Att få plats i GC-getingmidja

Hur ska alla få plats där en strid ström av gående och cyklande trängs samman till en smal och bitvis oseparerad getingmidja? Ett anläggningsarbete i Göteborg skapade just en sådan flaskhals i banan. Där passade jag på att studera hur GC-trafiken fungerade i rusningstid.

Plats
Platsen är Nya Allén rakt norr om Hagakyrkan i Göteborg. En 3 m bred pendlingscykelbana går på Nya Alléns södra sida. Det finns även en smalare parallell cykelbana på norra sidan. Men statliga Trafikverkets tunnelarbeten för Västlänken har under flera år lett om trafiken i olika krokar för att komma åt varierande ytor för sina arbeten. Den breda cykelbanan kapades av helt runt början av 2019 och all cykeltrafik förbi bygget är sedan dess hänvisad till den norra sidans cykelbana med intilliggande gångbana. Cyklisternas totalt 4,7 m bredd blev då bara 1,7 m i närheten av omledningen.

I själva omledningen minskades cykelbanan ytterligare till endast 1,5 m bredd – för dubbelriktad pendeltrafik! Gående fick en lika bred bana intill. Så har det varit sen årets början. Varje gång som bilar körde på kantstöden flyttade de sig in i cykelbanan och ströp ner den ännu mer, ofta till bara 1 m och ibland ännu mindre. Stenarna tilläts ligga kvar i cykelbanan under många veckor. I elva veckor mellan aug och nov trängdes gående och cyklande ihop ännu mer runt ett framskjutet arbete i östra delen. Där slopades separeringen så att alla gc fick dela på totalt 2,4-2,5 meters bredd bäst de kunde.

Banan från väster

Banan från väster. Smal dubbelriktad pendlingscykelbana och linjeseparad gångbana. I högra bilden närmar vi oss den ännu smalare oseparerade delen runt det vita stängslet.

Cykelbanans bredd vid gc-skylten

Övergång till ännu smalare och oseparerad östlig del i snäv krok runt arbetsområdet.

Jag kollade gc-flödena
Den 12 sep växlade jag några ord med ett par anläggare på platsen. De sa att det ska läggas farthinder för cyklister och sättas upp skyltar om att man ska leda cykeln. Men den 17 sep fanns en stor artikel i GP om denna getingmidja där Stadsmiljöförvaltningen höll fast vid att Trafikverket inte borde acceptera skyltar om att leda cykeln. Sporrad av artikeln stack jag samma dag ut för att studera hur det faktiskt fungerade för cyklister och gående i rusningstrafik. Jag filmade i västra delen med separerad gc-trafik kl 16-16:30 och i den östra, ännu smalare delen med blandad gc-trafik kl 16:40-17 för att sedan i lugn och ro kunna räkna flöden och studera interaktioner i mina filmer.

I skrivande stund har hela omledningen skyltats om till oseparerad gc-trafik trots att det framskjutna arbetet i östra delen avvecklats och banan återfått samma bredd som i västra delen där det förut varit separerat. [Edit 241118: Och nu har grusdelen asfalterats och hela omledningen separerats med mittlinje.] Men denna artikel bygger på förhållandena under september och oktober med både separerad och oseparerad del.

Flera bilder nedan är lågupplösta därför att de kommer från min film som har måttlig upplösning för att klara långa filmtider, och för att bilderna kan vara små utsnitt ur sådana filmrutor.

Trafiken i den västra delen
Här hade gående och cyklande separata banor. Under halvtimmen kl 16-16:30 passerade 305 bilar, 333 cyklar och 160 gående. Alltså flest cyklar!

GCB-flöden i väster

Fördelning mellan trafikslag och hur breda deras ytor är. Bredder avser omledningens västra del. Flödena är medelvärden för öst och väst.

Cykel framstår som ett mycket yteffektivt trafikslag jämfört med bil, åtminstone om det bara sitter en person i bilen och den inte transporterar stor och viktig last.

Nästan alla gående höll sig på gångbanan hela tiden! Gående som känner varandra vill gärna gå i bredd, men de kan då gå mycket tätt ihop om det krävs. Fler gick hellre i gruspartiet närmast planket än ut i cykelbanan när gångbanan inte räckte till. Två mötande barnvagnar skulle fylla hela gångbanans bredd.

Fem gående i bredd

Fem gående kunde mötas utan att gå ut i cykelbanan.

Nästan alla cyklande höll sig på cykelbanan men lånade en del av gångbanan vid möten. Även omkörningar krävde förstås lån av gångbanan, men väldigt få körde om på denna smala sträcka.

När cyklister lånar av gångbanan

Cyklister och en mopedist som lånar av gångbanan vid möte och omkörning.

Gåendes och cyklandes placering stämmer bra med vad jag upplevt här många gånger tidigare även när det inte var rusningstid.

Trafiken i den östra delen
Här fick alla gående och cyklande samsas i en enda trång och oseparerad bana. Under tjugo minuter kl 16:40-17 passerade 224 bilar, 273 cyklar och 102 gående. Det blir drygt 1100 gc/h. Cyklisterna var största gruppen även här. Det är ju också en del av samma flöde som passerar östra delen.

Hela 98% av de gående valde att hålla sig längst bort från körbanan oavsett färdriktning när de mötte eller passerades av cyklister. De behöll alltså i princip samma sida som på gångbanan före och efter den hopslagna sträckan, även om gränsen nu blev mycket flytande. Enligt trafikförordningen (TrF 7:1) ska man istället gå längst till vänster på en gemensam gång- och cykelbana om så är möjligt. Men det hade krånglat till flödena och samspelet på flera sätt i denna smala sträcka.

Alla cyklister körde högertrafik vid möte med andra cyklister. Och alla höll sig utanför gåendeströmmen utom i två fall. Ena gången för att cyklisten stannade ett ögonblick på ”gångsidan” och den andra för att en gående omutligt höll sig på ”cykelsidan”. Det tvingade mötande att väja åt ”fel” sida.

Tätt men fungerande gc-flöde

När gående och cyklande själva väljer att separera flödena med omtanke om varandra kan det fungera förvånansvärt smärtfritt trots trång bana.

Två lådcyklar möts

När två lådcyklar möts behöver de i stort sett hela bredden på en så smal gc-bana.

Flera faktorer påverkar hur trafikanterna väljer sin placering. Höga flöden påminner alla om att man inte är ensam. Det är en nästan obruten regel att cykelbanor ligger närmare körbanan med gångbanan i lä. Så är det även längs hela Allén som detta plötsligt oseparerade parti är en liten del av. Det är enklast för våra mänskliga autopiloter att bara fortsätta gå eller cykla med samma tänk som förut. Skymd sikt pga att banan svänger tätt intill ett ogenomskinligt byggstaket ger kort reaktionstid och ökar medvetenheten hos många om att mötande trafik kan dyka upp väldigt plötsligt. Då vill man placera sig där andra redan i förväg kan förvänta sig att man kan finnas.

Att leda cykeln
En enda person av alla 333 cyklister i västra delen ledde sin cykel. Tre av 273 ledde den i den östra, smala och oseparerade delen. Det kan finnas olika anledningar till att leda sin cykel, men att göra det för att underlätta för andra där det är trångt och mycket gc-trafik tror jag är en dålig idé.

En som leder cykeln

En enda person i väster ledde sin cykel.

Man tar mera plats på bredden när man går bredvid sin cykel än när man cyklar. Det är uppenbart i bilden ovan. Jämför breddanspråken mellan den ledande och den cyklande! Gångbanan och cykelbanan är lika breda, så man kan jämföra trots att de två befinner sig på olika avstånd. Att leda cykeln är som att gå med ena armen utsträckt som en bom.

Leder man cykeln går det nästan alltid långsammare än när man cyklar. Det är nog det som får en del att ropa efter led-cykeln-skyltar. De tänker kanske att cyklister kör i Tour de France-fart på smala oseparerade partier som i denna getingmidjas östra del. Men några cyklade i ren gångfart bakom någon gående om det var alltför trångt. Jag beräknade hastigheten för en del snabbare cyklister bland gående genom tidtagning för en cyklad kravallstaketlängd. Då blev det ofta 7-12 km/h. Det är ingen hög fart.

Fartberäkning

Beräkning av en cyklists fart i filmen.

Hade de behövt sakta ner till hälften för att leda cykeln så hade varje cykel varit dubbelt så lång tid i området. Tätheten av cyklar hade alltså dubblerats. Dessutom hade varje cykel med cyklisten gående bredvid tagit upp mer bredd. Sammantaget vore det ungefär som att cyklisterna i bilden hade blivit tre gånger så många på samma sträcka. För vem skulle det vara en fördel?

– Men är inte långsamma cyklister väldigt vingliga? Jo kanske om de tvingas göra tvärbranta svängar. Men pröva själv att cykla intill en vän som går till fots! Cyklisterna i min film vinglade inte, inte ens de som rullade på led bakom gående.

– Men även om många cyklister håller maklig fart i gc-trängseln så finns det väl ändå vissa som kör så fort så att gående blir otrygga? Ja, det finns alltid trafikanter i alla trafikslag som tar sig fram utan tanke på andra. Men jag tror inte att de som cyklar för snabbt är de som bryr sig om en led-cykeln-skylt. Om de flesta skulle lyda en sådan skylt ökar trängseln markant och de som inte vill kliva av cykeln får mindre marginaler och måste kryssa oberäkneligt genom trängseln. Även vissa gående tar sig fram utan tanke på andra och går mitt i den smala banan så att den cyklist som vill rulla förbi får två smala gluggar att välja mellan istället för en bred.

Jag tittade igenom filmen från den östra oseparerade delen en extra gång på jakt efter snabbisar. Av alla 273 cyklisterna hittade jag sju som stack ut. Det var 5 elsparkcyklister som körde i 15-16 km/h, en vanlig cyklist i 15 km/h och en matbudsmoped i hela 20 km/h trots att hen körde om en gående. Ingen gående i min film visade dock något tecken på oro. Alla lunkade på, till synes oberörda. Och alla övriga 266 cyklisterna såg ut att ta det lugnt och hänsynsfullt.

Samspel kräver deltagande från båda parter. Mycket av samspelet handlar om lämplig placering med tanke på alla som banan är till för. Om jag går här så kan du cykla där. De flesta går där, så då kan jag cykla här. Hur man ska komma åt dem som struntar i hänsyn kan jag inte svara på, men jag tror att en led-cykeln-skylt gör mer skada än nytta.

Vissa cykeltyper är svåra att leda, t.ex. elsparkcyklarna som var 10% av cykelflödet och som dominerade i fortkörningsligan. Matbudsmopeder är klumpiga att leda bland folk. De kan väl dessutom ha varma avgasrör? Och att leda en transportcykel typ Armadillo blir nog varken lätt eller fördelaktigt för någon. Lastcyklar är viktiga för att minska trafiken med stora lastbilar i innerstaden.

Lastcykel typ Armadillo

Lastcykel typ Armadillo.

Slutsats
Både gående och cyklister vinner på att försöka separera sig från varandra även om banorna är så smala så att man ibland måste låna av varandra. Ännu viktigare att försöka separera sig är det där banan är vältrafikerad men smal och inte formellt separerad. Att då kräva att cyklister hoppar av och leder cykeln orsakar lätt fler problem än det löser.

Det viktiga är hänsyn – att man inte cyklar för fort och att man inte går så att det försvårar för andra. Här tycker jag faktiskt att de allra flesta i mina filmer imponerar. De är filmstjärnor som gör det bästa möjliga i en orimligt hopträngd situation. Sen finns det några hänsynslösa trafikanter som sticker ut, men en skylt är ingen bra lösning. Kanske hade lite elektronisk fartbegränsning för elsparkcyklar till runt 10 km/h varit lämpligt i denna GC-getingmidja.

Eftersom gående är långsammast är det ofta deras placering som bestämmer var cyklister kan komma förbi. Genom att de gående i denna getingmidja hållit sig på sidan längst bort från körbanan, bildades en kanal för cyklister närmast körbanan. Och cykelflödet kunde förstärka och hålla den kanalen öppen. Därför kom cyklisterna förbi utan att skockas alltför mycket, och de gående var ganska trygga med var de skulle förvänta sig fler cyklister. Det blev win-win! Allt stöddes av att det varit just den uppdelningen som gällde hela vägen fram till omledningen. Varför plötsligt ändra ett invant och vinnande koncept?

Det finns säkert anledning att borra djupare i för- och nackdelar med trafikförordningens paragraf om gåendes placering på en gemensam gång- och cykelbana. Kanske ett ämne för en kommande artikel.

Publicerat i Beteende, GC-separering, Mätning, Omledningar, Vägarbete | 3 kommentarer

Smart utformad GC-refug

Hur kan man utforma en plats där tidvis stora prioriterade cykelströmmar korsar tidvis stora gångflöden? Utanför Liseberg Grand Curiosa Hotel har en ny utformning prövats. Jag ser stora fördelar med den, men också ett par saker som motverkar finessen.

Den smarta GC-refugen

Den i mitt tycke smart utformade GC-refugen på pendlingscykelbanan mot Mölndal.

Platsen
Vid rusningstiderna är det många pendlande cyklister på denna cykelbana. Tidvis korsar många gående cykelbanan mellan Liseberg Grand Curiosa Hotel till vänster och spårvagnshållplatsen Liseberg Södra till höger strax utanför bilden.

Refugen
Refug betyder tillflykt och är en trygghet för gående som ska korsa en väg. De behöver inte vänta tills hela gatan är fri, utan kan avverka en del i taget så fort den delen är tom på trafik eller man blir framsläppt där. Refugen är också ett tydligt tecken till alla parter att här krävs uppmärksamhet och samspel.

I körbanor är refugens idé gammal som gatan. Alla vet. Men på cykelbanor är den inte vanlig. I skrivande stund kan jag inte komma på ett enda exempel i Göteborg utom detta. Den här refugen är dessutom inte upphöjd utan ligger i samma plan som cykelbanan. Det ger intressanta egenskaper.

Lätt att gå över trots cykeltrafik

Trots att cyklister normalt skulle vilja ta ut svängen och refugen är övercyklingsbar, håller den emot lagom mycket. Gående känner sig därför trygga med att börja korsa cykelbanan.

Gatsten repellerar cyklister
Alla som cyklat på Vasagatan i Göteborg med dess ständigt återkommande gatstensremsor vet vilket obehag gatsten innebär.

Vasagatans gatstensremsor

En av Vasagatans alla gång- och bilpassager över cykelbanan. Jag har numrerat gatstensremsorna och framhävt dem med mörkare nyans i bilden.

Vasagatans alla gatstensremsor har orsakat otaliga klagomål från cyklister. De skapar stort obehag utan att locka till inbromsning. Om de inte hade lagts även över gångbanan skulle säkert de allra flesta cyklisterna ha lånat gångbanan för att undkomma dem. Man cyklar bara över gatsten om det finns goda skäl.

Vi vet också att cyklisterna på våra cykelfartsgator ogärna kör på gatstensdelarna vid sidan om det släta asfaltspartiet i mitten, och att cyklister ganska ofta gör undanmanövrer för brunnslock i cykelbanan därför att de vet vilket skump det blir om locket inte är riktigt i nivå med banan. Den aversionen beskrivs i min mätning Slalom bland brunnslock.

Cykelfartsgata

Cykelfartsgata. Släta asfalten och inte skumpiga gatstenen om cyklisten själv får välja.

Egenskaper som jag uppskattar hos denna refug
Refugen gör cykelbanans körfält smalare, vilket underlättar samspel mellan gående och cyklister. Det finns cykelsymboler och pilar målade i cykelbanan just där gående ska korsa. Det tydliggör samspelsbehovet och visar gående varifrån cyklisterna kommer.

Traditionella, upphöjda refuger utgör en ständig begränsning även om det bara är vid vissa trafiksituationer som det är till någon nytta. Det kan behövas för uppstyrning av motortrafik. Över denna nedsänkta refug går det däremot att cykla, även om den bjuder ett motstånd genom sin blotta gestalt och sin yta med plattor, gatsten och brunnslock.

Ibland överväger dock fördelarna. Kanske kommer man med god fart när det inte finns gående, men framförvarande cyklister saktar in rejält för att svänga åt höger till passagen över körbanan. Då kan man köra om över refugen för att slippa bromsa bort all sin fart i onödan. Hade inte refugen funnits så hade själva cykelfältet varit tillräckligt brett för omkörning. Eller kanske ligger man i en långsam kö och får mötande cyklister längre bort som snart kommer att omöjliggöra omkörning av kön. Då kan det vara värt att cykla om via refugen. Kan man inte köra om de långsamma blir det lite som när man kör bil på landet och har en Epatraktor framför sig. Cyklistens mål kan ligga en mil längre bort, men är det för mycket onödigt motstånd längs vägen väljer fler hellre bil eller buss.

Man kan också cykla via refugen för att hjälpa gående genom att inte hävda sin bana utan styra in bakom dem när de vill korsa cykelbanan.

Cykla bakom gående som korsar

Cyklar man enligt brun pil kan de gående fortsätta över banan utan att någon stannar.

Cyklist ger gående extra plats

En cyklist styr utanför cykelbanan för att varken hen eller de gående ska behöva stanna.

Omkörning på refugen

Omkörning på refugen när den är fri från gående.

I min artikel Flöde och samspel i GC-kors finns en film från en annan plats där man flera gånger ser cyklister som styr utanför sin egen bana och därmed underlättar för andra gående eller cyklister.

Jag tror att denna refugs utformning skickligt balanserar för- och nackdelar för cyklister så att de normalt undviker att cykla på refugytan. Vissa interaktioner löses faktiskt lättare om cyklisten kan låna refugen trots gatstenarnas obehag. Ju större möjligheter cyklisten har att väja istället för att stanna, desto större chans att det blir ett samspel som är till fördel för båda parter. Tänk också på att maxflöden för cykel och för hotellgäster inte alls behöver vara samtidiga, och då är det onödigt att bygga hindren mer monumentala än nödvändigt, särskilt på de leder som är utpekade som de allra mest prioriterade för cykelpendling.

Två brister i utformningen
Flera av brunnslocken med sina gatstenskransar är dåligt inpassade i refugens yta. Där finns en del stora ojämnheter och en vass uppstickande sten. Det blir otrevliga överraskningar för cyklister som försöker utnyttja refugen för samspel. Det sämst inpassade brunnslocket ligger dessutom i ett ledstråk för synsvaga. Risk att gående snubblar på oväntade kanter.

Förmodligen har varken entreprenören, projektören eller besiktningspersonen tänkt sig att någon kommer att gå eller cykla där refugens sämst inpassade brunnslock finns, och därför inte ställt några kvalitetskrav på dem. Som kontrast är brunnslocken på gången vidare in till Lisebergs entré betydligt bättre inpassade.

Dålig inpassning av brunnslock

Stora ojämnheter pga dålig inpassning av brunnslock och gatstenskrans.

Vass uppstickande sten

Vass uppstickande sten vid ett av brunnslocken. (Var borta vid koll 241030.)

Sämsta brunnslocket är i ett ledstråk

Refugens (och områdets) sämsta brunnslock ligger i ett ledstråk för synsvaga.

Den andra bristen är att de som kommer ut från Liseberg Grand Curiosa Hotel leds att snedda över cykelbanan istället för att använda den smarta passagen vid refugen. De har spårvagnshållplatsen i sin siktlinje, samtidigt som refugen är effektivt dold.

Utsikt från hotellets entré

Utsikt när man kommit ut från hotellets entré. Refugen ligger bakom röda ringen och den täta planteringen.

Siktlinjen och ledstråket lockar med genaste vägen mot spårvagnshållplatsen. Refugen som är avsedd för att korsa pendlingscykelbanan ligger väld dold av täta planteringar.

Från spårvagnsperrongen till hotellets entré

Bild från spårvagnsperrongen. Hotellets entré markerad med gul ram. Ledstråket anas t.h.

När man följt ledstråket från hotellet tills planteringen inte längre skymmer, kan man se refugen. Men då har det blivit en obekväm omväg att gå ända dit för att korsa. Det är nog mest personer med barnvagn eller små barn som väljer det säkra före det gena. Varför har man valt en sådan vilseledande siktlinje istället för en som visar både refugen och hållplatsen?

Däremot siktar gångstråket från själva nöjesfältets entré rakt mot refugen.

Flera användningsområden
I detta fall är cykelbanan dubbelriktad, men en sådan refug skulle vara minst lika bra på en enkelriktad cykelbana med stora flöden. I min artikel Boulevard utan cykelhinder försöker jag visa på olika möjligheter att inte försämra framkomligheten mer än nödvändigt på idag hinderfria cykelbanor när ett stort område runt dem ska stadifieras. Smart utformade refuger som denna bör kunna vara ett utmärkt alternativ i den verktygslådan. Jag uppskattar mycket att vi nu har fått en sådan prototyp!

Publicerat i Stadsutveckling | 2 kommentarer

Lasta, skjutsa, cykelmarinera!

Sits, lastutrymme, hjul och kanske drivhjälp tar inte mycket plats om lösningen är en cykel. Är lösningen en bil kräver man helt andra ytor, just in case. Bekvämare, javisst! Nödvändigt ibland. Mycket mer pengar och väldig påverkan både lokalt och globalt.

Kliv ombord i lådcykeln!

Här finns plats! Du hade säkert gärna fått kliva ombord för en skjuts till Frihamnen.

Många olika lastcykeltyper

Det finns många olika cykeltyper som kan skjutsa, lasta mycket eller lasta ännu mer.

Samling på Götaplatsen

Samling på Götaplatsen 30 augusti inför den gemensamma paraden till Frihamnsdagarna.

Varudistribution i stan

Bred lastbil på smal gata med folkliv

Distributionslastbilar passar dåligt in på innerstans smala gator och folkliv. Här pressar sig en lastbil långsamt mellan två uteserveringar medan fyra killar vill komma förbi.

Lastbilen i bilden ovan kom in via Ullevigatan, levererade två halvtomma rullburar till affären längre bort på gatan och krånglade sig sedan ut till Allén där den körde bort. Mycket trafik för lite gods. Hela lasten hade kanske rymts på lastcykeln nedan – i alla händelser på den längre versionen som tar två sådana bruna lådor.

Godsdistribution med Armadillo elcykel

Ett mer anpassat och trevligare fraktsätt för innerstan. Fritt från buller och avgaser.

Lastcykelns bruna låda är en lätt avtagbar standardcontainer som även kan lastas i fabrik och ställas hos kund som i lugn och ro kan plocka varor och ställa in sådant som ska skickas i retur.

För att värna innerstadslivet kunde man kräva att distributionsbilarna lastar om till cykeltransport sista biten. Med standardcontainern kan det bli väldigt rationellt. Företag skulle t.o.m. kunna inreda egna cykelcontainrar efter sina speciella behov. En omlastningshub finns redan i Nordstan, men fortfarande fylls våra små centrala gator med många elefanter som kör egna race. Bara särskilt tunga laster borde få tillstånd att köras där med lastbil.

Läs gärna GP 240530: Nordstan inviger centrum för nya eltransporter! Där står bl.a:

– Vi behöver förflytta transporterna från tunga fordon till lätta mikrofordon, säger Anastazia Kronberg, processledare på Business Region Göteborg (BRG).

– Nordstan vill vara med och bidra till den gröna omställningen när det gäller trafik och transporter. Vi har vårt parkeringshus och vår lastgata [i källarplan], där man till exempel kan ha omlastning för sista milen-leveranser, säger Nordstans vd Helena Lindqvist.

Jättebra tankar! Men det måste slå igenom på riktigt i centrala staden. Och vi behöver något liknande i andra stadsområden, exempelvis i Linné!

För sin personliga last kan man använda en lastcykel. Men man kommer långt med små medel bara genom att använda en ryggsäck. En liten för datorn, tröjan och annat smått och gott. En stor typ sporttrunk när man ska lasta mycket. Så klarar jag de flesta av mina vardagsresor, inköp och återvinningsturer.

Marinera de små barnen
Om man skjutsar sina små barn med cykel till dagis och andra mål, marineras de i att cykeln är ett bra transportmedel. Den får sin status av att barnen ser hur vuxna använder den som en naturlig del i vardagslivet.

Tre barn på väg till dagis. I direktkontakt med både pappa och omvärlden!

Nästa steg är turer på egen cykel ihop med förälder. Frihetens dörr ställs på glänt och trafikvanan tränas.

Barn cyklar med föräldrar

Barnen på kommandobryggan och expertisen i tillbakadragen position.

Cyklande barn mitt i stan

Genom Kungsportsplatsen mitt i Göteborgs hjärta. Varsågod, det här är även din stad!

Till slut blir man dubbad av sina föräldrar till det stora förtroendet att cykla på egen hand till skola, kompisar mm.

Många parkerade cyklar vid skola

Att cykla till skolan borde vara en självklarhet för de flesta.

Egen erfarenhet
Själv var jag nog 7 år när jag fick förtroendet att cykla fritt på egen hand. Det öppnade stora världar! Men det gäller att vi formar stan med tanke på de unga så att föräldrar vågar låta dem ta plats. Och det gäller också att bilisterna upplever unga cyklister som en självklar del av stadstrafiken. De unga blir självklara bara om de ofta får ta plats.

Från det jag var 8 år låg mitt största fritidsintresse 2,5 km bort, och att cykla dit var en självklarhet. Den stolta känslan av ”kan själv” infann sig varje gång. Mest spännande var en stormig dag när det vägde nästan helt jämnt i fighten mellan mig och motvinden. Men jag vann! Och åt andra hållet behövde jag sedan inte ens trampa.

Genom livet har jag tagit mig till alla mina skolor och arbetsplatser med cykel i alla väder. De har som mest legat på 7 km avstånd från hemmet.

Det finns en glädje i att inrätta sitt liv så att man kan hantera det av egen kraft med cykel. Bilen kan behövas ibland, men klarar vi som är friska inte vardagslivet utan bil är något inte bra med hur samhället påverkar oss och hur vi påverkar samhället. Det finns många hinder att bekämpa, både strukturella och inbillade.

Publicerat i Beteende, Miljöpåverkan, Stadsutveckling | Lämna en kommentar

Mina utvalda artiklar #1

Med åren har det blivit väldigt många artiklar i min blogg. Att söka i det kronologiska arkivet, bland kategorier, eller via mitt menyval ”Index” är inte längre enkelt. Därför länkar jag här till några utvalda artiklar. Nya versioner av mina urval kommer senare.

Trafikslagen och klimatet
Det allra viktigaste i dessa klimatkritiska tider är absolut:

Vilken trafik tål klimatet? – Elbuss är runt 3 gånger så klimatbelastande per personkilometer som cykel, elbil i storleksordning 16 gånger cykel om man kör ensam och ensam i fossilbil hela 50 gånger cykel. Skillnaderna är verkligen enorma! Relationen blottlades när jag 2021 sammanställde uppgifter för svenska förhållanden från flera källor som jag redovisar noggrant. Data omfattar ett livscykelperspektiv där alla leden i tillverkningen av fordonen även ingår.

Några andra utvalda artiklar med klimatperspektiv:

  • Ordet hållbar brukas slarvigt – Överallt ser man påståenden om att något är hållbart så fort det är lite bättre än de sämsta alternativen. Politiker, tjänstemän m.fl. talar exempelvis glatt om ”de hållbara trafikslagen gång, cykel och kollektivtrafik” trots att det inte stämmer. Men sådana påståenden kanske lurar många.
  • Klimatsmartaste matbudet – Det är stor skillnad mellan Foodoras, Ubers och Bolts fördelning mellan bensinmoped, vanlig cykel och eldrivet! Jag har räknat.

Om branta kurvor för cykel
Plats att svänga med cykeln – Behöver man mer bredd för att svänga med cykeln än för att köra rakt fram? Brukar utformningen ge cyklisterna tillräcklig plats för sväng? Och hur klarar man sig om den platsen inte finns? Jag redovisar mätmetoder och mätningar av breddbehov för olika radier och hur brant man klarar att svänga i olika hastighet.

Några andra utvalda artiklar om kurvor:

Artikeltips inom något mer ämne kan komma att läggas till här.

Publicerat i Utan kategori | 2 kommentarer

Cykel-svängradie i Nynäshamn

Som cyklist utsätts man ibland för svängar som är så skarpa så att innerradien är nästan noll. Då behöver man mycket extra breddutrymme. Men ofta finns inte det, utan man tvingas stjäla av andras ytor. Har planerarna räknat med det? Här ett uppmärksammat fall.

Mitt mejl till Nynäshamns kommun 2024-08-12
Hej!

I fb-gruppen Cyklistbubblan kritiserades branta kurvor på en ny cykelbana i Nynäshamn vid en rondell på riksväg 73. Följande bild från Nynäshamns kommuns video visades:

Brant cykelkurva i ny Nynäshamnsrondell

Ny cykelbana med branta svängar vid en rondell på riksväg 73 vid Nynäshamn.

Cykelbanans kurva i övre vänstra hörnet ser ut att ha innerradien ungefär noll. Det verkar vara omöjligt att ta den svängen om man får ett möte. Då tvingas man stanna och vänta ute i körbanan. Och om flera cyklar i rad ska ta den svängen, måste de vänta ut varandra i körbanan.

Cyklar kan inte svänga hur brant som helst, och deras breddbehov ökar ju brantare de tvingas svänga. Jag har gjort mätningar genom att cykla i cirkel i olika hastigheter och genom att grafiskt konstruera svängande cyklar med faktiska breddmått. De beskrivs närmare i artikeln Plats att svänga med cykeln .

Här visas grafiskt och schematiskt två 0,7 m breda cyklar som möts i en brant kurva med innerradie 1,2 m. Cykeln i innerkurvan måste sakta in till max 6,3 km/h för att klara en så brant kurva, alltså nästan gångfart! Det är på tok för långsamt enligt GCM-handboken som på sid 28 anger att cykeln blir instabil under 14 km/tim. Själv tycker jag att det är betydligt svårare att cykla långsamt med god kontroll i brant sväng än i rak linje.

Max sväng med min cykel

Svängradie 1,2 m med möte. En så brant sväng kan tas i max 6,3 km/h.

Vid så brant sväng ökar breddbehovet utan marginaler med över 40%, från 0,7 till 1,0 m. Jag har lagt 0,3 m marginal till den mötande cykeln. Det är ganska lätt att bedöma om man går fri vid ett möte på raksträcka, men mycket svårare när den mötande svänger in från sidan.

Enligt GCM-handboken på sid 30 bör cykelbanor vara tillräckligt breda för lastcyklar med 1,0 m bredd. Vissa är upp till 1,3 m breda. Mina grafer visar bara 0,7 m breda cyklar.

Vid 11 km/h har den brantaste kurvan som en vanlig cykel kan följa följande mått:

Max sväng vid 11 km/h med min cykel

Svängradie 2,9 m med möte. En så brant sväng kan man ta i max 11 km/h.

Jag bor inte i Nynäshamn och kan inte avgöra om denna cykelbana är så glest trafikerad så att man nästan aldrig riskera möte här och att den inte behöver prioriteras bättre för cyklandets utveckling gentemot bilen. Men jag vill veta vilka överväganden kommunen gör vid val av svängradier för cykel. Tas hänsyn till cyklars ökade breddbehov i kurvor och vilken fart som kurvor ska dimensioneras för med tanke på cykelns stabilitet? Skiljer era bedömningar från de jag presenterat här?

Kanske är det fortfarande semestertider hos er. I så fall får ni gärna vänta med svaret tills de som normalt jobbar med utformning för cykel åter är på pålats.

Vänlig hälsning
Rolf Broberg, Trafikistan.se

Publicerat i Väntar på besked | Lämna en kommentar