Varsågod och kör först!

Väldigt ofta stannar bilister för att släppa fram oss cyklister på cykelpassager, trots att de inte behöver. Men hur ofta bjuder vi dem att köra föst när vi ser att det är lämpligt? Jag vill berätta om en mycket ovanlig händelse på det temat.

Min inställning
Ganska ofta ser jag situationer från min cykelsadel där det är lämpligt att jag låter en bil eller lastbil köra före när jag ska korsa en gata. Det kan vara sista bilen i en rad där alla andra hunnit förbi, eller en tung lastbil som skulle vinna mycket på att slippa ett stopp. Eller så skulle en bil bli hindrad länge av en annalkande spårvagn om den först måste stanna för mig.

Ser jag en sådan situation försöker jag cykla så att det blir naturligt för bilisten att köra först. Har vi ögonkontakt kan jag visa med en gest att de kan köra före. Det brukar mötas med stor tacksamhet. Men en del bilförare är omutbara. De har bara bestämt att jag ska korsa först. Då är det smidigaste för alla parter att jag kör och tackar.

Jag vill gärna bli framsläppt när trafiksituationen gör det mest lämpligt. Men då är det rimligt att jag också släpper fram andra ibland. Man måste komma lite utanför sig själv om man ska vara en del av trafiken, tänker jag.

Händelsen
En dag i slutet av oktoberskulle jag korsa Skånegatan vid Korsvägen i Göteborg. Här är scenen, fast bilden tog jag en senare dag, bara för att få en illustration:

Här lämnade vi företräde

Scenen – cykelpassagen vid Korsvägen från Svenska Mässan mot Södra Vägen.

Jag kom på cykelbanan från vänster i bild och skulle svänga ut på cykelpassagen. En tung lastbil körde på körbanan bredvid. Jag saktade in och visade inget svängtecken så att den inte skulle få för sig att stanna för mig. Men när jag kom nära passagen såg jag också en Foodora-elsparkcyklist komma från andra hållet så att vi skulle mötas ute på passagen. Lastbilen hade väl nästan hunnit fram lika långt som den röda bilen i bild, och den hade saktat in. Jag tänkte att Foodora-killen kommer att korsa, så då spricker min plan och jag kan lika gärna korsa samtidigt.

Men just då ser jag Foodora-killen bjuda lastbilen företräde med en gest. Jag tappade hakan, för jag brukar känna mig väldigt ensam om att göra så. Jag stannade och lastbilen kunde glida förbi i lugn och ro.

När den hade passerat var jag helt inställd på att visa Foodora-killen en tumme upp och kanske också ge en uppskattande kommentar. Men han såg inte mig. Ett par fotgängare gjorde entré och krävde hans fulla uppmärksamhet. Det är väl ingen chans att han ser denna text, men det hade varit kul.

Funderingar
Det finns förstås alltid en viss risk med att ge företräde åt en bilist. Kanske dyker det samtidigt upp en cyklist från ett annat håll som inte tänker vänta. Min gest kan fånga bilistens uppmärksamhet så att den andra cyklisten undgår upptäckt. Men samtidigt måste jag få visa mina egna avsikter och överlämna åt bilföraren att göra en helhetsbedömning. Ingen cyklist kan förutsätta att alla bilister ger dem företräde när lagen säger motsatsen.

Jag blev så glad att möta en annan (elspark)cyklist som tänkte som jag, och jag önskar att jag får se lagspelande cyklister oftare än jag gjort hittills.

Det här inlägget postades i Beteende. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.