När man cyklar förbi ett obevakat övergångsställe måste man lämna gående företräde. Det har väl inte undgått någon att zebralagen kräver det. Men hur fungerar det i praktiken? Hur många cyklister tar denna lag på allvar? Jag har kollat.
En cyklist gör en tydlig båge så att gående vågar gå. Ingen av dem behöver stanna.
Lämna företräde kan man göra på flera sätt. Ser man de gående tidigt, kan man öka eller minska hastigheten så att man inte passerar samtidigt. Då behöver de inte ens märka att man finns. Man kan också placera sig längre ut eller in på vägen så att de får den fria yta de behöver. Om inte det räcker, får man helt enkelt stanna. Hur man än gör, måste man köra på de gåendes villkor. Tar man ögonkontakt och kanske även ger en nick eller en varsågodgest, så uppstår ett samspel som ökar tryggheten och minskar behovet av stora marginaler.
Men visar man inte tillräcklig hänsyn får man de gående att tveka, stanna, backa eller vika av från kursen för att undvika en sammanstötning. Jag hoppas att cyklister som orsakar sådana reaktioner är tillräckligt närvarande för att märka det och tillräckligt empatiska för att ta tag i den biten till nästa gång.
Hur många cyklister tänker passera innan man får lov att gå över här då?
Övergångsställen har zebralinjer. Bara då gäller zebralagen. På andra ställen får gående korsa vägen ”endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken”.
Mätningen
Jag har observerat trafiken på ett obevakat övergångsställe mitt i Göteborg där Östra Hamngatan korsar Kungsgatans gågata. Det var onsdagen den 15 augusti 2012 kl 17:30-17:50 och följande dag kl 17:08-17:30. Vädret var varmt och Göteborgs kulturkalas var i full gång, så det var många gående i rörelse. Gbgcyklaren har satt ihop en film från just det stället.
Av de 188 cyklister som korsade övergångsstället när jag stod på pass var det bara 83 som hamnade i en situation där de behövde göra något aktivt för att lämna gående företräde. Av dem var det 42 % som visade hänsyn och 58 % som inte gjorde det.
58 % av cyklisterna bröt mot zebralagen
Osäkerhet
Det är onekligen förenat med ett stort mått av subjektivitet att bedöma varje interaktion. Därför måste min siffra tas med en stor nypa salt. Att styra in i gluggar som uppstår är inte samma sak som att styra undan för att ge gående företräde, utrymme och trygghet. När samspel förekommer, kan det vara mycket subtilt. Någon gång kan det resultera i en tyst överenskommelse att cyklisten gott kan köra före, fast det kan å andra sidan bero på att den gående känner sig i underläge.
Det kan också hända att vissa cyklister faktiskt anpassade sin fart redan på långt håll där jag inte såg det, och därför inte kom med i den grupp som jag bedömde behövde visa hänsyn. Men med den stora ström av gående som det var både på övergångsstället och längs trottoaren intill, var det inte lätt för cyklisterna att avgöra på långt håll vilka man skulle behöva ta hänsyn till.
Hur de 105 cyklister som inte behövde bekänna färg denna gång skulle ha reagerat, går förstås inte att säga. Man kan dock misstänka att de skulle ha fördelats ungefär likadant om de också hade satts på prov.
Visst kunde man ha räknat enbart de solklara fallen där cyklister verkligen bromsat ordentligt eller tvärtom kört huvudlöst framför tårna på de gående. Det skulle bli betydligt färre personer, men jag tror de skulle ha fördelat sig ungefär likadant sinsemellan.
Trots alla osäkerheter kan man nog dra slutsatsen att en besvärande stor andel av de cyklister som behöver samspela med gående på övergångsställen inte lämnar tydligt företräde. De cyklar mer på sina egna villkor än på de gåendes. Det gäller åtminstone på detta övergångsställe i denna stad och under aktuella förhållanden.
Cyklister som tycker att gående ska visa hänsyn på cykelbanor men som inte själva gör motsvarande på övergångsställen och gångfartsområden har lite att fundera över.
Skyddsreflex
Jag märker i vardagen att gående rätt ofta inte upptäcker mig förrän sent när jag kommer på cykel. Men då hejdar de sig reflexmässigt. Det gäller även om jag bromsat in och vänligt söker ögonkontakt, vilket jag nästan alltid gör där zebralagen gäller. Ibland ser de inte ens att jag stannar och ger dem en varsågodgest. De har redan bestämt sig för att cyklisten kommer att köra först och sedan vänt blicken åt ett annat håll. Jag kan se två viktiga förklaringar till deras reflex.
För det första tror jag att gående ofta blir överrumplade när de upptäcker en cykel i närheten som de måste samspela med. När man går till fots har man nog i allmänhet en ganska närsynt omvärldsuppfattning och litar omedvetet på att ljud ska avslöja närgångna fordon i god tid. Men en cyklist som avvaktande kommer rullande mot en interaktionspunkt utan att trampa är inte bara ljudlös, den gör inte heller några rörelser som fångar den gåendes uppmärksamhet. Cyklisten upptäcks sent och blir därför en överraskning.
För det andra antyder ju denna mätning att många cyklister faktiskt inte visar tillräcklig hänsyn. Har man många tidigare erfarenheter av hänsynslösa cyklister, kan det ha skapat eller åtminstone förstärkt en skyddsreflex.
Desto roligare är det de gånger som samspelet fungerar och blir till ett flyktigt men hänsynsfullt möte.
Då missade du mig precis. 😉 Jag cyklade på Östra hamngatan och korsade Kungsgatan och de andra gatorna klockan 17:05 på onsdagen och klockan 17:32 på torsdagen (enligt min kamera).
På torsdagen måste jag ha varit kvar när du kom förbi. Jag stod vid vägkanten med min cykel och tog bilder. Svart hjälm med vitt och limegrönt, liten svart axelväska, svart cykel med svart och grå väska surrad på pakethållaren. Fastnade jag, tro?
Jag ska kika igen när jag kommer hem.
Du fastnade på bild. 😉 (Jag är rätt säker på det.)
Och frågan är om jag fick godkänt vid övergångsstället.
Det var en blandning av ”jag cyklar på en viss del av övergångsstället så att de gående kan fortsätta gå” och ”det kommer för mycket folk i bredd, så att man kan råka blockera någon gående” som jag nämnde i min andra kommentar här på sidan. (Jag kan klippa ihop några sekvenser från det övergångsstället senare.)
Jajamen. Där står jag i sista klippet och höjer kameran. Men det verkar inte som om jag tog någon bild vid din passage.
Efter att ha sett dina klipp kan jag konstatera att jag skulle ha kört precis likadant som du. Någon gång kanske man inte beter sig optimalt trots goda föresatser. Det är mänskligt och en anledning till att bägge parter har ett ansvar.
Vad gäller zebraränderna på Östra Hamngatan.
Jag brukar släppa fram de gående, men oftast kan man anpassa hastigheten. Ibland gör jag som den första cyklisten att jag cyklar på en viss del av övergångsstället så att de gående kan fortsätta gå. Inte så sällan kommer det en buss eller en spårvagn vilket gör att de gående passar på att låta mig passera innan de börjar gå över övergångsstället (om de kommer från höger i bilderna ovan). Det händer ibland misstag i planeringen då det kommer för mycket folk i bredd, så att man kan råka blockera någon gående.
Pingback: Glöm inte att zebra-stanna | Cyklistbloggen
Jag försöker ofta sänka hastigheten en bit innan så att de gående ser att jag ev kommer stanna om det behövs. Ofta kan man cykla bakom de gående.
Det blir dock ofta problem bakifrån om någon på cykel kommer förbi i hög hastighet och precis undviker gående som jag har släppt fram. Har till och med hänt att bilar har gasat förbi då. Det senare har gjort att jag alltid stannar i mitten av vägen innan övergången och blockerar mot omkörningar om det är gående på väg upp på övergångställen. En del billister lägger all körtanke på att köra om cyklar/mopeder/MC. Och missar att kolla om det är möten eller andra hinder.
Ett annat problem är när jag saktar in för gående en bit i förväg, samtidigt som de gående stannar utan att gå över och börjar titta åt något annat håll än mot mig. En lösning jag nån gång tagit till då är att göra en rätt så kort men kraftig bromsning så att det gnisslar eller slirar i marken, så att den gående vänder tillbaka uppmärksamheten mot mig. Ringklockan brukar ibland ge en irriterande reaktion hos den man plingar på.
Och som du säger, det blir ju helt fel när man stannar för att släppa fram, men att bakomvarande fordon kör förbi mig och över övergångsstället utan att låta de gående passera.
Nu har jag lagt ut flera videoklipp från det övergångsstället:
http://gbgcyklaren.blogg.se/2012/august/film-hur-val-later-jag-de-gaende-passera-overgangsstallet.html
Jag har en treväxlad cykel som ”låter” när jag inte trampar. Om jag närmar mig människor bakifrån som går i bredd på GC slutar jag trampa istället för att använda ringklocka. Mina erfarenheter är att de reagerar lugnare på växelljudet. Men denna strategi fungerar inte vid övergångsställen när folk går mot rött. Folk hör inte ens ringklockan om jag bromsar, så står stilla och ”ringer” för fullt. Cyklade på en turist häromdagen som stod på cykelbana och fotograferade Stockholms slott.
Alla ljud är användbara. Jag knäpper ofta med växelväljaren (inbyggda växlar) eller släpper handbromsen upprepade gånger. Eller så ringer jag fast dämpar klockan så det bara låter klick-klick. Har man tvingats stanna för en fotgängare som fortfarande inte märker något kan det vara effektivt att säga ”Ursäkta, kan jag få komma förbi?”. Alla sätt som inte är anklagande utan bara låter den andre själv upptäcka sin bristande närvaro tror jag är bra.
En av finesserna med cykeln är att behovet att stanna vid övergångsställen i princip försvinner.
Låt oss räkna lite,
en mig närstående cykel är 40 cm bred över styret, jag är bredare över höfterna. Den är cirka två meter lång.
när jag går är jag cirka 60cm bred över axlarna, och 30cm från gylf till bakficka.
Om vi översätter det till tid, i promenadtakt är min cykel drygt en sekund lång och 0,25 sekunder bred, och jag själv 0.3sekunder över axlarna och knappt två tiondels sekunder från gylf till bakficka.
Detta innebär att luckorna på övergångsstället krymper radikalt. En bil är i jämförelse 1 sekund bred.
En gång på Kungsgatan i Stockholm bestämde sig en herre i 40 års åldern att hoppa fram och slå till mig på cykeln, jag borde uppenbarligen ha stannat. Egentligen så är det väldigt subjektivt hur illa det är med att bryta mot zebralagen.
Ja, det är väldigt subjektivt.
Människan är oerhört känslig för hur hon blir bemött. Minsta signal som antyder hänsyn, ignorerande eller nedlåtande uppfattas blixtsnabbt och kan skapa känslor av värme, harm eller ilska. Man bedömer andra efter sina förväntningar, inte bara i trafiken. På ett övergångsställe förväntar sig ganska många gående att bli framsläppta, och det finns det oftast fog för. De flesta problemen beror nog på att en eller båda parterna ser situationen mer ur sin egen synvinkel än ur motpartens.
Allt detta är subjektivt. Ändå ska samspelet fungera.