Så heter ett avsnitt i UR:s serie ”Hjärnans autopilot”. Det ger en nyckel till hur vi beter oss, bland annat i trafiken. Förståelse av kraften i det omedvetna är också grundläggande för en god och väl fungerande utformning av trafikrummet.
Se gärna avsnittet själva! Det är underhållande och tillgängligt till den 31 mars 2014. Och på YouTube finns det på engelska sedan början av 2015. Här följer valda uttalanden från programmet. Smärre textjusteringar kan förekomma. Tider inom parentes anger lägen i filmen.
Vårt omedvetna styr
Din hjärna är ett underverk. Den sköter 90 % av allt du gör utan att du är medveten om det (1:19). Du märker det inte, men något i ditt huvud leder dig genom kaoset i vår moderna vardag. Det fattar beslut redan innan du börjar tänka efter. Din hjärna är alltid i automatläge (1:42).
Allan Snyder, Centre for the Mind, Universitetet i Sydney:
– Vi styrs av vårt omedvetna. Väldigt mycket av det vi gör är omedvetet. Medvetandet får nästan sina beslut dikterade till sig. Så vem är det egentligen som bestämmer? (1:59).
John Bargh, professor i psykologi, Yale University:
– Vårt omedvetna påverkar allt. Förr trodde man att vi gjorde allting medvetet, men ju mer forskningen framskrider, desto mer visar sig vara omedvetet, och desto mer krymper vårt medvetande. Det blir en allt mindre figur i huvudet (2:20).
Vårt omedvetna chansar på det förväntade
Stephen Macknik, Barrow neurological institute, Phoenix:
– Det vi uppfattar av omgivningen är fullt av luckor och sådant som hjärnan hittar på för att vi ska fungera. Det är enklare att göra så än att försöka kartlägga verkligheten exakt. Det går snabbare att bara uppskatta hur det kommer att se ut, och oftast fungerar det utmärkt (2:40).
Susana Martinez, Barrow neurological institute, Phoenix:
– Vi har nästan aldrig full överensstämmelse mellan perception och verklighet, så på sätt och vis är nästan allt vi uppfattar egentligen falska illusioner (41:18).
Gerhard Roth, neurolog, Universitetet i Bremen:
– För varseblivning gäller generellt att minnet är vårt viktigaste ”sinnesorgan”. Vår bild av omvärlden består till 99 % av minnesmaterial. Bara cirka 1 % kommer verkligen från sinnesorganen (21:56).
Allan Snyder:
– Vår hjärna kan förfalska informationen från vår näthinna. Vi kan alltså bortse från det som faktiskt finns därute och istället ta in vad vi tycker att det borde vara (22:16).
– Om man går till läkaren för att man har ont i magen, vill man inte höra att det kan vara utomjordingar. Det kan det ju vara, men man vill att han går igenom det troligaste. Det är också så som vår hjärna arbetar. Vi ser på världen, skapar mallar av det som är bekant och betraktar sedan världen genom dessa mallar (24:43).
Stephen Macknik, Barrow neurological institute, Phoenix:
– Håll ut tummen på armlängds avstånd och titta på tumnageln. Den upptar ungefär en grads synvinkel. Med 360 tumnaglar kunde du täcka hela varvet runt ditt huvud. Men denna enda grad är allt ditt öga ser skarpt. I resten av synfältet är du praktiskt taget blind. Halva hjärnan behövs för att processa synintryck. Om vi kunde se hela varvet skarpt, skulle hjärnan behöva vara 500 gånger så stor för att kunna processa all denna information. Och fortfarande skulle vi behöva rikta uppmärksamheten mot utvalda delar av det. (21:53 och 26:24 i den engelska Youtube-versionen).
Medvetandet får bara vara med ibland
Rutinarbeten sköter din hjärna utan att besvära dig. Den kopplar bara in ditt medvetande för nya och viktiga saker. Fyra till fem informationsenheter är nämligen redan för mycket för medvetandet (6:20). Vilken information som är ny och viktig nog för oss för att vi ska lägga märke till den, det bestämmer vår hjärna utan att blanda in medvetandet (27:19).
Vissa experter uppskattar att omedvetna nervbanor kan bearbeta upp till 200 000 gånger mer information än vårt medvetande kan (8:10). Medvetet tänkande förbrukar å andra sidan mer energi än musklerna hos en elitidrottare. Därför försöker vårt omedvetna klara sig på egen hand så mycket som möjligt (8:36).
Mycket av det som vår hjärna sköter omedvetet är bra för oss. Tack vare det kan vi t.ex. äta, gå i trappor och läsa tidningen samtidigt (17:38).
Susana Martinez, Barrow neurological institute, Phoenix:
– Vi är inte medvetna om att vi ignorerar väldigt mycket av världen just genom att rikta uppmärksamheten på ett visst föremål eller en viss uppgift (7:38).
När vi är i New York första gången är staden ansträngande för oss. Men ju oftare vi beger oss till platser som Times Square, desto lättare finner vi oss tillrätta eftersom vi bearbetar allt färre intryck medvetet. Vi kopplar in autopiloten och vår hjärna stänger ute allt som den betraktar som oviktigt eller bekant (25:33).
Vårt omedvetna tar hand om nuet
John Bargh:
– Det omedvetna är specialiserat på nuet. Men medvetandet kan resa i tiden, minnas det förflutna och planera för framtiden. Under tiden håller vårt omedvetna vakt, det följer vad som händer omkring oss och reagerar på det. Därför blir medvetandet fritt att göra tidsresor utan att vi riskerar att kliva ut för ett stup eller bli överkörda av en bil. Vårt omedvetna håller koll på nuet, och nuet är en farlig plats (26:33).
Funderingar
Vi tror alltså att vi agerar medvetet, exempelvis i trafiken. Men i själva verket är det nästan alltid vårt omedvetna som styr tolkningen av nuets situationer och avgör hur vi hanterar dem. Det går bra om det vi möter stämmer med våra förväntningar och erfarenheter. Annars är vårt omedvetna väldigt lättlurat, vilket magikern i programmet demonstrerar gång på gång. Medvetandet är oftast någon annanstans i tankarna och konsulteras bara om det omedvetna upptäckt att något inte är som det ska. Inblandning från medvetandet ger mycket långsammare reaktioner, kostar väldigt mycket energi och stör det som det omedvetna ägnade sig åt innan. Därför lämnas medvetandet oftast utanför eller får på sin höjd vara en passiv åskådare.
Vad kan vi då dra för lärdomar av detta? Steg ett är att förstå att andra ofta agerar omedvetet i trafiken och att vi måste ta hänsyn till det både i utformning och i eget trafikbeteende. Steg två är svårt – att inse att även jag ofta agerar omedvetet. Vi tror lätt att vi själva alltid agerar medvetet bara för att vi alltid är medvetna om en sak just när vi är medvetna om den. Steg tre är att komma på hur jag kan få mitt eget omedvetna beteende att orsaka färre negativa effekter för andra, och kanske rentav fler positiva effekter. Där kan medvetandet göra en insats genom att förbättra mina vanor. Om vi anstränger oss på den punkten så ökar chansen att andra också gör det. Vi har ju spegelneuroner. Utformarna kan också göra mycket genom att använda enhetliga principer så att alla utformade gestalter stämmer med – och hela tiden förstärker – våra omedvetna förväntningar på dem.
Fler psykologiska grunder samt exempel på hur utformningen av trafikrummet behöver ta hänsyn till vår omedvetna natur beskriver jag i Har vi koll?
