Mycket av vad vi gör går på ren mekanisk rutin. Det gäller bl.a. hur vi beter oss i trafiken, men även hur man utformar de trafikmiljöer som vi ska ta oss fram i. Hindrande lösningar kan få oss att utbilda kreativa vanor bortom vad planer och lagar tänkt sig.
Denna text återspeglar ett tillägg i min artikel Naturliga mänskliga beteenden där jag går igenom 8 olika grundbeteenden som har betydelse för hur vi beter oss i trafiken. Där fick jag en kommentar om att ett nionde fall borde läggas till. Jag höll med helt och hållet och la därför till den text som även visas här nedan för att ingen ska missa tillägget.
Obs: Ni får gärna kommentera detta, men gör det då i originalartikeln.
9: Vi gör som vi brukar göra
Nästan hälften av allt vi gör går på ren vana. Vanor påverkar individens val, gruppers beteende och hela samhällens inriktning. Så sammanfattas Charles Durhiggs bok Vanans makt. Den refereras bl.a. i Cognitive and behavioral Neurology och i Springers artikel IDC theory: habit and the habit loop.
Det intressanta i trafiksammanhang är att trafikmiljöer formar trafikanters omedvetna vanor, men också att utformare kan skapa eller komplettera trafikmiljöer utifrån sina äldre värderingar och prioriteringar – dvs av gammal vana. Trafikanter som inte passar in, utvecklar vanor för att klara utmaningarna som dessa trafikmiljöer utsätter dem för.
Vanor upprätthålls av en s.k. vaneslinga (habit loop). Den består av tre delar: En trigger, en rutin och en belöning. Vi formar vanor för att spara mental kraft. Det vi tidigare gjort i en viss situation och som fungerade bra och gav oss tillfredsställelse då, vill vi återanvända istället för att uppfinna hjulet igen från scratch. Vanan blir automatisk och utlöses ofta omedvetet. Varje gång den ger kortsiktig tillfredsställelse förstärks den.
Automatiserade rutiner kan ofta vara bra. Att vara rutinerad brukar betyda att man snabbt kan hantera situationer framgångsrikt utan att behöva fundera först. Den rutinerade bussföraren från Dag Hammarskjöldsleden som ska svänga vänster mot Linné kör tvärs igenom rondellen istället för i cirkulationen. Redan vid insteget har bussen nämligen aktiverat kollektivprion avsedd för bussar som ska rakt fram, så den stoppar all cirkulerande trafik. Genom att gena tvärs igenom undviker den rutinerade chauffören sitt självförvållade rödljusstopp. Det känns som en vinst varje gång. Och rutinerade cyklister, som signalprion stoppat rakt bortom cirkulationen, kör mot rött för att de vet att bussen inte brukar ta den vägen. En meningslöst väntande cyklist på andra sidan signalen blir en extra belöning genom att den visar hur onödigt hindrad man blir om man inte är rutinerad. Rödljuskörning är förstås inte bra, men återkommande situationer formar vanor för att hantera dem effektivt, vanor som man också kan ta med sig till andra liknande situationer. Just denna rondell beskrivs närmare i min Missriktad kollektivprio.
Eftersom vanor är smarta anpassningar till tidigare situationer, har de en bromsande effekt på samhällsutvecklingen. Har man t.ex. väl vant sig vid att ta bilen för sina vardagsresor, riskerar förändringar som gör intrång på denna vana att väcka omedelbart motstånd. Om attraktiva cykelvägar färdigställs först efter att ett nytt bostadsområde befolkats, kan många redan ha etablerat en vana att göra sina vardagsresor med bil och även skapat följdvanor utifrån det. Det kan vara svårt att bryta dessa vanor och lockas att börja cykla istället.
Som sagt: Kommentera gärna, men gör det då i originalartikeln.