Den intressanta artikeln Gående lever säkrare – tack vare forskarnas råd fanns tidigare på nätet. Den handlade om Chalmers fem råd för utformning av spårvägsövergångar som Göteborg sedan anammade och som jag tycker är mycket kloka.
Artikeln är nu tillgänglig via min blogg. Den finns här:
Pling 2010-02-10 – Gående lever säkrare tack vare forskarnas råd
Den publicerades den 10 feb 2010 i Pling, Västtrafiks egen sida i tidningen Metro Göteborg. Både Plings redaktör Petra Ebbeson och artikelns författare Mats Ekendahl gav mig idag tillstånd att lägga upp artikeln. Jag har tidigare refererat till den i min Har vi koll?, och räknar med att skriva mer om säkra spårvägsövergångar framöver.
Tack för intressant läsning. Det är bra att man på allvar försöker ta reda på vad det är som gör att människor skadas i korsningar. Jag har en kommentar till följande meningar i artikeln:
”Det tredje fallet innebär att gående vet att det är rött men ändå chansar och går. Det finns ingen lösning för dessa livsfarliga felhandlingar.”
På en del ställen fungerar trafikanordningarna så dåligt att respekten för dem systematiskt nöts ner. Jag tänker framför allt på trafikljus som visar rött alltför länge och till synes helt utan anledning. Även den mest tålmodiga cyklist eller fotgängare kan drivas till vansinne av att stå och vänta vid ett rödljus när tiden går utan att något fordon som skulle kunna tänkas utgöra någon fara syns till. Varje gång man då trots allt går eller cyklar mot rött bryter man ner lite av den mentala spärr man har för att göra detta, och till slut finns inte mycket kvar som hindrar att utan vidare betänkligheter cykla eller gå mot rött. Därför tycker jag att det är fel slutsats att det inte går att göra någonting åt ”dessa livsfarliga felhandlingar” som det skrivs om. Genom att åtgärda trafikljus som upplevs som idiotiska eller irrelevanta tror jag att det skulle vara lättare att få människor att förstå och respektera de signaler och trafikanordningar som finns.
Du har helt rätt. En mekanisk anordning som styr och ställer över tänkande människor tar på sig ett stort ansvar. Gör den ett dåligt jobb, förlorar den folks tillit. Man kan straffa dem som inte lyder, men så vinner man inte deras förtroende.
Mina artiklar En ding ding ding passage och Kobbarnas röda väg är båda exempel på det problem som du tar upp.
I ding-fallet var det nog bara slarv i programmeringen, men kobb-fallet är en konsekvens av politikernas beslut att ge kollektivtrafiken absolut prioritet utan några som helst begränsningar. Jag tror inte att de inser hur hårt det kan slå i vissa korsningar, speciellt om kollektivtrafiken ökar – om än bara lite. Jag har uppmärksammat kommunen på problemet i punkten Förhindra evigt rödljus i mitt remissvar till Cykelplan 2025.