I GP den 27 okt-17 säger Katarina Jonsson (M) att bilar med fossilfritt bränsle förväntas lösa VG-regionens miljömål för trafiken på sikt och att man därför kan satsa på biltrafik as usual. Anders Roth (IVL) menar att forskningen talar ett annat språk.
Artiklarna i GP
Katarina Jonsson (M): Trots utsläpp – politikerna fortsätter satsar på bilen
Anders Roth (IVL): Miljöexperten dömer ut regionens klimatpolitik
Bakgrunden är att Västra Götalandsregionen (VGR) har gjort en s.k. länstrafikplan för transportinfrastrukturen i regionen utan några ökade anslag till kollektivtrafik, tåg och cykel. Trots att VGR vill minska transportsektorns klimatutsläpp med hela 80 procent till 2030 finns inga som helst spår av det i deras egen länstrafikplan.
Funderingar
Utbyggnad av bilinfrastruktur inducerar mer biltrafik. Det underlättar för folk att flytta ut från städer där deras arbetsplatser finns och istället pendla. Det underlättar också för inflyttande till regionen att bosätta sig långt från jobbet. Vi får både fler som reser med bil och att bilisternas resor i allmänhet blir längre. Gleshet leder till en mer bilberoende livsstil – den skapar ett bilbehov även för annat än arbetsresor. Det kan även leda till segregation och sämre hälsa pga utebliven daglig motion. Bristen på bostäder, speciellt i Göteborg, driver på utglesningen.
Borde inte arbetsresor med cykel subventioneras, och helst mer än med bil? Och borde inte de som jobbar i annan kommun än där de bor betala en andel kommunalskatt i den kommun där de arbetar?
Cyklister på väg till jobbet i Göteborg.
Tänk på att biltrafik har mer påverkan på miljö och samhälle än den fossila koldioxid som kommer ut ur deras avgasrör. Framställning och distribution av fossilfria drivmedel orsakar miljöpåverkan av olika slag. Det gör även bygge och underhåll av fordonen och infrastrukturen. Bilar som kör bullrar och river upp farliga mikropartiklar i luften. De tar mycket plats i städerna, både när de rullar och står parkerade. De minskar trivsel, tillgänglighet och framkomlighet för gående och cyklister. När jag ser hur vuxna cyklar på trottoarer tänker jag att mindre biltrafik i stan skulle kunna göra underverk för cyklandet. En del cyklister vågar ju knappt ta plats på våra gator idag. Var är t.ex. alla barnen?
Är det rätt att satsa stora pengar på något vi vet är problematiskt idag, med förhoppningen att framtidens teknikutveckling av sig själv kommer att ta bort hela problemet? En mindre chansartad politik hade varit att först se kurvorna gå nedåt och sedan diskutera hur stora marginaler det ger oss att spela på utan att äventyra regionens långsiktiga miljömål.
Den bästa kollektivtrafiken är den lokala. Den gynnar närhet mellan boende, arbete och service. Det gör inte bilen, men cykeln blir här ett attraktivt alternativ. Cykeln kan erbjuda lägre kostnad, kortare restid och flexibiliteten att man själv kan välja när och vart man vill åka. Daglig fysisk motion är dessutom uppiggande, avstressande och ger mer motståndskraft mot sjukdomar.
Även den kollektivtrafik som binder ihop större orter, t.ex. tåg mellan Göteborg och Borås, gynnar närhet ganska bra. Den är till stor hjälp för personer som redan har nära till det mesta men kanske har sitt jobb på annan ort. Sådana linjer kan ha underlag för täta och miljövänliga turer. Om man dessutom kan lita på att man kan ta med sig cykeln, alternativt att en lånecykel väntar vid avstigning och att den finns tillhands vid jobbet även när man ska återvända, ja då blir ett sådant huvudnät ännu smartare.
Däremot är ett finmaskigt kollektivtrafiknät som täcker hela regionens alla glesa områden dyrt att upprätthålla. Många sådana turer får låg beläggning, de går inte direkt dit man vill och turtätheten kan inte bli speciellt hög. Det blir ineffektivt och inte så miljösmart. Folk som har bil väljer då hellre bilen trots alla nackdelar för miljö och stadskvaliteter.
Hur och hur mycket vi bör resa till vardags är en av de mest avgörande frågorna för samhällets hållbarhet och därmed för vår gemensamma miljö och framtid.
Ju färre som behöver resa motoriserat desto bättre för miljön, för hälsan och för stadens mänskliga liv. Det tror jag att även Katarina Jonsson m.fl. i VGR håller med om i grunden. Däremot har många politiker i VGR förmodligen andra punkter på sina agendor som konfronterar målet att minska transportsektorns klimatutsläpp med hela 80 procent, andra mål som de tycker är viktigare. Beror det i slutändan på oss väljare – att vi visserligen välkomnar krafttag för bättre klimat, miljö och hälsa, men inte är beredda att avvika från vår egen invanda livsstil och våra gamla ideal? Om vi inte vill se sambandet mellan oss och miljön kommer vi antagligen att rösta på partier som skonar oss från den insikten.