Lilla Bommens gc-misspass

Postat den 1 maj 2016 av admin

Gång- och cykelbanan längs Götaleden har haft en närmast komisk hopskarvning under Göta älvbron. Nu är hela banan uppgrävd och jag hoppas innerligt att misspasset därmed rättas till så att trafikanterna inte leds över i varandras banor.

Förut
Så här såg det ut förut:

Misspass GC-bana Lilla Bommen

Vy åt väster mot gångbron mellan Nordstan t.v. och Lilla Bommen t.h. Här fanns ett brutalt misspass mellan GC-banorna hitom resp. bortom den korsande infarten.

I mitt Förslagen om gc-separation från 2012 undrade jag i sista bilden om denna plats är en skarv mellan två projekteringsgrupper, två byggentreprenader och två besiktningsuppdrag.

Nu
Nu är alltihopa uppgrävt:

Misspass på GC-bana vid Lilla Bommen

Samma plats i samma riktning, plåtad i fredags uppifrån Göta älvbron. Härifrån är misspasset minst lika tydligt som det måtte vara på ritningarna – om det mot förmodan var ritat så här konstigt vill säga.

Nu är ett gyllene tillfälle att korrigera skarven så att lederna siktar rätt och möter varandra. Då kommer trafikanterna bättre att kunna hålla sig på sina egna banor. Det gör också att de inte måste fokusera på att parera varandra. Istället kan de lägga sin uppmärksamhet på eventuell korsande biltrafik. Korsningsvinkeln kommer dessutom att bli bättre.

Jag anmäler detta till Trafikkontoret. I den händelse att de inte har uppmärksammat den tokiga skarven finns fortfarande chans att smida nu när järnet ändå är varmt.

Sen
Ja, hur det blir sen vet jag inte. Förhoppningsvis berättar Trafikkontoret något om hur det ska bli när de svarar mig. Då visar jag gärna svaret här. Så småningom kan jag kanske också lägga in en bild på hur det blev.

Viktigt med bra insteg
Hur utformningen leder in en trafikant på en bana har stor betydelse för var man hamnar. När vi går är det oftast vårt omedvetna som väljer väg enligt mekanismer som utvecklades för hundratusentals år sedan. Det kan utformaren dra nytta av. Även när vi cyklar är vägvalet delvis omedvetet, fast cykling kräver också lite mera medveten framförhållning och planering. Se vad forskarna säger om hur vår hjärna fungerar i Kraften i det omedvetna.

Om utformningen placerar oss rätt från början är mycket vunnet. Om vi dessutom inte lockas över till fel bana för att den är attraktivare eller för att uppdelningen är otydlig, har utformningen nog gjort allt den kan. Men trafikanterna har svårt att ta separationen på allvar om inte utformningen gör det.

Tillägg 11/5: TK svarar
Projektets kommunikatör meddelade att hon skickat mitt tips till deras byggledare trafik.

Och jag noterade igår att även avsnittet med den röda cykelpassagen nu är rejält uppgrävt. Alltså ett konkret hinder mindre för att räta ut misspasset.

Tillägg 20/9: Ber TK om livstecken
Jag har ännu inte hört något från projektets byggledare trafik och vet inte vem det är. Därför ber jag om ett livstecken. Vad kommer att hända med denna cykelpassage efter ingreppen?

Tillägg 9/11 Ber åter TK om livstecken
Jag har fortfarande inte hört något från den som ska svara och vet ännu inte vem det är. Nu skickade jag ytterligare en påminnelse och bad mottagande kontaktcenter att följa upp att min fråga når ända fram och blir besvarad.

Platsen är fortfarande totalt uppgrävd, så inget hindrar att det anläggs en cykelbana utan misspass när grävarbetena till slut blir avklarade.

Tillägg 8/12: Svar från byggledaren
Idag fick jag äntligen ett första besked från byggledaren:

”Din fråga och synpunkt är sedan länge inne i projektet och man jobbar med den. Jag fick igår veta från projektet att man arbetar med ritningar kring detta. Vi kommer återkomma från projektet med hur det färdigställda kommer se ut.”

Jätteskönt att höra att min synpunkt finns med i arbetet och inte bara åkte i papperskorgen med en gång!

Tillägg 8/10 2018: Inget svar
Det har snart gått två år och projektet har inte återkommit som de lovat. Men nu är ombyggnaderna så stora i området pga nya Hisingsbron, stadsutvecklingen av Centralenområdet och Västlänksbygget så frågan håller på att bli meningslös. Eftersom jag lovats ett svar men inte fått det byter jag ändå kategoriseringen av detta inlägg från ”Väntar på besked” till ”Väntar förgäves”.

Publicerat i Besked, Förslag, GC-separering, Kognition, Motstridigt, Väntar förgäves | 2 kommentarer

Offra inte cykeln till 2020

Postat den 16 april 2016 av admin

”Kollektivtrafiken ska fördubblas till 2020”. Så säger ordföranden i riksdagens trafikutskott på webbplatsen Aktuell Hållbarhet den 28 maj 2015. Det behövs för att motverka det ohållbara bilsamhället. Visst, men tillåts cykeln bli överkörd i denna process?

Mycket av det som står i trafikutskottets artikel håller jag med om. Men jag skulle önska att ambitionen om bättre kollektivtrafik inte tillåts försvåra för cykling och förtätning. För där menar jag att vi har den verkliga hållbarheten. Kollektivtrafik är oftast hållbarare än bil, men cykel är hållbarare än kollektivtrafik.

Här följer några meningar ur artikeln och mina kommentarer till dem.

”Ett skifte från bil till kollektivtrafik och cykel är sannolikt det mest angelägna politiken bör underlätta för utifrån ett seriöst klimatperspektiv.”

– Det tycker jag är helt rätt! Men vi bör också ha målet att nå ett mer transportsnålt samhälle räknat i personkilometer. Då är förtätning en viktig faktor. Att satsa pengar på ökade motoriserade resemöjligheter i en gles struktur uppmuntrar till mer gleshet och mer resande. I glesheten kan vi knappast räkna med ett liv utan bil, även om det erbjuds bra kollektiv pendling till de större städerna vid morgon- och kvällsrusningarna.

Verklig hållbarhet finns i kortare resande med mer cykel och gång. Cykling måste göras riktigt attraktiv i och nära städer. Den får inte trängas undan av motoriserad trafik, alltså inte heller av alla nya prioriterade kollektivtrafikleder, spatiösa hållplatser och terminalområden som kommer att pressas in mellan innerstädernas husväggar. Vi måste ge både cykel och kollektivtrafik bra förutsättningar samtidigt. Cykelns framkomlighet, inte minst längs pendlingsstråken, måste försvaras trots kollektivtrafikens ivriga krav på stadsrum och fri väg. Cykeln fyller samma funktion, fast på ett hållbarare sätt.

Även kollektivtrafiken blir hållbarare vid förtätning. I den ideala funktionsblandade staden går bussen aldrig tom i någon riktning, för bostäder och arbetsplatser är inte uppdelade i skilda områden.

”Hälsa talar också för ett ökat kollektivresande”

– Jämfört med att ta bilen hela vägen, ja. Men inte jämfört med att cykla och gå hela vägen. Att utnyttja cykelns hälsoaspekt som argument för kollektivtrafik är nästan som att säga att cykling i sig inte är ett alternativ att räkna med.

Jag ser en tendens i flera utredningar att enbart nämna cykeln när den kan ge draghjälp åt kollektivt resande. Eller så används den bara som en pk-krydda istället för något som är önskvärt i sig. Är det egentligen andra mål än hållbarhet som styr då? Vill man i första hand värna det glesa och motoriserade samhället? Jag tror att sådana underförstådda prioriteringar motverkar riktig hållbarhet.

”den totala energianvändningen i transportsektorn måste krympa rejält”

– Håller med. Men på måttliga avstånd är cykeln ett mycket bättre medel att nå detta mål än motoriserad trafik – alltså även bättre än kollektivtrafik. Cykeln kan dessutom delvis drivas på kroppsfett, ett bränsle som vi ändå behöver göra oss av med. Kan kollektivtrafiken konkurrera med en så smart och hälsosam energiförbrukning?

”Att använda en större del av gatan för kollektivtrafik är inte bara klimatsmart. Det skapar också plats för cykelbanor, …”

– Ökad andel av gaturummet till kollektivtrafiken gör inte att cykeln får mer plats. Snarare tvärt om. Bilen brukar få avvara en av sina filer till kollektivtrafiken. Då ökar konkurrensen om kvarvarande utrymme. Fortfarande behövs lastzoner, refuger och hållplatser – ibland breda hållplatser med flera perronger i bredd.

Bussfilspusslet i stan gör trafiken mer komplex, och därmed farligare för oskyddade trafikanter. Och i stråk med tät signalprioriterad kollektivtrafik kan korsande cyklister ibland få vänta i evigheter på att få grönt. Hållplatsernas begränsade kapacitet tvingar bussar och spårvagnar att spridas ut till en jämn ström så att det aldrig blir en tillräckligt lång lucka i båda riktningarna samtidigt för att trafikljuset ska vilja släppa över några cyklister. Så är det exempelvis vid Kobbarnas röda väg i Göteborg.

Det går att skapa plats för cykelbanor i stan, men de kommer inte automatiskt med mer yta åt kollektivtrafiken.

Funderingar
Visst behöver vi kollektivtrafik. Den är, om inte säkert hållbar, så ändå betydligt hållbarare än dagens bilar. Och alla kan inte cykla. Men de som kan cykla borde också ges oemotståndliga möjligheter att göra det.

Gör vi cykling besvärlig, lockar vi potentiella cyklister att passivt sjunka ner i ett mjukt säte i kollektivtrafiken eller bilen istället. Och då kan de lika gärna flytta ut från stan till glesare, billigare och rymligare boende. Därmed växer externhandeln, vilket tvingar även dem som lyckats få cykelavstånd till jobb och skola att företa längre resor.

Det är så lätt att marginalisera cykeln av fördom och gammal vana. Men då glömmer vi bort att hälften av alla resor till jobb och utbildning i Köpenhamn sker med cykel, se sid 4 i kommunens Cykelregnskabet 2014. Så när vi ska gynna kollektivtrafik – låt oss inte göra det på cykelns bekostnad. Den hör framtiden till, bara vi ger den en bra jordmån att växa i.

Publicerat i Förslag, Kollektivtrafik, Motstridigt | 7 kommentarer

Ghost bike vid Brunnsparken

Postat den 11 april 2016 av admin

I onsdags stötte jag på en tragisk syn. Två ghost bikes verkade berätta att en förälder och dennes barn blivit dödade i korsningen mellan Östra och Södra Hamngatorna i Göteborg. Det var med tunga steg jag lämnade platsen.

Ghost bikes i korsningen Östra o Södra Hamngatan

En tragisk syn på Östra Hamngatan i Göteborg precis före Brinnsparken.

Det är onekligen så att de svängande spårvagnarna skär av cyklisternas väg överraskande snävt i denna korsning. De flesta spårvagnsförarna är säkert medvetna om detta, men högersvängsolyckor är ändå riktigt farliga.

Svängande spårvagn vid Brunnsparken

Svängande spårvagn skär cyklarnas väg vid Brunnsparken.

Och vem kan glömma kvinnan som dödades fredagen den 13 april 2012 på Övre Husargatan, just i en högersvängsolycka?

Men senare upptäckte jag ett likadant cykelpar fast gult när jag satt och åt på en lunchrestaurang. Jag gick dit och tog en bild, och där hängde en lapp med ordet GLÄDJE(!)

Som ghost bikes fast i gult

Ett likadant fast gulmålat cykelpar på Avenyn. Vit text på gul botten är nästan oläsligt, men det står GLÄDJE på den påhängda skylten.

Jag visste inte vad jag skulle tro, men det fick mig att omtolka de ghost bikes jag sett förut. De verkar snarast ingå i något makabert jippo.

En del cykelparkeringar är notoriskt överbelagda och i behov av utökning. Denna parkering på Avenyn utanför Condeco och La Gondola är en sådan. Här väcker nog jippocyklar mest irritation. Cyklister tvingas leta andra platser för att kunna låsa fast sina riktiga cyklar helt i onödan. Vid Valad har Avenyn gott om cykelstolpar där det aldrig blir helt fullt. Där hade de gula och vita cyklarna passat mycket bättre.

Och idag hade hela jippoklubben konferens i Nordstan.

Alla jippocyklar i möte

Åtta jippocyklar nu samlade på Östra Hamngatan utanför Nordstan.

Art directorn hade insett att vit text på gul botten inte funkar. Så nu var den texten svart. Cyklarna tar fortfarande upp värdefull parkeringsplats som här är en bristvara.

Alla jippocyklarna tar värdefull plats

Här behövs varje cykelstolpe för stans riktiga cyklister redan så här i början på april.

Skyltarna på de fyra paren jippocyklar lyfter fram orden
GLÄDJE, GEMENSKAP, KÄRLEK, RESPEKT.
Det är precis vad vi cyklister behöver – både få från andra och ge tillbaks. Men sen behöver vi alltså även våra cykelstolpar så att vi kan låsa fast våra riktiga cyklar, och mindre skrämselpropaganda så att vi faktiskt vågar cykla i stan.

Publicerat i Cykelparkering, Motstridigt | 8 kommentarer

Centralen runt, sträcka E

Postat den 2 april 2016 av admin

I min expedition att cykla runt centralen i Göteborg är det nu dags för sista etappen. Den går längs centralenområdets norra sida och fram till slutmålet, ”Vita huset”.

Centralen runt, Resväg E

Sträcka E tar över från sträcka D och utgör sista etappen till ”Vita huset” med det ärggröna taket. Vi passerar då Nils Ericsonsplatsens bussterminal och bilparkeringen för hämtning och lämning vid centralen. Därefter erbjuder E1 en cykelvänlig men tyvärr förbjuden väg där man skulle ha sluppit rondellens tvåfiliga biltrafik. (Foto från Eniro)

Centralen runt, Cykelbanan breddas, eller?

Så här ser det ut en bit in på första rakan fram till rondellen. Bortom den blå bussen skymtar ”Vita huset” som är vårt mål. Precis framför oss breddar sig cykelbanan inbjudande.

Cykelbanan breddas. Plattor istället för asfalt får tillskottet att likna en lång hållplats eller lastzon för cyklar. Om vi hade haft rickshaws i Göteborg skulle detta vara en utmärkt plats för dem att hämta och lämna personer till tåget eller bussen. Men vi har inga rickshaws, och denna breddning byggdes långt innan godstransporter med cykel startade i vår stad.

Vad har då utformaren haft för syfte med breddningen? Frågetecknen blir allt fler ju längre vi följer den.

Centralen runt, Cykelbanans breddning fortsätter

Kantstenen med nivåskillnad har tagit slut, men en smal plattrad tar över markeringen av c|g-gränsen.

Cykelbanan med sitt plattbelagda tillskott följer oss troget rakt fram och de rundar tillsammans den svarta stolpen med vägvisare.

Centralen runt, Cykelbanans breddning verkar plötsligt vara gåyta

Här har cykelbanan just rundat stolpen i en 90-graders högersväng och gör strax därpå en riktigt tvär vänstersväng. Där är den plötsligt oseparerad gc-bana. Men vad hände med cykelbanans högra, plattbelagda del? Klicka upp bilden för att se bättre.

Efter stolpen breddas cykelbanans plattbelagda del drastiskt och blir till en hel plan som leder in mot centralens bilparkering för hämtning och lämning. Är verkligen hela ytan där polisbilen och det långa öppna glastaket står enbart menad för cykeltrafik? Om inte – var upphör den då att vara en cykelyta?

Jag får en kuslig känsla av att extrafilen är designad för cyklar när man kommer i vår riktning, men för gående när man kommer från andra hållet. När en cyklist och en gående möts, måste bägge tro att den andre gör fel med vilje. Varför designar man så? Är det gjort med vilje, eller har utformaren drunknat i alla de små detaljerna och tappat bort helhetsperspektivet?

Nå, vi lämnar detta mysterium olöst och tar istället av i den tvära vänstersvängen där cykelbanan blir kombinerad gc-bana.

Centralen runt, Två alternativ sista biten

När den kombinerade gc-banan korsat bilars infart och utfart och just ska korsa en utfart för bussar, är vi nästan framme vid Vita huset. Här kan vi se två möjligheter.

Vi kan köra rätt ut bland bilarna i den tvåfiliga rondellen och svänga av igen i nästa utfart. Men några gående i bilden, och faktiskt också en cyklist, gör oss uppmärksamma på ett mer skyddat sätt att nå vårt mål. Denna väg kallar vi E1. Låt oss pröva den först.

Centralen runt, Lurad på ena alternativet sista biten

Detta är väg E1. Den följer rondellen men ligger skyddad från dubbla filer med cirkulerande bilar och bussar.

Väg E1 hade varit perfekt för oss, men den är inte bara skyddad mot bilar och bussar, utan även mot cyklar. Så vi får vända helt om och blanda oss med biltrafiken i rondellen. Sen svänger vi av där de två bussarna syns i bilden och så är vi framme vid vårt mål.

Cykling åt andra hållet genom rondellen blir tuffare. Då måste vi köra inne i cirkulationen förbi både en avfart och en påfart för massor av bilar från E45:an innan vi kan fly ut till avbytarbåset, i vårt fall tröskeln till en cykelpassage. Där får vi invänta en lucka i bilströmmen så att vi kan korsa leden och komma tillbaks till den svarta cykelstolpen vid rickshaw-breddningen.

I efterhand upptäckte jag att det finns en laglig möjlighet att nå Vita huset utan att köra bland bilarna i rondellen. Man kör då som E1 utan att svänga in där den blir ren gångbana. Genom att fortsätta cykelbanan rakt österut och runda en stor bilparkering kan man via en mindre trafikerad bilväg ta sig tillbaka till målet. Låt oss kalla detta alternativ för sträcka EX, extended E. Hela E-sträckan med denna omväg har en genhetskvot (körd väg / fågelvägen) på 425 / 190 m = 2,24 vilket är riktigt dåligt enligt TRAST, dvs långt inne på deras röda område. Sträcka E genom rondellen har kvoten 264 / 190 m = 1,39 vilket TRAST anger som inte riktigt bra. Jag har mätt till Vita husets västra ände där det finns en cykelparkering.

Jag tycker att resan har varit rik på tankeväckande upplevelser, vilket jag ska försöka sammanfatta i en avslutande artikel. Delrapporter för alla tidigare sträckor nås via innehållsförteckningen sist i hela projektets förord.

Andra målpunkter
Någon vill kanske klaga på målet – Vita huset är ju ingen viktig målpunkt för särskilt många göteborgare. Vill man ha ett viktigare resmål för en centralen-runt-tur så föreslår jag Hultmans holme – kontorskomplexen mm vid Gullbergskajen. Det blir samma väg som vår ända fram till den svarta stolpen som vi rundade förut. Där svänger man i så fall vänster ut på cykelpassagen före rondellen istället för vår snäva höger-vänster-knix.

Gbgcyklaren har filmat hur det är att cykla den fortsättningen, fast åt andra hållet – från Hultmans holme till ”vår” svarta stolpe vid centralen. Se Sicksacka mellan bilarna på cykelpassagen över Mårten Krakowgatan och sedan Cirkulationsplatsen med cykelpassagen som leder just till vår svarta stolpe.

Ja, jag vet att det heter cirkulationsplats, men rondell går fyra gånger så fort att säga, det ligger så gôtt i munnen, har färre bokstäver och alla förstår ändå vad man menar. De som protesterar bevisar t.o.m. genom sin protest att de har förstått.

Publicerat i GC-separering, Motstridigt, Provåkning | 2 kommentarer

En dag på trottoarerna

Postat den 20 mars 2016 av admin

Trottoarcyklare hinner nästan alltid upp gående. Särskilt äldre fotgängare kan bli skrämda, men hinner sällan säga till förrän cyklisten hunnit vidare. Här berättar jag om en trottoarcyklare och lite från diskussionen kring det på Facebookgruppen ”Cykla i Göteborg”.

Min inledande berättelse den 18 mars
Nä, nu behöver jag en axel att gråta ut över.

Dags att cykla hem från jobbet. En kvinna på mountainbike cyklade på trottoaren från Kungsportsbron förbi Storan mot Allén. Jag plingade och pekade menande på gatan där jag själv cyklade. Körbanan och parkeringsfilen var helt fria. Det var bara att ta för sig. Men hon fortsatte på trottoaren.

Vid Nya Alléns rödljus möttes vi och jag frågade:
– Varför cyklar du på trottoaren?
– Vad är det med det, undrade hon.
– Det är förbjudet.
– Det hade jag ingen aning om, svarade hon, korsade Nya Allén mot rött och fortsatte på trottoaren förbi många fotgängare hela vägen längs Avenyn till Vasagatan. Fortfarande ingen trafik på gatan utom jag och möjligen någon cyklist till.

Hon svängde höger in på Vasagatan. På cykelbanan? Inte! På trottoaren, bakom busskuren och vidare bort på Vasa trottoar.

Alla arga insändare om cyklister som struntar i reglerna och om att det borde krävas körkort för cyklister passerade revy framför mitt inre. Hur värjer man sig mot guilt by association? Går det? Folk ser ju inte dem som gör rätt. Domen drabbar mig också och jag får ingen chans att försvara mig. Och fick jag det skulle ändå ingen tro mig.

Så, nu har jag i alla fall fått debriefa. Kanske kan släppa det nu och känna att det är fredagskväll. Skål på er!

Några reaktioner
Det blev många gilla på min inledning. Några menade att trottoarcyklandet ökat, går med högre fart och att dessa cyklister allt oftare anser att gående bör flytta på sig. Vissa menade att många är bekväma och följer minsta motståndets lag. De följer inte regler för deras egen skull. Ju krångligare vägar, desto fler överträdelser blir det. Just cykelvägar kan bjuda mycket krångel. Problematiska blir regelbrotten först när de drabbar andra.

Hur jag upptäckte trottoarcykling
Förr märkte jag knappt att en del cyklade på trottoaren. Men en äldre kvinna som klagade i Cykelhuset ”Lätta ditt cykelhjärta” fick mig att fatta att det finns folk som verkligen känner sig hotade av det. Sen dess har jag hört flera äldre på trottoaren kommentera täta cykelpassager, även om trottoarcyklaren själv redan hunnit utom hörhåll.

Jag är ingen regelfreak för reglernas egen skull, men jag tycker att man måste vara hänsynsfull. Är gatan helt fri sånär som på någon cyklist som cyklar i samma fart som man själv – varför måste man då buffla sig fram bland de gående? Därför kan det hända att jag tipsar någon om att cykla på gatan istället. Vänligt, bara i förbifarten. Det vill jag bjuda de gamlingar på som inte själva hinner säga något.

Borde man kanske få cykla på trottoaren?
Jakob Hammarbäck berättar om väl fungerande ”shared space” i Uppsala och föreslår att man kanske kunde få cykla på trottoaren i max gångfart.

Ja, kanske det. I Göteborg innanför vallgraven har vi flera gågator, t.ex. Kungsgatan och Korsgatan med snygga, supersläta plattor. Det ser ut som en galleria fast utomhus. Här är det mycket få som cyklar, men det är ju lagligt att cykla i gångfart på gågator. Att runda hörnet till Västra eller Östra Hamngatan och fortsätta på trottoaren är dock inte ok enligt nuvarande lag.

Många gående har nog inte koll på den skillnaden och kan störa sig på cyklister på gågator. Och cyklister verkar inte alltid ha koll på gångfartskravet där.

En annan sak: Barn får cykla på trottoaren, vilket jag tycker är bra. De måste kunna börja sin cykelkarriär utan stadstrafikens alla faror och krav.

Trottoarcykling med *STOR* respekt för gående vore nog bättre än ett förbud. De som verkligen har en respektfull inställning väljer säkert självmant gatan om det finns en när de vill cykla fortare. Tänk flygplan som taxar lugnt och stilla på taxibanan men tar fart på startbanan.

Och det ska sägas att ganska många av de trottoarcyklare som jag ser kör i måttlig fart. Ibland kryssar de dock i mitt tycke för nära gående i sin iver att slippa bromsa.

Jag är alltså öppen för en diskussion om att ändra lagen, men inte att bara strunta i den lag vi faktiskt har. Det är två helt olika saker, två helt olika nivåer av respekt för medtrafikanterna.

Borde cyklister i så fall lämna företräde åt gående?
Absolut, om trottoarcykling var tillåten. Utgångspunkten måste väl vara att man ska kunna gå på trottoarer utan att behöva tänka på cyklister. Där ska man kunna ägna sig åt sin smartphone eller plötsligt komma på att man ska vika av in i en affär utan vidare.

På platser där man måste samspela med bil-, lastbils-, bussförare och cyklister tycker jag det är olämpligt för alla inblandade parter att ägna sig åt sin smartphone. Där krävs uppmärksamhet av alla. Men jag kan tänka mig att tillåta fordon på gåendes egna domäner om de låter gående ha rätt att inte bry sig just på dessa ställen.

Se även

Publicerat i GC-separering, Lagmakten | 5 kommentarer