Varutransport per cykel är klimatsmart och något vi borde gynna. Men mopeder kan vara riktiga superförorenare. Går det att välja cykeltransport när vi beställer leverans av mat från en restaurang? Ja, det går åtminstone att påverka till viss del redan idag.
Osande mopeder
Jag gör nästan alla mina vardagsresor på cykel. Ibland hamnar jag bakom en osande moped. Eftersom vi kör ungefär lika fort blir det en utdragen plåga. Även om jag saktar in så kan mopedens luktspår hänga kvar länge i luften. Mycket av den mopedtrafik som jag stöter på är leveranser av mat från restauranger, trots att sådant borde kunna ske med cykel eller elassisterad cykel.
Mina observationer
Från den 24 feb och en månad framåt räknade jag de mattransporter per cykel och moped som jag såg under mina egna cykelturer i Göteborgs centrala delar. Det var oftast under mina turer på lunchen eller när jag cyklade hem från jobbet. Ett fåtal observationer i samband med shopping eller egna restaurangbesök på helger ingår också.
Alla mattransporter körs av två aktörer med var sin färg på matlådan. Resultat av min spaning kan kort och drastiskt sammanfattas med följande bild:
Kort sammanfattning av mina observationer av mattransporter i stan.
Totalt såg jag 111 mattransporter:
- Röd aktör: 69 transporter varav 61 % cyklister.
- Grön aktör: 42 transporter varav 7 % cyklister.
De sista dagarna kom jag på att jag också borde ha räknat mopeder som inte är mattransporter för att se hur stor andel av allt mopedåkande i stan som våra beställningar av mattransport orsakar. Andelen blev hela 70 %, men underlaget är bristfälligt.
Om tvåtaktsmopeder
År 2014 skrevs det mycket om tvåtaktare.
Transportstyrelsen skrev 2014 att tvåtakts båtmotorer släpper ut 20-30 % av bensinen oförbränd och att avgaserna innehåller PAH (polycykliska aromatiska kolväten) som är mycket skadliga för levande organismer.
NSD skrev 2014 att mopeder är ”superförorenare” med hänvisning till en studie i Nature Communications. Resultaten är, enligt forskarna, entydiga. Utsläppen av organiska partiklar och flyktiga organiska ämnen, som aromatiska kolväten, är mycket omfattande. Vad gäller kolväten är de över 100 gånger högre än utsläppen från andra fordon.
SVT skrev 2014 att tvåtaktare förorenar mest och hänvisar till samma studie. Mopeder och skotrar med tvåtaktsmotorer ger upphov till mycket värre luftföroreningar än vanliga bilar. Orsaken till de höga utsläppen är i hög grad den ofullständiga förbränningen i tvåtaktsmotorerna.
Studien som avses måste vara denna.
Den 18 mars 2020 frågade jag Transportstyrelsen om tvåtaktsmopeder. De sa att det sedan 1 januari 2018 är krav på Euro 4 för nya mopeder inom EU och från 1 januari 2021 gäller Euro 5 för tvåhjuliga mopeder. Jag tolkar det som att osandet borde minska i takt med att nya mopeder kommer ut på vägarna och gamla skrotas. Fast det kan ju ta sin tid.
Cyklisterna är hjältar
Det finns inget fordon som slår cykeln när det gäller miljö, klimat och såväl egen som andras hälsa. De andra fordon som kommer närmast efter (elcykel, biobuss, tåg), orsakar t.ex. mer än dubbelt så stor växthuseffekt. Cykeln är också svårslagen ur motionssynpunkt, något som är väldigt viktigt för hälsan. Jag går djupare in i frågor om miljö, klimat och hälsa i Se inte mat som cykelbensin.
För tyngre last eller längre sträcka är den elassisterade cykeln utmärkt. Det är naturligtvis bekvämare att sitta på en moped och låta bensinen göra jobbet, men av alla skälen ovan borde vi verkligen uppmuntra dem som trampar själva. De är våra hjältar:
Välj cykel!
Tänk om man kunde kryssa i att man vill ha sin beställda mat levererad med cykel! Innan det blir möjligt kan man åtminstone gynna dem som har bästa oddsen för leverans med cykel istället för moped. Basera valet på egen spaning, alternativt på min lilla statistik ovan, även om förhållandena kanske kommer att ändras med tiden. Vi kan hoppas på det!
Tillägg 5/4: Läsarkommentarer
Min artikel har diskuterats i facebookgrupperna Cykla i Göteborg och Cyklistbubblan. Här några spån därifrån:
Christer Olsson skrev: Tvåtaktsmopeder är ganska ovanliga idag. I stort sett alla matleveransmopeder som jag sett är fyrtaktare. Dock av äldre modell utan katalysator. De senaste tio åren så har i princip alla mopeder sålts med en oreglerad katalysator men många plockar bort den för att ”trimma” mopeden. Problemet med matleveransmopederna är främst att de är dåligt inställda och därför inte går optimalt vilket jag ofta märker när jag cyklar bakom dem. De är helt enkelt för slitna och saknar katalysatorn som satt på avgasröret när de levererades.
Flera har påpekat att det även finns elmopeder. Vid min räkning var det några moppar för mattransport som var på för långt håll för att jag skulle höra motorn. Men ingen av de mera närgångna var eldriven, och jag tror inte heller att någon var av klass I. Elmopeden ger ingen motion, men Daniel Andersson påpekade att matleverantörerna nog får motion av att springa i trappor vid leverans.
Hur ligger då elmopeden till i klimatpåverkan? Jag har inga data, men man kan jämföra med elcykeln som har 2,4 gånger cykelns växthuspåverkan enligt uppgift i min Se inte mat som cykelbensin. Det beror framförallt på tillverkningen av batterier, men till viss del även av elmotorn. Produktion av nordisk elmix för laddning bidrar inte mycket. Men elmopeden kräver säkert tyngre ram, större motor, betydligt större batteri och mer el än elcykeln.
Marcus Fridholm påpekade fördelarna med att det kommer allehanda eldrivna fordon som kan ersätta dem som osar avgaser. Men han tog också upp en rad problem med dagens batterier som måste lösas om eldrift ska bli hållbart i längden. Bristfällig återvinning tär på sällsynta ämnen som utvinns på platser som gud glömt miljömässigt:
- Återvinningen av litium är inte är tillräckligt effektiv. Framför allt kan den återvunna metallen inte återanvändas i batterier, utan får gå till glas och annat.
- Kobolt kommer till största delen från Kongo, där det skapar problem. (Beskrivs bl.a. av Sveriges geologiska undersökning och Power Circle, reds anm.)
- Elmotorn använder permanenta magneter som är en jordartsmetall med begränsad produktion.
Inget av dessa påpekanden kan dock detronisera helt eller delvis muskeldrivna resor och transporter där dessa är möjliga. Och jag menar att samhället behöver utvecklas så att deras andel av vårt totala transportarbete kan öka. Det hänger på prioriteringar i infrastrukturen, samhällets ansträngning att erbjuda korta vardagsavstånd och på vår egen inställning till hållbarhet.
Kul att du la till våra kommentarer om eldrift. Det är självklart att muskelkraft är det mest miljövänliga, sett för sig självt. Min synvinkel på det hela, vilket delvis framgick av ditt tillagda stycke, är att elutvecklingen är något att omhulda som positivt.
Det finns problem, främst produktion och material, men de är till för att övervinnas. Ett elfordon som ersätter ett fordon med förbränningsmotor, är ännu inte ett steg från miljöbov till oklanderligt miljövänlig. Utvecklingspotentialen är däremot enorm och den miljövänlighet vi är ute efter är troligen bara några få produktgenerationer bort. Se hur utvecklingen gått de senaste tio åren och spola fram till 2030. Följer vi samma kurva, så finns det skäl att vara optimistisk.
Det pågår mängder av projekt för att göra batterier både miljövänligare och effektivare. Jag hoppas på en liknande utveckling när det gäller själva motorerna, men där är vi fortfarande i stort sett kvar i de borstlösa växelströmsmotorerna med kopparspolar och naturmagneter som den mest avancerade varianten. Återvinning är ett problem där också. Jag har tre stycken hjul med sådana motorer hemma och ingen tydlig väg att återvinna den av dem jag inte använder. Att slänga den i elsoporna garanterar inte att magneterna återvinns.
Jag hoppas på en snar framtid där förbränningsmotorn blir en anakronism och där elmotorerna är så effektiva och miljövänliga att det inte finns någon anledning att någonsin se bakåt i utvecklingen.
Jag tror också att utvecklingen av batterier, motorer och återvinning går framåt. Man får hoppas att det inte äts upp av allt fler och längre resor och transporter. För det finns ett sådant tryck i vår globaliserade värld, där vi även blir allt fler, var och en lever längre och mångas levnadsstandard/konsumtion stiger.