Sits, lastutrymme, hjul och kanske drivhjälp tar inte mycket plats om lösningen är en cykel. Är lösningen en bil kräver man helt andra ytor, just in case. Bekvämare, javisst! Nödvändigt ibland. Mycket mer pengar och väldig påverkan både lokalt och globalt.
Varudistribution i stan
Lastbilen i bilden ovan kom in via Ullevigatan, levererade två halvtomma rullburar till affären längre bort på gatan och krånglade sig sedan ut till Allén där den körde bort. Mycket trafik för lite gods. Hela lasten hade kanske rymts på lastcykeln nedan – i alla händelser på den längre versionen som tar två sådana bruna lådor.
Lastcykelns bruna låda är en lätt avtagbar standardcontainer som även kan lastas i fabrik och ställas hos kund som i lugn och ro kan plocka varor och ställa in sådant som ska skickas i retur.
För att värna innerstadslivet kunde man kräva att distributionsbilarna lastar om till cykeltransport sista biten. Med standardcontainern kan det bli väldigt rationellt. Företag skulle t.o.m. kunna inreda egna cykelcontainrar efter sina speciella behov. En omlastningshub finns redan i Nordstan, men fortfarande fylls våra små centrala gator med många elefanter som kör egna race. Bara särskilt tunga laster borde få tillstånd att köras där med lastbil.
Läs gärna GP 240530: Nordstan inviger centrum för nya eltransporter! Där står bl.a:
– Vi behöver förflytta transporterna från tunga fordon till lätta mikrofordon, säger Anastazia Kronberg, processledare på Business Region Göteborg (BRG).
– Nordstan vill vara med och bidra till den gröna omställningen när det gäller trafik och transporter. Vi har vårt parkeringshus och vår lastgata [i källarplan], där man till exempel kan ha omlastning för sista milen-leveranser, säger Nordstans vd Helena Lindqvist.
Jättebra tankar! Men det måste slå igenom på riktigt i centrala staden. Och vi behöver något liknande i andra stadsområden, exempelvis i Linné!
För sin personliga last kan man använda en lastcykel. Men man kommer långt med små medel bara genom att använda en ryggsäck. En liten för datorn, tröjan och annat smått och gott. En stor typ sporttrunk när man ska lasta mycket. Så klarar jag de flesta av mina vardagsresor, inköp och återvinningsturer.
Marinera de små barnen
Om man skjutsar sina små barn med cykel till dagis och andra mål, marineras de i att cykeln är ett bra transportmedel. Den får sin status av att barnen ser hur vuxna använder den som en naturlig del i vardagslivet.
Nästa steg är turer på egen cykel ihop med förälder. Frihetens dörr ställs på glänt och trafikvanan tränas.
Till slut blir man dubbad av sina föräldrar till det stora förtroendet att cykla på egen hand till skola, kompisar mm.
Egen erfarenhet
Själv var jag nog 7 år när jag fick förtroendet att cykla fritt på egen hand. Det öppnade stora världar! Men det gäller att vi formar stan med tanke på de unga så att föräldrar vågar låta dem ta plats. Och det gäller också att bilisterna upplever unga cyklister som en självklar del av stadstrafiken. De unga blir självklara bara om de ofta får ta plats.
Från det jag var 8 år låg mitt största fritidsintresse 2,5 km bort, och att cykla dit var en självklarhet. Den stolta känslan av ”kan själv” infann sig varje gång. Mest spännande var en stormig dag när det vägde nästan helt jämnt i fighten mellan mig och motvinden. Men jag vann! Och åt andra hållet behövde jag sedan inte ens trampa.
Genom livet har jag tagit mig till alla mina skolor och arbetsplatser med cykel i alla väder. De har som mest legat på 7 km avstånd från hemmet.
Det finns en glädje i att inrätta sitt liv så att man kan hantera det av egen kraft med cykel. Bilen kan behövas ibland, men klarar vi som är friska inte vardagslivet utan bil är något inte bra med hur samhället påverkar oss och hur vi påverkar samhället. Det finns många hinder att bekämpa, både strukturella och inbillade.