Idé för lättare omkörning

Göteborg föreslår en banbrytande cykelplan för 2015-2025. Cyklandet ska tredubblas! Så här har jag skrivit i mitt remissvar om hur omkörning på smala banor kan underlättas. Det skickade jag in den 26 sep, men fortsätt gärna kommentera ändå.

Jag ville veta hur fort folk cyklar. Därför mätte jag hastigheten på 155 cyklister vid Heden. De uppvisade stor spridning, men nästan alla cyklade mellan 15 och 30 km/tim. Inom detta fält körde alltså de snabba dubbelt så fort som de långsamma. Mätningen är beskriven i Hur fort cyklar folk?.

GC-hastighetsdiagram

Från min mätning. Röda pluppar visar cyklisternas hastigheter.

Det stora hastighetsspannet visar på behovet av plats för omkörning på våra cykelbanor. En av cykelplanens planeringsprinciper är också att ge cyklister tillräcklig bredd så att man kan cykla i olika hastigheter (sid 37). Men utrymmet i stan är begränsat, så det går inte alltid att göra cykelbanorna så breda som man skulle vilja.

Nedan beskriver jag en idé om hur omkörningsmöjligheterna skulle kunna förbättras på enkelriktade cykelbanor. Idén är inte utprovad och verifierad, men det finns en plats i Göteborg där jag upplever att det redan fungerar lite så.

Cyklisters spontana placering på banan
På en smal bana placerar man sig gärna nära mitten. Detta beteende märks även vid större bredder, åtminstone upp till en viss gräns. Därför blir man lätt ett hinder för omkörning även där banan egentligen skulle rymma två cyklister i bredd. Det är svårare att köra om än att mötas på smala utrymmen. Vid möten ser man varandra och kan hålla ordentligt åt sidan, men vid omkörning är de främre cyklisterna oftast ganska omedvetna om den annalkande trafikens behov.

Göteborgs testbana för omkörning
Det finns en cykelbana på Avenyn söderut förbi Valands spårvagnshållplats som passar utmärkt för att testa omkörning i praktiken. Banan är bara 1,41 m bred. Där känns omkörning orimlig. Men sedan breddas den successivt till nästan 4 m. Någonstans mellan 2 och 4 m bredd brukar det kännas ok att cykla om, men inte förr. De flesta placerar sig i mitten eller strax till höger om mitten ända tills banan blir rejält bred. Det känns naturligt att cykla så, men det gör omkörning svår.

Jämför detta praktiska behov av över 2 m bredd för omkörning med cykelplanens förslag på 1,6 m bredd även på vissa pendlingscykelnät och 2,0 m på mer trafikerade (sid 40). Bägge dessa mått uppges uppfylla funktionskravet på säkra omcyklingar (sid 40 igen). Men det är uppenbart att man måste påverka cyklisternas placering för att komma om vid sådana bredder. Ska alla plinga hela tiden för att försöka tvinga fram en ”rulltrappskultur” på lång sikt? Eller kan vi göra det naturligt för cyklister att placera sig mer åt höger?

Testa gärna själv att göra ett antal omkörningar här! Cykla bakom en annan cyklist och notera var det börjar kännas ok att cykla om. Använd min måttsatta bild nedan för att bedöma vilken bredd som brukar behövas vid cyklisternas spontana placering i banan. Jag tycker verkligen att alla som har inflytande över planens breddmått för enkelriktade cykelbanor ska ta sin cykel och testa här minst tio gånger. Det är snabbt gjort! För mig blir det sällan någon omkörning före 2,17 m där skylten står.

Avenyns teststräcka för omkörning

Den successivt bredare cykelbanan förbi Valands hållplats. Testa själv att köra om här! Använd måtten i bilden för att bedöma vid vilken bredd som du känner dig bekväm med att köra om. (Längst till vänster skymtar tyvärr en av dessa tråkiga trottoarcyklare.)

Inspirationskällan till min idé

Omkörningsremsa på Avenyn vid Allén

Avenyns cykelbana mellan Nya Allén och Parkgatan erbjuder en värdefull omkörningsmöjlighet som jag har utnyttjat flera gånger.

På denna plats finns ett stensatt sidoområde mellan cykelbanan och kollektivfilen. Det ansluter till cykelbanan utan nivåskillnad, vilket gör att man lätt kan svänga ut på det om man vill köra om. Underlaget är lite skrovligt men inte så mycket, och det är ett pris som jag gärna betalar för att komma förbi.

Den här möjligheten skulle kunna förädlas och utnyttjas mer.

Min idé
Enkelriktade cykelbanor skulle kunna beläggas med något olika material på höger och vänster del. Höger del kan vara lite slätare för att attrahera cyklister. Fungerar det, skulle vänster del bli fri för omkörare. Skillnaden i jämnhet behöver förmodligen inte vara stor alls. Däremot är det viktigt att ytorna ser olika ut.

På breda banor kan den slätaste delen vara större och därmed underlätta cykling i bredd, samtidigt som det fortfarande finns en omkörningsdel längst till vänster.

Det är viktigt att omkörningsdelen trots avvikande yta ändå framstår som del av cykelbanan och inte verkar vara avsedd för annat. Tyvärr utsätts våra banor ofta för lapptäckifiering på grund av ständiga grävanden och laganden. Det gör det kanske svårt att spela med så fina nyanser som jag efterlyser här.

Pröva!
Jag har inga garantier för att min idé kommer att ha stor effekt i praktiken, eller att den kommer att uppskattas av cyklister, men det kan vara värt att pröva. I så fall föreslår jag att en enkelriktad cykelbana med tillräcklig bredd för omkörning beläggs likformigt före en korsning och sedan med två olika material efter korsningen. Då kan man studera om cyklister beter sig olika på de två delarna, och hur stor effekten är. Skillnaden i jämnhet mellan höger och vänster del bör vara märkbar men inte besvärande, vad nu det kan innebära.

Dessutom
Att utforma sidoområden vid cykelbanan så som bilden ovan visar borde vara lätt att göra på flera ställen. De erbjuder tillfälliga omkörningsmöjligheter som är särskilt välkomna om banan i övrigt är för smal. Men då får partierna inte hackas upp i alltför små stycken av reklampelare och andra hinder.

Det här inlägget postades i Cykelplan 2025, Dokument, Förslag. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Idé för lättare omkörning

  1. Tvåhjulig filosof ute och cyklar skriver:

    Tveksam: med en av mina cyklar föredrar jag att sänka farten rejält när det blir stenläggning (liggcykel + hårdpumpade 406-hjul, ergo rejält obekvämt). För säkerheten skull bör omkörningszonen erbjuda minst lika bra fäste som huvudspåret (högre fart och svängar), vilket i sig gör gatsten mindre lämpligt. Kanske den eländiga röda vaddetnuärförnåt som man lagt ut vid en del rondeller? Å andra sidan, den naturliga reaktionen vid ojämnare underlag är att sakta ner …

    Plingande kanske bättre, men en hel del cyklister håller vid ringsignal tvärt ut till vänster (!).

    • admin skriver:

      Gatsten kan vara att skjuta mygg med kanoner. Det kanske räcker med två olika grova/fina asfaltkvaliteter, bara de är beskaffade så att de också ser olika ut för ögat. Den som har fritt val dras nog ändå till den jämnare.

      • Tvåhjulig filosof ute och cyklar skriver:

        Idén är i och för sig god, men kompliceras måhända av att en hel del cykelbanor ser ut som lapptäcken med underlag med varierande färg och struktur: lagningar och annat; ljus asfalt, mörk asfalt, betong, grus, gatsten, röd extra grov smärgelduk, plattor, rumblestrips, ….

        Å andra sidan … Scenen: Uppfixad gc-väg uppdelad på osedvanligt bred cykelbana och väldigt smal gångbana (vit linje emellan, tätt förekommande cykel- och fotgängarsymboler); nästan inte en själ inom synhåll. Möter cyklist som inte bara håller till vänster utan envetet cyklar på gångbanan.

        • admin skriver:

          Ja, lapptäckifieringen på grund av ständiga grävanden och lagaden är ett stort problem. Det gör det svårt att spela med fina nyanser. Alternativet med glesa tvärstrimmor på omkörningsdelen borde vara lättare att återställa efter grävningar, men kanske också mindre populärt bland omkörande cyklister.

          [Rolf 18/9: Jag har nu tagit med lapptäckesproblemet i min text.]

          Medvetet tillfogade ojämnheter måste begränsas om cykelplanen menar allvar med sitt krav på framkomlighet, flyt och hastighet (sid 39).

          Omkörningsmöjligheter på sidoområden som det i bilden från Allén är dock knappast hotade av lapptäckifiering och borde kunna åstadkommas på fler ställen i stan.

          Trafikanter som inte samspelar finns i alla trafikslag. Även om de är få så har de tyvärr stor påverkan på trafikklimatet. Men det är inte för dem vi bygger infrastruktur.

          • Tvåhjulig filosof ute och cyklar skriver:

            Med tanke på att t.ex. gatstensmönster på torg mer sällan överlever lagningar och att lagningar verkar genomföras så snabbt & billigt som möjligt när man får tid över, torde tvärstrimlor inte heller överleva.

            [Rolf 18/9: Jag har nu skippat varianten med tvärstrimmor i min text.]

            Beror i och för sig vad man menar med tvärstrimlor: målade dylika används ju för att få ner hastigheten på cyklister vid t.ex. korsningar, busshållplatser och felbyggda cykelbanor. Samma typ av yta som den röda fast svart månne: borde inte vara några problem med fäste, inte tillräckligt ojämnt för att försvåra omkörning, men tillräckligt ojämnt för att man inte ska cykla där i normalfallet.

            Problemet är väl att en påfallande stor procent ignorerar målade linjer & symboler, skyltning, och annat: t.ex., utanför mitt köksfönster verkar en majoritet cykla mot rekommenderad färdriktning som indikerad av cykelsymboler – på båda sidor av vägen: inkonsekvent vänstertrafik. Kan i och för sig vara resultatet av att vägmarkeringar för cyklister inte sällan är tveksamma, tvetydiga och/eller helt uppåt väggarna (t.ex. nybyggd cykelbana som avslutas med cykelöverfart till trottoar endast för fotgängare (och hög kantsten); gångbana skyltad som cykelled; …).

  2. Erik Sandblom skriver:

    Jag har aldrig tänkt på att ”refugen” är platt mellan Nya Allén och Parkgatan, och att det går att köra om där!

    Inte heller att folk drar sig mot mitten där det är smalt. Möjligen är det en vanesak. Jag upplever att cyklister i Köpenhamn är bättre på att hålla till höger. Kanske är det för att det mycket mer cykeltrafik där, men kanske också för att cykelbanorna är bredare vilket gör det mer naturligt att hålla till höger.

    • admin skriver:

      Ja, jag tror att bägge förklaringarna spelar roll.

      Det blir förstås bättre om cyklister inte är ett oväntat inslag på cykelbanorna.

      Sen är det väl naturligt att alltid hålla lite avstånd från trottoarkanten för att få lite reaktionstid om någon får för sig att kliva ut i gatan. Är det trångt så blir det mitten, men annars blir det snarare ett lagom stycke ut från högerkanten.

  3. Mattias Stridbeck skriver:

    Omkörning kräver bättre väggrepp. Greppet på gatsten, särskilt om det är vått eller snö/is, är ganska dåligt.

    • admin skriver:

      Det är en balansgång. Ytans beläggning gör att den inte används av bekväma cyklister som man vill köra om. ”Omkörningsfilen” hålls alltså fri. Samtidigt är som du säger väggreppet inte alltid lika bra. Men jag har utnyttjat det massor av gånger med gott resultat. I torrt väder upplever jag det som ganska problemfritt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *