Göteborgs stad har publicerat Principer för utformning av det övergripande GC-nätet i Göteborg på internet. Här följer kommentarer till den version som var tillgänglig i mars 2012 (rev 2011-02-01). Valda textavsnitt citeras och kommenteras. Denna genomgång är fördelad på fem inlägg och har en kapitelindelning som följer förlagan.
1 Allmänt
Det är glädjande att principerna finns publicerade så att intresserade lätt kan ta del av dem. Här finns ett språk, här framgår avsikter och här förklaras tankegångar. För den som vill lämna synpunkter till utformaren kan dokumentet göra förståelsen för gjorda avvägningar större, språkförbistringen mindre och kommunikationen effektivare. Det är en grund för ett demokratiskt engagemang. Trafik angår oss alla.
Men vad omfattar det övergripande GC-nätet? Jag hittar inget dokument som beskriver omfattningen så att jag kan avgöra om en viss yta tillhör detta nät eller ej. GC betyder i alla fall gång- och cykel. Skriften Cykelåret i Göteborg 2009 förklarar att stomcykelbanor och lokala cykelbanor inte ingår. Göteborgs stads webbplats säger att ”Det övergripande cykelnätet består av separata cykelbanor och av gator där bilarna får köra max 30 km/tim. Det binder samman stadens alla olika grannskap”. Man får anta att det övergripande gångnätet är något motsvarande. Men vi som lever utanför Trafikkontorets väggar kan inte vara helt säkra på var dessa GC-principer egentligen gäller.
”Ett bra cykelnät skall i första hand uppfylla säkerhetskraven. […] Trygghetskravet skall också uppfyllas men inte på bekostnad av säkerheten. Exempelvis kan en hög upplevd trygghet leda till att cyklisten tar större risker än önskvärt.”
Att en hög upplevd trygghet kan leda till att man tar större risker är inget specifikt för cyklister. Det gäller människan i allmänhet, även vid bilkörning, gång, rökning mm, se Lagom mycket risk. Exempelvis kan en hög upplevd trygghet för bilföraren leda till att cyklister och gående utsätts för större risker än önskvärt. Att vissa bilgator gjorts smalare visar att kommunen redan tänker i sådana banor.
”Ett cykelnät som uppfyller de ovan ställda kraven [på säkerhet och trygghet] leder till en ökad andel cyklister och färre bilister. Därmed främjas de överordnade samhällsmålen att skydda miljön och hushålla med resurserna.”
Att öka andelen cyklande på bekostnad av bilismen är inte lätt, men det är viktigt för miljö, hälsa och framtid. Om det är känslan av otrygghet som är det stora hindret för folk att börja cykla, så kan en satsning på säkerhet och trygghet vara ett effektivt medel.
Men kanske är det framkomlighet och komfort som är viktigast när vi står därhemma och väger mellan att ta bilen eller cykeln. Säkerheten kanske kommer av sig själv när cyklisterna blir så många så att andra trafikanter alltid måste räkna med dem. ”Safety in numbers” har konstaterats i ett antal cykelrika städer.
Eller så känns det helt enkelt naturligt att cykla om man ser att många andra gör det. Jag kan inte låta bli att undra vad som skulle ha hänt om man satte in ett stort antal personer med uppgift att bara trafikera stadens cykelbanor en tid.
Sista ordet är säkert inte sagt när det gäller hur man bäst ska öka andelen cyklande på bekostnad av bilismen. Är man inte säker på att man äger mirakelmedicinen är det bäst att ha flera kort på hand. Förmodligen behövs alla korten. Det överordnade samhällsmålet är värt att kämpa för.
2 Planeringsunderlag
”För att få ett enhetligt synsätt i Göteborg föreslås följande principer gälla för vårt cykelnät”
Ett enhetligt synsätt i Göteborg är en mycket viktig målsättning. Det är nödvändigt för att trafikanterna ska kunna få någon intuitiv förståelse för formspråket. Idag finns fortfarande en del inkonsekvent användning av uttrycksmedlen som suddar ut deras betydelse eller ger motstridiga budskap. Ett par exempel på det ges i Separation cykel – gång, ett annat i kapitel 5.5 nedan. Om trafikanter ska uppfatta utformningen rätt även när de inte koncentrerar sig på trafiken, säger kognitionsvetenskapen att det krävs enhetliga och pålitliga mönster.
Enhetliga mönster är speciellt viktigt för fotgängare, dels för att de bara har trafikansvar ibland, se Oj, är jag trafikant nu igen?, och dels för att de är långsammast av alla men ändå saknar backspegel.
Det är synd att säkerheten alltid är ursäkten i Sverige.
Av säkerhetsskäl får man inte ta med sig cykel på tunnelbanan eller bussen.
Här kan man inte bygga en tillräckligt säker vänstersväng, du är välkommen att cykla rakt fram istället. Du är ju ändå bara ute och cyklar och ska ingensärskildstans.
Problemet är att säkerhet är inte alltid möjligt att uppnå i stadsmiljö, det kommer alltid finnas korsningar, parkerade bilar och dårar. Det smartaste hade ju varit att faktiskt bygga för att öka tryggheten, framkomligheten och komforten, med säkerhet som målsättning, inte en stjälpande hand.
Precis som du säger i inlägget så ökar ju säkerheten i och med att fler faktiskt cyklar, men om man bara bygger miniskula men säkra cykelbanor på 1.2 meter som tar onödiga omvägar, så får man ju inte fler att cykla.
Dessutom är det nog så att man helt enkelt avskräcker folk från att cykla med allt tjat om just säkerhet (och hjälmar), och därmed bidrar till en sänkt säkerhetsnivå eftersom färre cyklar.
Statistiken talar sanning – risken för att skadas eller dödas på en cykel är mindre än att dö p.g.a. hjärtsjukdomar. Genom att cykla minskar man risken för hjärtsjukdom, därmed är man alltså säkrare på cykeln.
Absolut! Jag känner själv starkt att min hälsa hänger på att cykling till och från jobbet är en del av min självklara vardag.
Har du förresten sett Erik Sandbloms blogg? Han tar ofta upp ämnen om cykling och säkerhetsnoja och det brukar krylla av källhänvisningar. Bland hans inlägg som rör cykelhjälm kan man t.ex. läsa:
o Bör cykelorganisationer främja hjälmbruk?
o Krångla inte, applådera invandrare som cyklar
o Malmö & Lund bäst på cykling, sämst på hjälm
Och där finns mer.
Tack för uppmärksamheten, och tack för allt jobb du lägger ner på bloggen!