Vid vissa övergångsställen är det oklart om röd gubbe gäller hela sträckan eller bara vissa delar. Men lagen ställer helt olika krav på trafikanterna vid reglerade och oreglerade övergångsställen. Därför är det viktigt att alla parter har samma uppfattning om vad som gäller på den specifika platsen.
Stora Teatern, Göteborg
Gående ser en refug före röd gubbe.
Cyklister ser ett vanligt reglerat övergångsställe.
Är hela övergångsstället ljusreglerat eller ej? Ska gående vänta här eller få företräde till refugen när det lyser röd gubbe vid övergångsställets slut? Allt hänger på om den närmaste delen tillhör regleringen eller ej.
Vägmärkesförordningen säger att signalers räckvidd går förbi refuger:
Röd gångsignal: Förbjudet att beträda en körbana, cykelbana eller järnvägs- eller spårvägskorsning. Gående som befinner sig på körbanan eller cykelbanan när signalen slår om till röd signalbild skall fortsätta till andra sidan. Finns en refug eller liknande anordning skall den gående dock stanna där.
Detta övergångsställe verkar alltså vara reglerat i sin helhet. Det följer också mönstret för hur det brukar vara vid ljusreglerade korsningar. Jag har passerat här som cyklist i många år och aldrig tvekat, inte förrän helt nyligen …
Om man likt Agaton Sax studerar hela övergången med förstoringsglas, måste man till slut utbrista ”Men detta är ju oerhört”! För går man från andra hållet ser man nämligen att den enda trafiksignal man då ska följa står på refugen. Sista biten saknar reglering.
Gående från ena hållet ser alltså cykelkorsningen som oreglerad. De från andra hållet kan möjligen också tolka det så om de granskar den motsatta riktningens utformning. Men det är knappast cyklisternas intryck.
Förväntas de lägga märke till frånvaron av gångsignal på högra trottoaren? Det döljs av den egna cykelsignalen, drunknar bland diverse signalarmaturer för den korsande biltrafiken och stämmer inte med förväntningarna. Det enda cyklisten ser tydligt är den röda gubben längst till vänster. Det är där man får bekräftat att gående har rött.
Berzeliigatan, Göteborg
Gående får grönt men cyklister måste vänta, såvida de inte ödmjukar sig och leder cykeln.
Bilvägen från höger är enkelriktad, så trafik in där är aldrig tillåten. När de har rött tycker man därför att både cyklar och gående borde få grönt. Men cyklisterna får ofta grönt betydligt senare och rött igen tidigare än gående. Förr fick de bara halva gröntiden. Numera är skillnaden inte alltid fullt så stor. Men varför skiljer det över huvud taget? Många cyklister förstår inte det utan kör så snart gående får grönt. Man får ju leda cykeln, så varför inte cykla?
Att cyklisterna får grönt senare beror på grönt ljus för korsande cyklar från vänster. Dessa förs in på en smal och diskret cykelbana till höger. Men varför kan då gående ha grönt samtidigt? De drabbas ju lika mycket av denna korsande trafik!
Pilen visar de korsande cyklisternas väg som orsakar rött cykelljus men grön gubbe.
Svaret är nog att den gröna gubben bara är tänkt att gälla bilfilerna. Agaton Sax skulle ha påpekat att så ser det i alla fall ut för gående från andra hållet. Den närmaste lilla biten för cyklar anses inte höra dit. Den har inte ens zebralinjer, så där måste gående alltid lämna cyklister företräde. Men de flesta ser sig inte för utan går som om det var en del av trottoaren, eller som om den gröna gubben utlovade fri lejd hela vägen. Inte konstigt, för den korsande cykelfilen är både diskret och oväntad.
Funderingar
Det verkar som om utformaren i båda dessa exempel vill undvika att ljusreglera interaktion mellan cyklister och gående. Det är nog bra i allmänhet. Men en ljusreglerad korsning upplever vi som en gestalt, en helhet, och den aktiverar inlärda förväntningar som styr vad vi tittar efter och hur vi beter oss. Att göra avsteg från det som är normalt i en sådan gestalt kan lätt lura trafikanter, speciellt om något händer som tar deras uppmärksamhet, det kan räcka med ett ljus som slår om. Diskreta avvikelser i en känd gestalt missar vi lika lätt som ett stavfel i en text.
Därmed inte sagt att oreglerade delar i en ljusreglerad korsning alltid är dåligt. Det beror på hur de framträder för oss i kompositionen och hur typiska de är i sitt sammanhang. En sak är dock klar: Utformningen måste alltid ge båda parterna samma bild av hur de ska samspela. Det är nästan viktigare än att utformningen följer lagen.
Vid överfarten vid Berzeliigatan brukar även jag cykla mot rött (samt på ett flertal liknande ställen där det är grönt för gångtrafikenter och rött för cyklister).
Har alltid undrar varför det är grönt för gångtrafikanter men rött för cyklister, nu har jag förklaringen.
Fastän jag cyklar den sträckan flera gånger i veckan så har jag aldrig uppmärksammat att det är en korsande cykelbana där. Dags att se sig bättre för…
Nej, den är sannerligen inte lätt att lägga märke till, varken för cyklister eller gående.
Den klassiska situationen när det är grönt för gående men rött för cyklister är annars när gående kan få grönt för en delsträcka medan cyklister inte fått någon etappindelning utan måste vänta på att hela överfarten blivit fri. Så är det över Skånegatan vid Nya Ullevi. Men Berzeliigatan är inte av det slaget.
Toppenblogg! Väldigt läsvärd och tar upp samma problematik som jag själv noterat (och på exakt samma platser). 🙂
Av princip cyklar jag i aldrig mot rött. (Det har funnits undantag, t ex mitt i nattetid med spöregn, lågprioriterat cykelgrönljus och avsaknad av annan trafik.)
Vid Berzeliigatan väntar jag alltid ut grönt för cyklister. Nästan alltid är det cyklister som cyklar både höger och vänster om mig även om det är rött för cyklister (men grönt för gående). För ett par veckor sedan var det dessutom en kvinnlig cyklist bakom mig som sa till mig att det var grönt för cyklister trots att trafikljuset visade rött.
Jag är medveten om att orsaken är just att det kan komma cyklister i hög fart från Götaplatsen. Jag har ju själv kommit därifrån flera gånger och nästan cyklat in i sidan på cyklister från Korsvägen som cyklar mot rött.
Jag har säkert filmat den korsningen med min cykel-actioncam, gäller bara att leta. 😉
Tack för uppskattningen! Om det bara är grön gubbe på Berzeliigatan tillämpar jag vid behov kommunens brett lanserade valspråk:
”För din säkerhet Led cykeln”.
Apropå ”För din säkerhet Led cykeln” – jag såg en ny variant vid ett vägarbete nu faktiskt: ”Cykla försiktigt” – dock var skylten betydligt mindre än vad den förstnämnda brukar vara.
Jag ser nästan aldrig någon cyklist leda cykeln vid ”För din säkerhet Led cykeln”-skyltar, så ”Cykla försiktigt” kan nog vara smartare. Jag följer aldrig rådet på ”För din säkerhet Led cykeln”-skyltar eftersom den skylten dyker upp titt som tätt vid vägarbeten, ibland med långa avstånd till vägarbetets slut, och skulle gör att tiden att komma fram till målet skulle öka massa. Dessutom är det rätt ofta såpass smalt vid vägarbetet att det inte går att möta någon person om man leder cykeln bredvid sig.
Innan ”För din säkerhet Led cykeln”-skylten kom, så användes väl skyltar som sa nåt i stilen ”Cyklar skall ledas”. Med andra ord börjar man bli alltmer liberal. Man har alltså gått från ”Cyklar skall ledas”, till en vädjan att cykelns skall ledas av säkerhets skäl, och nu då ”Cykla försiktigt”.
Jag har också noterat den nya skylten och uppskattar förändringen. Hänsyn måste vara huvudsaken när det blir trångt. Jag brukar tänka gångfartsområde.
Men både den nya och den förra skylten är i grunden varningsmärken. Sådana kan man inte lyda eller bryta emot. Enligt vägmärkesförordningen måste varningsskylten för ”Annan fara” kompletteras med en text som talar om vad faran gäller. Det förklarar varken gamla eller nya texten, så vad jag kan förstå är skyltarna olagliga.
För att tillägga… det är naturligtvis utformningen av korsningen som borde göras om, eftersom det i stort sett är helt omöjligt att förstå varför gående ska ha grönt långt innan cyklister får grönt, om man inte vet att det kan komma cyklar från vänster.
Ett annat problem är när cyklister har grönt men inte gående. Eftersom bilister oftast bara ser de gåendes trafikljus, så ser det ut som att man cyklar mot rött även om det är grönt.
Jag vet inte om jag hängde med rätt, men vid berzeli hanterar cykel-signalen alltså situationen att det kan komma in cyklister i hög fart från götaplatsen? Men signalen och stopplinjen är placerad efter korsande cykelbana om jag inte minns fel? Jag har alltid tolkad det som att det är som vanligt när det gäller cyklar att man inbördes *löser* vem som ska få cykla först eftersom ingen kan högerregeln (jag gissar vilt att denna gäller korsande oreglerade cykelbanor). Fast när jag läste vidare verkar det som att cykel/gång inbördes är oreglerad och att regleringen bara gäller biltrafiken, men då är ju grönljus-reglerna helt obegripliga… *mindfuck*
Det finns ju ett antal korsningar av den här typen att cykelbanorna korsar varandra innan man kommer fram till trafikljuset, av samma stil som vid berzeli. Det är ju i alla fall komplett ointiutivt och obegripligt hur man ska agera om man gör det på grundval av skyltning, vägmarkering och signalering. Detta är också en av de största drawbacksen som jag upplever med cykling. Det är helt omöjligt att göra rätt första gången i många trafiklösningar därför att skyltningen är så urusel.
Jag brukar tänka att cykelväg ändå är infrastruktur och sådan måste ju kunna användas även av ”utbölingar”, man ska inte behöva kunna stan och alla dess märkliga avarter till trafiklösningar för att kunna ta sig fram. För biltrafiken är detta självklart. Det finns skyltning till många viktiga resmål och den är gedigen och tydlig. Varje korsning är tydligt uppmärkt vad gäller hur man ska agera, var man ska befinna sig när man ska till sin destination och vilka regler som gäller. Man måste sällan titta mer än åt tre håll. Som cyklist vrider man nacken av sig för att samspela med alla andra oskyddade trafikanter som brukar vara ”all over the place” och komma från alla håll samtidigt som man försöker samspela med biltrafiken och dessutom försöker begripa/gissa reglerna som borde gälla i aktuell korsning. Min cykel framför jag sällan i över 30km/h, oftast betydligt långsammare inne i Göteborg, och upplever det som komplicerat att hinna med allt i många trafiklösningar och då är jag 21 år ung. När jag tar bilen är det inga problem att hålla långt högre tempo och ändå hinna med att ta in all info om hur jag ska agera och vart jag ska vara.
I alla fall så är jag ändå pendlingscyklist som cyklar året om. Jag har väl någorlunda god koll jämfört med en turist eller annan utböling som får för sig att cykla i stan. Och om jag har svårt att begripa… hur ska då någonsin folk uppleva cykling som ett bra sätt att ta sig fram?
Högerregeln gäller alla fordon. Jag har alltid trott att den även gäller i cykelkorsningar. Men så har vi undantag nr 3 i TrF 3 kap 21 §: ”när föraren kommer in på en väg från en cykelbana”. Som väg räknas ju även ”en led som är anordnad för cykeltrafik” enligt Förordning om vägtrafikdefinitioner. Betyder det att högerregeln inte gäller där cykelbanor korsar varandra?? Ger lagmakten besked i sådana frågor, eller måste jag gissa?
Kommer ihåg att jag läste i aftonbladet där de gick igenom cykel regler. De skrev att höger regeln inte alltid gällde på cykelbanor. 🙂 Kollar man TF så verkar de som att höger regeln aldrig gäller, dock så gäller regeln om att svängande fordon har väjningsplikt. Men om båda cyklarna ska rakt fram blir det nog snabbast cykel som gäller 🙂
Jag har råkat ut för ett nytt form av missförstånd i korsningen med Berzeligatan. Var på väg nedför backen, och precis kommit in i korsningen när en bil svänger vänster in på Södra vägen. Hinner precis få stopp på cykeln innan bilen gasar förbi. Visserligen är det ganska förståeligt, bilen kommer ifrån enkelriktad gata med vänster fil, och tror med automatik att man inte har möte.
PS. Undrar vad man ska välja här? ”Verify your real existence,
Dra spelaren till gitarren” Får välja på barn, 100 kr, stjärna, eller bord. 🙂 Oj, hittade reset nu 🙂
Denna korsning har något lurigt i utformningen som gör cykeltrafiken ner från Götaplatsen oväntad, inte bara för bilister från motsatt håll, utan även för korsande cyklister och gående i den punkt som mina bilder visar. Jag leder ibland cykeln när gående får grönt. Trots att jag känner till den korsande cykelfilen är jag gång på gång på vippen att glömma bort den. Hur ska man kunna göra korsningen mer intuitiv?
Jag har just idag frågat Transportstyrelsen om högerregel i cykelkorsningar. Låt se vad de svarar.
Den 12 juni svarade Transportstyrelsen:
Det är Trf 3 kap 18§ som gäller då cykelbana korsar cykelbana, alltså ”högerregeln”.
Vid Berzeliigatan kommer ljuset lyckligtvis först och korsande cykelvägar sen. Där är det bara räckvidden för de gåendes signal som är luddig. Men ett paradexempel på det du beskriver finns längre fram, där Hedens och Vasgatans cykelbanor korsar varandra. Platsen ser väldigt ljusreglerad ut, men de korsande cykelbanorna har grönt samtidigt därför att just deras korsningspunkt inte anses tillhöra ljusregleringen som finns runtom. Det är långt ifrån intuitivt.
Nu har jag lagt upp en film från korsningen Södra vägen/Berzliigatan som du nämner det här blogginlägget.
http://gbgcyklaren.blogg.se/2012/august/film-rodljuscyklister-vid-lurig-cykeloverfart-i-korsningen-sodra-vagenberzeliigatan.html
Tack Gbgcyklaren för denna pedagogiska illustration! Din film visar problematiken på ett mycket tydligt sätt. Man ser att:
– Många cyklister kör mot rött när det blir grön gubbe (0:42) (0:54) (1:20) (2:35) osv.
– Det måste vara rött därför att det finns korsande cykeltrafik (1:33).
– Trots det får gående grönt och luras tro att de inte behöver se sig för (2:01) (3:38).
Om man bötfäller rödljuskörande cyklister angriper man bara ena halvan av problemet. Man har då inte erkänt att den gröna gubben även lurar gående. Det är trafiklösningen som är den stora boven i dramat. Den ger motstridiga signaler. Trafikanterna, utformaren och lagen är helt enkelt inte överens.