Övergångsställen

Många övergångsställen i Göteborg slutar före cykelbanan. Då tror gående att de redan nått gångbanan. Det påpekade ”Karin” den 21/9 2012 i Trafikkontorets elektroniska förslagslåda, se Förslagen om gc-separation.

Linnégatan

Zebralinjer över uppåtgående bilfilen på Linnégatan, precis nedanför Olivedalsgatan.

När man går över denna gata och har klarat både spårvagnar och bilar och äntligen klivit upp på kantstenen, tror man att faran är över. Man kopplar av. Men i själva verket går det en cykelbana precis bakom trädet och den grå/orange papperskorgen. Eftersom den banan inte har zebralinjer, måste gående lämna cyklisterna företräde. De får korsa cykelbanan ”endast om det kan ske utan fara eller olägenhet” för cyklisterna.

Jag har inget emot att utformaren vill ge cyklisterna företräde ibland. Vill vi ha cykelpendling, måste vi också erbjuda sträckor som medger cykelfart. Problemet är att denna goda ambition inte alltid fungerar bra i praktiken. Just här ser jag två viktiga problem som har med utformningen att göra.

För det första finns budskapet ”faran över” inbyggt i känslan av att kliva upp från gatan. En utformare som valt att placera cyklar ovanför denna kant måste också motverka de nackdelar som det medför. Det faktum att zebralinjerna upphör precis vid kantstenen förstärker den avslappnande effekten.

För det andra smälter cykelbanan och gångbanan ihop till en enda homogen yta när den ses från övergångsstället. Det finns inga markeringar för cykelbana i siktlinjen, varken kantlinjer eller cykelsymboler. Utformaren har också valt samma material för bägge banorna och dessutom lagt längsgående remsor i gångdelen som kamouflerar att det trots allt finns en diskret skarv mellan banorna.

Man kan säga att utformaren formellt gett cyklisterna företräde, vilket man som cyklist också uppfattar och uppskattar. Men samtidigt har utformningen dolt cykelbanan på alla tänkbara sätt för dem som går på övergångsstället. Ännu ett fall av dubbla budskap alltså. En tydlig vägmarkering tror jag skulle kunna göra underverk:

Här har jag retuscherat in kantlinjer och cykelsymbol. Cykelsymbolen bör vara proportionerlig, alltså inte uttänjd, för att kunna kännas igen även från sidan.

Det finns faktiskt en cykelsymbol i banan idag, men den är dold bakom trädet. Är det avsikt eller misstag att den inte placerats synligt för dem som går på övergångsstället? Ska symbolen vara till hjälp, måste gående kunna se den i god tid. Om den inte finns där den slits som mest, gör den ingen större nytta.

Första Långgatan

Övergångsställe vid Första Långgatan med Amerikahuset i bakgrunden.

Här leder övergångsstället fram till en yta som är tydligt indelad i två delar med ränndal och olika material. Men två saker lurar gående att styra in på den yta som är cykelbana.

För det första präglas de vid själva insteget på att gå på asfalt. Det är det material som de landar på efter zebralinjerna – den lilla tröskelytan som bara är till för gående. Men asfalt är i själva verket cykelbanans material.

För det andra är tröskelytans utlopp mjukt rundat så att det visuellt inbjuder gående att börja svänga med en gång. Att den bana som egentligen är gångbana är skyddad bakom en ränndal och har både avvikande material och färg, förstärker gåendes benägenhet att svänga av redan vid rundningen.

Tröskelytan borde ha haft gångbanans material och färg med tydliga hörn för att visa gående att det bara är en försmak av målet och ännu inte dags att svänga av.

Min retuschering med tröskelytan i gångbanans material och en väl synlig cykelsymbol. Även denna cykelsymbol är proportionerlig för att bli begriplig när man ser den från övergångsstället. Med kantlinjer hade cykelbanan säkert blivit ännu tydligare.

Att jag färgat insteget rött beror enbart på att utformaren redan valt röd beläggning på gångbanan. Jag gillar egentligen inte att röd färg används till lite av varje i Göteborg. Denna färg är ett så kraftfullt uttrycksmedel så den borde användas på ett mer konsekvent sätt. Bara då laddas den med mening.

Aschebergsgatan

Övergångsställe över Aschebergsgatan vid Vasagatan. Förrädiskt rundade kanter igen, och bara en ensam liten bit mittlinje påminner om att det är cykelbana. Här behövs också en iögonfallande cykelsymbol.

Linnéplatsen

Övergångsställe över Linnégatan vid Linnéplatsen.

Här är tydligheten föredömlig! Jag undrar bara varför de gående som använder den smala nedsänkta passagen inte får företräde över cykelbanan när de som stiger över refugen får det.