Motion om ökad cykeltrafik

Désirée Pethrus (KD) skrev motion 2013/14:T341 Ökad cykeltrafik kräver ett ansvar om fördelar med den ökade cyklingen. Men hon efterlyser även ökade polisiära insatser och mer trafiksäkerhetsinformation. Jag skrev följande reaktion till henne. Tack Gbgcyklaren för tipset.

Min reaktion
Det är roligt att du ger så mycket utrymme åt att beskriva fördelarna med att biltrafiken minskar i städerna och förbyts i cykling och gång. I takt med att det sker måste naturligtvis Polisen och Trafikverket rikta om sina insatser. Vi som går, cyklar och kör bil måste också anpassa vårt tänkande till den förändrade balansen mellan trafikslagen.

Jag har några frågor som jag tror måste ställas om vi ska hitta bästa sättet att uppnå en bättre trafik. Désirée Pethrus svar från den 9/1 är insprängda efter varje fråga:

1. Menar du att bilisters övergång till cykling medför fler och svårare olyckor?

Désirée: Nej.

2. Du skriver ”Vid färd i hög hastighet på cykel” och kallar cyklister ”fartsyndare”. Vilka hastigheter handlar det om? Nästan alla cyklar mellan 15 och 30 km/tim. De når alltså nätt och jämnt upp i den hastighet som man vill dämpa bilarna till på särskilt känsliga platser såsom skolor för små barn. (Se Hur fort cyklar folk?).

Désirée: 30 km/h är en hög hastighet om cyklingen sker i en trång sektor med mötande trafik. I stadstrafik, kan det tidvis vara en mycket hög hastighet i en omgivning som domineras av gångtrafikanter. Ex.vis ska väjningsplikten gentemot gångtrafikanter vid obevakade övergångsställen respekteras bättre. Exempel Strandvägen i Stockholm.

Trafikistan: Jag håller med om att 30 km/tim kan vara en för hög hastighet för fordonsförare i vissa lägen, t.ex. i en omgivning som domineras av gångtrafikanter. Min egen spaning på ett övergångsställe visade att alltför många cyklister inte visade tillräcklig hänsyn där. På separerade gc-banor har dock gående ett ansvar att ge cykeln plats på markerad cykelbana. Min spaning på en separerad gc-bana visade att gående var väldigt mycket sämre än cyklister på att hålla sig på sin bana.

3. Du säger att det i många fall inte finns någon trafikpolis närvarande som kontrollerar eller bötfäller dem som bryter mot trafikregler eller beter sig vårdslöst. Det är naturligtvis inte bra, men menar du att polisen ska bevaka cyklister hårdare men lämna gåendes lagbrott därhän? Visst är det illa om cyklister cyklar på trottoarer eller inte ger gående företräde på övergångsställen, men det är lika illa om gående går över i cykelbanan utan hänsyn till cykeltrafiken. Bägge måste sköta sig för att kollisioner ska kunna undvikas. Dessutom är vi människor felbara, så den ene kan aldrig helt lägga sitt öde i händerna på den andre. Bådas uppmärksamhet behövs.

Désirée: Se svar under fråga 2. I min motion tar jag inte upp frågan om fotgängare som kliver ut i körbanan.

4. Du påpekar att det inte krävs någon utbildning för att cykla. Jag inser att det har viss betydelse, men är det en viktig förklaring till cyklisters beteende? När man håller hastighetsgränser med bil kan antalet omkörande bilar få en att tro att det saknas utbildning även bland bilister. Ändå har de klarat körkortsprovet. En annan teori är att det är psykologi och normer som styr trafikanters beteende, trots goda kunskaper. Det kan förklara överträdelser hos såväl bilister, cyklister och gående, både med och utan körkort.

Désirée: Jag tror att mer information bör gå ut till cyklister, då utbildning inte ska underskattas. Givetvis utesluter det inte att gångtrafikanter även kan bli bättre rustade att respektera trafiken.

5. Går det att vinna respekt för ett bättre samarbete mellan två parter om man ställer krav på, övervakar och bestraffar den ena men struntar i den andra?

Désirée: Se svar under punkt 2 och 4.

Frågorna skickades till motionären 9/10 och en påminnelse 8/12. Jag fick svar den 9/1.

Tillägg 11/1 2014 om svaret på punkt 5
I punkt 5 frågade jag alltså om det går att vinna respekt för ett bättre samarbete mellan två parter om man ställer krav på, övervakar och bestraffar den ena men struntar i den andra.

Det svar jag fick den 9/1 tillfredsställer mig inte. Jag bejakar en strävan mot ökad hänsyn i trafiken och tror att polisen kan göra en insats för det. Men deras arbete bör rikta sig mot alla trafikanter som struntar i sina medtrafikanter, inte bara mot dem som sitter på cykel. Stockholms länspolismästare Mats Löfving skrev den 6 maj 2013 att ”vi tittar på hur cyklisterna beter sig i trafiken men även hur övriga trafikgrupper beter sig mot cyklisterna, en ömsesidig respekt är nyckeln till en trafiksäker miljö”. Det tycker jag är mycket insiktsfullt.

En fotbollsdomare som bara ser ena lagets fel blir utbuad och förlorar all respekt. Det blir kalabalik. Polisen får gärna bli mer närvarande, men det är bara om deras ingripanden upplevs som rättvisa och balanserade som de kan skapa en atmosfär där trafiken fortsätter att fungera bra även när de vänder ryggen till.

Jag känner att denna motion duckar för fotgängarnas ansvar i samspelet.

Du säger först att cyklister ska anpassa sig om det finns många gående, men jag menar att gående också måste ge cyklister fritt utrymme på separerade cykelbanor med samma självklarhet som de ger bilar utrymme på körbanor. Visserligen är cyklar mindre farliga än bilar, men de är inte mindre viktiga för stadstrafiken.

Du medger senare att du inte tar upp frågan om fotgängare som kliver ut i körbanan. Ändå är det både en olycksrisk och ett beteende som försvårar flödet och samspelet. Behandla inte cykeln som ett besvärligt alternativ till gång, utan mera som ett fördelaktigt alternativ till bilen i staden.

Du utesluter slutligen inte att mer information kan göra gångtrafikanter bättre rustade att respektera trafiken, men vill ändå bara rikta insatser mot cyklister. Om man har en situation där två parter måste ta hänsyn till varandra men där man behandlar den ena som syndabock, förstör man de andras respekt för den utpekade parten, och även den utpekade partens respekt för sin ”domare”. Om man dessutom utpekar en hel kategori till syndabock och därmed svärtar ner oskyldiga, förstör man samarbetsandan ännu mer.