minuters observation passerade alltså 10 trottoarcyklare utanför restaurangen. Det gör i snitt en trottoarcyklare var 8:e minut på någon av Avenyns två trottoarer. Det kan ta 10 minuter att gå de drygt 900 metrarna från Kungsportsbron till Götaplatsen i lugn takt. Under den tiden är risken alltså stor att man råkar ut för en trottoarcyklare på sin egen trottoar.

En enda trottoarcyklare kan besvära många gående. För vissa kan det räcka med att se denna cyklist på håll för att de ska få en allmän osäkerhetskänsla: ”Cyklister är inte att lita på. Det kan komma en till som jag inte ser …”.

När jag väl fått upp ögonen för trottoarcyklare så såg jag dem plötsligt överallt. De var som trattkantareller i skogen.

Trottoarcyklare en masse

Trottoarcyklare myllrar på Avenyn som trattkantareller i skogen.

Efter min undersökning har det inte gått en dag utan att jag sett minst en trottoarcyklare passera utanför matbordet varje lunch, och det trots att jag inte längre letar efter dem. Även om de flesta cyklar ganska lugnt är deras tilltag svårt att försvara. Gatan finns ju alldeles bredvid! Deras egen bekvämlighet skadar ryktet för alla andra cyklister på ett mycket onödigt sätt.

Till saken hör att man knappast lägger märke till dem som cyklar på rätt plats, dvs i körbanan. Kognitionen sviker. Visst ser man en cyklist där då och då, men jag blev verkligen förvånad när jag räknade ihop mina siffror och märkte att de var drygt 70 på 20 minuter. Så hur många korrekt placerade cyklister behövs det för att motverka fotgängarnas dåliga intryck av en enda trottoarcyklare?

Det här inlägget postades i Beteende, GC-separering, Kognition, Mätning. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Trottoarcyklare

  1. Krister Isaksson skriver:

    Det finns några intressant studier på detta område:
    Utformning av separering av gående och cyklande, LTH 2005
    Utvärdering av olika utformningar av separeringen mellan gående och cyklister, Trafikkontoret Stockholm 2008
    Separering av gående och cyklister från varandra – utvärdering av goda lösningar, Trivector 2008
    Separering av fotgängare och cyklister – förstudie inom SNE-RPD, Vägverket 2009

  2. Robert skriver:

    Jag undrar om det verkligen är förbjudet att cykla på en trottoar när man ska till en fastighet (eller cykelparkering)? Jag har hört att det är det, men jag tycker det låter konstigt.

    Man får ju korsa cykelbanor med motorfordon, så då borde man väl få korsa en trottoar med en cykel?

    En följdfråga blir. Var är definitionen av trottoar? Är det väg eller terräng?

    Jag har inte heller lagt märke till att det skulle vara mycket cyklar på trottoarer, tycker jag ser mer mopeder, men det är kanske för att man lägger märkte till dem mer.

    I några fall kan det dock vara svårt att uppfatta när cykelbana upphör (samt övergår till trottoar). Vägmärke D11 (när t.ex. D7 ”Påbjudna gång- och
    cykelbanor ” upphör) tror jag att jag aldrig sett. (Visst set behövs det ej om det är tydligt, men det är det ej på alla platser).

    Det är precis som ni säger, det räcker men en cyklist för att det ska gå illa. (Jag var nära missa benet en gång när jag skulle gå ut ur busskuren, visserligen var det en moped som kom farande, men samma borde kunna hände om det kommer en cykel, eller kanske lättare t.om. då det är svårt att höra en cykel).

    • admin skriver:

      Jag bläddrade lite i trafikförordningen. Vad jag kan se så får man cykla tvärs över en gångbana. ”Är en bana avsedd för viss trafik får annan trafik förekomma på banan endast för att korsa den” (3 kap 6 §). Där ska man dock lämna gående företräde. ”På gångbanor, vägar som är avsedda för gående samt i terräng har förare väjningsplikt mot gående.” (3 kap 58 §). Däremot hittar jag inget stöd för att man får cykla längs en gångbana.

      Ordet trottoar finns varken i trafikförordningen eller i förordningen om vägtrafikdefinitioner. Det täcks säkert upp av begreppet gångbana som inte definieras men som används på sex ställen i trafikförordningen. Lagen lägger sig knappast i gångbanor mer än att gående helst ska hålla sig där och fordonsförare ska lämna dem i fred så mycket som möjligt.

      Däremot får man cykla på gågator och gångfartsområden, men det är förstås en helt annan sak.

  3. admin skriver:

    Idag passerade en trottoarcyklare strax bakom mig på Avenyns trottoar när jag skulle hämta min cykel i ett cykelställ. Ofta försvinner de lika fort som de dyker upp, men inte denna gång.

    Det var en tjej på bortåt 40 och hon hade en röd cykel med en beige väska upprätt på pakethållaren. Det visade sig att vi båda skulle in mot centrum, jag på Avenyns östra körbana och hon på västra trottoaren. Hon fortsatte mot trafiken på den nya cykelbanesnutten tvärs Allén, mot rött ljus och upp på trottoaren framför Storan, bland fotgängare över Kungsportsbron, ner i bussfilen mot trafiken på Kungsportsplatsen, klämde sig mellan en mötande buss på väg in och en bil i körbanan bredvid, sedan upp på trottoaren igen, korsade därefter gatan på Kungsgatans övergångsställe till östra trottoaren och fortsatte på den till Lagerhaus där hon parkerade sin cykel. Det var sannerligen inte många rätt på den turen.

    Jag borde förstås ha stannat och frågat henne varför hon gjorde så. Det är väl enda sättet att få trottoarcyklare att börja se sitt beteende utifrån andras ögon än sina egna. Men det blev inte av. Vad tycker ni? Skulle ni bara låta sådant passera? Om varken lagmakten eller allmänheten bryr sig när det händer, har vi inte då också visat att det är ok med trottoarcykling?

  4. Jonna skriver:

    Varför lägger du din energi på såna här småsaker. Trottoaren är väl till för alla Oskyddade trafikanter???

    • admin skriver:

      Det är olagligt att cykla på trottoar. Brottet har ett bötesbelopp på 500 kr.

      Jag hörde folk komma och klaga på trottoarcyklare i cykelhuset, man ser ibland arga insändare om samma sak i tidningar och på forum, och Trafikkontoret har i sitt tidigare cykelprogram beskrivit hur främst äldre kan känna stor otrygghet på grund av det. Om 97 % av cyklisterna anser att gående ska få ha trottoaren i fred men 3 % orsakar sådant rabalder, är det inte bara ett problem för oroliga gående, utan även för oss andra cyklister pga ”guilt by association”.

      Personligen har jag inget emot försiktig cykling på trottoaren när jag går, men trafiken handlar inte bara om mej. Så låt oss inte inbjuda till pinsamma självmål som de flesta av oss är oskyldiga till.

  5. Johan skriver:

    Som vissa städer är utformade i Sverige, anser jag att det är opassande att det är förbjudet att cykla på trottoar. Ofta känner man sig många gånger mer i vägen om man cyklar i själva vägen, särskilt om det står parkerade bilar om man då inte kan hålla sig helt in till sidan (eftersom det står bilar där) än sakta glidande på trottoar.

    Jag tycker heller lagstiftningen (som den är i många av våra närmaste grannländer) borde vara att man, när det inte finns anmärkt cykelstig, får cykla på trottoar så länge man visar hänsyn och passerar gående på lugnt och ansvarsfullt sätt. Sen har många städer brosten nästan överallt, vilket man för många cyklar knappt kan cykla på alls.

    Som relativt aktiv som både fotgängare, cyklist och bilist (dock ej så mycket bil) måste jag säga att jag nog knappt någonsin kan minnas att blivit olämpligt störd eller hamnat i en farlig situation som fotgängare på trottoar på grund av en cyklist på trottoaren, jag låter de bara passera och de visar ofta bra hänsyn. Däremot tycker jag att de som cyklar i vägbanan ofta cyklar oansvarigt med allt för lite hänsyn till BÅDE fotgängare och bilister. Jag tycker hellre de borde fokusera mer på cyklister som cyklar mot rött ljus eller ej bryr sig om väjningsplikten.

    • admin skriver:

      Visst kan man som cyklist känna sig i vägen bland bilarna ibland. På gatan har de övertaget, precis som cyklister har övertaget och överrumplingstrumfen på trottoaren. Då kan det ibland krävas lite skinn på näsan för att ta tydlig plats bland bilarna.

      Hagelskuren av arga insändare från fotgängare visar dock att trottoarcykling är ett problem. Kanske handlar det oftare om intryck av dålig respekt än om dokumenterad farlighet. Jag håller med om att många trottoarcyklister kör ganska långsamt, men det finns undantag, och även långsamma kan visa dålig respekt.

      Vi får inte glömma att det finns personer med nedsatt hörsel eller syn, och äldre med dålig rörlighet. Alla de måste kunna känna sig trygga på trottoaren.

      Två saker kan man göra: Pressa på kommunen att göra det lättare för cyklister i stan, samt tjata på lagstiftarna att ändra lagen. Det senare är nog svårt, och skulle drabba alla trottoarer, även dem där det finns bra cykelmöjligheter på gatan. Avenyn i Göteborg där jag gjort mina mätningar är lättcyklad pga den sporadiska biltrafiken. Där är det bara dålig respekt att cykla på trottoaren.

      Jag tror att vi skulle få mycket mer förståelse om vi bara trottoarcyklade i verkligt trängande fall och sedan direkt körde ut på gatan igen.

      • Anonym i Kostym skriver:

        Det är inte alls frågan om intryck. Ett cykelhjul som träffar i knävecket kan orsaka öppna benbrott. Detta för att själva däcket rör sig nedåt. Det är att jämföra med en stampspark i knävecket.

        Det lustiga är att förr i tiden så klarade cyklister av att köra ute på vägarna. Men nu håller de på att lära av bilförarna med att förhålla sig till cyklister. Och cyklisterna lär sig av att förhålla sig till bilar. De som får ta upp notan är fotgängarna.

        • Tvåhjulig filosof ute och cyklar skriver:

          Även om jag ofta svär ve och förbannelse över vettlösa trottoarcyklister (de som anser sig ha företräde framför fotgängare och/eller cyklar det det inte finns plats), så kan man ju notera att ”förr i tiden” fanns inte cykelbanor på trottoarer. En hypotes är att sedan cykelfilerna först kom till och sedan flyttade upp på trottoaren så har defaultantagandet blivit att ALLA trottoarer också är cykelbanor (och att alla cykelbanor är dubbelriktade – vilket de med ngt enstaka undantag rent juridisk också är efter en lagstiftningsmiss). Mitt föga vetenskapliga intryck är att trottoarcyklandet ökat sedan cykelbanorna flyttat upp på trottoaren.

          • Lars K skriver:

            Efter att ha blivit utskälld av en bilist för att ha använt vägen istället för cykelbanan bredvid, har jag blivit allt mer osäker på vad som är trottoar och vad som är cykelbana. Jag har sett många exempel där cykelbanan helt omärkligt övergår till trottoar. I vissa fall är det skyltat, men bara åt ena hållet, vilket gör det svårt att veta var banan slutar eller börjar från andra hållet.
            Jag cyklar egentligen hellre på vägen än otydlig cykelbana/trottoar, men efter utskällningen och med vetskapen att det är olagligt är jag i många fall väldigt osäker på var jag ska cykla för att vara laglydig.

          • admin skriver:

            Svar till Lars K ”Efter att ha blivit utskälld …” (det gick inte att knö in ytterligare en svarsnivå):

            Jag tycker att bilisten kunde visa hjälpsamhet istället för ilska. Att ta för givet att andra har onda avsikter är aldrig något bra sätt att vinna någons förståelse och samverkan.

            Du får gärna ge mig exempel på luriga cykelbanor. Och hur luriga de är kan ibland bero på från vilket håll man kommer eller var man ansluter, tänker jag.

          • Lars K skriver:

            Nu bor jag ju i Stockholm, men jag tar ett exempel från min väg till jobbet.
            http://kartor.eniro.se/m/V8KiW

            Här längs Milstensvägen är det ju tydligt skyltat GC-bana. Oklart vad som gäller till höger längs med Ursviksvägen. Ingen skyllt, men utformat precis på samma sätt som GC-banan längs Milstensvägen. Om även det är en GC-bana, så undrar man ju när den tar slut. Jag ser ofta cyklister som cyklar där och fortsätter sedan på trottoaren (ja om det nu är en trottoar längre bort längs Ursviksvägen).
            Sedan är det like otydligt var GC-banan längs Milstensvägen norrut slutar. Jag misstänker att den viker av mot Marieborgsgatan, men den kanske fortsätter hela vägen längs Milstensvägen (där jag blev utskälld) för att på ett omärkligt sätt övergå till en trottoar (inte riktigt färdigbyggt på Eniros bilder, men i verkligheten är det färdigbyggt)

            Ett annat exempel är från Kista.
            http://kartor.eniro.se/m/BXMDp
            Känns som man leds upp på en trottoar här och från andra hållet finns inget som tyder på att det är något annat än just en trottoar…
            http://kartor.eniro.se/m/saeFR

          • admin skriver:

            Svar till Lars K ”Nu bor jag ju i Stockholm …”

            Ditt första exempel: Svänger man till höger ser det definitivt ut som en likadan gc-bana som längs Milstensvägen. Efter lekparken och den förbommade infarten blir gc-banan lite smalare. Fortsätter man blir det bara mer och mer likt en trottoar.

            Här måste man säga att utformaren har kopplat ihop en gc-bana från ena hållet med en trottoar från det andra. Jag tror inte hen har haft ett helhetsperspektiv. Hen har lagt en pusselbit som passar på ena sidan och struntat i att den inte alls fungerar på den andra. Trafikanterna luras att dagligen bli arga på varandra utan att utformaren har en aning.

            Fortsätter man längs Milstensvägen är det ungefär samma sak. När man passerar förskolan Granatäpplet känns det som om man kanske inte längre är på en cykelbana, men ingenstans finns något som anger hur cyklister ska göra istället. Fast sen känns det åter som om det är en gc-bana trots allt, åtminstone ibland. Fruktansvärt otydligt. Återigen konfliktskapande.

            Kista: Samma sak igen. Hopkopplad gc-bana från ena hållet med ren trottoar från det andra. Sätt aldrig, aldrig sådana utformare på att rita motorvägar eller höghastighetsbanor!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *