Jag upptäckte en plats där flera av våra naturliga beteenden påverkar hur vi väljer väg. Där flätades gångbanan och cykelbanan om varandra och lockade fram olika individuella vägval. Det spelade stor roll från vilket håll man kom. Ganska lärorikt för utformare!
Tid och plats
Platsen var g|c-banan utmed den beskedliga Levgrensvägen i Göteborg. Den passerar nära Nya Ullevi och erbjuder en smitväg mellan centrala staden och stadsdelen Gårda på andra sidan Mölndalsån.
G|C-banan är bitvis rätt smal men separerar ändå gående från cyklande, därav mitt ”|”
i G|C. Men de sista 30 metrarna före bron över Mölndalsån ligger gångbanan plötsligt närmast körbanan, avskild från cykelbanan med träd och gräs. På bron återställs så den naturliga ordningen mellan bil, cykel och gång. Hur väljer gående väg i denna fläta?
G|C-flätan sedd mot Gårda med bron över Mölndalsån i bakgrunden. Tre gående syns: en på bron, en på gångbanan och en på den parallella rena cykelbanan.
Jag filmade den 5 juni under ca 50 minuter från kl 14:40 medan Håkan Hellström soundcheckade inne på arenan och studentyran pågick som bäst i centrum. I filmen kunde jag sedan studera gåendes beteenden och vägval i lugn och ro. Det kom ca 200 gående, varav 2/3 gick in mot centrala staden, dvs mot kameran.
Alla bilder i artikeln är klipp från min film.
Gående mot Gårda
Vägval för gående mot Gårda.
Hälften av alla gående fortsatte rakt fram i banans riktning och hamnade därmed omärkligt på det som efter bilutfarten mellan träden var markerat som ren cykelbana. Många vek dock av åt vänster på utfarten för att nå gångbanans nya läge närmast körbanan. Det är så utformarna tänkt. Några genade t.o.m. över den korta upptrampade stigen genom gräset före första trädet.
Gående mot centrum
Vägval för gående mot centrum.
Åt detta håll var fördelningen helt annorlunda. Drygt 90% av alla gående valde gångvägen närmast körbanan. Många av dem genade sista biten över gräset. Endast ett fåtal valde cykelbanan. Det löper en nord-sydlig bana längs ån hitom bron, men hela 94% av alla gående kom ändå från Gårda över bron, vilket gjorde gångbanan intill körbanan till en helt rak och naturlig fortsättning.
Vägvalets psykologi
Jag gör inte anspråk på att ha vattentätt vetenskapligt stöd för allt jag påstår här, men lutar mig ändå mot flera kända beteendemönster.
Man lägger inte mycket mental energi på att analysera banor medan man går, annat än om man aktivt letar efter ett avtag. Därför låter många bara autopiloten följa banan rakt fram. Det gör att man i riktning mot Gårda automatiskt hamnar på den som blir cykelbana invid fotbollsplanen, medan man i riktning mot centrum automatiskt hamnar på gångbanan intill körbanan.
Vad signalerar att g|c-banan efter bilutfarten blir en ren cykelbana? Skiljelinjen tar slut, men det har den gjort flera gånger tidigare vid utfarter på denna bana utan att det betytt någon förändring. Vi är vana vid att skiljelinjer försvinner ibland pga utfarter, lagningar efter grävarbeten, partier med beläggning av sten eller trä som man inte målar på, men allra mest för att en materialskillnad mellan gång och cykel anses ersätta en juridiskt definierad skiljelinje. Om banans bredd och riktning inte drastiskt ändras, väcks inget behov att avläsa markeringarna noga.
I detta fall finns dock symbolen för enbart cykelbana målad efter utfarten. Borde inte det få gående att undvika cykelbanan som ju blir en omväg när man ska gå till bron? Nej, eftersom banan fortsätter utan förändrad bredd och beläggning, tittar man inte så noga på ännu en förekomst av de gamla vanliga symbolerna och märker inte säkert att symbolpaketet nu saknar gångsymbol. Den nya gångbanan vid körbanan gör inte heller mycket väsen av sig. Plötsligt bara den finns runt sju meter vid sidan om den egna banan. Att hälften av de gående ändå tar sig över till den banan är snarast imponerande. Beror det på att det är kända trakter för dem? Eller att det kom cyklister som fick dem att titta efter noga? Eller att de sett bron på håll och vill ta den väg som tydligast leder rakt till bron?
Många gående blindkorsar cykelbanan
Punkter där gående korsar cykelflödet.
GC-flätan gör att de som går enligt plan behöver korsa cykelflödet två gånger, både i flätans början och i dess slut. Korsningspunkterna markeras med ringar i bilden. Där behöver gående se sig om efter cyklister, och det krävs så stora huvudvridningar så att det var mycket tydligt i min film vilka gående som såg sig om och vilka som blindkorsade cykelbanan i ändan närmast kameran.
Fyra gående som såg sig om innan de korsade cykelbanan i ändan närmast kameran.
Det visade sig att drygt hälften av de gående mot Gårda blindkorsade medan en knapp fjärdedel av dem som gick mot centrum blindkorsade. Kanske väcker det större behov att se sig om när man kommer från en smalare bana till en bredare.
Jag följde inte upp gående som använde den rena cykelbanan. I vissa fall behöver de formellt inte korsa någon cyklists väg alls, men de ockuperar ändå cykelbanans utrymme hela vägen. Trafikförordningen säger dock att man om möjligt ska gå längst till vänster på en gemensam gång- och cykelbana, vilket skulle orsaka två korsanden för gående mot Gårda. Dessa möjliga korsningsställen har markerats med streckade ringar i bilden.
Staden planerar att knyta Gårda närmare till centrum, inte minst för gående och cyklande. Dessa flöden kommer i så fall att öka, och det blir viktigare att inte tvinga dem att korsa varandra i onödan.
Tankar
Att inte ändra något trots ökande flöden kan leda till fler konflikter både om man korsar och om man aningslöst går på den rena cykelbanan. Går man längs cykelbanans kant, är medveten om cyklister och inte breder ut sig, kan det fungera bra även vid betydligt större flöden. Men hur många gör så? Det beteendet kan till viss del stärkas genom att markera mjuk separering. Det beskrivs i min artikel Förebilder på GC-banan.
Lösningen att hugga ner träden och bygga bredare och separerad g|c-bana utan fläta må vara trafikalt bra men dåligt för klimat, artrikedom och trivsam omgivning.
Om körbanan enkelriktas kan cykelbanan ta över en del av bredden och ledas ut där den korta upptrampade stigen finns idag. Då kan gående få överta hela nuvarande cykelbanan bakom träden. Men frågan är om deras tendens att gena tar över när de ser bron redan på håll och att cyklisternas nya bana är både genare och bredare.
Det blir något att fundera över för dem som ska utveckla staden och fördela ytor mellan olika funktioner. Det viktigaste är nog att detta exempel demonstrerar mänskliga effekter som behöver tas med i beräkningen vid stadsutveckling på många andra ställen.
En viktig komponent i nuvarande utformning är otydligheten. Det gör att andra och högst individuella krafter tar över vägvalet. I min artikel om Naturliga mänskliga beteenden behandlar jag nio av våra grundbeteenden. Av dem är några särskilt relevanta för denna gc-fläta:
- Vi vill gena
- Vi håller oss gärna mitt i den bana vi följer
- Vi vill gå i bredd med våra vänner
- Vi har koll framåt men knappast bakåt