För runt tio år sedan såg jag en tankeväckande kommentar av signaturen Fredrik i Krister Isakssons dåvarande blogg. Fredrik menade att ”hänsyn trumfar regelefterlevnad”. Ett intressant ämne för eftertanke som jag burit med mig i alla år. Så här alltså:
Det handlar inte om att strunta i regler. Istället tänker jag att det är viktigt att man normalt följer regler och tar ansvar för både sig själv och andra i trafiken. Det skapar förutsägbarhet. Men så upptäcker man att regelverket i en viss speciell situation försvårar för de inblandade. Om det underlättar för alla och inte har några negativa bieffekter skulle ett hänsynsfullt regelbrott kanske vara förlåtligt och rentav fördelaktigt.
Jag ska ge några exempel.
En person med begränsad rörlighet som går i cykelbanan
Scenen: En jämn cykelbana med en ojämn och sidolutande gångbana bredvid.
En gammal person med rullator tar sig långsamt fram på den släta cykelbanan istället för på den stensatta och sidolutande gångbanan intill. Jag ser att det skulle vara svårt för personen att gå på gångbanan, så jag väljer att cykla förbi på den lediga gångbanan och lämnar god marginal istället för att be personen flytta på sig. Men enligt lag får jag inte cykla på gångbanan (TrF 3:6.4), och gående får inte använda cykelbanan om det finns en gångbana (TrF 7:1).
Jag har beskrivit just en sådan händelse i min Jag måste gå på cykelbanan.
Ge en gående fritt i T-kors för gc
Två sätt att svänga med olika mycket hänsyn till en mötande gående.
Jag ska svänga i en T-korsning för cykelbanor. Den gående på gångbanan skulle behöva stanna och vänta om jag håller mig inom cykelbanans markeringar när jag svänger. Men om jag svänger tidigare – via den närmaste gångbanan – ger jag den gående fritt att korsa. Tänk dig att den gående i fotot är så nära korset så att det spelar roll vilken av de två svängmöjligheterna jag väljer.
Genom hur jag styr kan den gående tidigt se hur jag tänker. Det ger trygghet. Ingen behöver stanna. Win-win. Men om jag väljer att svänga olagligt via gångbanan är det förstås viktigt att jag försäkrat mig om att det inte finns gående bakom hörnet som blir skrämda.
Jag har beskrivit olika situationer med cyklande och gående i just detta T-kors i min Den genande människan.
Laxa på enkelriktad cykelbana
Att laxa betyder att cykla mot trafikriktningen så som laxen simmar uppför forsar. Normalt sett tycker jag inte att man ska laxa. Man vet aldrig om det i nästa korsning dyker upp en eller flera cyklister som man kommer att möta på halva vägen. Man tar inte så mycket ansvar om man chansar på att det inte kommer att bli några möten som kan inskränka deras frihet.
Men ska du bara en kort bit in på den enkelriktade banan, uträtta ett ärende där och sedan köra tillbaks åt andra hållet, har du överblick och kan undvika olägenheter för andra cyklister.
Orimligt snäv cykelsväng
Det är vanligt att cykelbanors kopplingar till cykelpassager över körbanor svänger alltför snävt utan att kompensera det med ökad bredd. Då kan man på inga villkors vis hålla sig på sin egen bana. Utformningen kan tvinga oss att ta ut svängen både över motriktad cykeltrafik och intilliggande gångyta. Här ett exempel där svängen dessutom är en del av Göteborgs högst prioriterade cykelnät:
Pendlingscykelbanan korsar Skånegatan vid Korsvägen i Göteborg. Blått är den banhalva som man då egentligen borde hålla sig inom. Men det är ett orimligt krav.
I denna utformning finns en inbyggd förutsättning att cyklister både får nagga gångbanan i kanten och cykla över heldraget. Givetvis har gående första tjing på sin yta och cyklister på sin. Kommer man samtidigt måste man lösa det med hänsyn och förhandling.
Denna lösning diskuteras närmare i min Alltför trång cykelsväng.
Ett nålsöga på g|c-banan
En separerad gång- och cykelbana kan ha ett nålsöga – ett parti som är orimligt smalt, men ändå fortfarande separerat. Ett sådant fall finns i Nya Allén i Göteborg där banan passerar ett bygge som tränger ihop trafiken utmed ett konstnärligt målat plank.
Nålsögat förbi bygget av järnvägstunneln Västlänken. Cykeldelen är dubbelriktad!!
Här är det fullständigt omöjligt för två cyklister att mötas på egen bana. Det är uppenbart att lösningen förutsätter att cyklister överskrider den heldragna linjen. Även gåendes del är så smal så att de exempelvis vid möte behöver låna cyklisternas utrymme.
Man kan verkligen ha åsikter om att Alléns pendlingscykelbana reducerats till denna getingmidja. Den bestod av en rätt bred cykelbana på andra sidan körbanan plus en separerad gc-bana med mittlinje på cykeldelen på denna sida. Nu återstår bara det som syns på bilden. Getingmidjan rymmer också fyra motortrafikfiler varav de två västergående syns i bild. Inte alls lika mycket geting för bilisterna. Men den prioriteringen är en annan diskussion.
Jag har inte gjort någon regelrätt mätning av hur väl separeringen mellan gående och cyklister fungerar här, men varje gång jag passerar märker jag att linjen gör en enorm nytta. Folk håller sig nästan alltid på sin egen sida när det går, och de visar stor hänsyn när de behöver låna yta av varandra. Jag är rätt säker på att det hade blivit betydligt sämre om detta parti gjort om till oseparerad gc-bana. Linjen skapar den grundförutsättning som ger förutsägbarhet och trygghet i mötet med andra. Den alltför smala banan tvingar trafikanterna att tillsammans hitta överskridande lösningar när de behövs. Se vidare min Heldraget mellan g och c.
Detta får bli mitt sista exempel på förhållandet mellan trafikregler och hänsyn till dem man behöver samspela med. Jag gillar devisen ”hänsyn trumfar regelefterlevnad”. Ordet hänsyn är ett mycket viktigt nyckelord. Det skapar god stämning och samarbetsvilja. Att istället tvinga till sig egna fördelar på andras bekostnad är något helt annat. Det orsakar ilska och oväntade situationer som kräver plötsliga åtgärder som direkt eller indirekt kan leda till olyckor. Det finns notoriska bufflar som värderar sig själva högre än alla andra, men i de flesta fall verkar klumpiga överskridanden bero på att man glömt att man är på ytor som kräver samspel, och då inte bara av ”de andra”. Autopiloten klarar inte den biten på egen hand. Att släppa kontrollen över autopiloten i trafikmiljön är som att släppa ut hunden på gatan att rasta sig själv.
Vad tycker du? – Kan hänsyn trumfa trafikregler?
Hej och tack för detta. En kommentar bara om det sista exemplet: jag cyklar där så gott som dagligen och det går alltid att möta andra (tvåhjuliga!) cyklister där, även om jag tycker att vissa kör för fort. Och gående och cyklister håller sig mest var för sig. Det är anmärkningsvärt med tanke på det ringa utrymmet. Något jag tycker är värre är att det vid cykelövergången omedelbart i väster finns nästan inget utrymme att vänta på grönt ljus utan att ta plats på den mycket smala cykelbanan.
Tack Arne! Men menar du att ni kan mötas helt inne på cykelbanans yta utan att något styre sveper ut över gränserna och att det blir acceptabel marginal till gående? För mig kan det bli lite slalom med fartjusteringar för att få en lucka i gångtrafiken just när jag behöver den för att klara ett möte med annan cyklist.
Tack för ett bra inlägg. Håller med i stort men i det första exemplet skulle jag inte få för mig att cykla på ytan för gångare. Om jag bedömer att jag inte hinner svänga utan att gångtrafikanten skulle uppleva det som obehagligt hade jag sänkt farten, gjort tecken (mest för att visa eventuella cyklister som är på väg ifatt mig) och gjort en stor sväng som tar mig bakom gångtrafikanten.
Tack Anders! Så gör jag också om det kommer en gångtrafikant. Men är det fritt, eller när den gående har passerat, lånar jag antingen lite av gångytans hörn eller mer av det motriktade cykelfältet. Är inte heller det ledigt får jag krypköra eller stanna. Men jag klarar inte svängen på min egen bandel.