Göteborg föreslår en banbrytande cykelplan för 2015-2025. Cyklandet ska tredubblas! Så här har jag skrivit i mitt remissvar om att enkelriktade cykelbanor borde enkelriktas på riktigt. Det skickade jag in den 26 sep, men fortsätt gärna kommentera ändå.
En av cykelplanens planeringsprinciper är att satsa mer på enkelriktade cykelbanor (sid 42). Men då är det viktigt att de juridiskt sett verkligen blir enkelriktade, att det syns tydligt för alla och även att det går hyfsat lätt att ta sig över till den motsatta banan när man vill vända.
Idag har vi cykelbanor som planeringsmässigt förefaller enkelriktade, men som saknar juridiskt hållbar utmärkning för det. Det inbjuder till missförstånd och oväntade möten på smala banor, och det skapar både fara och olägenhet, speciellt vid omkörning. Men framför allt verkar våra ljusreglerade korsningar ha glömt att reglera den till synes lagliga men ej planerade mottrafiken. Det överlämnas därmed till motcyklisterna att själva avgöra när det är ok för dem att köra ut i korsningen och kräva plats.
Faktum är att det öppnas en helt ny värld av oavsiktliga framkomlighetsmöjligheter om man bortser från de målade cykelpilarna i gatan som ju i sig inte har någon laga kraft. Se vidare min artikel om enkelriktade cykelbanor på min blogg.
Cykelplanen behöver introducera bättre principer för enkelriktade cykelbanor i Göteborg.
Juridisk mening
En cykelbana måste ha både en lokal trafikföreskrift, en ”bomtavla” (C1) och en enkelriktningsskylt (”pilen”, E16) för att enligt lagen gälla som enkelriktad. Målade vita pilar i gatan (M25) är juridiskt sett bara försynta förslag på hur man kan köra, men en del cyklister utgår nog från att de i sig är tvingande och har förväntningar på andra därefter.
En trafiksignal måste stoppa all s.k. fientlig trafik innan den får ge en riktning grönt. Om en cykelbana genom korsningen inte är enkelriktad i juridisk mening, måste alltså bägge riktningarna ljusregleras.
Hur vill vi ha det?
På pendlingscykelbanor ska det kanske aldrig vara ok att cykla mot den tänkta riktningen. Där ska man ju ha mycket god framkomlighet, få eller inga konflikter med andra trafikanter och man ska kunna cykla i 30 km/tim (sid 34). Då krävs skyltning C1 och E16.
Är det mer ok att cykla mot den tänkta riktningen korta sträckor på andra cykelbanor om man visar ordentlig hänsyn? Jag vet inte om det är bra, men i så fall kan man cykla till en affär mitt i kvarteret och sedan på samma bana tillbaks till närmaste korsning där man tar sig till ”rätt” bana. Då ska dessa banor inte skyltas som enkelriktade, och trafiken i ”rätt” riktning måste kunna se att motcykling är tillåten här. Över korsningar kan dock mottrafiken förbjudas. Där är det dags för aviga cyklister att övergå till ”rätt” bana för den vidare färden.
Kom ihåg att vi talar om banor vars bredd förmodligen är dimensionerad enbart för trafik i en riktning, och att de kan ha extra trånga passager. Där brukar motcyklarna bli trottoarcyklare. Kom också ihåg att motriktad trafik på cykelöverfarter är särskilt oväntad för bilister om cykelbanan ser enkelriktad ut.
Förslag
Man ska naturligtvis inte kunna cykla över en ljusreglerad korsning om man inte har ett reglerande ljus för sin färdriktning. Då krävs skylt C1 eller kanske, något okonventionellt, ett rödljus som aldrig slår om och som är designat så att man inser det direkt. I en ljusreglerad korsning är man ju betydligt mer uppmärksam på ljus än på skyltar.
Kan förbjuden mottrafik i korsning rentav visas så här?
Det måste vara lätt att se på en bana vad som gäller. Pilmarkeringar är ett påtagligt uttrycksmedel, men lagen har urholkat deras intuitiva budskap. Att de används även på banor som saknar bomskylten C1 gör dem än mer tandlösa.
Vi måste börja använda enkelriktad-pilen E16, men många cyklister kommer nog inte att lägga märke till sådana skyltar och än mindre förstå att de gäller cyklister. Därför föreslår jag att man målar E16 som vägmarkering direkt i cykelbanan istället – alltså på sträckor som har bomskylt C1 i andra änden. Då skulle det bli uppenbart att budskapet gäller cykelbanan och att det inte bara handlar om en rekommendation. Nog skulle det bli tydligare än dagens till intet förpliktigande markeringar.
Visa äkta enkelriktning med en målad E16-skylt i banan!
Får man måla skyltar på marken? Jag vet inte om lagen har några invändningar, men jag vet att Göteborg redan gör det i andra sammanhang:
Förbudsskylt målad i asfalten på bussinfarten till Nils Ericsonterminalen i Göteborg.
Det finns ett enormt problem med målade skyltar: snö. Om skylten för gångtrafik förbjuden är övertäckt, hur ska man då veta att den fortfarande gäller?
Vid Nils Ericsonterminalen har man löst det genom att även sätta upp en skylt bredvid. Men våra cykelbanor har idag ingetdera. Man kunde göra likadant där, fast även om man bara målade skulle det vara bättre än idag.
Vad roligt att du har skrivit ihop ett remissvar! 🙂 I likhet med Jens ovan är jag tveksam till målade skyltar, kan vara svårt att se beroende på väderförhållandena, och sen riskerar de att slitas ut fort.
Jag undrar också vad du menar med fientlig trafik. Är det ett vedertaget begrepp? Vad syftar det på i det här fallet?
Vad gäller att visa att en cykelbana är dubbelriktad, så kan man ju sätta upp en tilläggsskylt om det där det är befogat, den brukar sitta under skylten för kombinerad gång- och cykelbana men borde gå att sätta på rena cykelbanor också.
Annars håller jag med om det mesta. Bra skrivet!
/Moa
Tack, Moa! Avvikande synpunkter är viktiga. De kräver att man tänker till.
Riktiga skyltar är förstås mest korrekt. Men en massa nya skyltstolpar överallt på/vid cykelbanorna i stan kan bli ett gissel. Vi har redan en mängd anvisningar målade i marken såsom cykelsymboler, mittlinjer, kantlinjer och cykelfältsmarkeringar. Borde allt det ersättas med skyltar pga risk för snö och dåligt väder? Visst, gränsen för om man ska ha markering eller skylt (eller bådadera) går någonstans. Frågan är var. Jag tror att man tittar mycket mer på marken än i luften.
Det lär förresten ha satts upp en skylt med enkelriktatpil för cyklister där Folkungagatan kommer fram till Fattighusån och Ullevi. Jag undrar just om någon cyklist lägger märke till den. Och de som ser den – tror de verkligen att den rör cyklister? Det har diskuterats på fb och jag tvivlar på att den fungerar bra.
Ordet fientlig används flitigt i trafiksignalstyrning. Man säger nog inte fientlig trafik, men ofta fientliga signalgrupper, se Moveas Cykeltrafik och trafiksignaler, sid 22-23. När du har grönt i en vanlig korsning och ska fortsätta rakt fram, är fientliga signalgrupper de som reglerar trafik som korsar din väg om de kör rakt fram. Du och de får aldrig ha grönt samtidigt. Grönt betyder att du har fritt om du inte gör några avvikelser. Det kan man inte lova korsande trafikriktningar samtidigt.
Vore det inte enklare att rätta till lagstiftningsbuggen som gör cykelbanor dubbelriktade per default (med åtföljande krångel att göra en cykelbana enkelriktad)? Det finns ju – i verkligheten, på stolpar, men måhända ej i juridiken – en tilläggsskylt för dubbelriktade cykelbanor.
Man kanske tittar mer i marken (ibland i st f att se framåt …) men frågar är om man ser: där jag bor cyklar en del gladeligen på cykelbanan (som borde varit enkelriktad: smal) på vänster sida av vägen mot den av cykelsymbolerna rekommenderade färdriktningen för att sedan svänga vänster över den heldragna linjen som skiljer cykelbanan från gångbanan och vidare över fotgängarsymbolen för att fortsätta på en smal trottoar (enbart för fotgängare).
Med tanke på att man måste hålla reda på biltrafik, fotgängare (inklusive mobilzombies), illa planerade cykelbanor som inte alltid tar vägen dit man tror, neurotiska signaler, knäpp skyltning (cykelled + cykling förbjuden (!)) bör man nog eftersträva så enkel (och tydlig) skyltning som möjligt: det ska gå att uppfatta även när är stressad och fått en fluga i ena ögat mitt i rusningstrafiken.
”… men frågar är om man ser”. Man kanske ser men uppfattar inte distinktionen som viktig. Det kan bero på en massa saker. Jag har nu skrivit Alla behöver samspela där jag nagelfar alla parter, från lagråd till trafikant. De flesta av dem får nog ta på sig en del av ansvaret för att trafiken ibland fungerar så som du beskriver. Där sticker jag också ut hakan och säger att hänsynen till medtrafikanter är viktigare än lagens bokstav.
Sent svar, men: det är inte en bugg, det är en feature. Regeringen tog 1998 bort de paragrafer ur dåvarande Vägtrafikkungörelsen som definierade cykelbanor som enkelriktade. Samtidigt så införde man ingen enkel möjlighet för kommunen att förklara en cykelbana för enkelriktad. 2007 rensade man sedan ut de vägmärken vars funktion berodde på enkelriktningen (däribland tilläggstavlan för dubbelriktad cykelbana). I vad som antagligen var ett utslag av missriktad välvilja gjorde man det alltså lite svårare för kommunerna att trafikplanera!
Där ser man. Det hade varit intressant att höra resonemanget som ledde fram till ändringen. Ett gammalt förarbete? Vår trafikförordning är ju från 1998 och ersatte Vägtrafikkungörelsen 1972:603 som fortfarande går att hitta på Riksdagens webbplats.
Men i den hittar jag inget om enkelriktade cykelbanor. Det togs väl bort före den version som Riksdagen erbjuder. Notisum tillhandahåller en oändlig lista med ändringsdokument för Vägtrafikkungörelsen där väl ingen människa orkar klicka upp alla länkar och läsa igenom allt.
Jag kan tycka att vi lekmän som har att följa lagarna också borde kunna komma åt motiven till dem på ett mer lättillgängligt sätt. Jag är inte ens säker på att det nånsin funnits förarbeten till ändringar av det här slaget, trots att det (väl?) måste ha funnits någon tanke bakom. Jag hittar förordningar om ändringar av vissa trafikparagrafer, men inga motiv/förarbeten. Det är som om vi inte ska förstå, bara lyda blint.