Smart utformad GC-refug

Hur kan man utforma en plats där tidvis stora prioriterade cykelströmmar korsar tidvis stora gångflöden? Utanför Liseberg Grand Curiosa Hotel har en ny utformning prövats. Jag ser stora fördelar med den, men också ett par saker som motverkar finessen.

Den i mitt tycke smart utformade GC-refugen på pendlingscykelbanan mot Mölndal.

Platsen
Vid rusningstiderna är det många pendlande cyklister på denna cykelbana. Tidvis korsar många gående cykelbanan mellan Liseberg Grand Curiosa Hotel till vänster och spårvagnshållplatsen Liseberg Södra till höger strax utanför bilden.

Refugen
Refug betyder tillflykt och är en trygghet för gående som ska korsa en väg. De behöver inte vänta tills hela gatan är fri, utan kan avverka en del i taget så fort den delen är tom på trafik eller man blir framsläppt där. Refugen är också ett tydligt tecken till alla parter att här krävs uppmärksamhet och samspel.

I körbanor är refugens idé gammal som gatan. Alla vet. Men på cykelbanor är den inte vanlig. I skrivande stund kan jag inte komma på ett enda exempel i Göteborg utom detta. Den här refugen är dessutom inte upphöjd utan ligger i samma plan som cykelbanan. Det ger intressanta egenskaper.

Trots att cyklister normalt skulle vilja ta ut svängen och refugen är övercyklingsbar, håller den emot lagom mycket. Gående känner sig därför trygga med att börja korsa cykelbanan.

Gatsten repellerar cyklister
Alla som cyklat på Vasagatan i Göteborg med dess ständigt återkommande gatstensremsor vet vilket obehag gatsten innebär.

En av Vasagatans alla gång- och bilpassager över cykelbanan. Jag har numrerat gatstensremsorna och framhävt dem med mörkare nyans i bilden.

Vasagatans alla gatstensremsor har orsakat otaliga klagomål från cyklister. De skapar stort obehag utan att locka till inbromsning. Om de inte hade lagts även över gångbanan skulle säkert de allra flesta cyklisterna ha lånat gångbanan för att undkomma dem. Man cyklar bara över gatsten om det finns goda skäl.

Vi vet också att cyklisterna på våra cykelfartsgator ogärna kör på gatstensdelarna vid sidan om det släta asfaltspartiet i mitten, och att cyklister ganska ofta gör undanmanövrer för brunnslock i cykelbanan därför att de vet vilket skump det blir om locket inte är riktigt i nivå med banan. Den aversionen beskrivs i min mätning Slalom bland brunnslock.

Cykelfartsgata. Släta asfalten och inte skumpiga gatstenen om cyklisten själv får välja.

Egenskaper som jag uppskattar hos denna refug
Refugen gör cykelbanans körfält smalare, vilket underlättar samspel mellan gående och cyklister. Det finns cykelsymboler och pilar målade i cykelbanan just där gående ska korsa. Det tydliggör samspelsbehovet och visar gående varifrån cyklisterna kommer.

Traditionella, upphöjda refuger utgör en ständig begränsning även om det bara är vid vissa trafiksituationer som det är till någon nytta. Det kan behövas för uppstyrning av motortrafik. Över denna nedsänkta refug går det däremot att cykla, även om den bjuder ett motstånd genom sin blotta gestalt och sin yta med plattor, gatsten och brunnslock.

Ibland överväger dock fördelarna. Kanske kommer man med god fart när det inte finns gående, men framförvarande cyklister saktar in rejält för att svänga åt höger till passagen över körbanan. Då kan man köra om över refugen för att slippa bromsa bort all sin fart i onödan. Hade inte refugen funnits så hade själva cykelfältet varit tillräckligt brett för omkörning. Eller kanske ligger man i en långsam kö och får mötande cyklister längre bort som snart kommer att omöjliggöra omkörning av kön. Då kan det vara värt att cykla om via refugen. Kan man inte köra om de långsamma blir det lite som när man kör bil på landet och har en Epatraktor framför sig. Cyklistens mål kan ligga en mil längre bort, men är det för mycket onödigt motstånd längs vägen väljer fler hellre bil eller buss.

Man kan också cykla via refugen för att hjälpa gående genom att inte hävda sin bana utan styra in bakom dem när de vill korsa cykelbanan.

Cyklar man enligt brun pil kan de gående fortsätta över banan utan att någon stannar.

En cyklist styr utanför cykelbanan för att varken hen eller de gående ska behöva stanna.

Omkörning på refugen när den är fri från gående.

I min artikel Flöde och samspel i GC-kors finns en film från en annan plats där man flera gånger ser cyklister som styr utanför sin egen bana och därmed underlättar för andra gående eller cyklister.

Jag tror att denna refugs utformning skickligt balanserar för- och nackdelar för cyklister så att de normalt undviker att cykla på refugytan. Vissa interaktioner löses faktiskt lättare om cyklisten kan låna refugen trots gatstenarnas obehag. Ju större möjligheter cyklisten har att väja istället för att stanna, desto större chans att det blir ett samspel som är till fördel för båda parter. Tänk också på att maxflöden för cykel och för hotellgäster inte alls behöver vara samtidiga, och då är det onödigt att bygga hindren mer monumentala än nödvändigt, särskilt på de leder som är utpekade som de allra mest prioriterade för cykelpendling.

Två brister i utformningen
Flera av brunnslocken med sina gatstenskransar är dåligt inpassade i refugens yta. Där finns en del stora ojämnheter och en vass uppstickande sten. Det blir otrevliga överraskningar för cyklister som försöker utnyttja refugen för samspel. Det sämst inpassade brunnslocket ligger dessutom i ett ledstråk för synsvaga. Risk att gående snubblar på oväntade kanter.

Förmodligen har varken entreprenören, projektören eller besiktningspersonen tänkt sig att någon kommer att gå eller cykla där refugens sämst inpassade brunnslock finns, och därför inte ställt några kvalitetskrav på dem. Som kontrast är brunnslocken på gången vidare in till Lisebergs entré betydligt bättre inpassade.

Stora ojämnheter pga dålig inpassning av brunnslock och gatstenskrans.

Vass uppstickande sten vid ett av brunnslocken. (Var borta vid koll 241030.)

Refugens (och områdets) sämsta brunnslock ligger i ett ledstråk för synsvaga.

Den andra bristen är att de som kommer ut från Liseberg Grand Curiosa Hotel leds att snedda över cykelbanan istället för att använda den smarta passagen vid refugen. De har spårvagnshållplatsen i sin siktlinje, samtidigt som refugen är effektivt dold.

Utsikt när man kommit ut från hotellets entré. Refugen ligger bakom röda ringen och den täta planteringen.

Siktlinjen och ledstråket lockar med genaste vägen mot spårvagnshållplatsen. Refugen som är avsedd för att korsa pendlingscykelbanan ligger väld dold av täta planteringar.

Bild från spårvagnsperrongen. Hotellets entré markerad med gul ram. Ledstråket anas t.h.

När man följt ledstråket från hotellet tills planteringen inte längre skymmer, kan man se refugen. Men då har det blivit en obekväm omväg att gå ända dit för att korsa. Det är nog mest personer med barnvagn eller små barn som väljer det säkra före det gena. Varför har man valt en sådan vilseledande siktlinje istället för en som visar både refugen och hållplatsen?

Däremot siktar gångstråket från själva nöjesfältets entré rakt mot refugen.

Flera användningsområden
I detta fall är cykelbanan dubbelriktad, men en sådan refug skulle vara minst lika bra på en enkelriktad cykelbana med stora flöden. I min artikel Boulevard utan cykelhinder försöker jag visa på olika möjligheter att inte försämra framkomligheten mer än nödvändigt på idag hinderfria cykelbanor när ett stort område runt dem ska stadifieras. Smart utformade refuger som denna bör kunna vara ett utmärkt alternativ i den verktygslådan. Jag uppskattar mycket att vi nu har fått en sådan prototyp!