Om Fredrikssons GT-krönika

Jimmy Fredrikssons krönika Cyklister ska inte stå över lagen i GT den 14 oktober 2014 tar upp viktiga frågor om lagöverträdelser i trafiken och hur man ska komma tillrätta med dem. Jag har själv funderat mycket på just det, se Alla behöver samspela.

Precis som Jimmy Fredriksson tror jag att polisen kan göra en större insats i stadens trafik än idag. Men det verkar som om vi har helt olika syn på hur samarbetsklimatet ska kunna förbättras. Den som läser både Jimmys och min artikel kan säkert se hur våra synsätt skiljer sig.

Krönikans perspektiv
Pröva följande tänkta kontaktförsök som jag formulerat utifrån krönikans perspektiv:

– Hej, jag skulle vilja diskutera ett förslag till förbättring med dig. Men först vill jag bara säga att du är självupptagen, hänsynslös och statistiskt sett bör straffas. Det måste bli fler poliser, och de bör koncentrera sig på att sätta dit sådana som använder samma fortskaffningsmedel som du, men låta oss andra passera obemärkt. Så länge som du gör fel struntar jag i att även jag gör fel. Så vad säger du? Är du med på ett litet konstruktivt snack så att vi kan ringa in vilka förbättringsmöjligheter som finns? Du har väl inget emot att jag kallar dig för svin?

Läser man noga, riktar Jimmy nog inte sina anklagelser mot alla cyklister, men mot alla som han faktiskt vill nå. Jag tror tyvärr att tilltalet hindrar all vidare kontakt med just dem. Dessutom är risken stor att andra cyklister känner sig orättvist åthutade och därför inte vill delta i Jimmys förbättringsdiskussion.

Krönikans största effekt är troligen att förstärka stereotyper, placera in folk i dem genom ”guilt by association” och driva fram en ökad polarisation mellan grupper. Det kan lätt stimulera personer med extrema och oförsonliga åsikter. Förhoppningsvis är det inte krönikans avsikt, men det kan bli resultatet. Innan vi kan nå en förbättring av trafikantklimatet måste vi först återta den förlorade mark som krönikan kan leda till.

Två mänskliga brister
Vi har alla minst två psykologiska snedvridningar som vi måste kämpa med.

Den ena heter konfirmeringsbias och innebär att vi omedvetet är selektivt uppmärksamma på sådan information som bekräftar vår egen uppfattning. Tror vi att en trafikantgrupp bryter mycket mot lagen så stärks vår uppfattning varje gång vi ser ett enskilt exempel på det. Att många andra i samma grupp inte bryter mot dessa lagar lägger vi inte märke till. Vår uppfattning påverkas inte heller av personer i andra trafikantgrupper som bryter mot för dem obekväma lagar. Jag får exempelvis leva med min känsla att många cyklar på trottoaren och att det har ökat, trots att mina fyra mätningar visar att det ligger konstant på 3 % av cykelflödet.

Den andra kallas för det fundamentala attributionsfelet. Den innebär att vi tar lätt på våra egna fel. Dem förklarar vi spontant med yttre faktorer som att en oväntad omständighet tvingade oss eller att det var en engångshändelse. Men om andra gör samma fel anser vi att det är ett resultat av deras personlighet och att de alltid begår detta fel. I Trafikkontorets undersökning tyckte alla trafikantgrupper att de visar mer hänsyn mot andra än de får tillbaks. Den ekvationen går förstås inte ihop, men det avslöjar att vi förlåter och glömmer egna tillkortakommanden men inte andras.

Trots dessa mänskliga brister måste vi hitta en väg att förbättra samarbetsklimatet. Har du någon möjlighet att bidra till det, Jimmy Fredriksson?

Tillägg 27/10: Mikaels brev till Jimmy
Signatur Mikael skrev ett väldigt bra brev till Jimmy Fredriksson på Cykelkattens blogg. Den konstruktiva anda som Mikael uppvisar är precis vad vi alla behöver. Jag skrev till Jimmy den 15 okt och väntar fortfarande på ett svar. Men om han svarar Mikael istället så går det lika bra.

Tillägg 26/11: Patriks ledare i Expressen
Jag har verkligen ansträngt mig för att få en kommentar från Jimmy. Jag skrev till honom den 15 okt och sedan igen den 11 nov. Andra gången sa jag att jag blir lika nöjd om han istället besvarar Mickes brev på Cykelkatten. Jag har bevakat kommentarflödena både i Cykelkattens eget öppna brev, Mickes brev, Cyklistbloggens artikel som bl.a. tar upp Jimmys krönika och förstås i min egen artikel liksom i min e-post. Men Jimmy trycker hela tiden i sin lya och vill uppenbarligen inte ha någon dialog med dem han förolämpat.

Däremot har hans modertidning Expressen en helt annan syn. Patrik Kronqvists ledare Slappa journalister sprider cykelmyter den 25 nov attackerar inte Jimmy, men väl den företeelse som Jimmys krönika är ett exempel på. Här är några meningar saxade ur Patriks ledare:

När ämnet är cykling låter även erfarna mediechefer som om de är med i Ring P1. Formen blir då krönikans, inte nyhetsartikelns – och stoffet är anekdoter snarare än verifierbara fakta. Ofta följer texterna samma mall.

… [Det är] ideella bloggare som sköter den infrastrukturbevakning som medierna struntar i – som Cyklistbloggen. Ofta kan bloggarna avslöja hårresande farliga trafiklösningar, som när cykelexperten Krister Isaksson kunde visa att Trafikverket placerat spetsiga armeringsjärn i en kurva i västra Stockholm.

Bara sällan är det dock som avslöjandena följs upp av de vanliga medierna.

… Det finns ett ideal att journalistiken bör stå på den lilla människans sida. Jag tycker att det är mycket märkligt att den lilla människan i stort sett aldrig är en cyklist.

Den här ledaren betyder oerhört mycket mer än ett svar från Jimmy Fredriksson, och jag flyttar därför med glädje och respekt över min artikel från kategori ”Väntar på besked” till ”Besked”. Ja, det var ett besked som heter duga! Tack, Patrik säger både jag, Krister Isaksson och Cyklistbloggen.