Den ofrivillige cykelägaren

En cykel står övergiven på Avenyn sedan två år och tar upp eftertraktad parkeringsplats. Försäkringsbolaget som äger den har ingen koll och kan ha massor av andra hindrande cyklar som proppar igen våra parkeringsstolpar på samma sätt. Who cares? Well, det försöker jag ta reda på här.

Bakgrund
I mitt remissvar till Göteborgs Cykelprogram för en nära storstad 2015-2025 belyste jag bl.a. den stora bristen på cykelparkering i centrala lägen som vi har redan idag, långt innan tredubblingsmålet ska nås. Där gav jag också några förslag för att få bättre plats till dem som parkeringarna egentligen är avsedda för. Att få bort dökött är en uppenbar åtgärd som ger behövande cyklister bättre plats utan att hindra gående mer än absolut nödvändigt. Den övergivna cykel jag upptäckte utvecklar sig till ett intressant exempel. Eller vad tycker ni?

Två år vid samma stolpe
Utanför restaurang Bryggeriet på Avenyn finns en cykelparkering där jag ofta behöver en cykelstolpe för att låsa fast min cykel inför lunchen. Men allt som oftast är parkeringen överfull, och då tvingas jag låsa den vid en lyktstolpe istället.

Cykelparkeringen utanför Bryggeriet är ofta överfull. Här finns 8 cykelstolpar typ Urban med vingarna vridna så att det är svårt att låsa fast mer än en cykel per stolpe. Som synes kan behovet inklusive eventuellt dökött vara långt större.

Hur många av cyklarna vid parkeringen är dökött? Jag fotograferade platsen vid ett antal olika tillfällen. Kom jag förbi på natten var det lätt att se vilka cyklar som var dökött-kandidater. En snygg och välbehållen cykel med tydlig SEC-märkning stack ut. Den var prydligt låst vid en av parkeringsstolparna.

– Sommaren 2014: Mina bilder visar att denna cykel först dök upp någon gång mellan den 16 maj och 12 aug 2014. Sedan dess har den stått på samma plats och samlat på sig diverse sadelskydd och en cykelkorgsvepning. Och där står den än.

– Den 15 okt 2015 sökte jag först på SEC-numret, men detta nummer var vid det här laget utrensat ur registret. Sen anmälde jag cykeln till polisens hittegods. De sa att den anmäldes saknad i juli 2014 och att de nu skulle kontakta ägaren. Men inget hände.

– Den 19 apr 2016 lyckade jag få fram kontaktuppgifter till den som anmält cykeln stulen. Personen berättade att cykeln försvann i typ maj 2014 från bostaden som inte alls låg nära Avenyn och att försäkringsbolaget har ersatt cykeln. Därmed tillhör cykeln alltså försäkringsbolaget och förre ägaren skulle begå ett brott om hen tog tillbaka den. Personen har efter mitt tips också återsett sin f.d. cykel och konstaterar att den är låst med ett främmande bygellås.

– Den 2 maj 2016 skrev jag ett pappersbrev till försäkringsbolaget Trygg-Hansa där jag berättade att jag hittat deras cykel och att det vore bra om de tog hand om den eftersom trycket på denna parkeringsplats är så hårt. Ingen respons alls.

– Den 17 maj 2016 ringde jag dem. De hittade inte brevet men jag fick en e-postadress så att jag kunde e-postade det. De svarade snart: ”För att vi skall kunna placera detta dokument så behöver vi skadenummer eller personnummer”. Jag tyckte det var att gå för långt att begära sådana uppgifter av förre ägaren. Måste inte nuvarande ägare ansvara för sina tillhörigheter ändå? Jag kunde lämna förre ägarens namn, adress och cykelns SEC-nummer, men försäkringsbolagets IT-system var inte av en sort som tillät sökning på annat än skadenummer eller personnummer. De hänvisade mig till polisen, vilket för mig alltså var att gå tillbaks till ruta ett.

– Den 24 maj 2016 besökte jag återigen polisens hittegods. De trodde inte att försäkringsbolag i allmänhet bryr sig om cyklar. Och hittegodset hämtar inte låsta cyklar på stan, utan bara cyklar som folk tagit hand om. De rådde mig att tala med kommunen. De är nog de enda som kan göra något.

Funderingar
Som ni ser har jag rotat en hel del i detta ärende eftersom jag är intresserad av mekanismerna bakom dökött-cyklar och hur man befriar överfulla parkeringar från dem.

Att mångdubbla cykelparkeringarna i centrala stan för att rymma både Göteborgs önskade tredubbla cyklande och dessutom en mängd dökött tror jag inte är ett rimligt alternativ. Inte heller att avskräcka folk från att cykla till innerstan om de kan befara att man inte kan låsa fast sin cykel. Därför håller det inte att behandla anmälare av dökött på det vis som jag har blivit. Så motigt får det inte vara. Tvärtom skulle det behövas lagspel och aktiva åtgärder av ansvariga organisationer för att hålla undan dököttet.

Följande frågor pockar på svar:

1. Behöver försäkringsbolag inte ansvara för cyklar som de blivit ägare till?
2. Hur förväntas en medborgare göra när hen hittar en dökött-cykel?
3. Är det inte vi dagliga cykelbesökare som bäst kan upptäcka övergivna cyklar?
4. Behöver inte försäkringsbolag + polis + kommun + vi samarbeta i sådana ärenden?
5. Vad säger lagen om långtidsparkerade cyklar? (Det vet Jennie Fasth!)
6. Hur ska Göteborg uppfylla parkeringstillgången enligt sin egen cykelplan?

Det blir väl till att rota vidare om man ska komma nån vart.

I min rubrik har jag kallat försäkringsbolaget för en ofrivillig cykelägare. Men sanningen är att övertagandet är en direkt konsekvens av själva deras affärsidé, så på det sättet är deras ägande faktiskt självvalt.

Tillägg 24/10: Fråga till Transportstyrelsen
Jag skickade dem lite bakgrund med referens till denna artikel och frågade sedan:

Behöver försäkringsbolag inte ansvara för cyklar som de blivit ägare till? Eller vad krävs för att de ska tvingas axla ett sådant ansvar? Vilken hjälp kan privatpersoner få som vill driva sådana ärenden?

Eftersom det finns en generell 24-timmarsregel för parkering som även gäller cyklar, kan ett försäkringsbolag väl knappast hävda rätt att ha sina cyklar stående i flera månader?

Tillägg 25/10: Svar från Transportstyrelsen
Detta är inget som regleras eller utreds/handläggs av Transportstyrelsen utan detta regleras i Lagen om flyttning av fordon i vissa fall ( SFS 1982:129 ) samt Förordningen om flyttning av fordon i vissa fall ( SFS 1982:198 ).

Tillägg 26/10: Fråga igen till Transportstyrelsen
Tack för svaret. Men den lag och förordning som ni hänvisar till handlar om vad andra kan göra åt problemet när cykeln väl är övergiven. Min fråga var dock vad ägaren har för ansvar själv. Jag önskar att försäkringsbolag tar eget ansvar när de får veta var deras cyklar står. Man borde inte utgå från att de ska överlämna all sin cykelhantering till andra. Det vore lite som att bejaka att folk slänger allt skräp på trottoaren därför att det finns renhållningsarbetare som städar efter dem.

När jag ögnar igenom den anvisade lagen och förordningen, får jag i alla fall uppfattningen att försäkringsbolaget verkligen är att betrakta som ägare.

Lagen 1 §: ”… Vad som i lagen sägs om ägare … gäller … i fråga om övergivet fordon, den som senast varit ägare.”

Det finns ett par paragrafer som begränsar ägarens skyldighet att ersätta en myndighet som flyttat dennes fordon (lagen 7 § samt förordningen 14 §), men de är bara relevanta i de fall ägaren underlåtit att ta ansvar för sina cyklar själv.

Lagen 7 §: ”Ägaren … är skyldig att ersätta kostnaden för flyttningen”. Undantag är ”om ägaren gör sannolikt att fordonet frånhänts honom genom brott”, men det kan knappast gälla när ägandet börjar efter att brottet begåtts och man begär att ägaren ska ta hand om sin cykel först när man hittat den åt ägaren.

Förordningen 14 §: ”Ägaren … är inte skyldig att ersätta kostnaderna för flyttningen, om ägaren gör sannolikt att förhållandena vid uppställningen var sådana att han eller hon inte hade anledning att räkna med att fara eller hinder skulle uppstå.” Den meningen handlar om ägarens egen bedömning vid parkerandet av fordonet. Men i vårt fall är det en tjuv som parkerat cykeln utan att ägaren kunnat göra någon bedömning alls. Man kan inte utgå från att tjuvar alltid tar sådana hänsyn vid parkerandet, och aldrig överger den tillgripna cykeln. Om någon kan visa att cykeln stått oanvänd på en dygnsparkering i månader eller rentav år, måste den kunna betraktas som övergiven. Då kan väl 14 § knappast åberopas?

Därför känner jag att min fråga kvarstår: Behöver försäkringsbolag inte ansvara för cyklar som de blivit ägare till? Eller vad krävs för att de ska tvingas axla ett sådant ansvar?

Jag räknar inte med att Transportstyrelsen ska rycka ut och ta hand om övergivna cyklar. Däremot hoppas jag få veta vilket ansvar ägare har själv för sina parkerade fordon, och vad man kan göra om ägaren inte tar detta ansvar.

Tillägg 26/10: Svar från Transportstyrelsen
De svarade:

Då Transportstyrelsen varken handlägger eller utreder dessa frågor så kan du tyvärr ej få ett svar från oss. Kontakta de myndigheter som står just i Förordningen och då i 16§ som är polisen, kommunen eller Trafikverket.

Ska jag tolka det som att lagen inte har några åsikter, utan att nämnda myndigheter själva kan definiera fordonsägares ansvar? Eller inte orka. Eller inte ha mandat, om nu lagen verkligen undandrar sig sitt stöd?

Tillägg 4/10 2017: Cykeln borttagen i våras
En dag när jag satt och åt lunch på Bryggeriet såg jag några personer som undersökte cyklarna på cykelparkeringen utanför. Jag gick ut och talade med dem. De var från Trafikkontoret och bestämde vilka cyklar som var skrot och skulle tas bort.

Jag pekade på den fortfarande rätt snygga och välbehållna cykeln och berättade dess historia för den som var projektledare. Jag gav henne även tips om denna artikel. Sen tänkte jag inte mer på saken.

Men i mitten av juni påpekade en vän till mig i förbifarten att den där cykeln är borta. Minsann! Jag tror att Trafikkontoret till slut tog bort den. Seger efter långt och träget arbete. Nu hoppas jag att de kan utveckla former för att mera regelmässigt undanröja cyklar som inte används, så att de inte blockerar våra mest begärliga cykelparkeringar.