Hur minska biltrafiken?

Bilen behövs. Det säger jag inte emot. Men vi har gett den för stor plats. Den finns överallt och används gränslöst – på bekostnad av människans och planetens livsmiljö. Går det att minska bilens roll? Åtminstone för trafik i stan? Här är några av mina tankar om det.

Vårt samhälle är ett gränslöst bilsamhälle. Här tillförs ännu en droppe till bilhavet.

Hur vi blev ett bilsamhälle
Utvecklingen av det bilsamhälle vi har idag startade med Henry Fords löpande band på 1910-talet för oslagbart billig biltillverkning. Wikipedia skriver att hans bilar ”kunde genom ett lågt pris säljas till den breda allmänheten” och att ”det finns ingen annan bilmodell som haft så stor betydelse för bilismens spridning” som T-Forden.

Den stora bilexplosionen i Sverige skedde efter andra världskriget. Då stack det iväg från ett par procent bilar per svensk strax efter kriget till runt 50 procent år 2000. Sverige var Europas biltätaste land under 1950-talet. Övriga Europa knappade in under 1960-talet, men Sverige behöll täten in på 1970-talet.

Sverige välkomnade den annalkande flodvågen av bilar. Vi fick en övergripande samhällsplanering med bilen som utgångspunkt. Bilismens intresseorganisationer och lobbygrupper fick stort inflytande över vår anpassning till massbilism. Och allmänheten såg i stort sett bara fördelar med den utvecklingen. Först mot slutet av 1960-talet började kritiska röster höjas om att bilen dödade och lemlästade, förstörde våra städer och smutsade ner vår miljö.

(Se Pär Blomkvists avhandling Den goda vägens vänner, del 1)

Faktorer som håller oss kvar i bilsamhället
Utan anspråk på att täcka alla faktorer – eller ens alla viktiga – vill jag ändå nämna de som jag kommer på:

-Personliga: Ohejdad vana. Är vi uppfödda med bil och ett samhälle anpassat för bilen så är också bil något som styr vår föreställningsvärld, något vi lätt betraktar som självklart när vi inrättar våra liv. Många av oss har köpt en eller flera bilar. Det är en stor investering som vi känner att vi behöver använda. För många är den dessutom en statusmarkör. Den ger oss en vid möjlighetshorisont med stort utrymme för både korta och långa resor med eller utan last. Ofta är bilens fem säten bara upptagna till en femtedel och lasten inskränker sig kanske till en mobiltelefon. Den kräver minimal framförhållning i planeringen eftersom det finns vägar överallt. Den gynnar en livsstil med långa avstånd till arbete, till fritidshus, semestermål mm. Vi kan skjutsa barn till och från deras skolor och fritidsaktiviteter för att skona dem från trafiken(!) och för att nå mer avlägsna aktiviteter. Vår motion kan vi få genom att köra bil till en motionsanläggning – om vi orkar eller hinner lägga tid på det.

I personbilar sitter oftast ca 1,2 personer. I husbilar nästan alltid 2 där mannen kör.

-Samhälleliga: Hela samhället har i bortåt hundra år planerats och byggts för att passa bilen. Bostäder, kontor och industriområden är ofta väl separerade från varandra, vilket gör det svårt att ha korta vardagsavstånd. Biltrafik och parkerade bilar fyller staden. Landet genomkorsas av europavägar och riksvägar byggda för höga hastigheter och stor kapacitet. Enorma investeringar ligger bundna i vägar, broar, tunnlar och parkeringar. Skulle något inte fungera, blir det ramaskri.

Väginfrastrukturen finansieras i grunden av alla skattebetalare, oavsett om de äger 0, 1 eller flera bilar, och av företag oavsett om de använder fordon i sin verksamhet eller ej. En del är dock fordonsskatt som beror på antal och typ av fordon, men inte på hur mycket de används. Ju mer man kör ett fordon, desto mindre bidrar man därför med dessa skatter till det slitage och behov av utbyggnad som man orsakar. Sällananvändarna får betala mer. Drivmedelsskatt finns också, men Sveriges personbilsbestånd har ändå ökat mer än folkmängden sedan 2000.

Alla i ett samhälle är visserligen beroende av att andra utför transporter på ett eller annat sätt. Men hur stor andel av all trafik med bil och lastbil som vi har runtom oss är egentligen nödvändig för dem som själva går och cyklar i vardagen, och som sällan nyttjar motoriserad trafik?

-Kommersiella: Företag har vant sig vid stora rekryteringsområden tack vare vår villighet att pendla. De har lokaliserat sig under förutsättning att anställda ändå tar sig dit, i många fall med sin bil. Då behövs bara gott om parkering där de håller till. I många verksamheter tas bilen som en självklar beståndsdel även om den långt ifrån alltid är nödvändig. Många företag lever av bilförsäljning, tillbehör, service, tankning/laddning eller av turism, men även av vägunderhåll, produktion av asfalt och betong och allt annat som behövs för att bilen ska kunna rulla. Externa köpcentra har kunnat etableras därför att kunderna kör bil i vardagen och inte hindras av avståndet när de ska handla. Det är sällan gående och cyklande tar sig till dessa platser. Istället lider de av att externhandeln utarmat utbudet i mer centrala lägen.

Globaliseringen gör att de länder som försöker minska bilens roll riskerar att förlora i konkurrenskraft mot de som bara kör på. Världens länder låser fast varandra vid bilen. Den är helt enkelt för bra, bara man lyfter dess fördelar och tonar ner alla nackdelarna tillräckligt.

Alla dessa faktorer bildar ett samlat motstånd mot våra försök att minska bilberoendet. Få klarar att minska det på egen hand även om de skulle vilja. Jag tror att det behöver göras förändringar på flera områden samtidigt för att ett mindre bilberoende samhälle ska kunna växa fram.

Vad kan förändras?
Man kan tänka sig åtgärder inom följande kategorier:

• Bilen – Var och med vilken fart får man köra? Var parkera? Kostnader?
• Kollektivtrafiken – Konkurrenskraft? Hot mot cykel och stadsliv? Kostnad?
• Cykeln – Framkomlighet? Trygghet? Barn? Ytfördelning mot andra resesätt?
• Avstånden – Cykelavstånd till allt? Viktiga cykelleder utan stopp för att nå längre?
• Närmiljön – Attraktivt att bo? Utglesning pga höga kostnader i centrala lägen?
• EU – Tillräckligt stor för att ställa krav på sin inre marknad och på omvärlden?
• Viljan – Acceptans för förändring? Insikt om anledningar och fördelar?

Det går att skriva mycket om allt. Här väljer jag att bara resonera kring den första punkten.

Bilen
Bästa användningen av privatbilen i stan är när hela familjen eller en grupp vänner med packning fyller den för att resa tillsammans till en plats där andra kommunikationsmedel saknas. Då utnyttjas bilens hela potential. Det kan vara flytten ut till sommarstället. Sådana resor fungerar bra även om bilens hemmaparkering inte ligger direkt utanför dörren. Man kan hämta bilen från en parkering en bra bit bort, fylla den strax utanför hemmet och sedan påbörja resan även om den inne i stan måste ske på cyklisters och gåendes villkor och inte lägga beslag på de mest attraktiva ytorna. Eftersom den största delen av resan ändå är på landsvägsnätet där farten är hög och genheten god, är uppoffringen inne i stan liten jämfört med fördelarna för de boende, för stadens liv och för barnens möjligheter att vistas ute i en ren, bullerfri och trygg miljö.

En parkeringspolicy skulle kunna gynna en sådan mera sparsam och effektiv bilanvändning. Begränsa närparkering. Tillhandahåll parkeringshubbar på lite längre avstånd. Gör det billigare för boende att parkera sin bil där. Om det går att mäta, kunde man få bonus för varje 5-dagarsperiod som man låter bilen stå orörd. Med avstånd och bonus finns chans att man vänjer sig av med slentrianmässig bilanvändning och istället börjar gå, cykla och åka kollektivt mer. Till slut kanske en del byter sin bil mot bilpool – som gärna får finnas på hubben. Där kunde det också finnas en möjlighet att låna en cykel för att ta sig hem från hubben efter att man parkerat bilen där och för att cykla dit igen nästa gång man behöver den. Cykelförmånen kan erbjudas under en begränsad period så att man hinner upptäcka att man borde skaffa sig en egen cykel.

Poängen är att man behöver kunna pröva sig fram stegvis till ett liv med mindre användning av bil och mer cykel och/eller kollektivtrafik. Det finns ett motstånd i att man vet vad man har men inte vad man får – om man inte har möjlighet att ta förändringen i mindre steg, upptäcka fördelarna och känna att man själv väljer sin mobilitetsutveckling.

Återstår att hitta bra sätt att minska biltrafiken för hantverkare, distribution av varor i stan och mängden långtradartransporter på våra landsvägar. Vilka transporter är nödvändiga och vilka är bara resultatet av att det är så billigt och bekvämt att köra skåp- och lastbilar överallt? Vilka nödvändiga transporter kan göras på ett bättre sätt? Och hur får vi det att hända?

Har du andra synpunkter på balansen mellan bilens för- och nackdelar? Berätta gärna! Avvägningen är intrikat: egen fördel mot påverkan på andra, bekvämlighet mot hälsa, pengar mot liv, här och nu mot planetens framtid.