Trafik i stan

Varför kan det vara rött för cykel när gående får grönt? Det frågar sig många. Man kan väl ändå inte släppa fram fotgängare förrän korsande trafik har stoppats? Och då borde vägen vara fri även för cyklisterna. Många kan helt enkelt inte förstå varför de hålls kvar, och en del finner sig inte i en sådan negativ särbehandling.

Rött för cyklar trots att gående har grönt. Även bortre etappen har grön gubbe, vilket inte syns i bild. På just denna plats uppstår sådan osynk bara ibland, i samband med prioritering av kollektivtrafiken. Då verkar styrningen sköta gående bra men inte cyklister.

Jag tror att ganska många rödljuscyklingar sker just när gående men inte cyklar får grönt. Tycker man att en signal inte är vettig, är det inte konstigt om man bortser från den och istället agerar utifrån trafiksituationen i övrigt. Om flera signaler i stan verkar dissa just cyklister, finns säkert en risk att några slutar respektera ljussignaler över huvud taget när de cyklar. Sedan finns det också några få som struntar i allt, men dem lämnar jag åt sidan i detta resonemang.

En förtroendefråga
I allmänhet låter människor sig styras av maskiner bara om de upplever att maskinen går att lita på och att den fattar acceptabla beslut. Vi reagerar likadant om det är människor som vill styra oss. Om en människa begär att man ska hoppa på ett ben kan man alltid fråga varför. Får man inget övertygande svar kan man argumentera emot. Men en maskin tar inte in argument. Därför är det extra viktigt att maskinen styr hänsynsfullt, rättvist och begripligt. Annars har den mycket svårt att få allas förtroende. Är böter en bra lösning på det problemet?

Jag har skrivit mer om människor och maskiner i Kobbarnas röda väg, avsnitt ”Människa – maskin”.

Orsaker
Här vill jag ta upp de av mig kända orsakerna till att cyklister får fortsatt rött när gående får grönt. Jag illustrerar med exempel, men det får inte tolkas som att problemet bara finns eller fanns just där. Det är det allmängiltiga jag vill åt.

1.  Otillräcklig styrautomatik
Ett exempel: Automatiken som styrde en del korsningar längs Nya Allén i Göteborg hade för få signalgrupper. Gående hade egen grupp och kunde därför ges grönt tidigt, medan cykelsignalen styrdes av bilgruppen som fick grönt senare. Hade gånggruppen haft möjlighet att även styra ett gult ljus, så kunde kanske cykel- och gångsignalerna ha körts ihop. Men styrautomatiken var för begränsad.

Cyklistbloggens artikel I somras bröt jag mot lagen den 23 augusti tog upp ett annat fall som också kan klassas som otillräcklig styrautomatik: Sensorerna i gatan kände inte av cyklister. På natten, när det inte kom bilar till hjälp, kunde en cyklist bli stående period efter period och se gående få grön gubbe gång på gång.

2.  Ogenomtänkt programmering
Ett exempel: Vid Kapellplatsen i Göteborg går ett övergångsställe och en cykelöverfart över Aschebergsgatan. Förr var man alltid tvungen att trycka på knappen för att få grönt. Tryckte någon på gångknappen, så fick gående så småningom grönt, men inte cyklister. Tryckte en cyklist medan det fortfarande var grönt för gående, fick hen ofta vänta till nästa period. Jag testade att trycka samtidigt på cykel- och gångknappen. Då fick bägge grönt, men cyklisternas gröntid var kort trots att grön gubbe fortsatte lysa en god stund och all korsande trafik alltså fortfarande var stoppad. Det rimliga hade varit att automatiskt ge cyklister grönt när gubben blev grön och låta cyklarna behålla grönt en stund efter att gubben slagit om till rött igen. Cyklar hinner ju över på kortare tid än gående.

Gbgcyklaren har nu fångat ett paradexempel med sin actioncam på styret. Vad gör man som cyklist när alla andra får grönt medan cykelsignalen fortsätter att lysa hånfullt röd?

3.  Tömningstid för gående kan hindra cyklister
Ibland håller man antagligen tillbaka cyklar tills alla gående hunnit över på det övergångsställe som cyklarna kommer att korsa efter gatukorsningen. Gående åt samma håll som cyklisterna kan dock få grönt direkt. Någon kollision mellan gående i olika riktningar behöver man ju aldrig tänka på. Om cyklisterna leds upp på en cykelbana efter korsningen ska de inte behöva hållas tillbaka. Men om de leds ut i gatan kan det vara nödvändigt om man beräknar att de hinner fram till övergångsstället innan sista gående hunnit över där.

4.  Gångsignalen anses inte omfatta hela korsningen
Ett exempel: Följande bild visar en riktig fuling.

Två cyklister stannade vid rött. När det blev grön gubbe körde de lugnt vidare. Men både de och den gående riskerade kollision med cyklar i den korsande cykelfilen från vänster som fortfarande hade grönt ljus trots grön gubbe.

I denna bild anar vi en korsande cykelöverfart från vänster som åt höger övergår i cykelbana. Så länge den har grönt, måste förstås ”vår” cykelsignal visa rött. De gåendes signal står på andra sidan korsningen och reglerar hela gångpassagen. Inte kan väl den visa grönt då?

Tja, utformaren har valt att betrakta den korsande cykelbanan som fristående från gångsignalen trots att trottoaren verkligen ser ut att sluta före cykelbanan med en smal refug efter den. Gående får faktiskt grön gubbe trots att korsande cykeltrafik fortfarande har grönt ljus. En fundamentalist skulle kunna hävda att fällan kan genomskådas genom att cykelbanan saknar zebralinjer. Men det är mycket begärt att gående ska studera arrangemanget så noga och dra de rätta slutsatserna innan de kliver ut i cykelbanan. Mera troligt är att de bara ser en grön gubbe och därmed förutsätter att hela vägen dit är grön. Så brukar det ju vara annars. Och den gröna gubben lockar som synes även cyklister att köra. Det är inte många som gör någon djupanalys av den förrädiska utformningen innan de agerar. Det vore för mycket begärt. I sådana fall måste utformaren ta ett större ansvar.

Gbgcyklaren har filmat platsen i detta exempel och presenterar problematiken på ett mycket pedagogiskt sätt. Man ser bl.a. hur en cyklist i sista stund hejdar sig och undviker en krock med korsande cyklister som fortfarande har grönt och som kommer i hög fart eftersom de har haft nedförsbacke.

5.  Gångleden etappindelas men inte cykelleden
Stora korsningar byggs ibland så att gåendes passage etappindelas och de får grönt för en etapp så fort just den är säkrad. Det stämmer bra med hur människan spontant vill agera i den fysiska världen. Man vill lösa ett problem i taget, i takt med att man kommer dit och möjligheterna blir tydliga. Man utnyttjar en lucka så fort den uppstår. Sen är den kanske borta igen. Carpe diem.

Cyklister däremot får inga etapper. De får bara grönt när hela vägen är säkrad, dvs när gående har grönt på alla etapper samtidigt. Det upplevs som en betydligt sämre behandling än vad gående får, nästan som ett spel på enarmade banditen. Alla figurer måste vara lika för att du ska vinna. Delvinster räknas för andra men inte för dig.

Gåendes väg etappindelas, vilket skogen av stolpar visar. Men cyklister måste vänta tills hela vägen är säkrad. Cykelsignalen närmast i bild dubblerar bara den signal som finns före hela korsningen där jag står och tar bilden.

Anledningen till denna lösning är förmodligen att utformaren räknar med att väntplatserna, de s.k. magasinen mellan två etapper inte rymmer tillräckligt många cyklister. Man väljer istället att dämma upp cyklisterna och samla ihop större köer i ändarna för att sedan skicka iväg alla på en gång och låta de stora klungorna möts på mitten.

Men det är inte alltid som utformaren ens försöker få plats med fler cyklister mellan etapperna för att möjliggöra etappindelning för dem. Vid Ullevi är cykelleden minde än hälften så bred som gångleden. Gör man magasinen för små så räcker de förstås inte till. Historiskt kan det vara så att cykelbanor har tryckts in med skohorn i efterhand i redan utformade korsningar. Men då borde man se andra bredder i nyprojekterade korsningar. Gör man det?

GC-vägen över Ullevikorset. Cykelvägens bredd visas i rött och gåendes mer än dubbelt så generösa mått i grönt. (Satellitbild från Hitta.se)

Även om själva cykelöverfarterna inte görs bredare, så kunde deras magasin breddas. Cyklister väntar säkert mycket hellre på sin tur i ett timglasformat magasin mellan två etapper än att stå kvar på ruta ett i en dubbelt så stor klunga. Det tror jag är människans naturliga beteende i den fysiska världen, oavsett om hon cyklar eller går. Då kan det vara svårt att förstå varför alla inte behandlas med samma ambition. Om det finns en lugnande förklaring så måste den kommuniceras. Böter kan öka lydnaden men samtidigt minska förståelsen.