Föranmälan för cykel 2014

I Göteborgs handlingsplan för cykel 2014 ingår ett test att ge cyklister grönt ljus i farten om de kör över en sensorplatta i cykelbanan ett stycke före trafiksignalen. Jag har tittat lite närmare på teststället som ligger vid Packhusplatsen. Redbergsplatsen nämns också i planen, men där tror jag tekniken blir en annan.

Kalle cyklar och Gbgcyklaren har gjort var sin film där de cyklar genom teststället.

Principen

Upplysningsskylt ca 40 m före sensorerna.

Traditionellt finns två principer för hur cyklister behandlas vid trafiksignaler. Antingen får de grönt ihop med den biltrafik som ska i samma riktning, ibland dock en kortare tid för att inte hindra svängande bilar alltför mycket. Eller också måste de köra fram till ljuset, stanna och trycka på en knapp för att signalstyrningen ska bry sig. Då får de grönt en stund nästa gång det är lämpligt i ljussekvensen. Det kan ta tid. Trycker de inte på knappen, får de aldrig grönt.

Nu prövar Trafikkontoret att ge cyklister förtur i trafikljuset utan att de ska behöva stanna. En sensor ska känna av i förväg när cykeln närmar sig. Men hur ska styrsystemet veta om cyklisten vill köra rakt över korsningen eller svänga? Vilket ljus ska bli grönt? Det får cyklisten tala om genom att köra över rätt sensor. Då ska motsvarande ljussignal i bästa fall hinna slå om till grönt innan cyklisten når fram till korsningen.

Kollektivtrafiken har dock som alltid i Göteborg högre prioritet. Kommer en buss får cyklister och alla andra vackert vänta.

Testet innebär egentligen tre förbättringar i ett slag för oss cyklister:

• Vi prioriteras framför bilar i denna korsning.
• Istället för att stanna och trycka på knappen för hand kör vi bara över en sensor.
• Sensorn sitter så långt före korsningen så att vi kanske slipper stanna vid ljuset.

Försöket beskrivs i Vårt Göteborg 2014-03-11. Den uttalade ambitionen är att underlätta för cyklisterna.

Utförandet på Packhusplatsen

De nyinstallerade sensorerna som de såg ut i december 2013. Jag hade redan då vissa förhoppningar om vad de skulle användas till.

Vi har just passerat upplysningsskylten och rullar nu över bron. Men var är sensorerna? De är inte så lätta att se trots att de finns rakt fram, till höger om den orange konen. Klicka upp bilden och leta!

Där var de! Kanske inte fullt så distinkt rödlysande som skylten fick oss att tro. Efter ett vårregn blir det säkert bättre. Men frågan är vad pilarna egentligen betyder. Det går en diskret genväg åt vänster mot Casino Cosmopol, det gula tegelhuset. Många av cykelspåren svänger också av dit. Hm …

Jag kan meddela att genvägen åt vänster inte räknas. Bägge pilarna avser cykelbanan som fortsätter åt höger. Känner man väl till installationen på denna plats är det inga problem att välja sensor, men alla andra behöver någon form av beslutsunderlag. Själva korsningen är ganska skymd av broräckena och en stor anslagstavla som står till höger utanför bild. Man har ingen överblick förrän det är för sent att välja.

Kanske vet man ändå i grova drag om man vill fortsätta rakt fram mot Operan och ”Läppstiftet” som syns längst bort i bilden, eller om man vill korsa den breda bilvägen som man har på sin högra sida. Det är faktiskt så att man ska välja sensorn för vänstersväng om man ska fortsätta rakt och sensorn för rakt fram om man ska svänga höger i det stora perspektivet. Pilarna utgår från en världsbild som är vriden 90° och som stämmer med verkligheten först efter kurvan. Men sensorerna kan inte placeras så nära ljussignalerna om ljusen ska hinna reagera innan man kommit fram.

Den mellanliggande kurvan skapar ett syftningsproblem för riktningsangivelser och försvårar den överblick som trafikanten behöver för att fatta beslut. Det kan dra ner resultaten vid utvärderingen även om själva grundidén är bra.

Efter svängen klarnar bilden. Det finns ett trafikljus för cyklister till vänster och ett annat rakt fram. Den stora anslagstavlan som skymmer korsningen från bron anas nu längst t.h.

Så här är sensorerna kopplade till tryckknapparna. I denna riktning blir pilarna begripliga. Har man missat sensorn, kört över fel sensor eller om man har en cykel som sensorn inte reagerar på, återstår bara att köra fram till stolpen och trycka på knappen.

Min testkörning
Jag ställde mig på bron med cykeln och väntade tills inga kollektivfordon eller cyklister syntes. Vilken färg cykelljuset hade kunde jag inte se från denna plats, men gågubben var röd. Då släppte jag taget och körde i god fart över den högra sensorn för att korsa billeden.

När jag närmade mig min trafiksignal såg jag att den visade gult, och när jag var framme var det rött. Det var precis tvärt emot vad jag hade hoppats. Fortfarande inga kollektivfordon i sikte. Men lampan på knappen lyste, så jag hade i alla fall lyckats föranmäla mig på sensorn.

Troligen hade mitt ljus varit grönt så länge så att styrsystemet tyckte att det kunde vara nog. Det är en funktion som kan ha införts för att bilar inte ska bli blockerade i oändlighet av ströcyklister. Om det är så, så har jag förståelse för det. Kanske har denna korsning därmed lockat fram en innovation som även borde kunna användas i andra korsningar där det istället är cyklisterna som riskerar att få vänta i oändlighet. Jag tänker då osökt på Kobbarnas röda väg.

Hur borde testet utvärderas?
Eftersom målet är ökad framkomlighet för cyklister, borde man jämföra en mätning av cyklisternas tid för passage genom området före och efter införandet. Framkomligheten för en trafikant kan definieras som dennes medelhastighet. Med klockad tid och känd sträcka får man varje cyklists medelhastighet genom korsningen.

Hade jag fått fria händer, skulle jag ha mätt hur lång tid det tar för cyklister att ta sig från en punkt före trafiksignalen där man fortfarande kan tänkas ha marschfart och till en punkt efter där man åter kan tänkas ha kommit upp i marschfart. Det finns höga stolpar för den hängande gatubelysningen där man kan sätt upp kameror. Då kan man videofilma ankomster och vidare färder både åt vänster utefter leden och rakt fram in på Norra Hamngatan. Jag skulle ha mätt passagetiden för ett antal cyklister på de synkroniserade videofilmerna.

Det vore även intressant med en extra mätpunkt som ligger tidigare för ankommande cyklister. Då kunde man bestämma deras marschhastighet innan korsningen. Med dessa data kan man jämföra tre hastighetsutfall för cyklister: utan föranmälan, med föranmälan och ett ideal där cyklisten kan behålla sin marschhastighet genom hela korsningen.

Jag förväntar mig att hastighetsutfallet med föranmälan skulle öka efter en tid när pendlare lärt sig hur korsningen fungerar. Då kan de börja utnyttja föranmälan fullt ut. Blir tekniken vanligt förekommande i Göteborg, kommer nog många cyklister att bli duktiga på att upptäcka och utnyttja den. I så fall kommer man nog att automatiskt börja se sig om efter sensorer när man upptäcker ett trafikljus framför sig. Men korsningar där sensorerna ligger innan trafikljusen syns tydligt kommer nog alltid att missas av ganska många. Vi behöver se ett behov innan vi blir beredda på att söka efter alternativ och göra ett val.

Man kunde också undersöka hur många som missar sensorerna eller som inte kör på den sensor som motsvarar deras fortsatta färd. Orsakerna kan vara många. Några möjliga orsaker berörs i denna artikel.

Det kan finnas störningar i en tillfredsställande mätning av framkomligheten.

Om det är oklart hur gående och cyklister ska separeras, blir framkomligheten högst varierande beroende på hur många och vilka gående som rör sig på sträckan. Fotgängare i cykelbanan kan göra det omöjligt för cyklister att hitta och köra över rätt sensor. Därför måste separationen vara tydlig.

En chikan blandar bort korten fullständigt, speciellt om ytan i övrigt inte är distinkt separerad. Att göra jämförande mätningar när det under en del av mättiden ser ut som ovan är inte särskilt inspirerande. Inte att cykla där heller för den delen.

Jag hoppas att sådana störningar inte stjälper resultatet av utvärderingen, för jag tror verkligen att idén är kraftfull. Den har också ett stort statushöjande värde för cykling. När den fungerar säger den mycket tydligt till cyklisterna:

 – Vi tror på er och vill verkligen göra det lätt att välja cykeln i vår stad.

Tillägg 20/3: Noel Alldritt berättar
Noel Alldritt på Trafikkontoret jobbar med projektet. Han läste min artikel och gav mig igår några intressanta upplysningar:

Än så länge är cykel inte prioriterad över bil i korsningen. Just nu testas bara själva föranmälan. Det är viktigt att den tekniken fungerar innan vi går in i nästa fas.

När lampan på tryckknappen tänds kan det bero på den nya föranmälan, men det kan också orsakas av att en bil i samma eller motsatt riktning detekteras. Bilens anmälan överförs då även till cykelsignalen.

Feedback till cyklisten kunde vara bättre. Lampan är inte så enkel att se. Det finns en annan knappsats som är tydligare, men vi hade tekniska problem med den.

Vi är medvetna om att den stora arbetsplatsen på andra sidan bron kan påverka testresultaten negativt. Placeringen av sensorerna begränsades också av att det inte gick att fräsa slingor i själva bron. Men när vi utvärderar testet kan vi nog ändå sluta oss till vad som är bästa avståndet till sensorerna.

Jag cyklar genom korsningen varje dag och vill själv se att tekniken fungerar för alla cyklister, och inte bara de första dagarna. Kom ihåg att detta bara är en prototyp, ett test av själva konceptet. Vi vill gärna höra hur man upplever lösningen.