Förebilder på GC-banan

Cykel- och gångsymboler är förebilder för var vi ska gå och cykla. De påminner oss också om att vi behöver ta hänsyn till det andra trafikslaget och samspela med det. En del symbolplaceringar gör det på ett föredömligt sätt, medan andra motarbetar samspel.

Enligt lag

Mjuk separering vid Amundöarna

Säröbanan strax norr om Amundöarna nära Göteborg.

Här är symbolerna placerade just så som trafikförordningen säger om gåendes placering på gc-banor:

TrF 7 kap 1 § 3 st: Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen.

Möjligen kunde gångsymbolerna placeras lite närmare kanterna. Lagens intention skulle bli tydligare då.

Målade fotspår vid Norra Hamn

Strandpromenaden längs Norra hamn i Luleå.

Fotspår i rätt riktning längs sidorna är ett annat sätt att uttrycka samma sak. Det nudgar trafikanterna. Förutom i Luleå finns det även som korta serier av fotspår längs den 4 km långa strandpromenaden från Varbergs fästning till Kusthotellet vid Apelviken. P4 Halland berättar om detta i Målade fotspår rådde bot på trafikkaos. Och målade fotspår lär finnas på flera ställen i landet.

Trafikanters placering på gc-bana enligt lag är särskilt lämpligt på sträckor där det inte finns en körbana alldeles intill. Allra bäst fungerar det när gående följer banan en längre sträcka.

Gående innerst
Paragrafen i TrF 7 är inte villkorslös. Det finns en annan princip som kan vara bättre ibland.

Som gående vill man ofta hålla sig en bit bort från körbanan. Därför placerar man i stort sett alltid en separerad cykelbana närmast körbanan och gångbanan längre in. Och vid korsningar brukar cykelpassage och övergångsställe ligga i just den ordningen. Men även när gc-banan inte är uppdelad med skiljelinje kan man göra en mjuk separering genom att placera symbolerna enligt följande exempel:

Mjuk separering vid Klippan

Mjuk separering vid Adolf Edelsvärds gata i Göteborg.

Det kan tolkas som att både cyklister och gående disponerar hela banan, men att de bör samspela enligt symbolernas placering. Anledningen till att man inte målat en separerande vit linje kan vara att banan anses för smal för en fast uppdelning. Med mjuk separering kan den lilla bredd som står till förfogande utnyttjas på bästa sätt för varje given situation. Vid möte eller omkörning är det tydligt för båda parter på vilken sida passerandet ska ske.

Att be om konflikt
Vilken förebild för gc-samspel utgör då följande vägmarkering?

Markering utan samspelsintention

Markering utan samspelsintention.

Den föreslår att både cyklister och gående ska vara i mitten! Men eftersom cyklister ska mötas i högertrafik riskerar gående att omringas av passerande cyklister från bägge hållen. Om de då kliver åt sidan för den cyklist de ser framför sig kan de hamna mitt i vägen för den som kommer bakifrån. Borde inte symbolerna ge ett mer konstruktivt förslag på hur man placerar sig så att möten och omkörningar blir smidigare?

Den här markeringskombinationen är mycket vanlig i Göteborg och finns t.o.m. på pendlingscykelbanor, t.ex. på Säröleden längs Dag Hammarskjöldsvägen från Annedalsmotets broar och söderut. Man kunde tycka att det är särskilt olämpligt med en förebild som visar att man går mitt i en bana som är en lång och fin pendlingscykelbana. Här om någonstans behövs ögonkontakt vid möten och avstånd när cyklar kommer bakifrån. Det får man om man istället placerar sig enligt lagen. Symbolerna borde medverka till det och absolut inte motarbeta bra samspel.

Jag ser dock en situation där denna markeringskombination kan vara bra. Det är i punkter där gående behöver korsa banan för att komma till eller från en målpunkt som exempelvis en busshållplats.

Samlad gc-symbol vid busshållplats

Busshållplats ovanför Annedalsmotet med två olika symbolkombinationer efter varandra.

Precis vid busshållplatsen i bilden ovan finns en gc-symbol med båda trafikanterna i mitten. Det är rimligt eftersom gående kan behöva korsa banan för att komma till eller från hållplatsen. De gående informeras om att det även finns cykeltrafik där, och cyklisterna att det kan komma gående som korsar. Symbolen är exakt rätt placerad för att fylla denna uppgift.

Men sedan följer en annan symbol som strukturerar trafikslagen. Det sker till en början mjukt utan separerande linje, men senare tillkommer vit skiljelinje. För att den bortre symbolkombinationen ska ha någon uttryckskraft får den inte slentrianmässigt användas på gc-banor i allmänhet, utan bara där det är befogat.

Slutsats
Gång- och cykelsymbolerna kan uttrycka mycket mer än bara att en bana är avsedd för både gång och cykling. De kan vara pedagogiska förebilder som visar hur trafikanterna kan samverka på bästa sätt. Symbolerna ”nudgar” trafikanterna att göra rätt mer eller mindre omedvetet.

Men om man bara häller ut alla symboler i en hög mitt i banan är det som att säga att gående och cyklister ska bete sig just så. Eller som om dessa symbolers inbördes placering är ovidkommande. De gånger man lägger ihop symbolerna borde det finnas ett gott skäl. Annars är det bara till skada för smidigt samspel och god hänsyn på banan.

Det här inlägget postades i Förslag, GC-separering, Skyltar o symboler. Bokmärk permalänken.

4 svar på Förebilder på GC-banan

  1. Anders Norén skriver:

    Fast märk väl att trafikregeln om gåendes placering på GC-bana (GC-bana, inte cykelbana) saknar egentlig grund utöver att många efterfrågade den.
    Det problem regeln tros lösa, att det är trångt och otryggt vid möte, beror ju på att det är för smalt för den trafik som avses trafikera ytan. En yta som bara rymmer två trafikanter i bredd blir inte mindre trång av regeln.

    Är trafiken tillräckligt låg så är regeln onödig.
    Är trafiken tillräckligt hög så gör regeln varken till eller från.

    Det finns en uppenbar lösning på problemet, men den lösningen betraktas som rena häxkonsterna av svenska planerare.

    • admin skriver:

      Vad gäller på ren cykelbana utan närliggande gångbana? Det frågade jag Transportstyrelsen. Svar 25 aug-21:
      – Då blir det som på gemensam gång- och cykelbana eller för den delen som när man går längs en väg. Man går till vänster.

      Jag menar att ju smalare gc-banan är, desto viktigare att man går på någon av sidorna och inte i mitten om någon annan (gående eller cyklist) ska kunna passera. Själv upplever jag en stor enkelhet och ömsesidig trygghet på t.ex. Säröbanan och Varbergs strandpromenad när alla går till vänster och cyklister cyklar närmare mitten. Det känner jag både när jag cyklar och går.

      Men nu blir jag nyfiken på vad det är för lösning som betraktas som rena häxkonsterna av svenska planerare.

      • Anders Norén skriver:

        Att bygga en gångbana och en cykelbana. Det är häxkonster.

        Att över huvud taget betrakta gångtrafik och cykeltrafik som olika trafikslag är häxkonster. Obegripligt, outgrundligt, svårt att föreställa sig, ungefär som universums ålder och utsträckning.

        Intressant kommentar från Transportstyrelsen, förresten. Om det är så de vill att de ska funka så borde de kunna ta upp den regeln till diskussion med regeringen…?

        • admin skriver:

          Såklart är skilda banor det bästa. Men ibland är utrymmet begränsat och flödena inte större och inte mer samtidiga än att det begränsade utrymmet räcker om man organiserar sig lite. Det är poängen med vad jag kallar mjuk separering – ingen gränslinje huggen i sten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *