Vi var en klunga cyklister på en smal enkelriktad cykelbana som väntade vid rött ljus. Det blev grönt, vi körde, men det gjorde också en kvinna från motsatt håll. Hon krävde plats trots att hon cyklade åt fel håll på den refugbegränsade överfarten och hon ropade ”Höger” åt mig som låg i omkörningsläge. Jag tyckte nog att hon var lite väl fräck som begärde plats för sin olagliga körning, men jag sa inget.
Att hon körde genom korsningen mot utformarens tänkta trafikriktning är klart, men bröt hon mot någon lag? Kan man formellt klandra henne? Det är inte så säkert.
Vad säger lagen?
Detta är skyltar och målade symboler som vägmärkesförordningen tillhandahåller:
 Skylt C1 |
 Skylt E16 |
 M26 |
 M25 |
Movea trafikkonsult har författat rapporten Cykeltrafik och trafiksignaler för Stockholms Stad 2004. På sidan 6 fotnot 1 och på sidan 20 spalt 3 framgår att en cykelbana måste ha både en lokal trafikföreskrift, en ”bomtavla” (C1) och en enkelriktningsskylt (”pilen”, E16) för att enligt lagen gälla som enkelriktad.
Stockholms Stads rapport Cykeln i staden från 2009 skriver på sidan 15 att en cykelbana i grunden är dubbelriktad. Att måla cykelsymboler gör ingen juridisk skillnad. De anger bara lämplig färdriktning. För att dubbelriktning ska upphävas krävs en särskild lokal trafikföreskrift samt skyltning. Sådan skyltning bör endast genomföras om behov uppstår.
Nya perspektiv
När jag för första gången i mitt liv betraktade gamla kända cykelbanor i motsatt riktning mot vad jag brukar, uppenbarades en helt ny värld för mig, med färre rödljus och genare vägar mot mål. Har jag kanske levt ett alltför omständligt cykelliv? Eller har mina plikttrogna uppoffringar varit en förutsättning för ett gott trafiksamarbete? Låt oss för en gångs skull ta en tur längs Södra vägens vänstra sida in mot Göteborgs centrum.
Det börjar dubbelriktat förbi Korsvägen.
50 m längre fram är det tänkt att man ska byta sida, men ingen skylt hindrar fortsatt cykling rakt fram. (Tillägg 25/11 2015: Numera finns en förbudsskylt här).
Efter ett kvarter finns dock en sådan skylt. Men inte är det väl farligare här? Cykelbanan känns snarast bredare än förut, och i denna riktning har man ögonkontakt med förare i parkerande bilar.
Berzeliigatan. Här slipper man trafikljus trots att cyklisterna från andra hållet och alla andra trafikanter i korsningen regleras av signaler.
Engelbrektsgatan. Återigen slipper man trafikljus. Det gör även den svängande körbanan som man korsar här närmast, men all annan trafik betvingas av signaler. Det var här som kvinnan körde ut och ropade ”Höger” åt mig när vi möttes mitt ute i korsningen.
Så fortsatte kvinnan ogenerat längs den mycket smala cykelbanan. Här blir den verkligen enkelriktad, fast man måste ha örnblick för att hitta den rödgula C1-skylten bakom alla trafikljus.
Funderingar
Det är riktigt farligt att ha en ljusreglerad korsning där en av de korsande trafikströmmarna varken regleras med ljus eller hanteras av en skylt. En grundläggande princip vid ljusreglering är att när en trafikström har grönt rakt fram, ska s.k. ”fientlig” (korsande) trafik aldrig kunna köra fritt. Det är som om trafikplanerarna inte kunnat föreställa sig att cykelbanor i grunden är dubbelriktade.
Cyklar kan ansluta till en cykelbana från många små passager och portar, eller köra åt rätt håll en bit, kanske för att parkera och sedan vända tillbaks mot trafikriktningen. Man kan inte skylta enkelriktat överallt på sträcka, och det är kanske inte nödvändigt att hindra tillfällig mottrafik överallt heller. Men på särskilt smala banor borde man åtminstone hindra genomfartstrafik med skylt C1 någonstans i början.
Borde man undvika enkelriktade cykelpilar överallt där det inte backas upp av en laglig enkelriktning? Då skulle de få ett helt annat informationsvärde.
Kanske så här 🙂
Det viktigaste är ändå att allt läckage i ljusreglerade korsningar tätas med C1, eller varför inte med ett konstant rödljus som saknar gul och grön lykta. Det är ju snarare det språket man är inställd på när man kommer till en ljusreglerad korsning. Men även när man kör åt rätt håll i en sådan korsning vill man på något sätt kunna se om mottrafik är förbjuden. Det behövs om man ska kunna säga ”Ursäkta, men nu kör du mot trafikriktningen”.
Cyklistbloggen skrev förresten om enkelriktade cykelbanor redan 2011. Och jag skriver om det i mitt remissvar till Göteborgs cykelprogram 2025.
Tillägg 28/11: Cykelbana som kommer upp från körbanan
Om man någonstans leder upp cyklister från körbanan till en cykelbana utan att nogsamt enkelrikta denna cykelbana, kan cyklister från andra hållet lagligen ledas ner i körbanan mot trafiken. Förutom att tydligt enkelrikta cykelbanan en lämplig sträcka, borde man ta hand om cyklisterna från fel håll så att de får ett lagligt och tydligt alternativ när det kommer fram till enkelriktningen.
Tillägg 25/11 2015: Transportstyrelsen om målade cykelpilar
Transportstyrelsen hade ett forum för trafikfrågor som numera är stängt. Där frågade jag om den målade pilen M25 (Gång- och cykelpil) är tvingande eller bara vägledande. Jag fick följande svar samma dag:
Hej Rolf.
Det är en vägledning och det är upp till väghållarna hur/när de vill använda dessa för att upplysa oss trafikanter/cyklister om att detta är en lämplig färdväg.
MVH Hans
Håller helt & hållet med om att det vore mycket önskvärt om man inte bara målade lämplig färdriktning utan även tydligt skyltade om vad som gäller för att slippa farliga trafiksituationer, fast just C1-skylten vid Olof Wijksgatan kan väl lika gärna vara en påminnelse att det inte är tillåtet att svänga vänster in på Södra Vägen som att ”laxar” inte är önskade?
Finns ingen mening med att bestämma om enkelriktning av cykelbana med LTF, det ska mycket till innan det blir ett problem med cyklar som kör åt andra hållet. Det är bilar som behöver trafikljus och enkelriktade gator inte cyklar, det farliga är att vara för square och byråkratisk.
Om man vill låta cyklar i nerförsbacke hålla 40km/h då kan jag förstå varför man vill göra enkelriktat och separera, men det kommer väl aldrig hända.
Nu har cykelbanor samma hastighetsgränser som gator-vägar. Det är inte så svårt att hålla samma hastighet som bilister.
Däremot så är infrastrukturen byggd för någon som cyklar i 10 km/h.
Det är samtidigt helt absurt att ”alla” cyklister tvingas att köra på cykelvägar som är dåligt underhållna, undermåliga och felbyggda.
Jag tror visserligen att situationen du beskriver skulle uppstått även med skyltar. Då hade ni haft ”rätten på er sida” men det hade nog kvinnan struntat i på samma sätt som nu. Det finns misstag och människor som skyltar inte rår på. Det är enkelriktat över GötaÄlvbron men varannan gång möter man någon på cykel.
Jag skulle vilja ha stöd för att kunna säga ”Ursäkta, men nu kör du mot trafikriktningen” när jag möter någon som gör det på farliga ställen. Inte mer.
Jag ser många andra lagöverträdelser som det inte finns anledning att bråka om därför att de sker på ett hänsynsfullt sätt.
Fast.. Är det inte bara ditt ordningssinne hon (och alla andra) bröt mot? Det är sällan speciellt farligt.
Jo, hon störde mitt ordningssinne, men alla andra körde ok i den situationen. Det finns ett behov av viss ordning i trafikreglerade korsningar för att de ska fungera. Ljusen kan inte ge någon en fördel om alla andra inte är med i spelet.
Jag håller med om att det inte hade funnits ljussignaler om vi inte haft biltrafik. Men där det finns biltrafik och ljusreglering finns också ett visst ansvar hos alla.
Var vill du dra gränsen mot för mycket square och byråkrati? Vill du att bara bilisterna ska regleras i ljusreglerade korsningar? Borde cyklister och gående inte ha några ljus utan få gå/köra fritt och kräva företräde när de möter annan trafik som har grönt? Eller borde de som kör mot trafikriktningen ha en fördel framför dem som kör rätt? Du behöver nog förklara bättre så att jag förstår hur du menar.
Jag tror det finns en vilja att förbjuda saker och ting som känns farliga, och annorlunda, men som egentligen inte innebär någon större ökad risk för samhället. Problemet är att allt som är annorlunda upplevs som buffligt och farligt av ovana. Det finns naturligtvis ställen där man verkligen inte kan möta varandra i fullfart, men de ställen ni diskuterar är så oförlåtande för alla typer av misstag att man kanske ska fråga sig varför det är en cykelbana alls.
Jag tror inte alltså att vi mest stör oss på något som är självklart i bilen men rätt meningslöst att bry sig om när man går och cyklar.
Tankarna kommer från att jag insåg att jag sa ”det finns en cykelbana på andra sidan vägen”, lite för ofta och alldeles i onödan.
Det är svåra frågor att svara på, men min tanke om det är så att man förbjuder laxcykling bara för att det är dyrare att sätta upp dubbelriktade trafikljus, så kan nog oreglerat vara bättre. Om det är smart är väl en annan fråga.
Det behövs inte mycket innan cyklar åt fel håll blir ett problem. I mina trakter är de flesta cykelbanor (högst) en cykel bred (högst en meter, ibland mindre, på ett ställe mätte jag bredden till 30 cm; explicit dubbelriktade (!) är sällan mer än en dryg meter breda): det finns inte plats för vare sig möte eller att passera. Dessutom växlar en del sträckor mellan cykelbana och cykelfil; på en sträcka upphör cykelbanan vid varje busshållplats. Så den som cyklar åt ”fel håll,” på vänster sida av vägen, får antingen cykla mot trafiken i cykelfil – en skrämmande syn i rusningstrafik på en av traktens mest olycksdrabbade vägar – eller ta gångbanan (typiskt den smala biten mellan busskur och hållplats). Inga problem?! (Extra roligt är att rätt många av dessa cyklister dessutom väjer åt vänster vid möte – konsekvent vänstertrafik.)
Ramperna där cykelbana ansluter till allmän väg är sällan mer än en cykel(kärra)bred, så att möta någon vid en korsning – speciellt om man har en en cykelkärra, en handikappcykel, eller en annan trehjuling – är inget nöje.
Dessutom, från fotgängar- och bilistsynvinkel innebär fel-hålls-cyklande att cyklar dyker upp från ett håll man inte räknar med: Som cyklist är det tillräckligt illa att bilister inte ser en när man kommer på vänster sida av vägen på en explicit DUBBELriktad cykelbana. Som fotgängare innebär det att när man försäkrat sig om att den här bilisten verkligen kommer att stanna vid övergångsstället, blir man påcyklad av någon som kommer från andra hållet. Efter några sådana incidenter är man, eh, mindre positivt inställd till cyklister.
För övrigt finns det ju ute i verkligheten (men måhända inte i juridiken) en tilläggsskylt för dubbelriktad cykelbana: den lilla blå fyrkantiga med en pil ner och en upp.
Du belyser problematiken bra!
Jag har ett nätt styre på 65 cm. Det är nästan lika smalt som jag själv. För att kunna cykla i normal cykelfart utan att vara rädd för att slå i något, behöver jag ett par dm marginal på varje sida. Det blir 1 m fri bredd. Pröva hur det känns att i normal cykelfart köra in i en port som är smalare än 1 m! Mänskliga hinder kräver större marginaler än fasta, för då behöver man även ta höjd för oberäkneliga rörelser.
Det är så lätt att tänka att det inte gör något om bara jag cyklar mot trafiken, de andra kan ju alltid flytta på sig lite och tulla på någon annans bana så att jag kommer fram, eller så kan de stanna upp lite så att jag kan passera ett trångt parti först. Och inte måste de väl köra om varandra just när jag kommer från andra hållet?
Men att inte låtsas se för vilken trafik banan är byggd, utan istället ge sig själv fördelar på andras bekostnad för den egna bekvämligheten, det försämrar stämningen. Människor känner snabbt av om den de möter beter sig buffligt eller hänsynsfullt. På vissa ställen kan det nog fungera att köra mot enkelriktat om man tydligt visar att man är aktsam och undviker att besvära mötande och korsande trafik.
Att utnyttja öde gaturum är en sak, att utnyttja sina medtrafikanter är något helt annat. Cyklistens kanske största utmaning är att inte göra sig till måltavla för kritik från andra trafikanter. Vi har fått läsa alltför många sådana omdömen. En del är tyvärr berättigade, men det går ut över väldigt många fler än som förtjänar det.
En poäng med regler, inte minst trafikregler, är att de skall underlätta och förhindra problem *innan* de uppstår. Tankeexperiment: det där med högertrafik är ju en onödig inskränkning av den tvåhjulig friheten; det går väl lika bra om folk får cykla åt vilket håll som helst, på vilken sida som helst, och väja åt vilket håll som helst, n’est-ce pas? Naturligtvis inte.
Det är ju för övrigt inte precis endast enstaka cyklister som cyklar på fel sida: utanför mitt köksfönster är det minst hälften som cyklar på fel sida. Ur ett Holländsk perspektiv är cykelbanan på tok för smal för enkelriktad trafik, och på somrarna tvingar inte sällan vildvuxna häckar ut fotgängarna på cykelbanan. Och som pricken över i är cykelbanan mycket populär som parkeringsplats. Om alla höll sig på rätt sida skulle endast de parkerade bilarna vara riktigt besvärliga; misstag som är förlåtliga när alla håller sig till reglerna, blir betydligt mer oförlåtliga när någon på eget bevåg i praktiken minskat utrymmet till hälften. Och eftersom individen redan visat ett uppenbart förakt för trafikregler och medtrafikanter (jo jag vet, på en del ställen är det lätt att hamna fel av misstag), kommer hen att väja till höger eller vänster? Av dem jag mött har en mycket stor andel hållit till vänster … Osäkerhet är inte något bra. Jo, jag vet, det tvingar ned hastigheten, men om jag måste hålla gångfart på cykeln kan jag lika gärna lämna cykeln hemma och gå. Och att jag saktar den hjälper inte nödvändigtvis mig: jag vet en person som belönades för exemplarisk försiktig i en skymd kurva med en käke bruten på två ställen – mötande cyklist på vänster sida i hög fart.
En detalj är att cykelbanorna oftast är som smalast där de ansluter till vägen, ramperna vid korsningar, busshållplatser, etc. Om man cyklar liggcykel, handikappcykel, lastcykel, eller har en cykelkärra med barn kan den höga kanten bredvid rampen vara ett påtagligt hinder. Med triken jag cyklade på tidigare och med en av de cyklar jag har idag är det bara att stiga av cykeln och lyfta upp den. Inget man vill göra i onödan och definitivt inget man vill göra i en hårt trafikerad korsning. Eller om man sitter på cykeln för att man har svårt för att gå …
Att förringa enkel irritation är ett misstag. Om man är irriterad och frustrerad blir man mindre uppmärksam, mindre hänsynsfull, mindre benägen att överse med mindre missöden, och mer benägen att begå dem.
Livet på Landet, det är vad jag vill ha.
Ett annat problem är kombinerade cykel- och gångbanor som plötsligt korsas. Oftast är cykelavsnittet närmast bilvägen, men plötsligt korsar man det hela och cyklisterna hamnar ytterst.
Jag cyklar i dessa skeden rakt fram och väjer inte för någon barnvagn och står därför för cirka 10 % av akutens intag i Lund. Då jag forskar på benbrottsläkning på barn och kvinnor försörjer jag min forskning med färskt material varje vecka.
Att förlägga cykeldelen närmast körbanan är nästan självklart och intuitivt för de flesta. Ska man leda över cykeldelen till den icke intuitiva sidan får man allt göra det väldigt tydligt. Alternativet är att höja anslaget till vården, men är det verkligen att föredra?
Men det är ju närmast regel att så sker vid busshållplatser. Fotgängarna skall hålla sig längst bort från vägen när de promenerar men när de skall fram och vänta på bussen så leds cyklarna helt plötsligt in bakom busskuren tvärs över det förmodade gångstråket. Stundtals finns det skylt som upplyser om problemet (som fotgängarna sällan ser) och aldrig har jag sett någon varningsskylt. Borde ju gå att kombinera skylten ”annan fara”med exempelvis texten ”Korsande gång- och cykelbana”.
Fantastiskt trevlig blogg som jag hittade av en slump. Bor sedan ett antal år i Stockholm där jag i varje fall har känslan av att beslutsfattare numer tar cyklister på någorlunda allvar. Frustrationen jag kände som Göteborgscyklist hänger kvar Jag tror att seriösa debattforum som denna blogg är en utmärkt väg fram till beslutsfattare. Planlöst gnäll är inget som någon lyssnar till. Att gå in i en offerroll leder ingen vart men att konstruktivt komma med nya idéer bör ge ett visst inflytande.
Stort tack för dina uppmuntrande ord!
Som stockholmare känner du säkert till Cyklistbloggen. Om inte så tycker jag att du ska kolla in den.
Där jag cyklar (valda delar av västerort, kungliga huvudkommunen), kommer kombinationen cykelbana + busshållplats vanligen i en av tre smaker: (1) Cykelbanan leds bakom busskuren (och korsar gångbanan). (2) Busskuren står mitt i cykelbanan (som går rakt fram). (3) cykelbanan tar slut – man leds ut på vägen – och återuppstår efter busshållplatsen. Ingendera saknar nackdelar, men av erfarenhet är (1) bättre än det som inte sällan tidigare gällde på samma plats: cykelbana mellan busskur och väg.
Busshållplatser är onekligen en komplikation. Att leda cykelbanan precis där gående kliver på och av bussen bör man nog alltid undvika. På en väg med ordningen Bil|Cykel|Gående är det säkert bäst att behålla samma grundordning även vid hållplatsen men skapa en hållplats-ö närmast bussen. Då bryts inte logiken. Gående kan ta sig ut till ön under ordnade former innan bussen kommer, och avstigarna hinner orientera sig lite innan de ska korsa cykelbanan.
Ett aber är att busskuren skymmer cyklister för gående som kommer från bussen. Det kan mildras med ett staket som tvingar gående en bit bort från busskuren innan de korsar cykelbanan. Där de korsar måste det antingen finnas cykelsymbol och vita linjer så att de ser att det är en cykelbana, eller så får det göras ett övergångsställe över cykelbanan där.
Ett annat aber är att det ibland inte finns bredd nog för Hållplats|Cykel|Gående. Då får man låta gående på genomfart passera på hållplatsen. De tvingas då korsa cykelbanan två gånger, men med staket och markeringar enligt ovan blir det säkert ändå tydligt och ganska logiskt. Men att låta gångbanan fortsätta på fel sida ett stycke efter hållplatsen skulle förstöra ett konsekvent mönster och skapa förvirring.
Busskur mitt i cykelbanan låter inte seriöst.
Pingback: Enkelriktad trafik på cykelbanor - Paragrafhjälpen