Nu är Gothia Tower nr 3 klart. Då behöver vi som cyklar på Örgrytevägens cykelbana inte längre befara chikaner, byggtrafik, enorma lyftkranar eller abrupta infarter. Mycket gjordes hänsynsfullt och smidigt, och det uppskattar jag verkligen. Men ni minns väl chikanerna som hindrade cyklisterna i en vecka utan byggaktivitet?
–Äh, jag orkar inte räta ut chikanerna. De behövs ju igen nästa fredag.
Hur har det blivit för cyklisterna? Låt oss följa banan från Korsvägen till Liseberg.
Början
Utfarten från Gothia Towers mot Korsvägens trafikplats. Lisebergs rosa entrétorn anas i bakgrunden.
Vid utfarten är allt som förr – samma brutna gångbana, röda cykelpassage och ena hälften av vägmarkering M16 för cykelpassage. Eller är de vita sockerbitarna istället flydda dagars väjningslinje före utfart på körbanan? Cykelpassagemarkeringar måste ju alltid finnas på båda sidor om passagen eller i kombination med zebralinjer, men denna markering når utfarande bilister först efter att de korsat cykelöverfarten. Så kan någon förklara vad syftet egentligen är med dessa vita rutor?
Lite längre bort i bilden anas en lika oparad rad sockerbitar, fast denna gång invid skiljelinjen mellan gång- och cykelbanan. Där fanns ett tag en tillfällig infart. Den har nu åter blivit gräsmatta, men sockerbitarna liksom en asfaltcigarr vid kantstenen mot gatan har lämnats kvar. Den gemensamma nämnaren verkar vara att bilar inte ska möta en cykelöverfartsmarkering förrän de redan har korsat cyklisternas väg. Vad är poängen med det?
Mitten
Spåren efter nästa tillfälliga infart.
Nästa tillfälliga infart har också tagits bort. Det skedde för en månad sedan, under första veckan i oktober. Två ljusa murelement visar var den tidigare skar in genom jordvallen. Har man örnblick (skojar bara) kan man fortfarande upptäcka grupper av taktila vita ränder på cykelbanan före och efter infarten. Framhjulet och sedan bakhjulet berättar annars oupphörligen var de finns och hur många de är, men inte vad de ska vara bra för nu när själva infarten är så elegant bortopererad. De kvarlämnade ränderna blir mer som ett slags fornminne, en skakande påminnelse om vägarbeten som flytt.
Även här hittar vi sockerbitar. Denna gång är de ordnade i två rader så som det åligger en cykelpassage. Men de överlagras på obrutna cykelbanelinjer. Det är en tiotusenkronorsfråga vad den kombinationen betyder. Nå, det har jag avhandlat tillräckligt, både i Gothia Towers hinderbana Tillägg 9/9 och i Inga tvetydiga korsningar avsnitt ”Cykelbana och/eller cykelöverfart?”.
En bred asfaltcigarr bidrar också till detta minnesmonument.
Slutet
Den ursprungliga infarten nära Mölndalsån är återställd och uppfräschad.
Den ursprungliga infarten har åter öppnats, vilket är avsevärt bättre än de abrupta tillfälliga infarterna med plötsligt insvängande bilar som skapat pirr i mången cyklistmage. Platsen har blivit fräschare än förut. Jag tror också att både gång- och cykelbanans linjeföring gjorts något mjukare. Då kommer nog färre att gå ut i cykelbanan eftersom den onaturliga böjen åt fel håll alldeles bortom överfarten blivit mindre provokativ.
Jag noterar också att gångbanan har gjorts genomgående. Den infällda kantstenen är avslutad och släpper fram gångbanan utan någon som helst materialskillnad. Varsågoda, det är bara att gå på här!
Men cykelbanan har inte åtnjutit samma förmån. Den har visserligen inga sockerbitar men en högst påtaglig materialskillnad avgränsad med infällda kantstenar. Varför ska biltrafiken lämna företräde för gående men inte för cyklar? Hur många bilförare uppfattar att det är så? Man kunde ha låtit även cykelbanan bli genomgående. Nivåhöjning, nytt material och sväng för bilarna borgar säkert för fartsäkring till max 30 km/tim.
En annan detalj: Det verkar som om remsan där Mässans blomlådor står ska få en utformning som avviker tydligt från gångbanan. Jag hoppas i alla fall det, för då slipper vi kanske att lådorna annekterar gångbanan i fortsättningen.
Om språkvård och sockerbitar
Vårt omedvetna har en förmåga att lära sig mönster och sedan reagera på dem när de dyker upp igen. Utan att veta varför kan vi plötsligt bli uppmärksamma på något bara för att ett mönster gett oss en blixtsnabb association till situationer med liknande förhållanden.
Men det fungerar bara om mönstret är pålitligt. Det är som när vi använder ord. Använder vi ord som höger och vänster utan koppling till fysisk riktning, kommer våra barn aldrig att lära sig deras betydelse. Då förlorar orden sin uttryckskraft. De blir meningslösa.
På Örgrytevägen stöter cyklisterna på sockerbitar gång på gång. Vad kan denna sträcka lära vårt omedvetna om sockerbitarnas betydelse? I teorin ska de finnas vid cykelpassager, alltid på bägge sidor om dem och aldrig kombinerat med heldragna kantlinjer som ju förbjuder korsande trafik. Då betyder de ”Se upp för korsande trafik och lämna företräde för den”. Men här finns inte ett enda skolboksexempel, bara en massa skumma varianter. Och den mest iögonfallande passagen saknar sockerbitar helt. Så vilken betydelse av sockerbitar är det som vårt omedvetna nöter in?
Tillägg 7/12: Fråga till kommunen
Idag skickade jag ett e-brev till kommunen där jag efter en beskrivning frågade ”Varför är ränderna fortfarande kvar? När kommer de att tas bort?”. Jag bad dem samtidigt hantera felaktiga sockerbitar och ta bort kvarglömda asfaltcigarrer.
Tillägg 7/1 2015: Ränderna borttagna
Idag såg jag att ränderna och de flesta felaktiga sockerbitarna frästs bort. Två onödiga asfaltcigarrer och den ensidiga sockerbitsraden närmast Korsvägen är dock ännu kvar. Jag tackade TK för åtgärd men frågade också om det som lämnats ogjort.
Jag har följt återställande av bygget litegrann senaste tiden också. Vad gäller vitmålningen så kanske den inte är helt klar än. Kanske målar man sockerbitar inom kort även på den inre sidan om cykelbanan (eller gångbanan) i Början-bilden.
Jag antar att man kommer att fräsa bort de gamla vitmålningarna (sockerbitarna och tvärs-strecken) i Mitten-bilden. Om inte annat så borde de göra det när det börjar komma in massa klagomål från cyklister.
Mellan Mitten-bilden och Slutet-bilden så tycker jag att det har blivit mycket bättre och fräschare. Framför allt ytan för gående känns bredare. Den gamla taxiuppställningen finns inte kvar på samma sätt som tidigare. En eller kanske flera stolpar som stod mitt på gångbanan är flyttade. De nya fräscha underlagen (asfalt och stenläggning) skiljer gångbana och cykelbana tydligt åt så länge de inte täcks av snö. Asfalten kan ju visserligen börja blekna och till slut bli för lik den grå gångbanestenläggningen om några år. Ett vitt streck hade kunnat göra nytta också.
Slutet-bilden – som du nämner så verkar kurvan vid infarten till mässans garage ha rätats ut något för cyklister och gångtrafikanter. Jag noterade också det när jag cyklade där för ett par dagar sedan. Det är ”nedsänkt” kantsten mellan cykelbaneasfalten och den röda stenläggningen. Är det för att markera att bilisternas infart är genomgående och inte cyklisternas cykelbana? Eller är det rent tekniskt enklare att lägga den röda stenen mot kantstenen än direkt mot asfalten? Estetiska motiv?
Sen undrar jag: Om man tittar längre bort på bilinfarten… På den bortre sidan om den röda stenläggningen så finns grå stenläggning. Precis där den grå stenläggningen börjar ser det ut att vara vita sockerbitar för att markera en cykelöverfart.
Tack för många intressanta kommentarer! Ang. vita markeringar i slutbilden där körbanans asfalt övergår i grå plattor:
På fotot ser det mycket riktigt ut som sockerbitar, men det är egentligen den schackrutiga markeringen M17 Farthinder som varnar bilisterna för en nivåhöjning.
Jag tycker inte att det är bra att schackrutor liknar sockerbitar och att man ibland t.o.m. utelämnar sockerbitar bara för att det finns schackrutor i närheten. De har ju olika betydelse och borde därför alltid hållas noga isär.
Att schackrutor inte borde få ersätta sockerbitar tog jag upp i mitt remissvar till cykelplanen, se Inga tvetydiga korsningar, slutet på avsnitt ”Led inte ut gående på cykelöverfarter”.
Att de två markeringarna vid en hastig blick eller i knepig vinkel är förväxlingsbara måste nog ändras internationellt i FN:s konvention om vägmärken och signaler (puh).
Nu har jag skickat in felanmälan via appen Cykelstaden om att de felaktiga vitmålningarna på cykelbanan bordes tas bort (helst med nyasfaltering). 🙂
Jag funderade på om det kunde vara vita farthinder-märken på Slut-bilden. Fast jag kunde inte se något schackmönster i den vinkel bilden var tagen, som du nämner.
Ang. att de taktila vita ränderna finns kvar ännu en månad efter att deras motiv tagits bort:
Folk får väldigt gärna anmäla det. Jag har haft flera kontakter med TK i andra ärenden och vill inte framstå som mailbombare. Därför står jag över i denna fråga och nöjer mig med att se hur lång tid det tar innan de tas bort, och om det blir slätare sen eller om fräsningen leder till spår som ger lika mycket obehag.
I den bästa av världar väntar denna del av banan på en nyasfaltering precis som den östra delen redan har fått. Men oavsett hur man tar bort ränderna så anser jag att redan en månads fördröjning är lång tid på ett viktigt pendelstråk.