Korsvägens röda stråk

Hur kan man tydliggöra var det går ett pendlingscykelstråk – Göteborgs allra mest prioriterade typ av cykelbana för ökad cykelpendling alla distanser? En visionsbild för nya Korsvägen visar tydliga röda stråk. Men är de för cyklister?

Visionsbilden
Detta är en visionsbild i planbeskrivningen för nya Korsvägen, antagen i mars 2019:

Visionsbild för nya Korsvägen, från både sid 1 och 51 i planbeskrivningen. Grå remsor i beläggningen för gående och röda för pendlingscyklister, eller …?

Bilden visar hur Korsvägen ska se ut när Västlänkens underjordiska station blivit klar. Det blir också utvidgade hållplatser i ytläge för kollektivtrafiken och mindre utrymme för biltrafik.

Men Korsvägen är också en plats där många pendlingscyklister passerar. Fyra pendlingscykelbanor möts här. En junimorgon 2018 räknade jag till över 900 cyklister under en timme. Knappt en enda hade Korsvägen som mål. Alla var på genomresa.

Hur omhändertas cyklisterna?
Var syns de 900 cyklisterna i visionsbilden? Kommer de smala röda stråken att räcka till för dem? Är dessa linjer ens tänkta som cykelbanor? Planen har egentligen ritat breda cykelbanor på utsidan av området, men man är medveten om att alla cyklister inte vill ta sådana omvägar utan kommer att gena genom Korsvägens torgyta. Och de röda linjerna ser precis ut som något som man som cyklist bör följa. Samtidigt visar bilden att man som gående lika gärna kan uppfatta linjerna som ren utsmyckning och alltså inte som en uppmaning till samspel. Upplagt för missförstånd som leder till ouppmärksamhet, bristande samspel och dålig stämning.

På nordvästra delen av Korsvägen kommer det enligt planen inte att finnas någon cykelbana alls i periferin. Dagens cykelbana tas bort och man blir hänvisad till att cykla bland aningslöst gående på torget. Runt hälften av de 900 cyklisterna i timmen passerade där när jag räknade.

Om nu visionsbildens röda linjer trots färgen inte betyder cykelbana – hur ska man då markera det som verkligen är cykelbanor så att det blir tydligt för alla? Det är inte lätt att övertrumfa rödfärgade stråk med något ännu tydligare. Men det krävs förstås.

Cyklister leds i allmänhet längs givna leder där de organiserar sig i högertrafik. Men gående har oftare fria ytor utan några trafikprinciper att följa, så de kan gå på sina egna ytor utan att alls tänka på trafik. Därför måste markeringar av cykelbanor allra mest designas för att uppfattas av gående. De måste kunna se en tydlig skillnad mellan fri yta för gång och banor för cykel. De behöver hjälp med att upptäcka var de plötsligt har ett trafikansvar så att de kan vakna till samspel. Det måste vara så tydligt så att det fångar uppmärksamheten även när man går och tänker på annat. Utformningen brukar lösa det bra för bil- och spårvagnstrafik. Men av någon anledning hanteras cykelleder ofta sämre trots att cyklar låter mindre och därför skulle behöva mer hjälp av utformningen. Det är som om man blir mindre viktig om man väljer ett icke-motoriserat fordon för sina resor.

Hur används formelementen?
De ljusgrå ränderna i visionsbilden påminner starkt om de stenhällsremsor som Göteborg lägger i trottoarer. Och de röda stråken liknar de röda cykelpassagerna och cykelöverfarterna i stan och den röda cykelbanan längs Berzeliigatan upp mot Götaplatsen.

Röd cykelpassage och stenhällsremsor för gående till Burgårdsskolan.

Röd cykelbana och stenhällsremsor för gående upp mot Götaplatsen.

Studera hur formelementen röd bana och grå stenhällsremsa används och fungerar ihop! De bildar tillsammans en gestalt som man lätt känner igen. Om denna gestalt betyder något annat i Korsvägens nya design än den gör i staden i övrigt, försvårar det för både gående och cyklister. Då punkteras den invanda mönsterigenkänningen som vi använder omedvetet, blixtsnabbt och utan ansträngning, och vi måste göra en medveten analys för att förstå vad dessa formelement betyder på varje enskild plats. Det orkar inte hjärnan, utan det som förut var ett uttrycksmedel uppfattas i fortsättningen som ett intetsägande brus. Trafikutformaren blir ett uttrycksmedel fattigare. Se gärna vad forskarna säger i Kraften i det omedvetna.

Det är lite som att ibland använda ordet igår när man menar i morgon bara för att det klingar bra i frasen. Kul att det låter bra, men mindre kul att målgruppen inte längre kan vara säker på vad som menas från gång till gång. Det är genom att konsekvent mena samma sak med ett ord som det laddas med mening.

Sak samma med formspråk. Det måste också språkvårdas så att viktiga ord behåller sin uttryckskraft. Ingen skulle få för sig att låta trafiksignalernas gröna ljus betyda ”stopp” i vissa korsningar.

Slutsats
Det måste vara tydligt för gående var det finns eller inte finns cykelbanor, och i synnerhet var Göteborgs högst prioriterade pendlingscykelstråk passerar. Det trafikanten lärt sig på en plats i staden måste fungera även på nästa, så förstör inte uttryckskraften hos viktiga formelement genom att börja använda dem motsägelsefullt. Och utforma inte så att gående och cyklister får olika uppfattning om vad en yta är avsedd för. Det skapar problem i samspelet mellan dem. Konflikterna kommer att ge cyklandet lägre status, även när det egentligen är utformningen som är boven. Det motverkar stadens mål för ökat cyklande, hållbarhet och hälsa.