I ett remissvar till Göteborgs cykelprogram 2025 ifrågasatte jag om 1,6 m bredd räcker för att cyklister ska kunna köra om varandra. Ni som har inflytande över breddnormen borde testa det på Avenyns utmärkta testbana. Andra också. Vad blir resultatet?
Möte och omkörning kräver olika bredd
Man kan mötas på ganska smala banor därför att man har god koll på varandra och ser hur mycket man måste hålla åt sidan och om man behöver styra ut i ruffen. Men omkörning sker utan ögonkontakt och kräver därför mer bredd. Det är uppenbart när man cyklar på den provbana som jag passerar dagligen, år ut och år in.
Hur du testar omkörningsbredden
Det är bara att cykla bakom andra cyklister på Avenyns smala cykelbana söderut vid Valand. Efter jobbet är bästa tiden för det. Banan breddas successivt, och du kan enkelt notera var du tycker att det känns rimligt att börja köra om. Använd följande bild för att bedöma vilket breddmått du behövde:
Den successivt bredare cykelbanan förbi Valands hållplats. Testa själv att köra om här! Använd måtten i bilden för att bedöma vid vilken bredd som du känner dig bekväm med att köra om.
Gör om detta så många gånger så att du blir säker på vilken bredd som brukar krävas. För mig är det 2 m, lastcyklar oräknade, och det baserar jag på hundratals omkörningar. Berätta gärna för mig vilken bredd du kommer fram till!
Jag tipsade Trafikkontoret om detta mätställe i mitt remissvar, se min Idé för lättare omkörning från 27 aug 2014. Nu frågar jag både dem och er om testet.
Cykelprogrammet om cykelbanors bredd
På sid 45 i cykelprogrammet 2025 står:
Ge cykelbanorna tillräcklig bredd och säkra sidoområden
Målet med tredubblade cykelflöden kräver en planering med bredare cykelbanor för att uppfylla funktionskraven på framkomlighet och flyt samt säkra omcyklingar. Säkra omcyklingar innebär att bredden på cykelbanan ska vara tillräcklig för att möjliggöra omkörning av långsammare cyklister, även vid höga flöden av mötande cykeltrafik. Cykelbanorna måste också vara så breda att det är möjligt att möta eller cykla om en lastcykel.
För att säkerställa att funktionskraven uppnås har förslag på bredder för cykelbanorna i pendlingscykelnätet, samt i det övergripande cykelvägnätet, tagits fram. Avgörande för bredden är cykelflödet under den mest belastade timman en normal vardag samt om det är en enkel- eller dubbelriktad cykelbana. Pendlingscykelnätet är prioriterat och ska ha högre standard än det övergripande cykelvägnätet.
På sid 46 anges ändå att enkelriktade cykelbanor i det övergripande cykelnätet med färre än 500 cyklister per maxtimma bara behöver vara 1,6 m breda. Jag hävdar rätt bestämt att det innebär att man inte kan cykla om där på ett säkert sätt – inte en vanlig cykel och absolut inte en lastcykel. Och 500 cyklister i timmen är inget litet flöde med tanke på att trafikljus och annat gör att cyklister ofta hamnar i klungor.
Ibland går det inte att uppbringa den bredd som en enkelriktad cykelbana skulle behöva för att verkligen medge omkörning. Det får man i dagens läge acceptera på vissa delsträckor. Cyklisterna får helt enkelt vänta med omkörningen tills efter flaskhalsen, och cykelprogrammet borde hellre medge sådana tillfälliga avsteg än att säga att det går bra att köra om säkert på 1,6 m bredd. För då kommer arkitekter att tro att 1,6 m är bra och ger inte mer bredd där det går, bara för att få snyggare linjer på ritningen och utrymme över till annat.
Fler än jag behöver testa i praktiken
Ju fler som testar desto bättre. Berätta gärna för mig vad ni kommer fram till!
Allra viktigast är att ni som har inflytande över normen testar. Huvudförfattare till cykelprogrammet är Malin Månsson och Mattias Junemo. Medverkande från trafikkontoret är även Maria Ackerot, Noel Alldritt, Suzanne Andersson, Per Bergström-Jonsson, Sandra Claesson, Fredrik Einarsson, Eva Eriksson, Sofia Hellberg, Sara Hellgren, Susanne Hultgren, Ingemar Johansson, Lena Johansson, Anna Larsson, Ingemar Larsson, Lars-Erik Lundin, Beata Löfmark, Henrik Petzäll, Eva Rhodin, Anders Roth, Åke Sandin, Daniel Sjölund, Magnus Ståhl, Malin Sunnemar, Ma-Lou Wihlborg, Erika Åkerblom och Jonas Åker. Vilka av alla ni har sett mitt remissvar, testat och bildat er en egen empirisk uppfattning? Jag har just skickat denna fråga med e-brev till Trafikkontoret.
Avenyn ska byggas om, och kanske försvinner då denna naturliga och centralt belägna testbana. Så passa på nu medan den ännu finns kvar! Än är årets cykelsäsong inte slut. Se bara på denna överfulla cykelparkering med 6 cykelstolpar vid Kungsportsplatsen:
Grå november men ännu full fart på cyklandet i stan. Mer än tre cyklar per stolpe. Heja cyklisterna!
Tillägg 12/11: Svar från Malin Månsson
Den 9 nov fick jag följande svar från Malin Månsson, cykelansvarig på Trafikkontoret:
Hej Rolf!
Tack för dina väl genomtänkta synpunkter. Du skriver att en enkelriktad cykelbana på 1,6 meter, som föreslås som minsta bredd i Cykelprogrammet, inte möjliggör säkra omcyklingar. Du tar också upp cykelbanan längs avenyn som har olika bredd och att det är först vid två meter som det börjar kännas okej att köra om.
Jag håller med dig att 1,6 meter är i det minsta laget för att köra om. Till de 1,6 metrarna ska läggas säkra sidoområden i samma nivå som cykelbanan som i dagens riktlinjer är 0,5 meter (0,8 längs parkerade bilar). Detta innebär att man kan cykla säkert mycket närmre kanten än om de 1,6 metrarna slutar direkt i en kantsten som är fallet på avenyn. Detta kan jämföras med cykelfartsgatorna vars asfaltsträng på är 1,5 meter men det är samma nivå på sidorna. Går det att cykla om säkert där? Kanske borde det förtydligas att bredderna i cykelprogrammet ställer krav på säkra sidoområden. I arbetet med att konkretisera cykelprogrammet finns möjlighet att se över de rekommenderade bredderna – särskilt minimimåttet på 1,6 meter.
Det ska också tilläggas att vid nyanlagda cykelbanor blir det väldigt få platser i de mer centrala och halvcentrala delarna där vi dimensionerar för cykelflöden under 500 cyklister i maxtimme.
För information så hittade jag nyligen följande sammanställning där de bl a har tittat på cyklisters utrymmesbehov: Hållbar cykelinfrastruktur.
Hälsningar
Malin Månsson
I Nederländerna rekommenderas minimum 2 m för enkelriktad cykelbana. Redan vid 150 cyklister/h ökar detta till 2,5 m.
”Under Dutch law the maximum width of a bicycle is 75 centimetres (roughly 30 inches). But a cyclist can never ride in a completely straight line. Cyclists will always move sideways slightly. The distance they move from their straight line depends on skill, speed, age, experience and the weather but is set to be 25 centimetres (about 10 inches). That would equal an absolute minimal width of 100 centimetres (about 3 feet or 40 inches). But there are more factors that need to be taken into account. There is what is called the ‘shy-factor’ that indicates needed space around obstacles (pot holes, debris, bollards) but even the shadow of the kerb is a factor. Also important; the Dutch feel that cyclists should be able to ride two abreast. Not only because cycling is a social activity but especially because that means a parent is then able to ride next to his/her child. To top it all off, it must be possible for other cyclists to overtake these two riders. All this leads to that minimum of 2 meters. But when a cycle path sees over 150 bikes per hour, that minimal width goes up to 250 centimetres or 8.2Ft. For rural bicycle paths the manual advises to have an additional space between the cycle path and the road-way of 50 centimetres (20 inches) that has to be free of obstacles (like road signs or trees).”
https://bicycledutch.wordpress.com/2011/06/30/how-wide-is-a-dutch-cycle-path/
Tack för intressant info, Pär! Men deras 2 m ska uppenbarligen rymma tre cyklister i bredd – två som parcyklar och en som kör om dem. Maxbredd per cykel utan några som helst marginaler blir 3 x 75 cm = 2,25 m, så det går inte riktigt ihop. Små barn har väl smalare cyklar men vinglar säkert mer.
Förvisso.
Icke desto mindre, i NL tycker man det skall vara minst 2,5 m brett med mer än 150 cyklister/h, i Göteborg tycker man det räcker med 1,6 m upp till 500 cyklister/h. Jag vet vilken miljö jag helst skulle cykla i…
Jag har inte läst ditt remissvar.
..men provcyklat. 🙂
Du har säker rätt med 2m. Breddökningen sker ju också på den vänstra sidan, vilket gör att cyklisten framför dig är placerad lite mer till höger än vad som skulle skett på en enkelriktad cykelbana. (?)
Holländarna (som Per N refererar till) har rätt som många gånger förr, verkar det som..
På det personliga planet går det någon smärtgräns vid ca 1,8-1,9m. Längs Södra vägen (mellan Berzeligatan-Engebrektsgatan) finns en sådan avsmalning med den bredden (Dubbelriktad cykelbana, men bra för att testa på en sträcka)
Sedan beror det på vad som omger cykelbanan. Din teststräcka har kantstöd, vilket ger ett påslag beroende på din subjektiva bedömning på hur ”duktig” cyklist du är.
Cykelfartsgatornas asfaltsdel tror jag var 1,6m, men har blivit 1,5m. Det innebär att den ”släta delen” (de sågade storgatstensraderna inräknade) är 0,3 + 1,5 + 0,3 = 2,1m
Ett annat ställe där du kan testa vad som är bekvämt är nya cykelbanesträckningen Järntorget till Norra Hamngatan (som på vissa ställen precis klarar de gamla minimimåtten) Kvällstid med få bilar parkerade kan man också prova olika bredder om man kan tänka sig att använda (säkerhets-)ytan ända fram till och med kantstödet
• A: Järntorgsgatan 2,2m (1,4+0,8m)
• B: Stora badhusgatan från Surbrunnsgatan-Diagonalen 1,9m (1,2m+0,67m)
• C: Stora Badhusgatan Diagonalen-Södra Hamngatan 1,8m (1,4m+0,37m)
Prova en kväll och återkom gärna här vad du tycker. 😉
Jag tror du har en poäng med att breddökningen sker på vänster sida. Den smala sträckan vänjer cyklisten vid ett visst avstånd till högerkant som de sedan kanske behåller eller inte avviker så mycket från. Det skulle betyda att det är något lättare att köra om vid 2 m på teststräckan än på en bana som är 2 m hela tiden.
Två andra effekter kanske också kommer in i bilden: På den smala delen registrerar du förr eller senare små ljud från bakomvarande cyklist (subliminal perception) om dina öron är öppna för intryck. Då kanske du håller dig kvar nära högersidan när det breddas för att inte hindra omkörning. Och när vi är många cyklister blir omkörning så vanligt så att det kan utbildas en ”rulltrappskultur” – långsamma t.h. och snabba t.v.
PS: Jag mätte bredden på B ute i fält och fick exakt dina mått:
1,20 m + 0,67 m.
Rulltrappskulturen kommer säkert hit om cyklingen ökar och då upplever jag att måtten krymper avsevärt. I Köpenhamn känns det som om man parallellcyklar styre mot styre på vissa sträckor. På många ställen är deras cykelbanor ca 2 – 2,5m breda och där ligger man två i bredd med ett gäng som cyklar om utanför.
jag upplever att på Vasagatan under rusning håller många vänligt till höger.
Det har jag också tänkt på. När trafiken är så tät att folk vet om att de kommer bli omkörda så håller de till höger, och det blir mycket lättare att köra om.
Håller med både Daniel och Erik.
Vi är i allmänhet hänsynsfulla mot dem vi redan ser eller väntar oss. Det är därför jag menar att möte är lättare än omkörning på smal bana. Det kan också förklara att bilister gärna släpper fram synliga gående och cyklister på övergångar, men kan köra fram och bli tanklöst stående och blockera övergångarna för gc som inte syntes i förväg.
Om cyklandet ökar ordentligt här, kommer alla trafikanters beteende säkert att ändra karaktär. Det ökar vårt förutseende. Men en annan sak är att allt längre cykeltåg på ett enda led blir ett allt jobbigare hinder för gående eller svängande bilister som vill komma igenom.
Den smala (dubbelriktade) cykelbanan längs Södra Vägen nära Engelbrektsgatan och Heden är bara 1,7 m bred, både enligt ytskiktsritningen och enligt min tumstock på plats. Jag har mätt gc-flöden före och efter ombyggnaden här (Södra Vägen 2) och på ett ställe längre österut. Här ledde det till fullkomlig översvämning av gående i cykelbanan. Jag hade på känn att det skulle bli så. Det var därför jag valde att före/eftermäta just här. Dessa mätningar beskrivs i GC-flöden på Södra Vägen.
Men i morgonrusningen är det inte många gående, och nästan alla cyklister ska in mot centrum. Inga cyklar på gångbanan, men en säkerhetsyta med 0,3 m bredd och sen en lång (permanent?) asfaltcigarr, så om inga bilar hindrar och nitiska poliser inte ser på finns en rejäl ruff att utnyttja.
Tillägg 5/11: Dock är denna sträcka ganska kort och slutar vid en trafiksignal som nästan alltid är röd när man kommer. Det känns inte trevligt att buffla sig före andra cyklister bara för att bli stående med dem några meter längre bort. Jag kör aldrig om här.
1,7m. Där ser man. Där upplever jag att det är på gränsen, men ok att cykla om. kanske beror det på att cykelbana gör en lite böj innan så att placeringen på framförliggande fordon ligger mer till höger än normalt?
En annan intressant sträcka som ingår i min dagliga cykling är Södra Vägens sydsida från Justus Järn (frid över dess minne) till Korsvägen. Smal cykelbana som jag får mäta någon gång, men en bra säkerhetsyta och bred kantsten. På den cyklar jag ofta när jag ska om någon. Framförvarande cyklar oftast mitt i den asfalterade cykelremsan, så ruffen får jag ha för mig själv.
På samma sätt är ruffen på cykelfartsgator en tillgång. Och sträckan där Avenyn går mellan Nya Allén och Parkgatan, vilket jag visar bild på i min Idé för lättare omkörning.
Tillägg 5/11: Vid Justus Järn mätte jag den enkelriktade cykelbanan till 1,32 m och ruffen inkl. bred kantsten till hela 0,65 m.
2 meter, helt enkelt..
Sant. Och ordnad så att cyklister spontant håller till höger (eftersom det är där den egentliga, plana cykelbanan går) och oftast fritt så att omkörare kan inkräkta lite på körbanans rymd bara hjulen förblir uppe på kantstenen. Väldigt fiffigt egentligen.
Detta med placering väcker många tankar och idéer. I Köpenhamn finns den kritiska massan för att utnyttja den byggda infrastrukturen maximalt. I Göteborg är inte cyklandet stort, men har många kritiska snitt som kräver ett mer ”danskt” beteende. Jag tänker att om vi börjar bygga robust cykelinfra skulle vi samtididigt få ut mer om exv. det stockholmska rulltrappsbeteendet infann sig i Göteborg. Jag upplever att cykelfartsgatan inneburit att cyklisten (jag) börjat släppa på gamla placeringsprinciper, vilket är positivt i vissa fall, men sämre när just cyklisten är på en cykelbana. Den fyrfältiga cykelbanan vid Gamla Ullevi har ju väldigt smala körfält. Skulle det ändå vara fiffigt att måla symboler och ”hjälplinjer” på de enkelriktade cykelbanorna som påminde/hjälpte cyklisten att hålla till höger så att snabbare kusiner kan komma förbi säkrare?
Idag efter jobbet tog jag omvägen via Järntorget och Badhusgatan. Trist väder och inga cyklister att köra om. Jag styrde ändå ut på kantstenen ibland för att känna efter, och min bedömning blir (jag har dristat mig till att kalla delsträckorna A, B, C även i din kommentar, förlåt ingreppet):
A: Helt klart omkörningsbart även längs p-fickorna när de är tomma!
B: Jag tvekar. Behöver verkliga fall för att bedöma.
C: Nej, här kör jag inte om. Smalt och kantigt.
Min rangordning är A, C, B.
På C kan man välja att gå ut i körbanan om den är fri, vilket är en stor fördel. Har noterat att några gör som på Linnégatan och kör om på höger sida.
Jag ska kolla igen och då vara öppen för körbanan som alternativ. Här kan man nog anta att all kollektivtrafik håller sig till kollektivfältet.
Omkörning till höger och dessutom på gångbana … det ska mycket till innan jag gör det.
I väntan på att testa avenyn kan jag säga att vasagatan (som jag cyklar varje dag) är i smalaste laget för omkörning (båda riktningar inräknade). Vet inte hur brett det är men när det är tomt i motsatt riktning brukar jag våga köra om men då är jag fasen rädd att den jag kör om ska bli så rädd att hen vinglar till och kör in i mig. Alternativt får för sig att svänga vänster och stanna vid ett av alla de cykelställ som till min stora glädje kantar vägen. Plingar och/eller ropar förstås alltid vänligt innan omkörning för att förvarna. Mycket bättre är avenyn innan vasagatan där det är en hel enkelriktad bilväg att köra om på. Då känner jag mig helt trygg!
Jag blev nyfiken och mätte Vasagatans cykelbana, både vid Universitetet och vid kvarteret före Handels. Den är 2,35 m bred med en gatstensremsa på 0,20 m mot gångbanan. Det motsvarar cykelprogrammets lägsta nivå för det övergripande cykelvägnätet (se programmets sid 46).
Plinga är bra på avstånd, men på nära håll kan vissa nästan få panik av pling eller rop. Jag brukar göra lite andra ljud när jag ska köra om så att jag inte blir en överraskning. Man kan knäppa med växelväljaren eller bromshandtaget, göra ett stumt klick med ringklockan eller kanske hosta en gång. Då kan man märkas utan att väcka desperation.
Daniel, den här bloggen orkar inte med fler svarsnivåer. Därför börjar jag på ny kula när jag svara på ditt ”Detta med placering väcker många tankar och idéer …”:
Ja, den fyrfältiga cykelbanan vid Gamla Ullevi har väldigt smala körfält. Bra att ni testar det, men jag upplever det som plottrigt. Man borde studera cyklisters beteende där för att se hur det funkar. In mot centrum klarar jag själv inte att hålla mig i ett fält när de svänger så plötsligt.
Jag tror att man ska pröva att använda folks bekvämlighet istället för en skog av optiska signaler som riskerar att drunkna i varandra. Om man gör höger halva av en cykelbana aningens bekvämare än vänster, så cyklar man nog helst till höger. Både jag och andra väjer ju ofta för brunnslock för att slippa guppet även om det är litet. Cykelfartsgatorna jobbar också med den principen för att placera cyklister. Kanske räcker det med att nagga vänstra halvan av cykelbanan en liten, liten aning.
Håller med dig. Det jag är ute efter är så släta cykelbanor som möjligt. Jag vet att du gillar att vara ute i ruffen och köra om. Jag gillar också den möjligheten, men det finns svårigheter och kostnader med att bygga smågatstensruffer. Dels blir den asfalterade cykelbanan inte lika slät som en utan ruff och tre, fyra rader smågatsten kräver en stensättare och ev. en specialläggare, istället för enbart en ”normalbred” läggare. Anläggningspriset skenar.
Just nu byggs en cykelbana där högerkanten är spikrak medan vänsterkanten breddar från ca 1,5m till >2,5m mellan två korsningar. Här kan den med tryck i låren köra om. Kanske är cykelbanans breddökning överdriven för sträckan? Det återstår att se. Om några veckor kan man/du/vi nog provcykla den.
Vart?
Järntorgsgatan västerut, sträckan Brogatan-Pusterviksgatan. (Lagerhuset till Drakens entré)
Jag tänkte mig inte smågatsten på vänster halva av något som faktiskt är en riktig cykelbana. Dyrt och alldeles för ojämnt. Det riskerar att punktera det ena av cykelprogrammets två huvudmål.
Brainstorming: Tänk om man kunde planera in nya cykelbanors alla brunnslock på vänstra halvan. Eller emellanåt köra med någon apparat som kan jämna till banornas naturliga ojämnheter, fast bara på högra sidan. En smart vält typ …
Variabel bredd uppskattar jag där man inte kan ha bredd hela vägen. Bara det syns var det smalnar av igen så man kan planera en omkörning. Och så får man möblera smart, inte så utspritt så det förstör alla tänkbara omkörningssträckor. Jag testar gärna banan till Draken när den blir klar.
Trafitec har kollat på cykelbanor 1,7-2,8 meter i bredd. De fann att ju bredare cykelbana, desto längre från högerkanten cyklar folk. Det gäller även när de blir omkörda. Se figur 3:
Bredde af cykelstier: Analyse af adfærd og kapacitet. Sammenfatningsrapport. Trafitec
Som du skriver så är den aktuella körbanan 3,9 meter bred, och så breda cykelbanor har de inte testat.
Tack för länken till den danska rapporten, Erik!
Enligt mina observationer på provsträckan ovan händer något vid 2 m bredd, eller vid skylten där det är 2,17 m. Då verkar folks behov att cykla i mitten avta. Möjligen påverkas några av att det varit smalt länge och de hunnit känna mitt flås i nacken. Men de flesta har nog inte märkt att jag legat bakom.
Jag är övertygad om att man med psykologiskt välgrundad beläggningsskillnad kan få cyklister att trivas längre till höger medan de som vill köra om tycker att det är väl värt att välja den vänstra delen.
I Köpenhamn är det väl så mycket cykeltrafik så att alla förväntar sig att det alltid finns omkörare. Då håller man kanske oftare till höger än om man är van vid gles cykeltrafik, och då behövs inga vägbeläggningstrix.