Kobbarnas röda väg

Vid Kobbarnas väg i Göteborg hoppar trafikljusen ibland över cyklarna flera gånger i rad. Varje gång en spårvagn kommer olämpligt, förlorar cyklisterna sin gröntid utan att få någon ersättning. Är det rimligt att låta cyklarna stå och vänta utan någon bortre gräns?

Redbergsvägen

Den röda cykelöverfarten diagonalt över Redbergsvägen vid Kobbarnas väg.

All kollektivtrafik och nästan alla bilar kör bara rakt fram. Men cykelbanan leds på en rödmålad cykelöverfart diagonalt över hela korsningen. Där kan de få rött ljus väldigt länge trots att de färdas på Göteborgs speciella ”cykelmotorvägar”, det s.k. stomcykelnätet. Man kan visserligen även fortsätta cykla rakt uppför Redbergsvägen, men då finns ingen cykelbana och det leder till ett lika hänsynslöst rödljus borta vid Redbergsplatsen.

Trafikljusens funktion
Ljusens grundfunktion på vardagar vid 17-tiden är att cykelöverfarten får rött i 50 sekunder och sedan grönt i 20. Så långt är det utmärkt. Men kollektivtrafiken har absolut prioritet och förkortar eller stjäl ofta cyklisternas gröntid. Att tiden förkortas är inget stort bekymmer, men att den uteblir, ibland flera gånger i rad, är en allvarlig påfrestning på cyklisters tålamod och förtroende för trafiksignaler.

Här är ett diagram över trafiken under 14 minuter strax efter kl 17, onsdagen den 5 september 2012. En färgad linje visar när cyklarna har rött eller grönt. Bussar och spårvagnar är blå rektanglar där längden motsvarar tiden för deras passage över cykelöverfarten. Bilar visas som grå prickar utan storleksvariation.

Diagram 120905

Diagram som visar cyklarnas ljussignal och trafiken under 14 minuters observation.

Jag har gjort den röda linjen tunnare under tömningstiderna mellan bilars och cyklars grönljus. Som synes ångrar sig ljuset ibland och hoppar över cyklisterna även när det hunnit stoppa bilarna. Man ser också att bilar får grönt igen 5 sekunder efter att cykelöverfarten fått rött. Det är den tid det tar för en rullande cyklist att passera hela överfarten. Måste man accelerera från stillastående tar passagen något mer, 7-8 sekunder.

I diagrammets första röda fas har minst tre gröntillfällen hoppats över. Det måste ha blivit rött 40 sekunder innan min observation började, såvida inte ännu fler tillfällen överhoppats. Cyklisterna hade alltså rött i ca 4,5 minuter, kanske ännu mer. Det är väldigt lång tid! Sedan kommer en ostörd period. Men därefter skippas ytterligare ett par gröntider i rad och cyklisterna får då vänta i drygt 3 minuter.

Movea Trafikkonsult beskriver denna korsning på sid 16-18 i sin rapport Cykelns plats i Göteborgstrafiken.

Kollektivtrafikens prioritet
Jag kan inte se att kollektivtrafikens absoluta prioritet i sig försvårar för cyklisterna. Det finns gott om fria utrymmen mellan spårvagnarna som skulle vara mer än tillräckliga för cykelpassager.

Men med nuvarande styrning åstadkommer prioriteten ett lotteri där bilar i genomfart bara kan vinna eftersom kollektivpassagerna ger dem extra grönt, medan cyklar som måste korsa bara kan förlora. På de 14 minuterna i diagrammet vann bilarna 45% extra tid medan cyklisterna förlorade 62% av sin nominella gröntid. Värst är att 5 av cyklisternas 12 gröntider därigenom uteblev helt, med en del riktigt extrema väntetider som följd.

Cykelöverfarten är fri fast röd

Nu skulle det gå utmärkt att cykla över, men det tycker inte trafikljusen.

Styrningen tar alltså från cyklarna när det behövs, men ger inte tillbaka när det skulle gå bra. Varför? Är det verkligen bra att visa cyklisterna att man blir mer gynnad om man övergår till att köra bil? Ses en bil som viktigare än en cykel?

Ju mer kollektivtrafik vi får framöver, desto oftare kommer denna styrning att hoppa över cyklister. Jag tror inte det krävs särskilt stor ökning förrän cyklarna kan riskera väntetider på 10 minuter eller mer. Begränsade längder på hållplatserna gör att en ökad kollektivtrafik måste sprida ut sig ganska jämnt över tidsaxeln och därmed effektivt hindra cyklisterna från att få grönt.

Signatur ”Sulan” hade en morgon fått vänta i över 9 minuter enligt ett inlägg i Trafikkontorets förslagslåda den 18 september 2012.

Befintliga luckor
Hur skulle det bli om styrsystemet gav cyklar grönt när det inte finns några andra fordon i vägen? Antag att vi först måste ha 3 sekunder rött för bilar trots att vi bara håller oss till tider utan trafik. Därefter ger vi cyklister grönt i allra minst 3,5 sekunder och sedan 5 sekunder rött så att sista cyklisten hinner över innan biltrafiken släpps på igen.

I följande utsnitt av diagrammet har jag lagt in sådana extra gröntider. De gråa fälten på 3 respektive 5 sekunder markerar tömningstiderna när alla har rött.

Diagram 120905 över grönmöjligheter

Utrymmen för extra gröntider i befintliga luckor.

Under dessa första fyra minuter gav nuvarande styrning bara 7% av tiden till cyklisterna. Om även befintliga luckor utnyttjades skulle de ha fått 25%. Det vore en fantastisk förbättring.

Om två bilar får stoppas i varje extra gröntid skulle cyklisterna få hela 42% av all tid i korsningen! Det är långt mer än vad de behöver! Dessa två tankeexperiment visar vilka möjligheter som finns utan någon som helst eftergift för kollektivtrafiken och med inga eller små eftergifter för bilar.

Varför utnyttjas inte befintliga luckor? Troligen för att styrsystemet har en alltför rudimentär verklighetsuppfattning. Det fungerar mera som ett mekaniskt spelverk än som en omtänksam medarbetare med förmåga att se situationen klart och komma ihåg vem som fått vänta längst. Systemet klarar att reagera på varje buss eller spårvagn som hojtar till, men kan sedan inte ta hand om följderna på ett förtroendeingivande sätt.

Följande dag
Jag kollade trafiken även följande dag vid samma tid. Både kollektivtrafikflödet och bilflödet var lika stora då. Andelen överhoppade gröntider för cyklar var också samma, men den här gången fördelade de sig jämnare. Som längst fick cyklister vänta 3:15 minuter.

Jag vet ändå inte om det fall som diagrammet visar är typiskt. Eftersom slumpen styr kan det säkert bli både bättre och sämre. Det finns tyvärr en sannolikhet, om än liten, att cyklister kan få vänta i en kvart eller ännu längre på grönt.

Människa – maskin
Vi reagerar olika på döda ting och på agenter. En agent är i detta fall någon eller något som har intentioner och agerar utifrån dem. Människor är oerhört känsliga för andras intentioner.

Det kan regna på oss utan att vi blir arga. Men om någon sprutar vatten med vilje är det en helt annan sak. Du kan bli knuffad. Sker det av misstag tar du ingen notis, men görs det med vilje blir du förmodligen upprörd. Intentionen avgör vår reaktion.

Även en dator upplevs ofta ha intention. Vi kan bli arga för att den beter sig illa mot oss. Det är egentligen programmakarnas intentioner och förbiseenden, och missförstånd mellan dem och oss själva som vi känner av. Ett styrsystem för ljussignaler är en agent som känner av vissa saker, har inprogrammerade intentioner och använder effektorer för att påverka omvärlden enligt dessa. Den är någon ansvarigs förlängda arm.

Upplever man att en agent är hänsynsfull, rättvis och inte styr och ställer utöver sin förmåga, kan man få tillit till den. Det kan gälla ens chef, en privat vän eller en medtrafikant likaväl som ett tekniskt system som man är beroende av. Men agenter som är hänsynslösa eller ser ut att klara sin uppgift dåligt tappar man respekten för. Dem vill man göra sig oberoende av. Utan dessa grundläggande reaktioner hade vi inte varit framgångsrika sociala varelser.

Vem har bollen?
Vid Kobbarnas väg fungerar det bra ibland. Men alltför många cyklister lider av styrsystemets ineffektivitet. Några väntar tålmodigt och trycker ännu en gång på knappen. Andra väntar men ger så småningom upp och cyklar ändå. De mest luttrade har redan dömt ut signalerna på förhand och bara kör.

Detta är inte bra, och jag hoppas att det finns en klokare lösning än att behålla det dåliga systemet och bara bötfälla cyklister som inte inordnar sig. Ett delat ansvar mellan trafikant och utformare skulle vara betydligt mera rättvist i detta fall.

Trafiknämndens politiker har bestämt att kollektivtrafiken ska ha högsta prioritet, men de behöver också säga hur bilar och cyklar ska värderas gentemot varandra. Hur länge är det acceptabelt att låta cyklister stå och vänta på grönt vid korsningar? Är cyklisterna det första man ska offra när det blir besvärligt? Blir man mer värd om man tar bilen istället? Vilken trafik vill vi ha i Göteborg? Grundläggande värderingar om olika trafikslags önskvärdhet borde inte lämnas till enskilda tjänstemäns personliga preferenser. Politikerna måste sätta riktlinjer även för det.

Som det ser ut idag tror jag faktiskt att det effektivaste för cyklister är att kliva av och leda cykeln tvärs över korsningen om det är fritt men inte grönt. Då kan man spara många minuter. Man uppehåller sig visserligen en längre tid på gatan när man leder sin cykel än om man hade cyklat på den, men lagmakten säger av någon anledning att det är gratis att gå mot rött medan det kostar 1500 kr om man cyklar. Någon tanke måste det finnas bakom det. Kanske kommer en tid när man slipper göra så konstiga överväganden på Kobbarnas väg.

Det här inlägget postades i Förslag, Kollektivtrafik, Ljussignaler, Mätning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kobbarnas röda väg

  1. Robert skriver:

    Dock så borde nog även gående, kunna åka för vårdlöshet i trafik. Men att man ska bli rapporterad för det krävs det nog att det har varit en olycka för att en polisman ska skriva en rapport om det.

    Jag undviker detta trafikljus genom att använda körbanan istället (ner mot staden). Sedan cykelbanan vid Kruthusgatan. Då slipper man både att stå och vänta länge samt kommer på bättre cykelbana in till City.

    En cykelöverfart som jag har väntat länge vid är när man ska korsa Guldhedsgatan ifrån Medicinaregatan. En gång blev det 20 min. Det är ungefär lika på det trafikljuset, dock så har högersvängande fordon, extra körtillfällen. Jag hade nog gett upp och gått över med cykeln när det var grönt halvvägs om jag inte hade tid att vänta. Det blir dock trångt att vänta på refugerna i mitten med cykeln.

    Sedan kan man undra hur berörda cykelöverfart gör på cykelstamnätet. (Prioritering mot bilar?) Jag vet mycket bättre cykelvägar att använda en de som de har satt på som stomväg. Cykelbanan efter Delsjövägen är betydligt bättre, samt har inte lika brant lutning.

    • admin skriver:

      Ja, som du påpekar kan man åka dit för vårdslöshet i trafik. Jag vill inte direkt uppmana folk att leda cykeln mot rött, jag bara säger att det är effektivt med tanke på hur trafikljus och lagar faktiskt fungerar. Jag säger också ”om det är fritt”. Är det inte fritt kan man ställa till det för andra på ett oförsvarbart sätt.

      Om man kan hitta cykelvägar som följer bilstråken istället för att korsa dem vid trafikljusen är mycket vunnet. Det har du gjort vid Delsjövägen. Men för vissa rutter är det förstås inget alternativ.

  2. Jag tycker det är orättvist att jämföra cykelleden mot de bilvägar som leds in i korsningen. Cykelleden är den enda rimliga cykelleden till i stort sett hela Östra Göteborg och har samma betydelse för cyklister som E20 har för bilister. Bilvägarna där är av i jämförelse ringa betydelse. Hur är prioriteten mellan en cyklist som tar sig från centrala Göteborg till Munkebäck och en bilist som gör samma sak? Den frågan är mer relevant och verklighetsförankrad. Jag tycker att man stirrar sig blind på att jämföra allt som stoppas in i en viss korsning mot varandra istället för att jämföra vem som är mest prioriterad från punkt A till punkt B. Det är den jämförelsen som är intressant för vanligt folk som ska välja färdmedel. Men jag tycker tyvärr det tänket verkar saknas helt. Jag hade önskat att man såg helheter istället för detaljer.

    Med det sagt måste jag säga att det var intressant läsning. Jag cyklar där ofta och känner väl till situationen, men det kändes gött att få siffror på det. Tack!

    • admin skriver:

      Bra att du betonar cykelledens stora betydelse. Själv nämnde jag bara hastigt att den tillhör det övergripande cykelnätet (korr: det tillhör t.o.m. stomcykelnätet!). Det är nog väldigt lätt att man omedvetet förringar folk som sitter i det fria och kör trampfordon på smala banor. Men de behövs så ytterligt väl för stadens, miljöns och hälsans framtid.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *